Traditioner på gott och ont

Traditioner är väl något alla har i någon form. Traditioner skapar väl en viss trygghet. Man vet vad som kommer. Behöver inte oroa sig. Traditioner har ju en dubbel känsla inneboende i sig

Å ena sidan så finns det ju rätt mycket gott i det. Det skapar igenkänning. Det påminner om det som var förr kanske. Det skapar band mellan människor. Så det kan vara en rätt fin känsla i det.

Det kan också ha ett inslag av mindre gott. När traditionen skapar en känsla av att om man inte har det så är det inte på riktigt. Som att det som traditionen ramar in finns inte om man inte genomför traditionen. Så blir det ett tvingade måste som kan kanske kan gå lite för långt.

Sen finns det dom där oskyldiga traditionerna. Dom som mer bara finns där som ett roligt inslag men inte är så mycket mer än så.

Jag tänker att man skapar traditioner tillsammans. Något som får bli återkommande och sammanför på något sätt. Kanske kan man säga att det blir något av en livsstil.

När man tänker på en tradition som en vana vidgar sig perspektivet något. Liksom traditioner kan vara trevliga och skapar något kan en vana vara det.

Goda vanor gör ju något gott med oss. Det kan påverka våra liv på ett positivt sätt.

Vad för traditioner och vanor har du som är goda värda att bevara? Vilka behöver du välja bort?

Jag tänker att traditioner är inte så dumma. Inte alls så farliga. Bara de får rätta proportioner i livet.

Jag vet inte om du ger dig själv nyårslöften. Men om du gör det så kan ’goda vanor’ vara ett bra löfte tänker jag. För när vanan blir återkommande blir det en bra tradition tänker jag.

Så vilka traditioner och vanor i ditt liv är värda att bevaras?

Du kan bli bärare av ljuset

Inte ofta jag rebloggar mig själv men nu händer det i alla fall.

I en tid av mörker på fler sätt än bara på grund att det är snart mitten av vintern blir det viktigare att vara ljusets bärare.

Jag tänker att det är ett viktigt beslut att ta. Vi vet att ljuset är en stark kraft i samhället. Jesus säger att han är världens ljus. Låt oss lyfta fram honom ännu mer som sådan.

Så här skrev jag för 2 år sedan:

Lucias historia kan man fundera kring. Men denna dags tradition har något visst med sig. Lucia kommer med ljus i hår. Följet hon har med sig bär också på ljus. Dom är verkligen ljusbärare. 

I en tid som denna påminner denna dag oss om att vi alla behöver vara ljusbärare. Att sprida värme. Att symboliskt få skjuta undan mörkret som finns i vår tid. Krig. Skottlossningar. 

I Jesaja kapitel 9 vers 2 står det: ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.” Ibland tänker jag att det ljuset skulle behöva lysa återigen över dödsskuggans land. Ukraina inte minst. Men också in i bostadsområden där folket mår dåligt av det hot dom upplever. 

Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« Johannesevangeliet 8:12 Vilket löfte detta är. Det är precis det vi behöver i livet. Något som lyser upp vår väg och leder oss fram. 

Ljuset är något starkt. Läser följande: ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Johannesevangeliet 1:5 Ljusets kraft kan inte underskattas. Det har en kraft som är långt mer kraftfullt än vi kan förklara egentligen. 

Så när du ser luciatåget idag, låt ljusen börja tala till dig. Varje ljus får representera Jesus. Att Guds ljus har övervunnit mörkret. Och att liksom Lucia går före sitt följe vandra Jesus före dig som vägvisaren och lyser upp din väg. 

Låt oss också få bli ljusets bärare. Somliga har ett kors runt sin hals som tecknet för sin tro på Jesus. Men tänk om vi skulle ha ett ljus istället. Inte så enkelt. I stället får vi vara detta ljus i vår tid.

Dagens mellanrum – 13 december

’Förstå Jesus bättre’

Del 1

Efesierbrevet  3:16-21
”Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.”

Är det något jag tror att vi önskar är att förstå Jesus bättre. Se djupen i honom. Så att vår tro och tillit blir starkare. Paulus ber en bön som du kan dela med honom. Det är en längtan han hade för de troende men jag tror också för sig själv. Låt oss stanna inför det några dagar. Låt texten vila hos dig.

Att få kraft till vår inre människa är något jag tror alla vi behöver. Jag tänker att det är den inre styrkan som bär oss genom dom svårare passagerna i livet. Är man trygg i sig själv står man pall för många påtryckningar av olika slag. 

Det är genom Anden detta blir möjligt. Det innebär att du behöver inte kämpa fram detta själv. Du kan helt enkelt inte göra det i egen kraft. Gud har gjort det möjligt genom sin Ande.

Genom att Jesus bor i oss finns det en möjlighet att få del av denna kraft. Genom att vi är grundade i Jesus händer det något inom oss. Vi bygger livet på en stadig grund. En klippa. Att vara rotad, fast grundade, gör att vi blir ingen vindflöjel. Vi far inte hit och dit. Blåser det behöver vi inte vara rädda för att vi skall blåsa bort. Inte ens blåsa omkull. 

Så denna bön kan du dela med oss andra idag. Låt det få bli din. Lev i den. Sök dig ner i djupet i den. Låt den prägla ditt sätt att tänka och leva. Jag är förvissad om att Gud kommer att möta dig i den bönen.

🙏🙏🙏

Herre, Jag ber att du i din härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt min inre människa genom din Ande, att du Kristus genom tron ska bo i mitt hjärtan och att jag ska bli rotade och grundade i din kärleken.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Dagens mellanrum – 12 december

’Tillträde till Gud’

Efesierbrevet  2:18-19
”Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj.”

Det är så gott att påminna oss om att vi har fullt tillträde till Gud. I det gamla förbundet skedde alltid kontakten med Gud via prästen. Som hjälpte till med offren. Man tog kontakt med prästen för att söka Guds svar. Men genom Jesus har vi nu fått fullt tillträde till Gud själv. Tydligt visade det sig när förhänget brast i templet då Jesus dog på korset.

I Guds hushåll är du inte längre en främling. Utan du har ditt medborgarskap klart i och med att du tog emot Jesus som din personlige frälsare. Du tillhör Guds familj.

Det innebär att du är en välkommen person. Inte en som behöver knacka på dörren och hoppas att någon skall öppna. Nej, du tillhör familjen. Det är bara att öppna dörren och gå in. 

Jag älskar uttrycket ”Du tillhör Guds familj”. Tänk vad skönt. Du är inte en person vars namn är okänt. Du behöver inte vara orolig att Gud inte skulle känna igen ditt utseende. Inte nog med det, du behöver inte förklara vem du är. Han känner dig. Till och med bättre än du själv gör. 

Om du så tycker dig uppfatta om dig själv att du inte är känd av Gud så är du det lika fullt. Så låt det vara sången i ditt liv idag. Du är en del av Guds familj. Du har fullt tillträde till Gud. Tack vare Jesus. Visst är det underbart?!

🙏🙏🙏

Herre, tack för att jag får vara en del av din familj. Hjälp mig att förstå det på djupet. Tack för att du verkligen vet vem jag är. Tack för att jag får vara din.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Även om vi inte ser vägen …

Var med på en bönekväll i Strängnäs igår. Vi sjöng en sång då med en text som berörde mig lite extra. Den löd så här:

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

Ibland ser vi inte nästa steg. Vi kan inte räkna ut hur det ska eller kan bli. Vi vet inte hur vi ska fatta besluten. Det är liksom i en dimma av osäkerhet. Ibland kan det verkligen vara så för oss. Och vi blir osäkra.

Sången handlar om att lägga sitt liv i Guds händer. Att vila i hans trofasthet. Att räkna med att han leder våra steg. För det finns ett löfte hos Gud. Ett löfte värt att påminna om. Gud håller sitt löfte. Det han lovat kommer att ske. Förr eller senare. Så därför blir orden så viktiga.

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

Även om – även om vi inte vet eller ser kan vi tro och hoppas på Gud.

Är det dimmigt just nu för dig och du ser inte vägen – tro och hoppas ändå på Gud. Det håller.

Här kommer hela texten:

Vi lägger våra liv i Dina trygga händer
Din trofasthet kan vi lita på
Du leder våra steg, Din omsorg är beständig.
Din kärlek kommer alltid bestå

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

Allt som Du har sagt,
allt som Du lovat
kommer att ske,
förr eller senare.
Allt som är bestämt,
det som står skrivet
kommer att ske,
förr eller senare (Allt som du har sagt)

Dagens mellanrum – 11 december

’Av nåd är du frälst’

Efesierbrevet  2:8-9
”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig.”

Detta är så så bra. Paulus påminner oss om att vi kan inte förtjäna frälsningen och försoningen. Vi kan inte köpa den med goda gärningar. Vi kan inte på något sätt skaffa oss någon form av bonus vi kan lösa in. Ne, det i grunden en gåva från Gud till oss.

Det bygger helt och hållet på vår relation till Jesus. Att vi vänder oss till honom. Ber om hans ingripande i våra liv. Att han förlåter oss och upprättar oss. I det momentet får vi frälsningens gåva från honom. Om han inte gav oss den skulle det vara ute med oss. 

Det ända som skulle kunna göra det möjligt att förändra vårt förhållande till Gud var att någon tog vårt straff på sig. Den som kunde det, och ingen annan, var Jesus själv. Och han gjorde det. En gång för alla. Tidigare fick man offra, återkommande offer, för att få försoning med Gud. Det var ett bristfälligt sätt som var tvunget att göras om, gång efter gång. Men Jesu offer på korset räcker i alla evighet.  

Jag har en så stor tacksamhet till detta. För Hans nåd är ofattbar stor. Jesus är verkligen fantastisk på att förlåta. Jag tänker ibland att Jesus har lättare att förlåta än vad vi har. Så en fråga är – hur lätt har vi att förlåta? Behöver vi hjälp med att kunna förlåta?

Hur det än är så är det så barmhärtigt fint att Gud har sänt Jesus till vår jord. För att bringa försoning för oss. Det är nåd!! 

🙏🙏🙏

Herre, tack för att du vill och kan förlåta oss våra ser. Tack för att du vill ¨ge oss ett nytt liv. Tack för gengåva det är till oss. Herre, förlåt mig det jag har gjort fel. Hjälp dig att leva i din försoning.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Den nödvändiga laddaren

Har du upptäckt på en resa någon gång att du glömt laddaren till mobilen ? Alltså det är inte en särskilt skön upplevelse. Särskilt när batteriet börjar ta slut och man behöver mobilen mer än någonsin för att hitta rätt tex. Alltså då är det inte kul att upptäcka att laddaren ligger hemma.

Att slarva bort sin laddare kan bli rätt knepigt. Vi gör så mycket med våra mobiler nu för tiden. Betalar räkningar. Kanske har betalkortet i den. Använder dens gps. Almanackan inte minst. Att då tappa bort laddaren är inte kul.

Vi behöver komma ihåg var vi har vår laddare till livet. Ibland tror jag att vi slarvar bort den. Så upptäcker vi lite sent att vi missat att använda den. För mig är bibeln en laddare. Likaså bönen. Men också relationer. Det finns lite olika sätt att ladda på. Det kan vara ett samtal. Att bara ta några minuter med en vän.

Likaså är en promenad i skogen en sådan stund av laddning för mig. Att få gå ut i den tysta skogen och höra suset i träden. Det kan också vara att sätta mig vid en vattenspegel. En strand. Se ut över vattnet. Hör vattnets kluckande.

Mitt i allt vi måste göra behöver vi ladda kraft. Slarva inte bort din laddare i livet. Den kan vara livsavgörande för dig. En stund av laddning kan rädda hela dagens arbete.

Tack och lov kan vi ha många laddare. Att lägga lite varstans. Dom kan se olika ut. Men är lika viktiga allihop.

Påminns om att sladden och kopplingen till laddaren kan bli sliten. Det kan göra att laddningen blir svår att få till. Så vi behöver se till att vi är sammankopplad med vår laddare på bästa sätt. Annars kommer inte laddaren att göra någon nytta.

Så, var rädd om din laddare. Glöm inte att koppla ihop dig med den då och då.

Dagens mellanrum – 10 december

’Att få vishetens och uppenbarelsen Ande’

Efesierbrevet  1:17-19
”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.”

Paulus skriver till de som bor i Efesos med en bön riktad till Gud men som har dem som mottagare. En bön som är djup och vacker. Hans längtan om att de skall få uppleva djupet i tron på Jesus är tydlig. Och han vet att det behövs mer än mänsklig fångad kunskap för att nå djupen. 

Jag tänker att det är en bön han ber även för oss. För han vet att det man mötte i Efesos kommer man kunna möta fram tills Jesus kommer tillbaka. För bönen har bäring i trons djupa fäste. Den väcker något om att vi med vår inre blick skall få ett ljus som går längre än mänskligt slutsats och förstånd. Att vi skall få en upplysning inifrån mer än utifrån funnen. Och att när vi blir håglösa skall hoppet Gud planerar inom oss skall bära oss mitt i våndan. Det arv vi har i Gud, med allt HAn har att ge oss, tänker jag kan dra oss fram i en tid där omständigheter sätter oss på prov. Och att det arv som väntar oss i himlen gö oss uthålliga och längtande. En längtan som hjäper oss att leva efter hans önskan. 

Han ber också om att vi skall bli påminda om den kraft Gud har gett Jesus Kristus. Men som inte stannar där. Utan denne Jesus som tagit sin boning i oss har med sig denna kraft. Och den verkar i oss – hans väldiga kraft är i verksamhet inom oss. Den har vi med oss, vi som tror på Jesus. 

Jag tänker att denna bön kan få bli vår bön också. En bön om att vi skall få mogna på djupet. 

🙏🙏🙏

Herre, Jag ber att du Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge mig vishetens och uppenbarelsens Ande så att jag får en rätt kunskap om dig. Jag ber att mitt hjärtas ögon ska få ljus så att jag förstår vilket hopp du har kallat mig till, hur rikt och härligt ditt arv är till mig och hur oerhört stor din makt är i mig som tror på dig, därför att din väldiga kraft har varit verksam och är verksam i mig. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Vad har vi att räkna med?

Om man hade ett företag och skulle lägga budget så kan man rätt tydligt lägga en plan för inköp och försäljning tex. Så kan man beräkna överskottet.

I en secondhand är det lite mer knepigt. Alla saker får man till skänks. Men man vet aldrig hur mycket man får. Man vet heller inte hur många kunderna blir. Så där är det något svårare att göra budget.

I en kyrka där allting handlar om att man får förlita sig på gåvor har man ännu mer en utmaning att lägga budget.

Så vad har man egentligen att räkna med?

För mig har budget oftast handlat om tro och tillit. Under i stort sett hela mitt verksamma liv har en budget handlat om att sätta tro till att det går. I någon form har jag kunnat påverka den i någon ringa mån själv. Men i den större bilden har jag varit beroende av en helt annan parameter. Genom åren har jag varit hänvisad till att

Räkna med Gud

Det har varit den viktigaste vägen för mig när jag har varit med och lagt en budget i en församling jag varit pastor i. Eller när jag arbetat i en secondhandbutik. Det har varit viktigt att räkna med Gud. Så fort det har smugit sig in en känsla av att man måste veta och vara på säker mark har det blivit mer en mindre god känsla inom mig.

Inte för att man ska vara oaktsam med pengar. Men jag har lärt mig en sak. När man sett mer till människors möjligheter har det hämmat på ett annat sätt. Jag minns flera gånger då vi lagt en budget i en församling jag verkat i som gått lite längre. Alltså lite längre än vad den egna kapaciteten nog kan klara av. Vi kallar det att gå i tro. Det är de tillfällen som vi känt oss manade att våga lite till som undren har visat sig. När vi vågat anta en ny utmaning men inte riktigt haft täckning för det själv har Gud gjort sitt.

Jag kan längta efter processer som söker Guds väg och vågar följa den inre maningen. Det är då vi står senare i stor förundran.

Nu står vi inför ny budget för 2025. Jag kan undra hur mycket räknar vi med Gud i den? Hur mycket räknar du med Gud i ditt liv? I dina beslut? Ibland kan det vara gott att stanna upp och fråga sig det. Inte för att få dåligt samvete. Utan mer för att hitta sin position i räknandet med Gud.

Det finns en lite strof som lyder så här:

Räkna, räkna med Jesus i allt. Räkna, räkna med Jesus i allt. Om solen skiner, det är mulet eller kallt så räkna med Jesus i allt.

Det kan låta banalt enkelt. Och kanske är det just det men vi krånglar till det lite för mycket.

Nu när du snart går in i ett nytt år så är det möjligt att inta denna position – att räkna med Jesus i allt.

Dagens mellanrum – 9 december

’Allt är förgängligt’

Predikaren 12:8
”Förgänglighet och åter förgänglighet! Säger Predikaren. Allt är förgängligt”

Predikaren 12:13
”Detta är slutsatsen: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till”

Förgänglighet – inget håller för evigt. Det kommer en dag att inte finnas mer. Är som ett grässtrå. Det finns bara en sak som håller för evigt – det är tron på Jesus Kristus. 

Du får ingenting ta med dig till himlen. Allt du samlar här är förgängligt. Naken kom du till denna jord. Naken lämnar du den. Så även det som ser mycket ut för denna värld är bara förgängligt inför evigheten. 

Så slutsatsen blir tydlig. Det ända som håller över tid är att frukta Herren. Och hålla sig till honom och hans bud. Här görs ingen skillnad. Fattig eller rik. Gammal eller ung. Vilken nationalitet man än har. Det hör alla människorna till. Att frukta Gud. 

Men jag tror att det viktigaste är inte att få något tillbaka. Det viktigaste är att ge något. Se till att du har rätt förhållande till allt det förgängliga du äger och har. Det finns bara ett som håller på den yttersta dagen. Om det så är i en naturlig död eller när Jesus kommer tillbaka. Det som håller är hur du och jag förhåller oss till Gud. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att inte fastna i det förgängliga. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏