Du ser mer när du är långsammare

Jag lyssnade till en intervju med Victor Borge, pianisten. Han sa en sak som jag fastnade för

”I see more than I ever saw before because I am slower now and you see more when your slower”

”Jag ser mer än jag någonsin sett förut eftersom jag är långsammare nu och du ser mer när du är långsammare”

Kanske känner du igen dig i att ta sig så fort som möjligt från punkt A till B. Att transporten mellan dessa punkter är ett onödigt måste. Eller hur det än är tar den resan alltid för lång tid.

När man åker fort är det svårt att upptäcka det där speciella. Det som till och med är värt att stanna för en stund.

Livet går väldigt fort numera. Jag tycker mig höra att så många noterar att det går väldigt fort. Veckorna går fort. Tiden går grymt fort.

Kanske skulle vi behöva ett nytt sätt att leva. Inte följa med i tempot som nu är. Att vi skulle bli en motkultur. En kultur som är en långsamhetens lovsång. Där vi helt enkelt drar ner på tempot.

Jag minns när jag flyttade till Stockholm. Jag hade lovat mig själv att inte dras med i tempot i tunnelbanan. Att stå till höger i rulltrappan och låta alla andra springa förbi. Men det höll typ några veckor. Så var det jag som var i vänsterfilen.

Jag tänker att vi behöver göra medvetna val. Och stå fast vid dom. Kanske till och med be Gud om nåden att vara uthålliga i det långsamma.

För i det långsamma hinner vi se mer. Där hinner vi upptäcka mer. Det är inte antal versar som meriterar vår bibelläsning. Det är närvaron vid varje ord. Då måste tempot ner. Hinna stanna vid meningarna. Fråga sig – vad vill du säga mig i detta stycke, Gud.

I det långsamma hinner vi lyssna. Vi störs inte av stressens brus. Vilket vi ibland kan uppfatta som ett krävande tinnitus.

I långsamhetens tidsrymd kan det bli så att somliga inte har tid att vänta in oss. För de stressar vidare. Låt inte det lura dig att du är tvungen att lämna den stund du väljer att låta långsamheten vara din tidsrymd just nu. Låt dom springa. Dom kommer upptäcka så småningom att dom missat det du upptäckt.

Kanske behöver vi göra den upptäckt Victor Borge gjorde. Vilket han gjorde upp i åren. Kanske är det risk för att vi gör det försent. Men om vi här och nu stannar upp behöver det inte bli försent.

Vad var det han sa?

”I see more than I ever saw before because I am slower now and you see more when your slower”

Sakta ner lite då och då. Jag tror vi har tid för det. Och om vi inte tror det …. tror faktiskt inte det rasar runt omkring oss om vi vågar göra det. Våga åtminstone en gång. Tror du kommer att upptäcka att det faktiskt fungerar.

Dagens mellanrum – 20 oktober

’Den allsmäktiges skugga’

Psalms 91:1-2
”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren : ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.”

På bibelns tid så fanns det en regel. Satte man sig under trädet på gården hade man ägarens beskydd. Det tillhörde ägarens skyldighet. Man hade också ansvaret att ge den mat. 

Man kan undra hur man lyckades med det. Och gjorde man det? Ingen aning faktiskt. Men tanken var så. 

Att sitta under den allsmäktiges skugga är däremot något som verkligen fungerar. Hans beskydd fungerar. Där kan man verkligen säga att man kan ta sin tillflykt till. Han är verkligen en borg. 

Till vem skulle vi annars gå? Det är i Herren vi kan finna skydd. Ibland har jag en känsla av att vi inte vill tillskriva Gud den hjälpen. Vi skall klara oss själva. Vi behöver inte det stödet.

Lyssnade till en tanke för någon dag sedan. Om vi har brutit våra ben är vi rätt tacksamma för att kunna ta oss fram med en rullstol. Har vi brutit ett ben är vi tacksamma för dem hjälp kryckor kan ge oss. Varför är det då så svårt att vara tacksam för den hjälp man kan få i Jesus? Vi är alla lite sönder inuti på olika sätt. Ibland lite och ibland mycket. Varför kan vi då inte ta emot den hjälp Jesus ger?

”Min Gud som jag förtröstar på”. Litar på. Kärnbibeln stärker det något. ”… jag vill lita, kommer att förtrösta, på honom”. Jag bestämmer mig alltså på att göra det. För jag inser, anar, förlitar mig på, att Han kan hjälpa mig. Han är mitt starka fäste. Till vem kan jag gå som är ett sådant starkt fäste som honom? Ingen annan. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att förstå att du är min borg. Det är hos dig kraften finns. Likaså beskyddet. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Att be tillsammans…

En sak jag blivit påmind om den senaste tiden är vilken välsignelse det är att be tillsammans. Tänker då inte bara på den större gemensamma bönen i kyrkan utan mellan två stycken. Eller den mindre gruppen.

Att få stanna upp en liten stund, be tillsammans, gör något med oss. Det är som att det händer något mer på djupet.

Jag upptäcker att bönen blir mer nära också. I det större sammanhanget kan det visst bli så men i den lilla gemenskapen blir den närmare. Intimare och tydligare på något sätt. Jag menar inte att Gud inte svarar på bönen i ett större sammanhang. För det gör han helt klart. Men när man ber mellan två personer eller mindre grupp blir den på något sätt mer på riktigt.

Kan man säga så? Pröva och bedöm själv. Berätta gärna hur du upplever det.

En sak är säker. Det känns verkligen gått när någon tar tid och ber för en. Att få bli välsignad av att någon ber för en är gott. Som tar tid för ”lilla” mig. Har du möjlighet att välsigna någon med din bön så gör det. Det är också gott att bli föremål för förbön. Låt någon be för dig någon gång. Det gör dig gott.

Hur radikal är Jesus egentligen ….?

Persmos penna sätter fingret på något mycket viktigt ….

Hur radikal är Jesus egentligen? Och hur möjligt är det idag? Och får man säga det? Och ännu viktigare … är det lovligt att följa det?

Och hur presenterar vi i så fall den radikale Jesus i en tid då man inte verkar få tala om en radikal tro?

Bibelord som ”gå och sälj allt du har och följ mig” (Matt 10:21).

”Jesus svarade: ”Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike.””
‭‭(Luk‬ ‭9‬:‭62‬ ‭SFB15‬‬)

”Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde.”
‭‭(Matt‬ ‭5‬:‭37‬ ‭SFB15‬‬)

”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” (Matt ‬7‬:‭13‬-‭14‬ ‭SFB15‬‬)

Fler bibelord skulle vi kunna lyfta fram. Jesus säger ju att han är den väg som leder till himlen. Ingen annan väg är möjlig. I den tid vi lever i vill man gärna skapa sin egen väg. Nyansera till sin egen fördel. Att då lyfta fram Jesu radikala budskap är ju inte politiskt korrekt. Min undran är om det finns risk att det smyger sig in i kyrkan också. Rädslan om represalier kan få oss ljumma.

Jag tänker att vi kan visst tala om Jesus radikala budskap och vägskäl. Det beror på hur vi säger det. Om vi slår med det, skapar vi en stämning av fördömelse i stället för Jesu försoning med möjlighet till nåd. Då blir det bara fel såsom jag ser det. Hög röst skapar bara mänsklig påtryckning. Med Guds kärlek kan vi visa på vägen som Jesus skapat. Vägen som kallas nåd. Som kallas upprättelse. Som kallas barmhärtighet. Där det får vara Anden som berör istället för vårt höga tonläge.

Jesus kom för att visa på vägen och möjlighet. Inte för att fördöma.

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭3‬:‭16‬-‭17‬ ‭SFB15‬‬

Så vi kan visst visa på Jesu radikala budskap men göra det i Hans barmhärtiga anda. Hans utgång i det är ingången till evigheten. Om någon väljer bort det är det ett eget val som får konsekvenser.

Jesus är radikal. Mycket radikal. Han är skiljelinjen mellan liv och död. I kärlek söker han alla för att erbjuda det bästa någon kan få. Frälsning och räddning. Det får vi aldrig förminska.

Dagens mellanrum – 19 oktober

’Lär oss inse’

Psalms 90:12
”Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.”

I Folkbibeln 98 står det ”Lär oss inse…” Det finns en djup vishet i detta. Vad syftar det på? Jo, att våra dagar här i livet på jorden är inte av evighet. Dom har en bortre gräns. Dom är räknade. Vi kan ana i bibeln att Gud har kol på hur långt vårt liv blir. Men vi vet inte. 

Skulle det vara bra att veta hur många dagar vårt liv har`? Ja, möjligen. Om man vill nyttja den kunskapen till leva ett liv som inte behagade Gud. Ända fram till den dagen då det skulle ta slut. Då kunde man åberopa nåden strax innan. Jag vet inte hur bra det skulle vara egentligen.

Det lär oss att ta vara på dom dagar vi fått. Dom är inte oändligt många. Vi vet inte heller hur snart dom tar slut. 

Om vi inser våra dagars begränsning så blir vi visa. Vi inser att vi måste göra det bästa av dom varje dag. 

Så, dina dagar är så viktiga, var och en av dom. Så forma dom på bästa sätt.  

Lär oss inse. Nubibeln säger: ” Lär oss inse hur få våra dagar är”. Vi kan tycka dom är många. Vi kommer att lösa det mesta vi tänker at vi behöver lösa. Men där badar vi oss själva om vi inte inser hur få dom är. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att ta tillvara de dagar jag fått till mitt förfogande. Hjälp mig att använda dom som en gåva från dig. Hjälp mig att inte ta dom för givet. Herre, välsigna var och en av de dagar jag fått till förfogande. Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Dagens mellanrum – 18 oktober

’Alla mina källor har jag i dig’

Psalms 87:7
”’ Under sång och dans ska man säga:
”Alla mina källor har jag i dig.””

Jag tänker på Joh 7. Där ett källsprång flyter fram från och ur vårt inre. H’är talas om källorna i Gud. Det är Guds Ande som rinner upp inom oss.

Källor – Psalm 23 – Han skal föra oss till vatten där vi finner ro. En sådan källa tror jag vi är många som behöver då och då.

Källor – släcka sin törst – Andlig törst är värre en lekamlig törst. Vi vet hur det känns när vi törstar en varm och het sommardag. Att då får släcka törsten med kallt vatten är en fröjd. Andlig törst är inte heller att leka med. Så jag tror jag inte är ensam om att vilja ha en sådan källa inom mig.

Källor – vatten som för med sig goda saker – Vatten är livgivande. Ett måste för oss. I vårt andliga liv måste vi se upp med vilken källa vi hämtar vår andliga mat ifrån. Se upp med vad du tillför för kunskap och andlighet i ditt liv.  

Det är gott att kunna säga att ”Alla min källor har jag i Gud”. Alltså som mitt liv behöver hämtar jag från källan Gud. 

Inte konstigt då om det skapar glädje. Nu är jag väl inte den mest dansanta man som finns på denna jord. Men visst kan det spritta i kroppen när jag tänker på vad Gud tillför i mitt liv.

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att inse vilken källa jag ska hämta mitt ”vatten” från. Du är den äkta och rensate källan som finns. Ditt vatten är som ett källsprång som sipprar upp ur marken. En källa som är frisk och klar. Hjälp mig att aldrig vilja byta ut den till någon annan källa. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Att gå i tro

Att gå i tro kan vara ett av de svåraste stegen man kan ta. Samtidigt kan det vara det enklaste tänkbara.

Utmaningarna kan vara många. Frågorna kan vara desto fler. Tvivlen kan skaka om. Så det är inte konstigt att man kan brottas i sin tanke om hur nästa steg ska gå.

Ibland har jag varit våghalsig och bett om att Gud rätt drastiskt ska sätta stopp för något när jag bett om hans ledning. Har kunnat offrat mycket bara Gud visat sin tydlighet. En gång var jag beredd att offra min bil för ett tydligt nej. Tack och lov blev det ett ja och jag fick ha kvar min bil. Lite kryptiskt kanske. Men jag ville verkligen veta Guds vilja där och då.

Andra gånger har det varit klart enklare. Jag har känt hur en frid lägrat sig inom mig. Och jag vågat gå.

Andra gånger har det varit Gud som bearbetat mig ganska mycket innan jag till slut vågat säga mitt ja och gå.

Så jag vet att det kan vara svårt ibland att våga gå i tro.

Men en sak har jag fått lära mig. Gud är intresserad av att leda oss rätt. Gud vill att vi ska våga gå i tro. Vår uppgift blir att ta första steget. Och pröva om det håller. Vi behöver inte tillräkna alla steg i det första steget. Utan det räcker med att våga ta det första. När det håller växer tron för nästa steg. Visar det sig att första steget blev fel har vi nära till det sista steget som faktiskt höll och kan vända tillbaka till det. För att kunna ta ny sats. Vi behöver inte göra det mer dramatiskt än så.

Så växer det nya Gud vill föra oss in i steg för steg. Och vi kan se i backspegeln att Gud varit med och lett oss. Så stor är Gud att han verkar i det lilla och bygger något stort utifrån det.

Så börja våga tro i det lilla. Det första steget. Går det fel var inte för stolt att backa ett steg då. Gick det första steget bra? Ta då nästa. Hoppa inte över något steg. Det kan ställa till det för dig. Och våga lyft blicken och se på Jesus. Han är mer värd att se på än gruset och vågorna under dina fötter. 👣

Dagens mellanrum – 17 oktober

’Visa mig, HERRE, din väg’

Psalms 86:11
”Visa mig, Herre , din väg, jag vill vandra i din sanning.
Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.”

Denna vers var en av de första verserna jag minns att jag stannade lite extra inför när jag var ung. Jag tror till och med att det blev en liten sång med den texten. Det fanns en längtan om att Gud skulle visa sin väg för mig och mitt liv. Jag måste ha gått i mellanstadiet på den tiden.

Det finns en tanke i denna vers at HERREN har en väg för oss. Psalmisten  David, om någon, var förvissad om att så var fallet. Han visste vad det innebar att följa Guds väg för sitt liv. Han var märkt av det liv som följde när man inte gjorde det. 

Att vandra i Guds sanning är att följa Guds viljas stig. Kärnbibeln förtydligar det med att ”vandra och leva i din sanning”. Handlar om det som är bra för livet. Som följer Guds tanke och lära. Det är stort att få göra det. 

”Bevara mitt hjärta vid detta enda” säger en översättning. Denna säger ”Ge mig ett odelat hjärta”. Kärnbibeln gör det starkare:  ”Bind mitt hjärta vid ditt hjärta”. Genom denna symbios med Gud händer det något med oss. Vi får det klart enklare att förstå Guds väg. Men också större möjlighet att då kunna följa den. 

Vad är det vi binder vårt hjärta till? Är det till rätt saker? Vad får påverka vårt hjärta mest? Kan vara bra att stanna upp då och då och fundera på det. För vi följer det hjärtat relaterar till. 

🙏🙏🙏

Herre, visa mig din väg för mig. Hjälp mig att binda mitt hjärta till ditt hjärta så att du kan befrukta mitt hjärta med ditt goda. För jag vill vandra i din sanning.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Med vändande post

Ibland när jag skriver ett Mail ber jag om svar med ”vändande Mail”. Alltså att jag vädjar om ett svar direkt när man läst mitt Mail. Jag liksom gärna vill veta om man sett mitt Mail och om möjligt kan få ett första svar.

Ibland får man ett svar direkt som inte är det svar man önskar. Att vederbörande inte finns till gänglig där och då. Och svarar att den är tex bortrest eller tjänstledig och inte läser Mail just nu. Inte det svar man önskar direkt.

Att få ett svar är ju något jag tänker att man gärna vill ha när man skriver till någon. Ibland verkar det som att de jag skriver till inte 1) sett mitt Mail eller 2) sett men inte vill svara eller 3) sett det men glömt rätt fort att svara eller 4) är så upptagen att vederbörande inte hinner svara eller 5) mailkorgen är överfull att mitt Mail inte fick plats helt enkelt. Vad än orsaken är är det minst sagt lika trist. Lite uppgivet kan man kanske skicka ett Mail till men man tappar lite av tilltron att man ska få ett svar.

I kontakten med Gud kan man önska samma sak. Att man ska få svar med ”vändande Mail”. Det som är den stora skillnaden är att Gud har inget av dessa 5 olika scenarierna som sitt svarsalternativ. Han har en helt annan hållning.

Gud svarar i rätt tid

Det är hans signum. Att svaret kommer alltid i rätt timing. Då det finns rätt förhållande för ett bra svar. Han vet att ett svar kan komma så fel om det inte hittar fram i rätt tid. Han vet också vad ett uteblivet svar gör med avsändaren som väntar på svaret. Gud vet också att det slarvigt förhastat svar kan göra mer skada än nytta. Så han, om någon, vet hur ett svar skall sändas.

Hans perspektiv är också så mycket större än vårt. Han ser mycket längre än vi kan se.

Så kan han, svarar han med ”vändande Mail”. Dröjer han finns det en orsak. Men var så säker – när rätt tid och timing finns så kommer svaret. Vila i det. Även om det dröjer. För jag tror att du vill ha ett rätt svar i rätt tid än ett slarvigt svar som inte har täckning.

Idag ber jag för att vi ska lära oss att ha tålamod. Att vi ska få mod och uthållighet att vänta. Ödmjukhet att ta emot svaret även om det inte helt och fullt blev som vi hade tänkt oss.

Dagens mellanrum – 16 oktober

’Att vara i Guds närhet är lycka för mig’

Psalms 73:28
”Men för mig är det gott att vara nära Gud. Jag tar min tillflykt till Herren, Gud , för att förkunna alla dina gärningar.”

Asaf beskriver sin upplevelse av Gud och sin relation till för oss. Det är hans erfarenhet. Hans upplevelse. Jag tänker att det är något som vi kan också uppleva. Det finns en sanning i detta som inte bara är Asafs erfarenhet. Den kan bli vår. 

Kärnbibeln ger oss denna översättning: ’Men när det gäller mig så är det gott (hebr. tóv) att vara nära (dra mig nära; närma mig) Gud (Elohim) . Jag har gjort Herren Gud (Adonaj Jahveh) till min tillflykt [jag sätter mig hopp och min förtröstan till honom] . Jag ska förkunna (återge, resonera, uttala mig) [se vers 15] om alla dina verk. [Frasen ”vad gäller mig” (hebr. va ani) är identisk med inledningen i vers 2 och återfinns även i vers 22 och 23.]’

Jag har gjort – Asaf har insett var den verkliga hjälpen finns. Därför har han gjort Gud till sin tillflykt. Han har alltså bestämt sig för en sak. Om han behöver hjälp och stöd är det till Gud han går. Inte någon annanstans. Ett bra val, eller hur. 

Det är gott att vara nära Gud. Det är vår lycka. Lycka är något innerligt vackert. Det står för djup innerlig glädje. Tillfredsställelse. Upprymdhet och eufori. Att känna det inför Gud är gott. Då bubblar det över. 

Det verkar hända något med oss när vi är nära Gud. Det blir som för Petrus och Johannes: ‘ Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört.” ’ Apostlagärningarna 4:20 Dom kunde inte hålla tyst med vad dom sett, hört och upplevt. 

🙏🙏🙏

Herre, tack för att du bär mig dag efter dag. Dag efter dag. Dag efter dag. Tack för din uthållighet. Tack för din styrka. Tack först jag tryggt kan möta morgondagen för du bär även den dag som du bar denna dag. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏