Han är uppstånden

 Idag är glädjens dag. Det är den dag Jesus stod upp från dom döda. Han blev inte kvar i graven. Han lämnade den. 

Om det inte hade hänt hade den kristna tron inte överlevt. Det är fullbordat genom hans uppståndelse. Det visar vägen till vår uppståndelse. Vi har genom det löftet om att vi har en evighet som väntar oss.  
För lärjungarna var det en extra stor glädje. Dom som var inlåsta. Ifrågasatta. Förlöjligade. Nu kunde dom andas ut. Jerusalem väcktes av ryktena att Jesus hade uppstått. Hur man än försökte bevaka graven kunde inte döden behålla Jesus. Vi kan läsa om att många fick se Jesus i livet. 

 Det är denna dag som på något sätt sätter punkt på Jesu uppdrag. Ger tron den bärkraft som bär fortfarande än idag. Det är som att Jesus genom sin uppståndelse stryker under och befäster allt det han står för och är. 

Det är inte konstigt att vi då på denna dag utropar vårt…

Kristus är uppstånden,  ja, Han är verkligen uppstånden.

  Det är en jubeldag. En glädjens dag. Det är denna dag som påminner mig om att den tro jag har är fäst vid en verklig Gud. En Gud som inte stannade i döden. Genom hans uppståndelse är hans kraft och möjligheter en verklighet ännu idag. Det gör att det finns liv i tron. Det gör mig så glad, tacksam och upprymd. 

Jesus lever. Hans grav är tom.

   

Påskafton – en väntan

Påskaftonen är tiden mellan Jesu död och uppståndelse. En tid då det begav sig var ett stort vakuum. En hopplöshet med många frågor. För lärjungarna och Jesu efterföljare var det säkert en grym tid. Hade dom trott på något förgäves? Lurade? Men allt dom varit med om var ju på riktigt. Det var säkert en tillvaro mellan hopp och förtvivlan. Det står att dom låste in sig. 

Inte konstigt att dom drog sig undan och låste in sig. Deras fiender, dom som hånat deras tro och vandring med Jesus ville säkert markera att dom hade fått rätt. Lärjungarna var säkert lite rädda. Dom behövde tid att få fundera. 

Det fanns säkert tvivel och tilltro om vart annat. 

Skulle tro att du och jag inte är något undantag. Vi båda har säkert tvivlat och undrat samtidigt det funnits en tro. 

 Men vi vet hur det slutade. Eller kanske var det just då det började. Dom fick sitt besök. Han visade sig för dom. Vi vet att han stod upp. Vilken glädje. Jesus hade pratat om det. Om man lyssnat noga hade han gång på gång försökt förbereda lärjungarna för denna väntan. Så att dom kunde vara uthålliga och inte tvivla. Ändå så glömde dom det ett tag. Känner du igen dig? Jag kan göra det ibland.   Jesus stod upp. Han lever. Det vet vi mitt under denna dag mellan hans död och uppståndelse. Det är så gott att få påminna sig om det. 

Det är detta som gör den kristna tron så levande. Vi tror på en Gud som lever. Inte en profet som är död. Vi tror på en som böjde sig ner och förlät oss.  Han hav oss ett nytt liv. Ett liv med en ny dimension. Långt bättre än en 3D-film. Denna dimension är verklig. 

Glöm aldrig det. Tvivlar du någon gång, vänd då tillbaka till påskens budskap. Jesus uppstod för din skulle. Just för dig. 

Tvåhundrasju

Tvåhundrasju. 207! Så många ägg påstås det att vi svenskar äter per år. Det är ju fel. Jag äter nog 365 st. Troligen fler. Fast visst låter det mycket redan med 207. 

Nu pratar vi inte godisägg.  Det blir det inte många av. Nej, riktiga ägg. Värpta av höns. 

På påsken blir det nog flera ägg om dagen. Ägg är ju inte så dumt att börja dagen med. Inte bara på hotellfrukosten. 

Praktiskt att ta med sig. Färdigkokt naturligtvis. 

Inser att jag i skrivandets stund blir sugen på vändstekt ägg just nu. Det får bli efter påsk. 

Antal personer 31 januari 2016: 9 858 794 1,07 % jämfört med motsvarande period föregående år. Det blir 2 040 770 358 ägg/år. 
Troligen blir det knepigt att avsluta denna blogg denna dag med ett ”mer ägg åt folket.”  Det verkar vara tillräckligt med dom ägg som äts redan. 

Han böjde sig ner…

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då. Han tänkte aldrig på sig själv, när han skulle dödsstraffet få, kärleken kände ingen gräns, när lidandets väg han fick gå.


Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära. Korset kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.

Korset restes för en värld, förlorad i mörker och nöd. Gudasonen offret blev och vi finner liv i hans död. Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder han bar.

Han böjde sig ner till dig. Långfredagens hälsning. Vi kan tycka att Gud sitter i höjden långt bort från oss. Det stämmer inte alls. Han böjde sig ner till oss när vi inte kunde nå upp. Det är budskapet när han bär sitt kors och dör för oss. 

Han gick in i vårt ställe för att vi skulle kunna få del av den förlåtelse vi behöver.  

Därför blir det glädje för mig mitt i påskens drama. Mitt i långfredagens mörker bryter ljuset igenom. Denna dag blir just Good Friday. Han uppstår för din och min skull. Påskens budskap är en påminnelse till dig och mig att Jesus älskar så mycket att han utgav sitt liv för oss. 

Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Johannes‬ ‭3:16‬ ‭

Bilderna är från Holy Land i Orlando.

123456789101112IMG_0851

Att gå på ledigt

Efter att haft en ganska intensiv period på jobbet är det nu 4 dagar ledigt. Med all respekt för den som har arbetspass under påsken måste jag ändå säga att det ska bli skönt. 

Att jag trivs på mitt jobb är ingen hemlighet. Troligen är det väl därför som det blir många timmar ibland. Fast mest troligt är det nog att det finns lite att både lära och göra.

Att landa i soffan efter att ätit något gott är ljuvligt efter en sådan period. Det är då som man inser hur trött kroppen är. Fast samtidig är det ju också en skön känsla när kroppen slappnar av och gäspar till sig. Då är det gott att lägga sig och sova gott och länge (förhoppningsvis). 

Vi är ämnade för vilodagen på något sätt. En dag där vi återhämtar oss. Det hör liksom livet till. Ibland är vi rätt nonchalanta mot den ”lagen”. Vi tror att vi kan köra på. Som om det är det mest naturliga som finns. Förr eller senare får vi skörda dess sämre frukt av det livet. Vi behöver i rätt tid se upp med det. 

Att gå på ledigt är så gott. Fyra dagar av återhämtning. På tisdag kommer jag längta till jobbet. Troligen gör jag det tidigare och det är väl i så fall bara ett sundhetstecken. 

Har du ledigt? Njut och låt dig återhämtas. 

Uppdatering på vår värld….

Det var dags för uppdatering på mobilen. Den skulle avhjälpa diverse buggar i den äldre versionen. 

Skulle det inte vara skönt med en ny uppdatering på vår jord? Där all negativ påverkan på vår miljö kunde försvinna? 

Skulle det inte vara skönt med en uppdatering på oss alla människor så att den uppenbarligen buggen som gör att vi har krig, terror och annan ondska försvann?

Skulle det inte vara skönt med en uppdatering så att buggen som gör att så många är arbetslösa försvann? 

Det finns så många buggar i vår tid att vi skulle behöva en rejäl uppdatering på systemet…

Hur kommer det sig att en människa kan tro att den har rätt att döda någon annan?

Sitter och tittar på nyheterna om det som händer i Bryssel. 

Jag bara undrar……

Hur kommer det sig att en människa kan tro att den har rätt att döda någon annan?

Det är något fundamentalt fel när en människa anser sig göra rätt genom att spränga bomber som dödar så många. 

Om man så gör det för ideologiska skäl eller politiskt så är det lika avskyvärt. Lika galet och tokigt. Jag undrar vad som ska till för att ändra på detta beteende. 

För mig är det en stor sorg. Det är som att orden blir fattiga. Jag längtar efter att freden fick ta fäste hos oss alla. 

Du som ber, vi behöver vid vår kvällsbön be att Guds frid får komma över vår värld. 

Human Bridge

Igår var jag på besök på Human Bridge. Ett företag som bildades av Erikshjälpen och Läkarmissionen. Human bridge transporterar bistånd ut över vårvärld. 

Om man översätter namnet kan det bli ”mänsklig bro” eller ”human bro”.  Jag tycker det känns lika bra. 

Vi behöver sådana broar på många sätt idag. Broar mellan olika folk och nationaliteter. Där vi möts i samförstånd. Då kan vi undvika många missförstånd. 

Vi behöver broar mellan människor som kommit på kant med varandra. Så försoning kan ske. 

Vi behöver förståelsens broar när människor är ledsna på varandra. 

Vi behöver broar mellan människor som inte vill lyssna på varandras tankar och liv. 

Många fler broar skulle vi behöva mellan oss människor. Du har säkert kommit på många fler. 

Ibland verkar vi vilja slå sönder sådana broar. Vi verkar inte vilja gå upp på dom och mötas för att hitta varandra. Vi står nedanför och ”tjurar” för vi vill inte förändring. Vi vill inte försöka förstå. Vi vill att det bara ska vara på ”mitt eget sätt”. Så glömmer vi att vi behöver se på den som står på andra sidan bron. 

Allt för ofta vill vi bara att motparten ska gå till mötes och gå över bron. Vi vill diktera villkoren.  Men ska det bli ett bra möte måste båda gå upp på bron och vilja förändring. Båda måste vilja förändring. Båda måste vilja förstå. 

Tänk om vi kunde bygga fler broar för att vi skulle få större förståelse mellan olika människor, tankar och liv. Det skulle frigöra båda som står vid dom olika brofästena. Annars riskera det att man binder varandra – alltså låser sig själv lika mycket som sin motpart. 

Vi skulle behöva mer mänskliga och humana mot varandra. Vem har rätt att trycka ner någon annan? Vem har rätt att göra någon annan illa? Vem har rätt att inte be om förlåtelse? Vem har rätt att inte ge förlåtelse? Fler humana broar behövs. 

Vingelpelle

Igår kväll var jag hos min gode vän Björn som firade sin 60-årsdag. Så trevlig kväll efter årsmöte i pingst Jönköping. 

På vägen hem kommer jag ifatt en Vingelpelle. Igen. En lastbil vars chaufför inte riktigt kommit på, eller kanske glömt bort, att hålla sig i sin fil och inte använda båda som var tillgängliga just då. 

Kanske minns jag fel. Men förr var lastbilschaufförer den yrkeskår jag litade mest på i trafiken. Dom körde klanderfritt. Men nu, naturligtvis långt ifrån alla, har dom blivit Vingelpellar. På tok för många vinglar i trafiken. Måste säga att jag tycker det är lite otäckt. 

Kan nog säga att jag är en ganska van bilåkare med ganska många mil och timmar bakom ratten. Pendling under 7 år med 12 mil/dag och 4-5000 mil om året. Mött och kört om många lastbilar. Men jag måste säga att det blivit klart sämre med åren med lastbilarna. Många fler kör vingligt. Det känns otryggt. 

Nu vet jag ju att ni är många som är föredömen i trafiken bland er chaufförer. Men era kollegor som vinglar fram förstör för er andra. Klart man blir undrande när man kör om och ser en tv-bild spela upp något. När vederbörande verkar se mer på mobilen än sin omgivning. 

Den jag kom ifatt i går kväll är jag tacksam att jag inte låg i omkörning på. Då hade jag hamnat i mitträcket för det hade helt enkelt blivit för trångt. Jag hade blivit trängd ut till mitträcket. Inte så lustigt. 

Nu gick det bra. Men det var ingen trevlig upplevelse.