Inlägg

Publicerat den

Att vänta på bättre tider …

Har ju semester. Kan inte klaga på att vara ledig. Haft ett skapligt väder. Men det slår mig att jag sitter och väntar på bättre väder. Liksom hur uthållig ska man vara? Lär har det regnat över? Vad gör man i väntan på bättre väder? 

Tänket och läsandet av diverse väderappar säger att det kanske kommer idag eller i morgon. Så jag ger det ett chans. Risken är ju att det kan bli klart bättre än utlovat men också sämre. Risken är att man blir sittande och bara väntar med en kopp kaffe i handen. Så missar man allt man kan göra av upplevelser trots att det regnar. 

Så är nog livet i stort också. Man väntar på bättre tider.  Vill se bättre tider.  Drömmer om saker och ting och längtar. Nitton allt smitta missar man det som passerar just framför ögonen, på livets bana, just här och nu. 

Att vara nöjd med det man har är inte alltid så lätt. Man glömmer så lätt bort det. Visst, kan vara saker och ting som skulle kunna se annorlunda ut. Men ser man allt lite mer i den större bilden så är det ganska bra. 

Sen kan man ju faktiskt göra något åt det hela så att nuet blir bättre. Kanske först gilla läget. Sen göra något med det läget. För att sitta och gnöla över läget lär ju inte bli bättre. 

Men det är lite för lätt att tro att allt är dåligt och att det kommer säkert något bättre. Kanske är det just vi själva som är detta ”bättre”. Undrar vad hi väntar då väntar på? 

Kan det möjligen vara så att just nu formar vi det som kommer sen? Vi skapar förutsättningar för framtiden? I så fall är det ju vi själva som skapar bättre tider….?!

Vi får se längre fram. Det kan ligga något i det….. 

Publicerat den

”Det var någon annans fel…..”

Det var någon annans fel…..

I härvan omkring transportstyrelsens blunder med datainformation verkar detta vara ett gångbart svar på frågan vems fel det är. 

Den ene vet före den andre men ingen säger något. Och när man väl vet verkar man inte ha någon orsak att informera ansvariga i olika partier och nämnder. 

”Det var någon annans fel…..”

Det är ett gångbart sätt att sticka huvudet i sanden. Att tro att ingen kommer att få reda på någonting. 

”Det var någon annans fel…..”

Verkar göra att då har man inget ansvar helt plötsligt. 

I denna historia kan man bara säga ett enda stort ”suck” men det lär oss något också. 

Att ta fram sanningen är alltid den bästa vägen. Drar man på den blir det oftast fel i slutändan. I det korta perspektivet tror man att man gör en vinst. Men det blir en nitlott. Det verkar kosta mest initialt men i längden blir det alltid dyrare. Det är bättre att bita i det sura äpplet direkt än vänta tills det blir ruttet. 

Att skylla på någon annan är fel på alla sätt. Oftast är det då felriktat. Vår statsminister, som har det yttersta ansvaret, får nog akta sig att skylla på någon annan. Det kan aldrig gå hem när man är den som till sist bestämmer……. 

Publicerat den

Att gå i sin längtans riktning ….

Att gå i sin längtans riktning, åt ja-hållet, alstrar energi.

 

Läser orden igen i Tomas Sjödins bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. 

Längtan kan bli bara en stor tung säck man bär på. Där man mer eller mindre sitter på bänken och väntar. Därför att den längtan man har verkar så långt bort. Så omöjlig. Så fruktlös. 

Längtan kan också vara något som drar oss fram. Liksom lockar oss att ta initiativ. Vi kommer framåt på något vis. ”Vare sig vi vill eller inte” är väl ett fel sätt att beskriva det men något åt det hållet. Det liksom bara händer något. Man är inställd åt ett håll. Besluten går åt det hållet. 

Det alstrar energi. Man liksom får orken att räcka. Man tom orkar lite mer än man vanligtvis gör. 

Längtan gör något med oss. Längtan som inte verkar kunna uppfyllas tär. Uppgivenhet kan ta över. Missmodet smyger sig på. Längtan som man inser inte kan få uppfyllt gör vi bäst att lägga åt sidan. Inte det enklaste. Smärtsamt vet jag att det inte är enkelt men det är ett måste. Kan beskrivas som sorg på något sätt. 

Men längtan gör också något gott med oss. Drömmar föds.  Bilder skapas inom oss. Drömbilder byter skepnad efter hand. Men ändå så lever framtiden redan nu. Man får smak av det man tror och hoppas man ska få förmånen att få uppleva. 

Intressant är ju att om man då inte får uppleva det fullt ut av någon anledning har man ändå på något sätt upplevt och levt det. Upplevt men ändå inte upplevt. Liten märklig dubbelkänsla.  

Att gå i sin längtans riktning är att skapa förutsättning för denna längtans uppfyllelse. 

Ett längtans folk är ett folk som går framåt om man bara inte sitter och längtar. I så fall riskerar man att bli rätt ensam. 

Publicerat den

En regnig avslutning 

Denna dag avslutas med regn. Det är ju en mindre bra kombination med semester. Fast just nu kan jag inte klaga på det. Ljudboken av Jo Nesbö ljuder i högtalaren.  

Förutom att detta regn gör det enklare att bara stanna av en stund så ger det naturen den blöta den längtar efter. 

Regn gör semestern svårplacerad. Väderapparna är ju inte direkt samstämmiga. Ska det vara statsbesök eller mer av naturbesök i morgon? Museum eller badstrand? Sofflock eller upplevelser?

Ja, vem vet det? Det får väl morgondagen avgöra. 

Så här långt har ju min ledighet varit det mesta av helt okej väder. Så om det blir halvdant några dagar så är väl det okej det med. 

Det fina med oplanerad semester är ju att man har lättare att vara flexibel. Det är ju en verklig semester. Är man bokad på massa så blir ju den flexibiliteten klart svårare. 

Jag tänker att semester har risken att bli rätt styrd. Man vill så mycket. Minns förra sommaren. Den semestern var rätt mycket farande. Var inte mycket hemma i Jönköping. 

Förutom att denna semester är helt okej så har den en liten extra knorr på sig. När den är slut har jag del två av semestern att se fram emot. Eftersom jag har en del till i höst. Det är ju minst sagt rätt så skönt. 

Så just nu får ljudboken föra mig genom kvällen. Regnet slår mot rutorna. Det är skönt att man har tak över huvudet och inte valt en semester i tält. 

Tacksamheten flödar mot två av mina vänner. Agneta och Ronny. Deras tak är fantastikt liksom deras generositet. 

Att denna dag avslutas med regn är ingen katastrof. Den ger en skön återhämtning. 

Publicerat den

Söndagstankar – att förtrösta

Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt. ‭‭Jeremia‬ ‭17:8‬ ‭SFB98

‬‬Dessan verser är till oss som människor. Till dig och nig som människa. 

Jag tror du har gjort samma uppräck som jag när det gäller blommor. Får dom inget vatten så torkar dom. Dom vissnar helt enkelt. 

Det är en bra bild på denna vers. När vi förtröstar på Gud, alltså sätter vår tillit och vårt hopp till honom, är vi som en växt som får vatten. Då vissnar vi inte. Vår liv blomstrar. Jag tror att vi inte ska misstolka detta till ett liv i överflöd. Utan snarare att vårt liv har ett tillväxtflöde. 

Vårt liv välsignas av att vara nära Jesus. Det är inte bortkastad tid att vara med Jesus. I bön men också i ett nära liv. Att varje dag liksom leva tillsammans med honom. I ett samtal och tankedialog. 

Tänk så enkelt egentligen. Att genom vår förtröstan och tilltro så välsignas vi. Vi behöver inte kämpa i egen kraft. Utan i denna närhet händer det något gott med oss. Jag har en känsla av vi komplicerar det hela genom att intala oss om att det handlar om belöning. Genom att förtjäna välsignelse. 

Det verkar också vara så att när motgång kommer står vi oss starka igenom det. Att vi har en inneboende kraft som hjälper oss. Den hjälpa och kraft är i relation i närhet till Gud. 

Dessa versar behöver nog idisslas lite ett tag för att få tag på. Att memorera dom. Låta dom sjunka in. Då får vi grepp om dom och blir ett med dom. 

Att bli påmind om att alltid sträcka sig mot det gudomliga är inte så dumt. Vi behöver mer av detta. Förtrösta. Sätt din tillit. Sätt ditt hopp på Gud. Då är du välsignad. 

Publicerat den

Den förlorade filten. 

Igår var jag på en loppisrunda. Ja, det var inte direkt planerat. Men jag och min vän Ronny åkte runt Hallandsåsen. Vi kom till några loppisar. 

Vi kom in en affär och jag hittade denna filt. Jag tror att somliga av er minns denna typ av filt. Några av er inser kanske vilken filt jag tänker på speciellt. 

När jag låg i mammas mage tävlade jag om en sådan filt. Ja, jag visste inte det då. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag nog försökt komma ut tidigare. 

Läget var att min kusin Dan låg i sin mammas mage. Den av oss som skulle komma ut först skulle få den. Danne vann med ca 20 timmars marginal. Så jag förlorade filten. 

Farmor hade virkat en liknande filt. Alltså , jag hoppas att Danne har kvar denna trofé. 😄

När man tänker tillbaka i livet så inser man hur mycket man har tappat bort efter livets väg. Man har glömt bort massa minnen man skulle vilja återvinna. När man går på loppis och second hand hittar man saker som man minns från sin barndom men som man inser att man tappat bort efter vägen. 

Man har ”tappat bort” vänner som man förr stod mycket nära. Kanske är det som gnager mest. 

Nu kan man inte samla på sig massa saker under livet. Man inser det speciellt när man flyttat så mycket som jag gjort. Ändå behöver vi ha minnen vi vårdar. 

Men något man kan samla på och vårda väl är gemenskap med vänner. Man kan öppna sin gemenskap för andra så att gemenskapen berikas med fler minnen och erfarenhet. 

Det finns sådant som nog gärna får gå förlorat. Kanske tom är bra att det blir så. Att hålla fast i det blir helt enkelt inte bra. 

”Behåll det goda.” Alltså det som gör gott med dig. 

Ibland håller vi fast i sådant som vi borde släppa. Det fungerar inte i längden. Den som förlorar mest på det är vi själva. Välj att släppa taget om det. 

Men ……..

undra jag hur det gick med filten?? 

Publicerat den

Vad hjärtat är fullt av det talar munnen

Är ute på en semesterresa i Blekinge och Halland/Skåne. På dessa breddgrader har jag varit väldigt lite. 

Ny natur. Mycket storlaget vatten. Ö-liv och fastlandsliv. 

Lite kul är det att notera att mycket av samtalen runt borden i restaurangen handlar om sjön och båtsliv. 

Det hjärtat är fullt av talar munnen.

 

Ett känt och sant ordspråk.  Har besökt några museer. Självklart är guiderna intagna av ett genuint intresse. Att dom som tillbringat mycket tid på och nära sjön pratar om det. Naturligtvis. 
Kanske är det så att det vårt hjärta och inre är fullt av uttrycker vi i ord. Det är (nog) så. 🙈🙊🙉

Med det i åtanken kan vi fundera på vart vårt samtal bär. Vad vi säger. Hur vi säger det. Handen på hjärtat. Är vårt tal positivt eller gnäller vi? Lite rannsakande är det nog. 

Ibland kanske det tom vore bra att vi var tysta. Eftersmaken av det vi säger smakar inte gott. Det pyser inget gott mellan raderna. 

Ett samtal som har hakat upp sig blir inte roligt i längden. Kan vara bättre att i tysthet släppa ämnet. 

Men jag tänker att vi kan bestämma oss för att tänka gott. Vi själva kommer att må bättre. För att inte tala om omgivningen. 

Tänk vad ett glatt samtal kan göra. Uppmuntran får god smak efter sig. 

Nu behöver vi nog inte sätta oss och analysera allt och alla. Det räcker med att reflektera över sig själv. 

Det hjärtat är fullt av talar munnen.

Publicerat den

Att bo på en ö

Att bo på en ö är ju ganska exotiskt. Bott några dagar på ön Aspö utanför Karlskrona. Färjeturen tar ca 25-30 minuter. Ca 500 fastboende men nu på sommaren typ 3000 personer som finns på ön. 

Att bo så kräver sin planering. Att varje gång man ska iväg så blir det att passa en färja. Nu har man hu valt att bo där så det handlar inte on att tycka synd om dom. Handlar mer om att man beundrar dessa att dom väljer att bo så. En levande landsbygd eller rättare sagt öbygd. 

Igår kom alla med utom vår bil. Det blev fullt precis när vi skulle på. Nu kunde jag ju gå ombord för jag behöver ingen bil i stan. Men ändå. 

Nu har det ju sina sidor att bo så här. Betänk om man blir sjuk. Det tar sin lilla stund innan man får sin hjälp. Men det tar ju sin stund även om man väntar på en ambulans på landet. Så där är det faktiskt ingen skillnad. 
Affär finns det. En väl sorterad Ica-butik. Så det hår ingen nöd på folket. Kanske är det en större lojalitet att handla där än det är på landet på fastlandet. Här på ön måste man tänka sig för. Ingen aning om man tänker så men ändå. Minns affären i Julita. Deras bästa tid var sommaren. Pizzerian överlevde vintern tack vare sommarens fritidshusboende. Och det be vi ju tacksamma som fastboende. 

Ö-livet är speciellt. Alla hälsar på varandra. Det känns som förr i tiden. Man verkar ha en annan attityd. Verkar lita på varandra. 
Kanske vore något. Det här med ö-livet. Klart det blir längre pendling i tid. Ca 6,5 km på sjön som tar 25 minuter. Om man jobbar i stan är det ju rätt ok. När jag bodde i Stockholm var ju den sträcken ibland ganska lång i tid den också. Så vad är skillnaden? 

Skillnaden är en vacker natur. Lugnt ö-liv. Sjöluft. Så från den synvinkel blir valet enklare. 
Fast, jag är rätt nöjd med min utsikt mot Vättern också. Faktiskt. Nu är det ju det där med balkong men någon gång tänker väl Hsb om…… 🙄

Kvällen igår var vacker nere vid djupvik. Den vyn slog nästan vätterutsikten. 

Publicerat den

Känslan av att tappa bort något

Igår hände det som inte fick hända. Fodralet med körkort, kontokort mm försvann. Att leta efter något på samma ställe är ju rätt vanligt. Gå igenom vart jag varit. Vart betalade jag sist? Alltså man letar intensivt. 

Förra gången spärrade jag allt direkt. Strax efteråt ringde en som hittat det. Denna gång har lite mer kyla. Men det verkar inte funka. 

Man blir strandsatt. Tala om att vara beroende av kort. Nu har jag fått tag på kontanter men ändå. Ni som vurmar för kontanter får ju vatten på er kvarn. Just nu med all rätt 😁

Just nu längtar jag efter någon som hittat mitt fodral. En ärlig person. Semestern skulle bli så mycket smidigare och roligare. 

I detta fall löser jag en del med swish. En bra lösning. Men sen då? Ja ja det blir att vänta på nya kort. Livet går vidare. Kanske jag tom sparar lite pengar……. och det är ju inte så fel. 

Ska bli kul att se hur många butiker som tar swish. Det blir en ny erfarenhet 😂😂

Känslan av att tappa bort något är inget vidare. Man blir liksom ”låg”. Tappar lite sugen. Den känslan är jag gärna utan. 

Så nu bestämmer jag mig för att vara glad igen 😄

Publicerat den

När jag är tillfreds med mig själv….

Jag tillhör dom som följer Herregud & Co. Jag är inte ensam om det. Över 115000 andra gör det. Det är en fyndighet som går över det vanliga. Väldigt ofta är det en tankeställare som är värd att fundera på. 

För en tid sedan fick vi denna hälsning: 

När jag är tillfreds med mig själv känner jag sällan behovet att förstöra för någon annan….

Jag tror att djupt inne i oss finns det något som säger att vi vill inte förstöra för någon annan. Vi vill egentligen inte alls förstöra. I grunden vill vi alla väl. 

Ändå smyger det sig på detta att vi förstör för någon. 

Kanske är det så att den avgörande punkten i att det blir så är att vi inte är tillfreds med oss själva. Så går det ut över någon annan. 

Innan vi ger oss på någon annan så bör vi nog vända blicken mot oss själva. Peppa oss. Uppmuntra oss. Försöka ändra på förhållandet som skapar otillfredsställelsen. 

Herregud & Co påminner oss om något viktigt. Något som, på fyndigt sätt, sätter fingret på något viktigt. Att behandla varandra väl. Tänka gott om varandra. 

Istället för att förstöra för någon ska vi uppmuntra, lyfta fram och ära vår omgivning. Det har vi råd med. Vi förlorar inget på det.