Inlägg

Publicerat den

Det är svårt att hålla i (ut) sista sträckan

Om bara några dagar så hävs många av våra restriktioner. Om bara några dagar kan vi röra oss mer fritt. Men då svårt det är att hålla ut sista sträckan.

Har du hört den förut? ”Det gör nog inget det är ju bara 10 dagar kvar” Eller som idag….. bara 4 dagar kvar. Så då kan vi sitta nära varandra igen. Då kan vi kramas och hälsa på varandra….

Och visst kan det ligga något i det. Vad är det för skillnad att göra det nu eller på onsdag. Ändå kan man fundera. Inte vill vi snubbla på mållinjen.

Och samtidigt som det öppnar är det inte över. Visst är det en dubbel känsla.

Men många gånger i livet är det svårt att hålla ut till slutet, den sista sträckan. Till punkten då det är okej. Tror inte den känslan är över den 28/9 då restriktionerna släpper. Vi kommer troligen någon gång uppleva det på nytt.

Men där det gått fel vill jag tro att det finns upprättelse. Möjlighet att gå vidare. Kanske börja om.

I en pandemi kan det vara förödande att inte hålla ut. I livet för övrigt likaså. Men en sann ånger öppnar nya dörrar.

Det har att göra med förlåtelse. Bibeln säger att det finns bara en synd som ingen förlåtelse finns. Det är hädelse mot den heliga anden. I mina öron låter det hoppfullt. Då finns det förlåtelse för väldigt mycket i en sann omvändelse.

”Det kan väl inte göra så mycket?” är en vanlig ursäkt. Kanske inte den bästa direkt. Den slår gärna krokben på vår väg. Det just det den kan göra. Den hållningen kan påverka mycket och många.

Bara några dagar till

Våga håll ut. Våga håll ut i livet. Det kommer att välsigna dig

Publicerat den

Stormen som kallas livet

Jag satt i min varma lägenhet igår kväll. Utanför fönstret blåste det en vind som påminde om höststormen. Regnet vräkte ner strax innan. Det såg inte riktigt så ut tidigare på dagen då jag lämnade jobbet.

Men det vände. Vinden tog i ett tag.

Stormen som kallas livet

Jag hörde uttrycket på en reklamfilm. Jag tror det var en bilreklam. ”Stormen som kallas livet”.

Det var som att man utgick från att livet är en storm. Att det alltid är något av ett kaos i livet.

Jag blev lite förundrad. Jag uppfattar inte livet som enbart kaos. Att det är stökigt händer men ändå inte kaos jämnt. Så jag blev förundrad över kopplingen.

Jag ser att livet i den stora bilden är faktiskt rätt gott. Livet har även inslag av ibland lite mer av storm. Perioder som är mindre roliga.

Men i den större bilden är det riktigt bra. Ibland får jag känslan om att vi gärna vill fokusera på dom mörka stunderna fast dom är i minoritet. Som att trenden leder oss dit. Vi ska liksom lyfta fram det svåra. Att då använda en sådan tanke i reklamen kändes lite ledsamt. För vi behöver verkligen lyfta allt det god i frontlinjen.

Jag är så tacksam för livet. Det har så mycket gott att ge. Att möta människor som ger energi är så stort. Att se allt det goda som händer. Glädja sig åt andras framgångar. Att se allt det goda som händer. Upptäcka vårt underbara land. Vi behöver se och lyfta fram det god i frontlinjen.

Men när det blåser i livet får vi söka lä hos Gud. Gud uppmanar oss att söka oss nära honom och få del av hans frid. För lika sant som det är att vi kan söka lä mitt i stormen kan vi göra det i livsstormarna. Att komma i lä i en storm på en vredgad sjö är fantastiskt. En sådan lättnad. Jag vet. Så är det i livets stormar. Guds hälsning till dig som upplever det stormigt: ”Kom till mig, jag vill ge dig vila. Ge dig lä så att du får hämta andan.”

Publicerat den

Den till synes bakvända vägen…

I vårt liv är vår val ofta i utgångspunkt mitt eget och vad som passar mig bäst. Rätt naturligt att tänka så. För det är ju utifrån oss själva vi oftast vet vad vi behöver och längtar efter. Baksidan på detta är att en nutida hållning är ganska egoistisk. ”Jaget först”.

Bibeln uppmanar oss att söka Guds rike först. Matteus 6:33.

Det är den bakvända logiken. Att vi söker vårt bästa utifrån ett annat perspektiv. Matteus skriver att inte söka morgondagens bekymmer om kläder och annat. Utan vänder liksom upp och ner på allt. Att inte söka sitt eget bästa i första hand utan Guds rike.

Man kan uppleva att det blir helt enkelt bakvänt. Men det blir så rättvänt. Bibeln säger att vår far i himlen vet vad vi behöver. Det gör att versen i Matteus kan få den avslutning den får.

”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.”

Matteusevangeliet‬ ‭6:33‬ ‭‬‬

Vi behöver alltså inte jag allt det. För Gud vet att vi behöver det och vill visa omsorg om det

Jag tänker att det är att vara jordnära himmelens välsignelse. Stadigt förankrad i att lite till Gud.

Så den till synes bakvända vägen blir den mest rättvända. En utmaning men också en välsignelse.

Sök först…. Låt det sjunka in. Låt det beröra. Kanske ligger det ändå något i det. Där vi idag upplever att det inte riktigt landar rätt. Värt att fundera på om det inte är värt att ändra utgångsläget.

Publicerat den

Det finns en bäck som inte sinar

Satt och lyssnade på en låt av Jarpehag. En strof var ”lik en bäck som aldrig sinar”. Tankarna började vandra.

Bibeln talar om den dubbla strömmen. Floden som gav liv vart den än drog fram. Gav möjlighet till frukt varje månad. Bibeln talar också om den inre källan. Källsprånget som rinner upp inom oss.

Påminns om källorna jag såg på vår vandring i Grövelsjön. Där, en mindre vattensamling, bubblade det upp vatten ur sanden. En källa som rann upp underifrån.

Ibland vill vi gärna belysa dom större erfarenheterna av Gud. Dom extraordinära händelserna. Men dom är rätt få till antal. Sätter spår. Javisst. Men dom är räknade.

Jag tycker mig se den bäck i livet som aldrig sinar. Den rinner sakta upp inom oss och bildar en bäck av välsignelse som aldrig sinar. Det är som trons innersta väsen sakta stilla porlar fram.

Det är min övertygelse att det är trons bärande kraft. När Guds källa stilla rinner fram. Som för med sig ständigt friskt vatten bildligt talat. Som tillför trons vandring dess kraft som bär. Dess uppmuntran och tillit som ger oss en fridsam trygghet. Som ständigt påminner oss om Guds löften till oss. Den ger vår tro den näring som behövs.

Psalmisten säger om den som har sin glädje i Ordet: ”Han/Hon är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.” Psaltaren‬ ‭1:3‬ ‭SFB15‬‬
.SFB15

Vattenbäckar. Andligt flöde som gör att vår tro, vår tillit till Gud, inte vissnar. Utan har en fräschhet över sig.

Tänk att den trons bäck aldrig sinar. Sök inte i första hand dom stora vattenfallens mäktighet. Sök först och främst den stilla bäcken vars flöde aldrig sinar. Utan ger dig, din tro, sitt livgivande vatten.

Publicerat den

Som ett knutet barn

Jag går där och lyssnar på en podd. En kväll runt Eskilstuna ån.

Det är Janne Schaffer som berättar ur sitt liv. Så kommer han att berätta om sin bror som levde med psykisk ohälsa. Ett jobbigt livsöde rullar fram genom podden. Hur svårt det var att se på och inte kunna hjälpa. Hur svårt det var att se hur hans bror gjorde illa föräldrarna. Till slut hittar dom honom i hans badrum. Han hade tagit livet av sig. Den skam som Janne försöker beskriva kryper in under huden.

För att bearbeta sorgen skrev Janne musik till sin bror. En av låtarna spelade han i podden. Som ett nyfött barn. När han säger låttiteln hör jag fel men kanske blev det ändå rätt.

Som ett knutet barn

Kanske är just så psykisk ohälsa är. Livet har fått knutar på sig. Det har slagit knut på sig på något sätt. Vi som mött psykisk ohälsa känner igen oss i det Janne försöker beskriva. Man känner skam för att inte klarat upp att hjälp som man så gärna velat. Tänker på alla er som mist en vän där ohälsan gått för långt. Tänk om man kunde hittat knuten och knyta upp den. O att man skulle kunna göra det.

Det är så mycket i livet som kan slå knut på det. Men det kan också räcka med något litet som sen blir bara för stort.

En sak vet jag. Att alla ni är älskade av Gud. Han ser er. Vill ert bästa. Hur än det är, hur det än känns så finns han vid din sida. Tänk om jag kunde få så in det i ditt innersta. Att få gro där. Växa till. Och en dag lösa upp knuten inifrån.

Denna dag ber jag för er alla som upplever just nu psykisk ohälsa. Jag ber att knuten ska få lossna och knyta upp sig. Jag ber för er alla som står intill. Att ni skall få nåden att hitta knuten och knyta upp den. Möjligen känns det för omöjligt. Men jag vet en Gud som är mästare på knutar. Vi ber honom om hjälp.

Publicerat den

Drömmar att växa in i

Josie Bissett

”Drömmar levereras en storlek för stora så att vi kan växa in i dem”

På mitt köksbord har jag en liten box som jag fick för en del år sedan. Korten i den är tänkta för kaffestunderna. Små korta texter som ger eftertanke.

Jag läste ett (igen) igår. ”Drömmar levereras en storlek för stora så att vi kan växa in i dem”

Det hade likaväl kunnat stått vision. Dröm är också bra. När drömmen om något kommer till oss är den oftast lite för stor för oss. Visionen kan uppfattas nästan omöjlig. Så är den i sin karaktär. Det är som att den är ämnad att man ska växa in i den. Annars kanske den mer skulle luta åt en egen möjlig idé.

Var inte rädd för din dröm och vision. Den är lite för stor för ditt omfång av livet. Lite för stor för att du ska fatta den. Lite för stor för att kunna tas i bruk direkt. Det ligger något gott i processen dit.

För under resan kommer du mogna för den. Du kommer få dom redskap du behöver för att kunna hantera den. Den kommer att växa sig stark. Bibeln andas detta. När visionen är mogen träder den fram i full kraft.

Så vila i att drömmen och visionens skapare vet när dens tid är. Kommer den för tidigt är det inte moget för den. Kommer den försent är det ingen idé. Det finns en tid för den. Vi ska inte forcera den.

När du drömmer för stort så vila i att när tiden är inne har du vuxit ikapp den.

Publicerat den

För Guds skull…

Läste en kommentar som löd så här:

Gå och rösta i kyrkovalet

för Guds skull

Nu är jag inte medlem i svenska kyrkan utan har mitt tillhörande i Pingstkyrkan i Eskilstuna. Men ändå ..

Kyrkovalet idag är väldigt mycket ett politiskt val. Vem ska leda kyrkan? På vilket sätt ska det ledas? Vad ska kyrkan fokusera på på? Vilken förhållning ska man ha till sin omgivning men också mot teologin? Vilket parti har den bästa strategin för kyrkan? Hur förhåller sig kyrkan mot sin biskop, Kyrkoherde och präst? Socialt…. Hur ska kyrkan agera i diakonin?

Jag tror att det var ämnat att det skulle uppfattas som lite roligt. Kanske till och med som ett skämt. Men hur viktigt var inte detta ? ? ?

För är det inte det som är det mest centrala i kyrkan. Vi gör det för Gud. Vi gör det i hans namn. Är på ett sätt hans högra hand. Vi gör det på hans uppdrag. Bibeln är tydlig med att Kristus är kyrkans huvud. Han är liksom kyrkan. Därför blir det så viktig att vi gör det på Guds sätt att tanke för just sin kyrka.

Därför blir valet till kyrkan så viktigt. Rösta utifrån Guds perspektiv. För Guds skull. Så tänker jag för alla kyrkor, vad den än nu heter. Vad den än har sin rötter och utgår från någon samfundsfamilj. Vi behöver ha rätt utgångsläge. Kyrkan är inte vår på ett sätt. Den är Guds.

Skulle vi plocka ner detta till oss själva blir det rätt närgånget. Vi är skapade av Gud. Vi är hans barn. Vi behöver leva livet utifrån Guds perspektiv. Hur skulle han gjort? Hur skulle han leva livet om han levde vårt liv? Det gör att vi behöver leva det för Guds skull.

Våra livsval blir så viktiga då. Dom för oss fram på en väg som vi ska leva. Det fantastiska är att Gud vill hjälpa oss att välja rätt. Det är hans kärleksfulla drivkraft till oss. Han vill inget hellre att det ska gå bra för oss. Så välj rätt. Utgå från Guds omsorg om ditt liv. Följ hans stilla viskning in i ditt liv.

Välj rätt i ditt liv

för Guds skull

Publicerat den

Välkomstrabatt

Välkommen in. Vi är öppna. (För vad?)

Jag har ju flyttat några gånger. Varje gång har jag fått välkomstbrev från kommun och företag. Man kan säga att förr var dom breven och erbjudanden väldigt intressant. Man gjorde mycket för att välkomna. Med åren har det blivit sämre och sämre med den varan.

Till en början var det rätt dåligt med detta i Eskilstuna. Typ ingenting. Men så helt plötsligt börjar det det dyka upp några välkomnande.

Det är två företag so verkligen sticker ut. Kvantum ekängen och maxi. Dom vill verkligen hälsa mig välkommen. Mycket generöst. Vart tror du jag gärna handlar idag? Precis.

Jag tror att just detta är vår största utmaning idag. Inte att ge välkomstrabatt men att vara välkomnande. Så välkomnande att man känner sig hemma. Och ”stannar” kvar.

Hur inkluderar vi? Hur öppnar vi våra cirklar?

Jag tänker att kyrkan, föreningen och alla olika sammankomster behöver fundera på det. Attityder? Revir? Egoism? Områden som kan gå så fel. Men om man kommer rätt i detta så blir det något helt annat. Mitt blir ditt. Egoism blir den andre först istället. Där det finns en kärleksfull attityd där känner man sig hemma. Och det är vi som finns i miljön som skapar denna atmosfär. Vi kan inte skylla ifrån oss. Inte säga att det hänger på någon annan. Vi äger frågan själva.

Kyrkan och tron har alla förutsättningar för att det ska lyckas. Vi tror på den Gud som är kärlek. Han visade det till 100% genom vad han gjort för oss. Vi kan låta hans kärlek till alla drabba oss. Låta det smitta av sig på oss. Så vill vi älska i vårt ställe. Så har vi en god förutsättning att vara inkluderande och öppen gemenskap, välkomnande där man vill stanna kvar.

Välkommen att bestämma dig för att ha en välkomnande attityd och känsla.

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Publicerat den

Hur ser kyrkan ut efter pandemin?

Under en ganska lång tid har kyrkan försökt att leva ett liv i en pandemi. Under perioder har vi inte fått haft gudstjänst som vanligt. Ibland i små grupper.

Utan vi har varit kyrka via webben. Och tänk så gött. Man har kunnat gått på möte i morgonrocken. Från sängen till soffan. Men det har aldrig varit så enkelt att hinna med många gudstjänster varje söndag.

Men det kan bekymra mig. Hur blir det nu när restriktionerna släpps ? Stannar vi hemma då? Vill vi hellre fira gudstjänst i soffan via tv?

Hur ser kyrkan ut efter pandemin?

Jag skulle vilja tänka ett steg till. Hur ser vår Gudstro ut efter pandemin? Vad har hänt med den? Har den fördjupats ? Försvunnit? Jag minns berättelser från Kina. Man förbjöd kyrkan under många år. Missionärer kördes ut ur landet. Man trodde att nu dör kyrkan ut. Ingen troende kommer finnas kvar. Efter många år kunde man återvända till Kina. Man undrade om man skulle hitta någon liten rest kvar av troende. Och det gjorde man. Inte bara en liten rest. Man hittade stora församlingar med många många fler medlemmar än förut. Jag funderar på om det kommer vara likadant för oss nu.

Hur ser tron ut efter pandemin?

När nu kyrkorna börjar öppna upp igen ser vi i vår kyrka många nya ansikten. Tänk om de troendes antal har ökat under pandemin istället för att ha minskat?

Åh vad jag längtar till vanliga gudstjänster. Jag längtar efter att möta dig i kyrkan igen. Inte bara se att vi är inloggade på samma sändning. I oktober ser det ut att släppa på hindren. Vi kan mötas igen i kyrkan. Fullt ut. Vilken glädje.

Så hur ser kyrkan ut efter pandemin? Svaret på den frågan är att den kommer se ut som du och jag. För kyrkan är vi tillsammans. Så överraska alla dom som tror att det är ute med kyrkan. Låt oss visa att vi är fler än före pandemin.

Till dig som hittat tron på Gud under denna tid, kom till gudstjänsten nu. Nu kan vi tillsammans dela vår tro och våra liv. Det kommer berika och välsigna oss på många sätt.

Publicerat den

Livet är för kort…

Livet är för kort för att låta hatet äta upp ditt hjärta

Som vanligt är Herregud&co något på spåret. Tänk vad lätt att besvikelser förstör våra liv. Dom äter allt för lätt upp oss inifrån. Inifrån hjärtat.

Stäng dörren bakom dig till besvikelserna. Ta med dig alla positiva minnen istället. Låt inte hatet äta upp sitt hjärta.

Så kanske handlar det om att gå vidare, vidare in i något nytt.

Behövs det så gör en ritual. Gå till ytterdörren. Använd den som det som får signalera att du stänger det tråkiga utanför genom att stänga den. Ja, du hänger säkert med hur jag tänker.

Det finns säkert någon som skulle behöva säga förlåt till dig. Förlåt den i dens ställe. Det gör dig fri. Den som borde be om förlåtelse har tyvärr inte den insikten. Så gör dig fri.

Bevara ditt hjärta. Du är värd det.

🙏 Idag ber jag för den som kämpar med besvikelser och oförsonlighet. Tack herre försatt du vill sätta dom fria. Hjälp dom att förlåta i någons ställe. Hjälp dom att gå vidare. 🙏