”Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat ”
Citatet är hämtat från en kompis som hejar på Leksands IF. Om nu det var viktigt att veta att hon hejar på just det laget. Inte så konstigt. Hon är ju dalkulla. 😉
Men visst ligger det något bra idet. Så långe man inte ger upp har man inte förlorat.
Så länge man inte ger upp så har man inte missat möjligheten.
Inser hur svårt det kan vara att mobilisera kraft, till att fortsätta att kämpa, när det känns som att allt går emot.
Så är det motigt? Ge inte upp!
Ser det hopplöst ut? Ge inte upp!
Tycker du att du inte verkar hitta lösningen? Ge inte upp!
Ser vägen snårig ut? Ge inte upp?
Upplever du att vägen till nu är orättvis? Ge inte upp!
”Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat ”
Att det varit mulet långa tider den senaste tiden är väl ingen hemlighet. Ett tjockt molntäcke som döljer solen. Så mycket att det känns som att det aldrig blir dag. Solen kommer liksom aldrig till.
Ett moln som får regna ur sig kan inte längre dölja solen. Så till slut är molnet tömt på vatten och solen för lysa i full kraft på oss igen.
Det är en fin bild på livet. Livet kan ha så mycket moln över sig. Mörka moln. Kanske till och med fulla med åska och dunder. Många tårar som väller fram.
Du vet säkert om hur en sommardag med ett kvalmigt varmt väder är. Så kommer det ett förlösande regn. Helt plötsligt kan man börja andas igen liksom. Naturen får ett helt annat liv.
Så tänker jag att tårar gör med oss. Tårar gör livet ljusare när så behövs.
När livets utsikt mest är mörka moln. Kanske det mullrar lite nära och i fjärran. Men liksom ett åskväder går över genom ett regn så lättar tårar det inre tryck vi kan ha. Tårarna rensar luften. Tårarna lyfter ur ångesten. Tårarna renar oss från det som solkat ner oss på något sätt. Både det vi själva åstadkommit men också det andra har smutsat ner oss i.
Ändå är vi alltför rädda att låta tårarna sippra fram. Som om det vore skämmigt. Eller att vi är för vuxna för att gråta. Kanske vi män har svårast. Det är ju inte manligt att gråta. Men kanska är det mänskligt att gråta.
Jag tror att vi är skapta med en förmåga att gråta. Det är en ventil, som ånglokets ångvissla, som är tänkt att hjälpa oss att släppa på trycket.
Ett samtal som berör dom djupa problemen och nöd vinkar känna behöver kanske också tårar. Det finns en själavård i att låta orden omslutas med tårar när så behövs. Det är som att tårarna vårdar vårt inre under samtalets gång. Som att tårarna bearbetar dom svåra frågorna vi bär på.
Så jag tänker att tårarna gör livet ljusare. Blir lite lättare att ”andas” i livet. Tårarna återbördar leendet vi tappt bort. Så var inte rädd för dina tårar. Kanske är det ändå så att efter tårarna kommer solen fram. Efter svårigheten att se genom tårarna kommer utsikten klarna.
Gott Nytt År önskar jag dig. Ber att du ska få ett välsignat år. Att vår värld ska nu få återhämta sig från den pandemi vi nu upplever. Att vaccinet ska fungera väl utan tråkiga biverkningar.
✍️ Inför ett nytt år är det som att vända ett blad. Vi får en ny sida att börja skriva vår historia på. Där format vi den varje dag vi lever. Om vi vore duktiga att skriva en dagbok skulle det kunna den kunna bli våra memoarer en dag.
✍️ Minns en gång då gammelmormor till mina barn, Märta, önskade sig en ny dagbok. Hennes gamla var färdigskriven. Då önskade hon sig en tio-årsdagbok. Då var hon redan gammal. Minns att vi reflekterade över att den skulle hon inte hinna skriva ut. Ändå önskade hon sig en för tio (10) år framåt. Jag vill minnas att hon var över 90 år då. Troligen 92 Kanske äldre. Hon fick sluta sina dagar på sin 102-årsdag. Så hon hann ju med hela boken trots allt. Även om dom sista åren inte blev så mycket skrivande. Inte heller hennes intresse av korsord avtog med åren.
✍️ Vad skriver du ner inför detta nya år? Vad skulle du vilja skriva en dag? Vad skulle du vilje se att det sker? Hur vill du forma din framtid. Vad ska sin ”livsbok ” få summera över 2021?
✍️ Jag tänker att en sådan bok inför 2021 kan innehålla önskningar om framtiden. Den ena sidan får beskriva vad vi vill uppleva. En sida längre bort får beskriva uppfyllelsen av den önskningen.
✍️ Kanske är det också bra att få reflektera över hur det gick. En bearbetning av händelser för att kunna lägga dom i rätt minnesfack. Så att dom får vila där. Att dom mindre goda erfarenheterna får lämnas där och inte göra ont längre. Att dom goda minnena får ligga överst för att påminna till glädje och uppmuntran.
✍️ Idag är en dag man kan få göra ett medvetet avstamp in i ett nytt år. Välja väg på något sätt. Kungens berömda ord om att vända blad kan få en djupare betydelse. Att vi faktiskt vänder ett livsblad. Vi lämnat bakom oss det som var jobbigt och sårade oss i det förra året. Allt för att inte bitterhet ska lägra sig inom oss. Vänder blad och ser framåt. För att skapa ett nytt liv i ett nytt år.
✍️ Jag skulle redan nu vilja skriva sista sidan. Där vill jag att det ska stå:
Herre, tack för det år som ligger bakom. Tack för att du varit med. Tack för att mitt liv har fått ta nya välsignade steg. Steg som utvecklat mig. Hjälpt mig. Tack för modet i vissa avgörande beslut. Tack för kraften att vara återhållsam där jag behövt ta ett steg tillbaka. Tack för den framtidstro som vuxit fram under året. Tack för att jag kunnat leva i förlåtelsen och nåden. Tack för att detta år skapade en bra plattform för nästa år.
Så skulle jag vilja summera mitt nya år. Får se hur det går. Lycka till med ditt ”skrivande”
Tack för året som ligger bakom. Tack för all uppmuntran. Tack för att just du finns. Tack till alla er som följt min blogg.
Nu laddar vi upp det nya året.
Min bön inför detta år är att du ska få ett välsignat år. Att vår Herre ska gå med dig. Ber att du ska få hålla dig frisk. Att du ska få vara med om många goda stunder du kan känna glädje i.
Först ska vi klara oss igenom pandemin. Få vårt vaccin. När det är min tur ska jag ta emot vaccinet. Gör det du med. Sen kör vi en omstart.
2021 ska bli ett klart bättre år. Klart bättre. Det får bli vår bön. Det får vi hoppas och tro att så ska ske.
10 år är ganska lång tid. I världshistorien troligen en kort tid. I evighetsperspektivet är det typ bara en krusning. Men för somliga en evighet.
Det har nu gått 10 år sen jag klev in på erikshjälpen för första gången som anställd. Det känns rätt länge trots allt.
Den som varit med från början har helt klart ett mycket bättre perspektiv. Men tror mig kunna säga att jag kan nog ha det också.
Det har hänt galet mycket på dessa år. Minns när jag gick in på huvudkontoret i Hollsbybrunn för att skriva på det första anställningsavtalet. Då hade second hands huvudkontor inte många anställda. Idag kan jag inte räkna dom alla😉. Det har vuxit oerhört mycket. Vi är många fler butiker. Dagskassorna är mycket större. Vi kan göra mer än någonsin av det överskott som nu skapas.
Att möta alla volontärer är stort. All dessa som helt gratis ger av sin fritid för att skapa detta enorma som erikshjälpen är med dess överskott för bistånd av olika slag.
Likaså alla som gör sin praktik i våra butiker. Bjuder verkligen på sig själva.
10 år. Vart tar tiden vägen? Framåt känns tio år som ganska länge. Nästan som en evighet. När man var liten tror jag inte att man ens reflekterade över det. Nu kan det kännas lite skrämmande i min ålder.
Om tio år …… ja hur ser det ut då? Vad tänker då? Ibland känns det som att ingenting händer på tio år. Men det räcker med att se på en tv-serie man tyckte var så bra då. Teknik och innehåll var helt okej. Men att se den idag undrar man nästan hur det kom sig att man tyckte om den ….
Om tio år ….. kanske är det just så livet fungerar. Man ser hellre framåt än bakåt. Vill utveckling. Se och möta det nya.
Milstolpar har sin plats. För mig inte ett mål. Det är mer ett avstamp. Dom gamla milstolparna, som var stenar, markerade avståndet kvar till nästa plats. Eller hur långt man färdats. I sig en viktig punkt. Att veta vart man är. Men också att veta hur långt man har kvar.
Tio år – många år är det. Många av dom har varit utmanande med allt det har inneburit. För ibland har vi undrar vad ett normalt år på Erikshjälpen är. Brukar skoja om att det onormala är det normala. Men tänk att få jobba med något vars syfte är att hjälpa den behövande. Kan man jobba med något mer viktigt än så?
Tacksam för dessa tio år. Det har, tillsammans med många andra, skapat miljoner till bistånd. Bara dom sista 5 åren nästan 15 miljoner kronor. Det känns stort. Dom har fått hjälpa långt bort men också i vår egen stad. Det känns stort. Det känns stort.
Jag tänkte vi skulle samla ihop alla våra nyårslöften och lägga upp dom på en webbsida. Sen rapporterar vi in efterhand vi uppfyller löftena. Då kan alla människor följa hur det går för oss.
Nej, jag skojade bara.
Men tänk om man skulle göra det…. hur skulle då nyårslöftet se ut? Skulle vi våga ta ut svängarna? Skulle vi våga att avge ett löfte? Hur skulle det kännas?
Nu är ju inte kanske ett nyårslöfte det som är mest avgörande i livet. Men jag tänker att vi kanske blir mer eftertänksamma i våra löften ju mer publika dom är. Ju mer synligt det blir desto mer försiktiga blir vi nog.
Vi får en större respekt ju mer offentligt det är. Och kanske är det precis så löften alltid skall behandlas. Med stor försiktighet. För det blir aldrig bra när man lovar mer än man kan hålla. Förtroenden raseras snabbt men tar tid att bygga upp.
Men kanske kan vi ändå ge varandra ett löfte detta år. Att vi gör allt vi kan för att inte bli smittade eller smitta någon annan. Vi behöver inte annonsera det. Vi behöver bara leva det löftet. Är det en garanti för att ingen blir sjuk? Nej, troligen inte alls. Men det kan ändå vara det viktigaste löfte vi någonsin gett oss själva och varandra. Kanske för hela vår jord för alla som bor på denna jord. Att göra allt vi kan hålla oss friska.
Så varför inte fundera lite på att ge ett nyårslöfte detta år. Även om du inte brukar det. I år är ett bra tillfälle att göra ett undantag. Verkligen ett bra år, bra tillfälle, för det.
Varje tidsepok har sina ord. SAOL får nya ord varje år. Ord som föds under olika speciella omständigheter. Speciella skeenden och avgörande händelser får sina ord och utryck.
Ett sådant utryck har under Corona skapats. Att leva i en bubbla. På ett sätt att leva i en självvald karantän. Men också att leva i en sluten gemenskap för att inte riskera smitta.
JuniorVM så lever lagen i bubblor. Sett sådana där bubblor man kryper in i ska rulla fram på marken för att ta sig fram.
Eller så ser jag framför mig hur vi alla lever i dessa bubblor som ”vattenboll” , en lek som verkar kul 🙈
Kommer ihåg en film som jag såg. Där hade man byggt upp en stad på Mars. Man levde i en bubbla , eller i en kupol. Där inne kunde man skapa rätt livsbetingelser.
Det är väl så man tänker sig ”livet i en bubbla” under pandemin. Man vill skapa en plats med rätt livsbetingelser för att inte drabbas av något dumt. Som ett dumt virus.
I sig tror jag inte vi ska leva isolerade liv som i bubblor. Men jag tror det finns något detta visar på.
Att vi behöver skapa en livsmiljö med rätt livsbetingelser som gör att vi människor mår bra. Kan leva ett liv som utvecklar sig. Där vi helt enkelt kan fungera på bästa sätt. Där vi trivs.
Ibland tänker jag att vi också behöver leva i vår bubbla så att vi inte utsätts för massa dumheter och trams. Sådant som påverkar oss negativt. Så kanske behöver vi ibland krypa in i vår bubbla så ingen ”kommer åt oss” och kan ”skada” oss.
Så att leva i sin bubbla kanske ändå inte bara är negativt. Det kan ligga något gott i det.
Och tänk om vi kunde skapa en sådan bubbla över varje stad. Så att vi kunde leva lite mer fritt och säkert. I väntan på att pandemin går över.
Vi behöver mellandagarna. Dessa dagar som mer lägga till handlingarna som en icke-dag. En dag som inte var överdrivet bra men inte heller värdelöst dålig.
Vi behöver dom där dagarna som bara är och inte kräver något speciellt av oss.
Allt för ofta kräver vi att dagarna ska vara välfyllda och innehållsrika. Men jag tänker att då är risken att det krävs bara mer och mer.
Ibland har vi föräldrar menar att barn mår bra av att ha tråkigt. Då lär sig barnen att uppskatta livet bättre. Typ så. Kan ligga något i det. Mellandagarna får oss att uppskatta livet bättre på något sätt.
Mellandagarna är en kraftstation. Det är där vi samlar kraft. Återhämtar oss.
Så får du en mellandag här och där så är det inget att oroa sig över. Det är inget avbrott på ett sätt. Det är mellan två kanske viktiga dagar. Så då är det bra att någon gång bara vara mellan något. Det är ingen vilsen dag men rätt lugn. Vila i det.
Vi är i en tidsanda där allting, ja i all fall det mesta , ska räknas och mätas. Framgång. Tillgångar. Förluster. Möjligheter. Ibland även det som ingenting är. Vikt. Midjemått. Idéer.
Ja, det är så mycket som ska mätas.
Men jag tänker att ….
Allting måste inte mätas!
Du som känner mig undrar väl om jag fått i mig för mycket julmat nu. Jag som annars älskar statistik. Mmm möjligen. Men nej. Jag menar det verkligen. Vi som svenskar är på tok för mycket för att mäta det mesta.
Allting måste inte mätas!
Jag tror inte livet stannar för det. Jag tror inte utveckling stannar utan mätning. Det kan vara ett hjälpmedel men inget stannar utan mätning.
Kanske skulle det till och med skapa en frihet som leder till utveckling av bara farten. Där vi blir mer öppna och ser möjligheterna bättre.
Följer du någon stjärna på Instagram, TikTok, Facebook eller någon Anna media? Justin Bieber lär ha 154miljoner följare om jag läste rätt. Han är inte ensam om att hans fans följer honom som stjärna.
Det fanns tre (kanske var dom fler) vise mön som studerade stjärnorna. Dom visste att mycket om stjärnorna på himlen. En stjärna lockade extra mycket deras intresse. Som var kopplad till förutsägelser.
Så dom ville följa denna stjärna. Så långväga ifrån startade dom sin resa. Den slutade vid ett stall där något förunderligt hade skett. Det man trodde skulle ske i ett slott skedde i en koja. Ja , ett stall står det.
Stjärnan ledde till en frälsare. En frälsare som nyligen hade fötts. Till synes började historien om Jesus där och då. Men egentligen började denna berättelse före tidens begynnelse.
Om Jesus hade ett eget Instagram-konto var han klart värd att följas där. Hans uppdateringar skulle vara mer värda än vilken stjärnas som helst.
🌟 Liksom dom vise männnen följde en stjärna får vi följa Guds stjärna – Jesus. Liksom många följer en stjärna på olika medier får vi följa Jesus. Hans uppdateringar sker inom oss. Hans uppdateringar sker också genom att han berör människor som återberättar vad han gjorde.
Jesu hälsning efter denna Jul är… ”Kom och följ mig!” Så varför inte bli hans vän och följare?! Han har redan ”tryckt” på din ”vänförfrågans-knapp”.
Pedher´s blogg 