Nu börjar en ny tid. En annan tid. En tid av frihet.
Inget är planerat med massa måsten den närmaste tiden. Almanackan har inga inbokade möten. Inga löften om träffar för jobbets räkning. Sista bokade löftet var predikan i kyrkan igår.
Så nu är det fritt fram för oplanerade saker. Typ att ta dagen som den kommer. Ramen för dom följande veckorna finns men inga måsten.
Den vilan ska bli skön.
Vi människor har en förmåga att planera in och fylla våran tid. På ett sätt är det ju bra. Man håller igång och försoffas inte. Men det kan gå över styr också. Med utbrändhet som resultat.
Vad jag ska göra? Se mig omkring. På platser jag inte varit på. Men också för mig välkända platser.
Du kommer säkert att få nedslag från denna del av livet som kallas semester. En förmån vi har i Sverige. Har insett att det är något som inta alla har utöver vår jord. Även här i Sverige finns det dom som inte kan nyttja den förmånen. Och då tänker jag inte dom som anser att jobbet kräver närvaro. Tänker på dom som, vars livssituation är ansträngd på något sätt, inte kan ta ledigt. För dom kan sommaren bli både lång och tung.
Mötet med människor betyder så mycket. Speciellt för den som är ensam. Den berikar på ett djupt sätt. Möten med människor man inte ofta möter påminner om gammal vänskap som inte tagit slut. Du vet, då det känns som att man tog upp tråden där man var sist och det känns som igår. Fast det egentligen är flera år sen sist. Sådana möten tycker jag om. Hoppas att det blir några sådana denna sommar.
Nu börjar en bra tid. En tid av oplanerad men ändå planerad vila.
Gud bevare alla som är på resande fot. Hjälp oss alla att ta rast i rätt tid. Inte köra bil i onyktert tillstånd. Inte smsa när vi kör.
