Inlägg

Publicerat den

Spänningsfält

Vi lever rätt ofta i ett spänningsfält. Mellan att få o inte få. Olika vägval i livet. Kanske inte alltid regler och paragrafer. Men åt hållet att leva på ett sätt som välsignar mitt liv. Inte drar ner det.

Tänker att vi hamnar rätt ofta i olika valsituationer. Vi rådbråkar oss vad som bli bäst. Rädda att fatta fel beslut. Valen kan till synes vara många. Eller så är det bara två val som ställer till det för oss. För tänk om det fanns fler möjligheter. Fler nyanser.

Men en sak finns där. Inget svenskt lagom i det. Inte gyllene medelväg. Det handlar egentligen inte om kompromisser heller.

Vägen genom spänningsfältet – att följa Jesus.

För Jesu uppmaning är, på ett sätt, ganska enkel. ”Kom och följ mig”. Han har lovat att vara med oss. Hjälpa oss. Med vägval. Att leva livet rätt. Så att det kan välsigna vårt liv. Och djupas sätt är det bara det vi behöver. Att följa. I det följandet finns kraften.

Krångla inte till det. I dina val. I din längtan att välja i livets olika vägkorsningar. I följandet finns det ett löfte om att Jesus ska vara med dig alla dagar. Han vill inget hellre än att leda dig rätt. Hans perspektiv är långt mycket skarpare och bättre än någon annan.

Publicerat den

En ton kan vara avgörande – det kan vara din

Igår satt jag på konserthallen i Eskilstuna. En magnifik stund. Symfoniorkestern tog sig an rätt svår musik och lyfte den snyggt.

Det som slår mig är att en spröd ton kan komma igenom den stora massan av ljud. Enskild enkel rätt ”ynklig” kan tyckas men så avgörande viktigt för hela ljudbilden och dess upplevelse.

Å ena sidan kan man tycka att den var rätt onödig. Att man hade kunnat klara sig utan den. Men den behövdes verkligen för att ge musiken ett särkilt lyft.

Tänker mig att precis så är livet. Man kan tycka att just sin ton är obetydlig. Alla andra verkar ha, med all rätt, det större utrymmet. Osäkerheten kan tränga sig in. Så blir man lite osäker. Man tystnar mer och mer. Så glömmer man att alla toner är viktiga. Även dom, till synes, mer enkla. Om man håller fast i bilden av en orkester så är det dirigentens roll att lyfta fram den tonen. Att hålla tillbaka andra för att just den tonen ska få möjlighet att komma fram.

Det slår mig också att många kan spela samma stämma och ändå låt som ett instrument. Samstämmigheten är av högsta betydelse i en orkester. Personerna i samma stämma behöver lyssna in varandra för att det ska låta bra.

Din ton behövs. Även om du inte spelar förstafiolen. Även om du skulle önska att du fick spela alla stämmorna själv. Var tacksam för den ton och stämma du fått. Tjäna med den. Och du, du är inte så dum på din stämma. Du gör det rätt bra.

Kom ihåg att just din ton kan bli den avgörande tonen. Den som gör skillnad. Som gör att man kommer ihåg det. Så våga din ton. Spela den när tillfälle ges.

Publicerat den

Att vänta in

Att vänta är väl inte den bästa egenskapen alltid. Ska inte dra alla över en kam. Men det där med att vänta är det rätt många som har vissa bekymmer med. Bara att se hur det går till i rusningstrafiken hem från jobbet. Eller i en affär där expediten tar lite för lång tid på sig.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Kanske byter många ut ordet ’aldrig’ till ’alltid’. För så är det nog rätt ofta.

Att vänta in rätt tillfälle är inte alltid så lätt. Utmanar uthålligheten och tålamodet.

Tänker att så är det i tron också. Man ber om något. Men behöver något. Man väntar på svar. Man kanske upplever att man fått ett tilltal om något ska hända. Men man vet inte när och hur. Då är det svårt att vänta.

När tiden var inne…

På många ställen i bibeln förstår man att Gud kom med sin hälsning/löfte/uppfyllelse när tiden var inne. Alltså när det var rätt tid. När det var rätt omständigheter. När förutsättningarna var som allra bäst. Det är just det som det svåra och vår utmaning.

Det finns löften i bibeln som fick sin uppfyllelse många hundra år senare. Så om du och jag får vänta en något för lång tid så kanske vi kan ha överseende med det. För om svaret kommer för tidigt blir det också tokigt.

Det finns en rätt tid för dig

Det finns en rätt tid för dig. Ett tillfälle som är givet dig speciellt. Det är då Gud svarar. Att vänta till den tidpunkten är det bästa du kan göra. För det finns en tid för dig. Vila i det.

Det kan vara så att omständigheterna just nu inte är dom optimala för dig. Din gåva, ditt uppdrag, får ligga ett tag. Kanske den kommer mogna i det. Utvecklas till något bra. Så vila i att nuet har sin tid. Uppfyllelsen sin.

Att vänta in …. är i grunden en god idé. Jag tycker mig se Guds välsignelse i det. När tiden är mogen, tidpunkten rätt, sker det. Då blir det som bäst.

Det finns en rätt tid för dig. Vänta in den och du kommer rätt. Jag ber att du ska få tålamod att vänta, bli beklädd för den tid som kommer. Att du ska få vila i väntandet.

Publicerat den

När tröttheten slår till

Har du känt det? Kan komma snabbt på. Ibland utan föraning. Det liksom bara händer. Man vill det inte. Man önskar det inte. Men så händer det.

Tröttheten slår till

Slår och slår. Det kanske är att ta i. Undrar varför man säger det. Hur som helst så bara den finns där. Och den suger liksom musten ur oss.

Vet du vad jag tänker? Att det är en bra väckarklocka. En hint om något. Kanske inte när det sker en gång. Inte två gånger. Men när det återkommer. Och det händer igen fler gånger.

Jag vet vad det innebär. Jag har varit där. Inte velat lyssna och förstå. Så tacksam att jag sista månaderna fått uppleva något helt annat. Visst , jag kan bli trött nu med men inte alls på samma sätt.

När tröttheten slår till gör vi bäst i att lyssna till den tysta viskning som säger ”vila lite”. Det är just det som behövs då.

Det första ”slaget” är ofta inte alls hårt. Mest en liten puff. Men jag kan lova dig att till slut blir det en mer drastiskt manöver. Det är då man inte bara blir trött. Utan mer åt det utslagna hållet. Dit vill man inte.

Jag tror på en Gud som tror på vila. Inte bara arbete. ”Kom till mig ….. jag skall skänka er vila” Kostar inget mer än att stanna upp. Dra sig närmare honom. Han ger själen frid. Återhämtning.

Så när tröttheten slår till gör vi bäst i att förstå läget. Inte ignorera det. Det är då vi kommer rätt inför framtiden.

Publicerat den

En god gärning

Jag brukar förnöja mig med att ibland läsa citat från Nalle Puh. Tror mig veta att jag för en del år sedan hade ett återkommande citat av denne kloke björn. Hm brukar sätta fingret rätt på saker och ting. Liksom Herregud&Co. Kanske är dom släkt på något sätt.

”Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.”

Nalle Puh

Påminns om han som gav kyrkan en anonym gåva. När det annonserades i kyrkan höjde han sin röst och sa: ”ja, jag tyckte det var bäst så”….

Kanske är det lite så. Vi vill gärna få bredd för den goda gärning vi gör. Att vi blir uppmärksammad på något sätt. Kanske ligger det rätt mycket i vad denne kloke björn säger. En god gärning är något vi gör utan att tänka på att det är god gärning.

Det är många runt omkring oss som behöver få del av en god gärning. I pandemins början var det så glädjande att se hur man spontant hjälpte grannar att handla mm. Det var så vackert att se. Tänk om vi kunde ha med en känsla och handling långt efter att pandemin lagt sig.

När jag var förkyld sist så hörde flera av sig och undrade om jag behövde hjälp med något. Fantastiskt. Någon sa ”det är ju det att vara församling!” Det värmde mig. Det gav mig nytt hopp. Det är så vi behöver tänka.

Vem har du i din närhet som kan behöva en hjälpande hand? Även om det inte handlar om covid och pandemi?

En god gärning kan förändra mycket. Ibland vara hela skillnaden…. Typ helt avgörande. Visst är det fantastiskt?!!

Publicerat den

Är det något att fira?

Idag släpps restriktionerna. Äntligen är det över med dom. Som det ser ut nu. Så lång tid har detta hållit på. Så på ett sätt är vi alla lättade på något sätt.

Men är det värt att fira?

I Norge firade man det stort. Polisen i vårt land tar höjd för ett visst firande. Men är det värt att firas? Jag är verkligen tveksam till det. För trots att restriktionerna släpps är inte pandemin över. Flera länder har knappt kommit igång med vaccinering. Så den pandemi som går över hela vår jord är inte över. Så det är inte tid att fira.

För mig blir det nästan ett hån mot alla dom som fortfarande drabbas. Vi kan kört vänta till allt firande tills faran är över över hela vår jord.

Så varför inte vänta med firandet. Låt oss istället fortsätta det idoga arbetet att göra allt vi kan för att förskjuta denna pandemi till historieböckerna. Det gör vi bäst genom att vaccinera oss, hålla avstånd, rena händer och allt annat vi lärt oss under denna långa tid.

Jag känner en så stor respekt över denna pandemi. Vi behöver verkligen vara ödmjuka inför den. Så klackarna i taket är inte läge.

Så tacksam – javisst. Färdiga? Inte alls

Så trots att vi nu får släppa loss måste vi göra det med försiktighet. Var rädd om dig. Var rädd om din omgivning.

Värt att firas ? Nej inte alls!!

Publicerat den

Det bästa ligger framför

Har du hört den förut? Du kanske till och med fått hälsningen när du fyllde senast…. Det verkar vara en bra hälsning när någon fyller, särskilt när vederbörande kommit upp i åren.

Det bästa ligger framför

Vi vill ju gärna tro och hoppas att det bästa ligger framöver. Inte för att det som var igår nödvändigtvis behöver vara dåligt. Det kan vara så men inte måste. Men man kan inte säga att det var bättre förr i allt.

Igår funderade jag kring att ha tro och tillit för ett steg till. Vad är det som säger att det är bättre framöver?

Därför att Gud vill vårt bästa. Han har alltid vårt bästa för sina ögon. Bibeln är full av hälsningar om att han har något gott som väntar. I Johannes evangelium sträcker sig det ända till efter det vi kallar död. En himmel som är beredd för oss. Men vägen dit har han lovat att gå med oss.

Vi behöver inte se oss tillbaka. Vi kan se framåt. Läs i Jesaja 43:18-19

”Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” Jesaja‬ ‭43:18-19‬ ‭SFB15‬‬

Jag vill uppmuntra dig till lämna det som ligger bakom dig. Våga se framåt. Gud vill göra något nytt för dig. Han vill ditt bästa. Betänk hur en öken är. När strömmar av vatten kommer så blomstrar även öknen. Där ligger frön som bara väntar på rätt betingelse. Det bästa ligger framför dessa frön. Och det kommer. Så får dom blomma ut. En bra bild på att det bästa ligger framför. Även för dig.

Publicerat den

Tro för ett steg till

I går var jag på en gudstjänst. En missionsgudstjänst. Mina goda vänner Camilla och Anders Liljeqvist ska åka till Rumänien. På den gudstjänsten sjöngs en gammal sång.

Ett steg till – Ett steg till, giv mig tro för ett steg till! Tro på Gud att vandra vidare, Tro för ett steg till.

Är det inte just så vår bön är ibland? Att vi behöver tro för ett steg till. Det kan kännas för stort, för betydelsefullt. Helt enkelt för omöjligt. Att då får tro för ett steg till blir nyckeln till möjligt.

Giv oss tro – mera tro. Tro att taga ett steg till. Tro på Gud att vandra vidare. Tro för ett steg till.

Många gånger innehåller den bönen just detta, lille men just då, så viktiga ord. ”Mera”. Mera tro. Det kommer från djupet. Bibeln beskriver att en tro stort som ett senapskorn är tillräckligt bra. Ändå så kan vi tvivla på vår egen tro och tillit.

Steg för steg, steg för steg. På Guds goda väg, säkra väg. Kraft jag får av Jesus varje dag, att ta ett steg till.

Löftet i denna sång är värt att bära med sig. Kraft jag får av Jesus varje dag, att ta ett steg till. Det finns en kraft till dig att du ska orka och våga ta ett steg till.

När vi väljer att gå på den väg Gud skapar för oss finns det en välsignelse som blir oss given.

Skulle bara vilja uppmuntra dig idag. Det finns en kraft till dig att gå ett steg till. Ett till!! Så våga ta det.

Publicerat den

Mission (im)possible

Jag blir klart imponerad av alla som känner ett kall att bli missionärer. Somliga rätt nära sin hemstad. Men dom allra flesta missionärer jag känner blir det långt bort.

Jag minns dom gånger jag trott mig förstå att jag skulle få en kallelse till Norrland. Nog långt bort. Jag minns min oro för att bli missionär i kina när jag började ana att jag hade en kallelse att bli pastor. Inser att ingen av dem oron slog in. Men jag vet kampen.

Kanske är det därför jag är så imponerad av alla som upplever en kallelse långt bort och tackar ja till den.

Det är på ett sätt en känsla av ”mission impossible”. För den som står utanför och tittar på kan det verkligen uppfattas så. För den som står mitt i jakande av kallelse uppfattar den helt annorlunda. Mer av ett ”Mission possible”.

Kanske står du inför ett val som kan uppfattas som omöjligt uppdrag. Som gör att du överväger att backa. Trots att du innerst inne inser att det finns något djupare i det. Så kommer tvivlet.

Bibeln talar om att den Gud utser och kallar den utrustar han för uppdraget. Hans löfte att vara med är sant. Det gör att vi kan sätta vår tillit att det kommer att lyckas.

I grunden handlar det om att ta ett steg i tro. Tillit. När steget tas upplever man att det håller. Det gör att det som till synes ser ut att vara möjligt blir möjligt. Och steg känns mer av att ”komma hem” än att åka bort. Hur långt än kallelsen tar oss. Din kallelse är inget omöjligt uppdrag. Det är möjligt.

Så min bön blir idag: Herre, tack att du kallar och utrustar. Ber dig att var och en som möter din kallelse ska våga tacka ja. Tack att du kommer ha omsorg. Tack för att du vill hjälpa att tvivlen får skingras och friden komma. Bär varje människa som kämpar med sin kallelse. Vare sig det är här hemma i Sverige målet är eller långt bort. Amen 🙏

Publicerat den

Det är svårt att hålla i (ut) sista sträckan

Om bara några dagar så hävs många av våra restriktioner. Om bara några dagar kan vi röra oss mer fritt. Men då svårt det är att hålla ut sista sträckan.

Har du hört den förut? ”Det gör nog inget det är ju bara 10 dagar kvar” Eller som idag….. bara 4 dagar kvar. Så då kan vi sitta nära varandra igen. Då kan vi kramas och hälsa på varandra….

Och visst kan det ligga något i det. Vad är det för skillnad att göra det nu eller på onsdag. Ändå kan man fundera. Inte vill vi snubbla på mållinjen.

Och samtidigt som det öppnar är det inte över. Visst är det en dubbel känsla.

Men många gånger i livet är det svårt att hålla ut till slutet, den sista sträckan. Till punkten då det är okej. Tror inte den känslan är över den 28/9 då restriktionerna släpper. Vi kommer troligen någon gång uppleva det på nytt.

Men där det gått fel vill jag tro att det finns upprättelse. Möjlighet att gå vidare. Kanske börja om.

I en pandemi kan det vara förödande att inte hålla ut. I livet för övrigt likaså. Men en sann ånger öppnar nya dörrar.

Det har att göra med förlåtelse. Bibeln säger att det finns bara en synd som ingen förlåtelse finns. Det är hädelse mot den heliga anden. I mina öron låter det hoppfullt. Då finns det förlåtelse för väldigt mycket i en sann omvändelse.

”Det kan väl inte göra så mycket?” är en vanlig ursäkt. Kanske inte den bästa direkt. Den slår gärna krokben på vår väg. Det just det den kan göra. Den hållningen kan påverka mycket och många.

Bara några dagar till

Våga håll ut. Våga håll ut i livet. Det kommer att välsigna dig