
Mycket har jag varit med om. Minns att jag funderade på hur det skulle vara att bryta något ben för mycket länge sedan. Jag kanske inte skulle ha funderat så. För några år senare bröt jag armen. Inte så dramatiskt. Men jag snubblade i springande läge och så bröt jag handleden. Det finns undersökningar jag inte önskat göra men fått göra. Jag har blivit tvungen att operera mig några gånger i både axlar och mage. Men det jag nu fått pröva på var något helt nytt.
Att bli skuren i näsan. Jag har haft en liten ”knöl” (på knölen höll jag på att skriva😉) vid näsroten. Man har varit lite fundersam på vad den innehåller. Och man kan inte utesluta att den inte är av det goda slaget. Så det är bättre att ta bort den. Varför riskera något liksom.
När jag skriver detta så vet jag inte hur resultatet blev för det är omplåstrat. Och svaret på den lille busen (!) får jag väl vänta ett tag på.
Jag är rätt tacksam för att få göra det på ett svenskt sjukhus. Jag har haft möjligheten att besöka några olika sjukhus i andra länder. Bla sjukhus i Tanzania. Och jag får lov at säga att våra sjukhus är så mycket bättre. Bättre renlighet. Bättre resurser.
Minns en gång då min axel hade hoppat ur läget när jag var i Italien. JAg fick åka ambulans på kullerstensgator i Merate. Besöka det sjukhus jag hade skojat om tidigare på dagen att ”det vore ju intressant att besöka det”. Så om jag dit. Den röntgenaparaten undrar jag hur mycket strålning jag verkligen fock del av. Den surrade rätt mycket för länge efter att bilden blev tagen. Röntgenrummet i sjukhuset i Tanzania var spänande. Dörren var beklädd med järnplåt för att hindra strålarna att komma ut (!).
Nu ska jag bara vara tålmodig och inte klia mig på näsan några dagar innan stygnen skall tas bort. Tänk vad man kan göra för att hjälpa våra stackars kroppar.

