Inlägg

Publicerat den

Sopa banan

Curlingföräldrar har man ju hört talas om. Troligen sätter man aldrig det epitetet på sig själv. Då är man nog bara omsorgsfull och hjälpsam.

”Sopa banan” med folk låter väl mindre kul.

Två utryck som kanske inte har dom bästa förtecken.

Men man kan vända det till något positivt också.

Ta bilden av curling. Man sopar isen framför stenen för att den ska komma så nära centrum som möjligt.

Så tänker jag mig att vi behöver vara. Generösa mot varandra. I egoismens tidsanda så går det emot det ”förnuftet”. Men det är just precis det jag tror att vi behöver göra och vara. Vi sopar fram någon annan så att den får möjlighet eller får det bättre.

Alla bilder haltar. Fall inte i att curling handlar om att slå ut andra ”stenar”. Curling handlar om att dra sig mot centrum. Att ha så många stenar i sitt lag med sig mot centrum. Lagandan går före den egna fördelen.

I tron handlar det om att hålla sig nära trons centrum – Jesus själv.

I det fysiska livet handlar det om att hålla sig nära idén man jobbar för. Värderingarna man har.

I jobbet handlar det om att samlad omkring det man jobbar för. I min värld är det vårt syfte – att jobba för ett bra överskott för att hjälpa så många som möjligt. Så vi ”sopar banan” för varandra för ett bra resultat. Vi sporrar till framgång.

005DE59B-B9F5-4ABA-8CD9-7CCB2834314BSå curla för någon. Sopa till framgång för någon annan. Det är ett gott sätt att leva. Med tiden får du tillbaka och blir välsignad av det.

Publicerat den

Söndagstankar – bönhörd i rätt tid

”Han säger ju: ”Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.” Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.”

‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭6:2‬ ‭SFB98

”Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.”

‭‭Andra Korintierbrevet‬ ‭6:2‬ ‭SFB15‬‬

”Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.”

‭‭2 Korinthierbrevet‬ ‭6:2‬ ‭1917

”For He says, “AT THE ACCEPTABLE (godtagbar) TIME (the time of grace) I LISTENED TO YOU, A ND I HELPED YOU ON THE DAY OF SALVATION.” Behold, now is “ THE ACCEPTABLE TIME,” behold, now is “ THE DAY OF SALVATION ”–”

‭‭2 CORINTHIANS‬ ‭6:2‬ ‭AMP‬‬

En text i 4 olika översättningar som hjälper oss att se textens flera djup.

Vad svårt det är när vi inte riktigt ser bönesvaret. Eller snarare att vi tycker det dröjer för länge.

Det första vi kan slå fast att Gud hör bön. Texten slår fast det. ”Jag (Gud) bönhör dig!” Punkt. Den vetskapen måste slå rot både i hjärna och hjärta. I vårt inre alltså. Hur känslorna är spelar oss ett spratt så vet vi detta. Se tillbaka på tidigare erfarenheter på andra områden så blir du påmind om det. Det fungerar.

Det andra vi kan slå fast att det finns en nådens tid. ”Jag (Gud) bönhör dig i nådens tid” Nåd tar vi inte oss själva. Det blir oss givet. Texten säger att Gud kommer att svara genom nåd och när den nådens ges. Och den kommer att ges. Det löftet ger denna text.

Det tredje vi kan slå fast är att Gud hör i en behaglig tid. ”Jag bönhör dig i behaglig tid”. Behaglig står för skön, ljuvlig, angenäm, välbehaglig men också läglig, rätt och lämplig tid. Det finns alltså en rätt tid som kommer för bönesvaret.

Det fjärde vi kan slå fast är att det finns en godtagbar tid för svaret. ”AT THE ACCEPTABLE (godtagbar) TIME” I första anblick låter detta inte så ljuvligt i våra öron, kanske. Men det finns en tid som är okej. Fast vi kan i första anblick tycka att det dröjer för mycket och för länge så finns det en godtagbar tidpunkt. Det kommer vi att inse och förstå.

Det största med denna text är att den avslutas med att det finns ett ”nu”. Den stund då ”nuet” är nu. Det behöver vi påminna oss om. Hur känslorna än spelar med våra tankar. ”Se, nu är den rätta tiden”. Se det. Tro på det. Sätt din tillit till det. Välj att tro så. För Guds ord står sig genom alla tider. Det är löftet för denna dag.

Publicerat den

Överraskningar

Överraskningar är trevligt. I alla fall för det mesta.

Ibland är överraskningar helt fantastiskt. Dom kommer så där , precis så där som just överraskningar ska göra, helt från ingenstans helt ovetande om att dom är på väg.

En överraskning gör något med oss. Inte bara ytligt utan djupt inom oss. Upplevelsen bär vi ofta med oss en lång tid där efter. När vi ser i backspegeln kan vi ofta återuppväcka känslan på nytt. Det kittlar till inom oss på något sätt. Nästan som att vi upplever det igen och igen och igen.

Kanske är det samma härliga känsla att skapa en överraskning. Du vet den där kvällen innan våra barns födelsedag ska inträffa. Paket ska slås in. Minns särskilt en gång då vi skulle bära in ett skrivbord till en av grabbarna. Han sov. Vi lyckades få in skrivbordet, dölja det med skynken, utan att han vaknade. Visst blev han lycklig för det skrivbordet. Men jag tror nog att vi nog var lika mycket exalterade.

Överraska någon idag. Kanske kan det bli vår uppgift idag. Det gör gott.

Det finns dock överraskningar man skulle vilja slippa. Det lämnar vi därhän idag. Men visst vore livet trevligare om vi slapp dom.

exalterade

Publicerat den

Perspektiv

André Myhrer har tagit OS-guld. Mitt i glädjeyran säger han att han har något hemma som han värderar högre. Vilken fantastisk person. Dom där hemma är familjen. Han är den första svenske mannan på massa år som tar OS-guld i slalom. Är visst typ 38 år sedan eller vad det var. Han kunde med all rätt vara ganska kaxig och dryg. Jubla och göra massa oväsen. Men han står tryggt på jorden. Han har ett perspektiv som är lite annorlunda än vad kanske en del andra har. Det gäller att ha rätt perspektiv på tillvaron. I med och motgång gäller det att ha ett perspektiv som gör att man inte faller. Varken upp eller ner. Upp – i det blå och tappa fotfästet i verkligheten. Ner – i diket med överdriven pessimism och nederlag och uppgivenhet. Det handlar inte att vara det svenska gråa ”Lagom”. Man får visst jubla och supergnälla. Någon gång. Men perspektivet hjälper oss att hålla över tid. Perspektivet på vår självbild kan ibland spela oss ett spratt. Glöm aldrig att ditt värde värderas aldrig efter varken din plånbok eller vad du uträttar. Inte heller i relation till någon annan. Du är älskad för den du är. Inte det du gör. Glöm aldrig det. Glöm aldrig det!! Likt Myhrer får vi hålla rätt perspektiv på tillvaron. Han hade längtat många år på detta OS-guld och inte gett upp. Så kom dagen. Guldet var hans. Förluster behöver inte betyda att det aldrig blir en vinst. Så ge inte upp. Varken i wordfeud eller viktigare saker i livet. Och du, i Guds ögon är du så värdefull. Han älskar dig högt!!

Publicerat den

Ansiktsuttryck

Följer OS en del. Om man för en stund lämnar prestationer och medaljer så finns det något speciellt med atleternas ansikten.

Tänk bara på Charlott Kalla. Vilken skillnad på hennes ansiktsuttryck när hon vunnit något eller det har helt enkelt gott åt skogen. Hennes glittrande ögon, det stora leendet säger allt. Tjejen som åkte konståkning och inte riktgt lyckades utstrålade inte alls den glädje och självförtroende som tjejen som är på väg att ta medalj.

Ibland försöker vi hålla skenet upp. Men egentligen säger hela ens inre något annat.

Tänk om vi bara kunde slappna av och bara vara det vi är. Att låta känslorna få vara det dom är. Och inte med våld tränga undan dom.

Ansiktet avslöjar mycket. Kanske lite för mycket. Men vi sitter i samma båt allihopa.

Kom ihåg en sak. Du behöver inte se glad ut när du är ledsen. Men glöm inte bort att du kommer att bli glad igen. Va så säker.

När man har lite svårt att le kan ett bra tips vara att se på någon som ler. Ett skratt smittar så bra. Det är svårt att hålla igen när någon småfnittrar eller asgarvar. Likaså tror jag ett kroppsuttryck som andas tilltro och god självkänsla smittar av sig av sin tro och sitt hopp.

Alla ansiktsuttryck säger inte allt. Dra inte för snabba slutsatser. Glöm inte det.

Publicerat den

Att göra något gratis

Jag tänker att det finns hopp i ett ganska egofixerat land som Sverige. I vårt land får jag känslan av att vi allt för ofta tänker mer på oss själva än på andra.

Kommer ni ihåg den stora debatten om second hand skulle ha moms eller inte. En av orsakerna var att EU inte förstod sig på volontärsskap. Det är i stort sätt bara bort land och England som har det. Om man tänker bort USA. Så EU-folket hade svårt att förstå.

Med jämna mellanrum bjuder vi in dom som är nyfikna på att vara volontär i vår butik. Av alla dom samlingar jag har inbjudit till under dom år jag jobbat inom Erikshjälpen kan räkna dom gånger där ingen har kommit på min hand. Ja, dom är tom färre än 5. I måndags hade vi det igen. 5 kom och ville testa på.

Varje gång blir jag så glad över att det finns dom som är villiga att ge av sin tid, kunskap och kraft utan att få någon ersättning. Man gör det helt fritt.

För många är det helt otänkbart att göra allt detta gratis. Men tack och lov så finns det dom som kan tänka sig det och verkligen gör det.

När vi ser oss omkring är det ofta, väldigt ofta, dessa människor som gör att det blir möjligt att genomföra ett arrangemang tex.

Titta på idrottsrörelsen. Jag var på en innebandymatch nyligen. Det var många där som var volontärer som gjorde det möjligt att genomföra matchen. Titta på kyrkorna, föreningar, idrottsrörelse på alla möjliga nivåer, så är det volontärer som gör det möjligt att genomföra det. OS är nog inget undantag. Men flera sporter på högsta nivå är i största behov av det.

Vad är det som gör detta möjligt?

Kanske är det så enkelt att man får tillfredsställes av att hjälpa någon annan utan att förvänta sig något annat tillbaka.

Det gör något gott med oss. Den ”betalning” man får är att man känner att man gör skillnad. Man ser allt gott som kommer ut ur den insats man gör. Just det går inte att värdera på vanligt sätt. Det räknesättet finns egentligen inte. Man skulle kunna säga att det är det ”5:e” räknesättet. Det måste vara det mest välsignade räknesättet.

Hur ska man kunna uppmuntra det? Ord räcker inte till. Men kanske kan ord kunna ge någon bild över tacksamheten.

Ett ”Tack!” kan vara fullt tillräckligt. För där gömmer sig allt det som man kan se i det som blir effekten av det man uträttat. Och det kan vara gott nog.

Så……

Tack!

Publicerat den

Jag har fått en ny app som heter ’Andas’

Jag har fått en ny app. Den heter ”Andas”.

När man använder den hjälper den till att ta en minut och stanna upp och andas.

Behöver man det? Andas gör man ju hela tiden.

Men den har en bra uppgift och poäng. Den får till att man går ner i varv och pulsen går ner.

Den har en skön inställning: man kan be den påminna om att man behöver andas ut. Man ställer in hur många gånger man vill bli påmind om det.

Den påminnelsen är en bra sak. Visst är det bra att bli påmind om att just andas ut. Allt för ofta går man med en känsla av att hålla andan eller bara flåsa på.

Efter den gångna helgen har jag gjort ett medvetet val. Fredag efm stängs jobbmail ner. Alla jobbrelaterade frågor ställs långt bak i ledet. Ska det gå att andas ut måste vägen röjas för att det ska bli möjligt. Det blir inte lika mycket gjort mer än det som ryms i en vanlig arbetstid. Blir konsekvenser men så får det bli.

(Det valet är gjort några gånger men denna gång får det bli så)

Publicerat den

Bil efter personlighet

Funderar på att snart är det dags att byta bil. Somliga menar att man ska ha en bil som matchar sin personlighet.

I så fall borde jag väl ha en cabriolet ???

Publicerat den

Christer Björkman, kanske har du missat något….. med tanke på mello

Christer Björkman, mellodifestivalens general, förstår sig inte på dom negative reaktionerna på nätet. Jag håller med honom om att hata på nätet är förkastligt.

Men han missar en sak. Även om han själv, av förklarliga skäl, tycker att sin produktion är fantastiskt bra kan andra tycka något annat.

Uppenbart är det långt mellan hans åsikt och många andras åsikter.

Christer, lite självrannsakan vore ödmjukt och på sin plats. Hur bra programledarna än är i andra sammanhang så funkar det inte i mello. Skilj på sakerna. Bottennapp med skämskudde.

Omgången som gick i lördags var det sämsta jag någonsin sett. Första låten med Martin var helt okej men sen. Andra tyckte den kunde komma sist. Kommentarer som menar att det bara bli värre och värre år efter år.

Christer, man kan rikta ilskan på alla andra som tycker att det är dåligt eller så väljer man att inse fakta och avgå. Om man sen tappar 2 miljoner röster, enligt Aftonbladet, så kanske det bara stryker under fiaskot.

Så fick du ännu lite mer uppmärksamhet Christer, visserligen av den negativa karaktären. Jag behöver inte se på det. Men det fanns en tid då det far fest att se på det. En kväll med lite god mat och röstning. Den tiden är förbi. Där humorn var klart sevärd.

Och jag är ju bara en röst bland många andras. Så Christer, du behöver inte lyssna alls. Fortsätt du och kör det i botten. Jag kan göra annat på lördagskvällarna.

Publicerat den

Att leva i två världar samtidigt

Att leva i två världar är ömsom välsignat och ömsom en märklig känsla.

Första tanken kan vara att det är en schizofren värld. Att det är overkliga och ibland en låtsasvärld.

Man kan se det på många sätt. Vi lever ett liv i vårt jobb och ett i vår fritid. Ibland rätt olika världar.

Jag har nog alltid varit intressanta av mission. Dom två resor till Afrika jag haft förmånen att göra har gjort missionen ännu tydligare för mig. Mest tidsligt är vilka olika världar det är mellan vårt land och tex Tanzania. Lika mycket människa men ändå så olika öden och möjlighet.

Samtidigt är man som troende också i två världar. Ett liv här på jorden och ett i himlen. Inte att man lever ”i det blå”. Man har ett medborgarskap i himlens värld.

Jag kan inte påstå att jag varje sekund längtar till himlen. Men jag vet vad som väntar mig den dag jag går ur denna del av livet och in i ett nytt efter det vi kallar för död.

Men livet här på jorden får en vidare innebörd på något sätt. Det är att leva i två världar samtidigt. Det är inte schizofrent. Det är snarare tryggt. En framtidstro som leder bortom motgångar här och nu.

Himlen är på något sätt redan nu men ännu inte. Där vi kan känna atmosfären av det som komma skall. Det gör att vi kan förnimma en försmak av det som i ett hänseende ännu inte finns men som kommer. Och för dom som redan gått före är det en verklighet dom redan upplever. Så redan nu men ännu inte är mer verkligt än vi tror i ett första betraktelse. Och där är vi i dessa två världen som stärker vår tro och tillit.