När jag var liten åkte våra familj tillsammans med några andra till Norge på semester. Jag minns egentligen inte mycket av den resan. Men blev påmind om den igår när spiraltunneln nära Drammen kom upp i flödet.
Egentlig är tunnlar allt jag minns från den resan. Minnet är med skräckblandad förtjusning.
För överallt vi åkte fanns det tunnlar. Den ena längre än den andra. Och under dagarna passerade vi inte bara en tunnel utan ofta flera.
Tunnlarnas tunnel var nog den i Drammen. Den är en tunnel som går i spiral upp på berget. Hur coolt som helst.
Som en parantes – jag vill nog tillbaka till den i sommar. Skulle vara roligt att få köra den själv. Då var jag nog bara 7 eller 8 år gammal utan körkort.
Vi åkte upp i denna magiska tunnel. Men det blev kanske lite för mycket för den lille Pedher. På kvällen när vi skulle gå och lägga oss på vandrarhemmet visade serbisk att jag hade feber. Ingen annan var sjuk i gruppen så mamma blev nog lite orolig. Jag var nog lite orolig för alla dessa tunnlar.
Innan jag somnade frågade jag om vi skulle åka samma väg tillbaka hem? Till min lättnad var svaret nej på den frågan. Då lämnade febern mig också. Det blev lite för hög spänning som skapade febern.
Om jag nu åker till Drammen i sommar och åker tunneln ska jag se till Strindberg åka samma väg hem. Jag vill ju inte bli sjuk igen ☺️
Vill du ”åka” i den? Kolla in den här filmen.
