Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Att följa någon

När jag växte upp fanns inte Facebook och andra social nätverk på nätet. För internet fanns inte då.

Då fick man följa varandra på andra sätt. Man skrev brev. Eller så ringde man. Men det blev ju dyrare än brev så det fick man vara återhållsam med. Breven tog ju några dagar på sig. Skulle det till ett annat land kunde det veckor innan det kom fram.

Skulle man träffas så var det att vara med där det hände. Skulle man veta vad ungdomskompisarna gjorde efter gudstjänsten fick man allt vara med på mötet.

Idag kan vi följa varandra över hela jorden i realtid. Man kan ”gilla” det någon skriver på tex Facebook eller den bild man lägger upp.

Somliga har flera tusen följare på sina sidor. Andra några få. Men i denna tid så följer vi ofta någon.

På gott och ont. Följer vi ”fel” så kan det påverka oss negativ. Men blir det ”rätt” så kan det göra oss gott.

Vem följer du? Vem får vara den som påverkar ditt liv? Vad ger du tillträde i ditt liv? Vad öppnar du dig för?

Ibland kan det vara så att vi borde sluta följa efter vissa människor. Dom gör inget gott med oss. Genom att bryta med dom frigör vi oss till något bättre. För vi kan inte följa hur många som helst. Någon får första tjing på oss. Se till att det blir rätt ”någon”.

Jag tror att Jesus är en sådan ”någon” som kan bli första tjing på oss. Det kommer att göra oss så mycket gott.

På tal om att följa……

Du som brukar följa min blogg via tex Facebook kommer nu inte bli uppdaterad där på att det finns en ny blogg att läsa. Men om du trycker på ”följa” på min blogg kan du få en pling om att det nu finns något nytt att läsa. Bara som ett litet tips

Publicerat den

Augusti – är sommaren slut nu?

Är sommaren slut nu?

Det tyder inte mycket på. Det är mer sommar på agendan. Så vi kan njuta ett tag till.

Tänk vad stressande det var i maj. Tänk om det var den sommar vi fick. Sen kom juni och var minst lika bra. Jahaja. Nu är det nog slut. Juli kommer men det hindrar inte sommaren. Den bara fortsätter. Så har vi haft 3 månader av en fantastisk sommar. Så nog ska vi väl orka ett par veckor till.

Kommer du ihåg den dåliga sommar vi hade förra året? Den har kompenserats med råge. Och mer där till.

När jag skriver dessa rader är det sen tisdag kväll. Det är ca 28 grader varmt ute. Efter jobbet igår tog jag ett dopp i Vättern. Vattnet var så skönt. Svag vind. Och trots att det var moln som hindrade solen att synas så var det underbart. Lär ha varit 22 grader i vattnet. Kanske mer.

Jag brukar ha sen semester. Då är ju ofta sommaren slut i och med sista semesterdagen. Detta år hade jag tidig semester. Det har gjort att nästan varje dag efter semestern har jag kunnat njuta efter jobbet med en stund vid strandkanten.

Så skulle sommaren ta slut nu när augusti börjar så är det nog faktiskt ganska okej. För så här lång sommar kan jag inte minnas att jag haft på många många år.

Tacksamhet är ett rätt bra ord som sammanfattar hela denna period. Så är det.

Tacksamhet

Publicerat den

Kanske är vi som mest hela när vi visar vår brustenhet

Kanske är vi som mest hela när vi visar vår brustenhet…..

Ett citat som jag burit med mig några dagar.

Jag skulle tro att vi är rätt många som vill visa vår präktighet. Vi vill inte visa vår svaghet. Inte vår begränsning. Utan vi kör på rätt bra. Högt tempo. Mycket på schemat.

Jag är ju inte något föredöme på detta område. Känner mig inte alls ensam i det gänget.

Kanske är det en av dom brister vi har i den tid som vi lever i nu. Att vi tutar på som om inget hänt. Som om att vi har alla resurser inom oss som krävs och lite till.

Läste på nätet följande text:

Igår inträffade Sveriges Overshoot Day, vilket innebär att vi redan har förbrukat årets budget av förnybara resurser.

Siffror från WWF visar att svenskar lever som om vi har tillgång till 4,2 jordklot, vilket är mycket mer än det globala snittet. Enligt beräkningar från Fältbiologerna innebär det vi redan den 28 mars hade gjort slut på årets resurser och att vi resten av året lånar från resten av världen och från kommande generationer.

Undrar när människans egen ”Overshoot Day” infaller. Den är väl troligen mycket individuell. Men allt för ofta lever vi som om vi är 4,2 personer. Förr eller senare så kommer det att slå tillbaka. Lika sant som att vi gör slut på jorden så gör vi slut på oss själva.

Det är svårt att tolka varningsklockorna. I alla fall på sig själv. Andra kan nog se det ganska klart. Men vi själva har det svårare. Vi vill mer. Vi vill ta ansvar. Med ädla och goda orsaker. Men sen då?

Jag övningskör med min son. En sak vi pratat om är att bromsa i tid inför en korsning eller fara. Det behöver vi nog lära oss i livet med.

Det ska jag göra nu. Annars kör jag i diket. Och det vore dumt. Den brustenhet jag känner är tillräcklig varningsklocka för att inse att det är dags att bromsa.

Punkt.

Publicerat den

Kan det efterlängtade vara förberett?

Skrev om det efterlängtade igår. Funderade lite till på det ämnet.

Kan det vara så att det efterlängtade kan vara förberett?

Jag tänker att det kan vara så.

När Gud vill leda oss in i något nytt kan han lägga ner det som en längtan hos oss. Inom oss så skapas det ett intresse åt ett håll. Vi dras åt ett håll. Våra tankar går samma håll.

Så när vi ber om Guds ledning för våra liv kan svaret komma genom den längtan som växer fram inom oss.

Ibland kanske det är bättre än mirakulösa häpnadsväckande svar från Gud. Något som växer sakta fram brukar bli mer gediget och hållbart. En naturlig utveckling. Så tänker jag mig det när Gud svarar genom den längtan som han låter växa fram inom oss.

Man skulle kunna beskriva det på ett annat sätt också. ”Där din tanke är dit vill du!”

När jag hade skrivit så här långt lyssnade jag på en predikan av Urban Arvidsson. Hans tema var ”Vad drömmer du om?” Han ger några fler infallsvinklar på det jag tänker på. Har du tid så lyssna på den. Ca 24 min lång. Du kan se den här eller trycka direkt på bilden (tror jag)

YouTube
Publicerat den

Det efterlängtade

Vad längtar du efter?

Tror inte vi pratar så mycket om det vi längtar efter. Håller det oftast för oss själva.

Om det nu inte handlar om presenter och julklappar. För då får vi ju ibland frågan om vad vi kan tänkas vilja ha. Önskelistan skall skrivas.

Men en sak som jag tror att vi är många som har längtat efter så är det regn. Det kom till slut.

När vi skulle stänga butiken i lördags var det lite svårt att få kunderna att gå hem. Det regnade liksom. Nu verkade det inte som att det var så mycket efterlängtat så att man sprang ut i det.

Men en sak var tydligt. Alla vi som stod och tittade på regnet var uppenbarligen glada. Alla hade ett leende på läpparna. Kan inte påstå att det alltid varit så när det regnar en sommardag. Men detta regn var verkligen efterlängtat. Det är inte ofta precis som vi gör det. Sommaren skall vara solig och regnfri.

Publicerat den

När jaget går före laget

När jaget går före laget kan det gå ganska galet.

Inte bara att man missar en målchans i tex fotbollsmatchen. Stämningen blir dålig. Irritationen gör att man inte längre spelar som ett lag. Alla riskerar att bli individualister. Så går lagandan om intet. Laget håller inte längre ihop och matchen blir oftast förlorad på det viset.

Jaget kan inte gå före laget. Det finns inget större och vackrare när en medspelare skapar bättre läge att slå i än bollen än för sig själv.

Den andan behöver vi mycket mera av. I kompisgänget. I samarbetet på jobbet lika väl i den ideella sektorn. Det är då vi har lättare till framgång.

Tänk gott om varandra. Lyft fram varandra. Tro något positiv om någon.

Laget behöver gå före jaget. Vem vet, i slutkanten kanske du tom tjänar på det.

Publicerat den

I vilken dag i ordningen är det?

Alltså, i vilken dag i ordningen som vi har sol och varmt sommarväder?

Att jag nu snart har gjort 2 arbetsveckor efter semestern har jag koll på. Likaså 4 veckors ledighet före det. Men hur många dagar har vi haft detta enormt vackra väder?

Det började väl redan i maj. Men sen då?

Jag minns en sommar då jag bodde i Gustafsdal utanför Julita. Då hade vi sommarsolsväder nästan hela sommaren. Jag var ledig 7 veckor. Kortbyxor satt på nästan varje dag. Till och med mina fötter fick färg. Och det hör ju inte till vanligheten. Ändå är denna sommar bättre en den sommaren.

Igår tog jag ett kvällsdopp. Värmen var varmare än en vanlig normal sommardag. Vattnet i sjön var ljummet. Så underbart.

Det är inte lätt att hålla ordningen på alla dessa dagar.

Vi räknar gärna dagar, stunder och minuter. Vi har veckonummer som inte alla länder har. Många skriver dagbok för att komma ihåg dagar och stunder. (Ett intressant sätt att fånga sin historia). Vi lägger år till år. Så fyller vi det vi kallar vår tid.

Ibland kan jag drömma om en tid som inte räknas. En tid som summerar all tid i en och samma stund. En stund som liksom alltid är. Som inte varje dag börjar om efter 24 timmar. Som inte börjar om efter söndag kl 24. Som inte startar om varje månad och år. Det liksom bara är.

Kanske är det möjligt att leva så. Som att livets dagar inte behöver räknas. Att livets dagar inte gör att man åldras. Utan man är likadan hela tiden. Att man bara lever och det räcker med det. Man går inte och lägger sig utan njuter av dagen som är och håller på hela tiden. Tröttheten finns inte längre.

Då behöver man inte fundera på vilken dag i ordningen det är. Det behövs inte längre.

Publicerat den

När molnen kommer för solen blir det lite kyligare

När moln kommer för solen blir det genast lite kyligare. Ibland tom ganska mycket mörkare. Ja i alla fall mer dunkelt.

Man kan sitta där i solen och njuta av värmen. Så kommer molnen för solen så är det genast mindre trevligt.

Ganska överförbart på livet. Man kan ha det varmt och gott i gemenskapen. Så kommer det ett ”moln” och på något sätt skymmer solen. Så blir det genast lite kyligare.

Tänk hur vi kan påverka atmosfären i ett sammanhang. På ett förunderligt sätt så ändras luften eller känslan i situationen. Vi brukar ibland utrycka det som att det går att ta på atmosfären i rummet.

Man kan undra vad det är för ett ”magnetiskt” fält omkring oss. Som kan påverkas av det sätt vi är och gör i det osynliga. Hur vi tänker om andra. När vi är sura och arga så behöver man inte ens göra något utan att det märks ändå.

Om man nu kan påverka en atmosfär i ett rum negativt så borde man kunna påverka det positivt. Eller hur?!

Det är ju så mycket bättre. Bättre att vara solen än molnen. Bättre att ge positivt energi än att vara energislukande. Bättre att värma än att kyla.

Du har säkert lagt märke till att på ena palatsen kan solen vara i moln. Men om man var lite längre bort så skulle man vara i solsken. Om man nu hamnat i en situation där där det är ”mulet” så kan man ju söka sig bort dit där solen är framme. Det är ju ett val man kan göra.

Jag tänker att vi kan bestämma oss för att vara solar istället för moln. Bestämma sig så att det inte går så långt så att man blir ett regnmoln eller tom åskmoln.

Publicerat den

På ett sätt är denna sommar lite skrämmande.

På ett sätt är denna sommar lite skrämmande. Inte för att den är ljuvlig och skön – typ. Men ändå.

Från många håll hör man om värmerekord. Så mycket att man ställer frågan om vad det beror på. Kan det bero på klimatstörningar? Eller är det bara normala svängningar över tid?

Måste nog erkänna att det börjar kännas lite skrämmande med dessa olika rekord värme. Det känns inte normalt.

Så när man kan ha det så varmt så länge skapar den en undrar hur det verkligen ligger till.

Alltså jag njuter av sommaren. Tro inget annat. Men jag gör det med en liten känsla av oro inför framtiden. Lite smolk i bägaren liksom.

Lite för bra för att vara sant. Lite för bra för att det ska vara odelat okej.

Undrar när vi får klarhet i våra funderingar kring klimatet.

Publicerat den

Det glittrar….

Det glittrar så fint i vattnet. Solens strålar leker i vattnet. Det är som att solens strålar blir så många fler i vattnet. Dom bara studsar emot oss.

Vattnet gör sitt till för att göra solen så mycket vackrare (om det nu går).

Ibland kan man möta människor vars ögon glittrar. Det är som att dom återspeglar något vackert som förmeras i deras ögon. På samma sätt som solen leker i vattnet.

När man sitter och studerar vattnets glitter blir man bli bländad av dess ljus. Så att man ibland blir lite förblindad för en stund.

En del ögon glittrar så mycket att man kan ana att hela människan är så ljus och vacker rakt igenom. Då kan man bli lite avundsjuk på något sätt. Sådana ögon smittar av sig på något sätt. Man blir glad.

Fast i bland kan man känna sig hästlängder från sådan glittrande ögon. Man känner sig mer matt på ögonen.

Finns en lovsång vi sjunger ibland. Texten är så här:
Kom med Din härlighet över Ditt folk
Vi vill se Dig, vi vill se dig
Kom med Din härlighet över Ditt folk
Vi vill se Dig, vi vill se dig

Vi vill äga det liv Du lovat
Vi vill äga Ditt liv
Vi vill återvinna den skönhet vi förlorat
Vi vill äga Ditt liv, vi vill äga Ditt liv

Den beskriver lite av det man känner. Man vill återvinna tillbaka det glittrande i livet. Återvinna den skönhet man förlorat. Då kan ögonen åter glittra och det kommer då inifrån.

Det blir nästan som talesättet: ”Det hjärtat är fullt av talar munnen”. Istället blir det ”Det hjärtat är fullt av glittrar ögonen”.