Tror du sagt det uttrycket många gånger. När du ätit något som var gott och vill uttrycka det. Är det sen extra gott, kanske till och med överraskande gott säger vi det med stort eftertryck och stor betoning.
Kanske för att visa uppskattning. Kanske för att stanna upp och njuta lite extra.
När Gud skapar allt återkommer han efter varje skapardag med ett ’det var gott’. Det är som att han tar ett steg bakåt. Ser på det Han skapat. Blir tacksam. Njuter av det vackra. Han behöver på något sätt säga det, uttrycka det Han just där och då ser. ”Det var gott”. Han var nöjd.
När Han sen skapar människan bryter mönstret lite. Han inte bara använder sitt skapande ord. Han formar människan. Tar sig själv som förebild. Han är om möjligt ännu mer noggrann. Han bjuder in hela treenigheten och säger ”låt Oss skapa”. Det var kronan på verket som skulle till.
När han kommit så långt är det som att Gud tar 2 steg bakåt och ser på människan och brister ut ”det var mycket gott”. Som att den förra glädjens uttryck inte räcker till. För när Han såg på sitt sista skapande blir det så mycket bättre.
Du är en del i den skapelsen. När Han skapade dig utbrister Han i samma tacksamhet. I samma behov av att bara måste säga det med eftertryck ”det var mycket gott”. Du är Hans mästerverk.
Du är Hans mästerverk
Han har format dig efter sin egen förebild. Du är till och med formad till att bli lik Honom. Det är stort. Sträck på dig. Njut av det du ser. Var rädd om Guds skapelse. Du är Hans gåva till dig.
