”Det ordnar sig”

Hur skönt är det inte när man kan leva i mottot ”det ordnar sig”

Vi oroar oss för så mycket. Vi vill se lösningen och ha kontroll på läget. 

Tänk vad avslappnat det är när man är inne i en sådan period i livet. Vill inte på något sätt påstå att jag jämnt och ständigt lever i den känslan. Men tycker mig ha den grundtonen i livet. Men jag inser skillnaden när det inte är så. När jag tycker det är svårt leva i det flödet. 

Det ordnar sig

Jag skulle tänka mig att det har lite med din och min inställning. Utgångsläget liksom. Kanske är det så enkelt att vi kan bestämma oss för att ”det ordnar sig”. Att det löser sig säkert. 

Jag undrar om det inte skulle hjälpa oss att bestämma oss för att ha den hållningen. 

Det ordnar sig

 
Skulle vi påminna oss alla gånger det just ordnat sig skulle det säkert bli många händelser som skulle stryka under att det just ordnar sig. Med lite uthållighet blir det så. Kanske inte direkt. Inte idag. Men i morgon eller övermorgon. 

Det ordnar sig. Med största sannolikhet. Ett är sant att livet består av fler situationer som löst sig än inte löst sig. 

Det ordnar sig

Avtal

Det är mycket som handlar om avtal i dessa dagar. Dom olika parterna verkar, mot tidigare år, haft lättare att komma överens. 

Avtal handlar om överenskommelse, uppgörelse, fördrag, pakt, traktat, kontrakt, deal, löfte. Något vi kommer till samma slutsats om. 

Att ingå avtal är ett löfte till varandra att genomföra det man lovat varandra att göra. Det handlar om löften. 

Man ska aldrig lova något man inte har ambition att uppfylla. Inte heller löften som man har svårt att komma ihåg eller genomföra. 

Det blir jobbigt för den som får löften som aldrig uppfylls och genomförs. Tyvärr blir trovärdigheten och tilliten naggad i kanten inför nästa löfte som levereras. Tyvärr smyger det sig in känslan av att nästa löfte också förpassas till samlingen av ouppfyllda löften och avtal. 

Det är lätt att påminna om att regeringen inte uppfyllt sina löften. Eller någon annan ”högre uppsatt” myndighet eller person. 

Men kanske är den bästa vägen att bara gå till sig själv. ”Har jag lovat något jag inte hållit?” ”Sprider jag löften jag inte har en suck att uppfylla?” Att lova vitt och brett ger kortvarig vinst men riskerar att få dålig frukt om man inte går hela vägen. 

Det är en hederssak att hålla sitt löfte Lova aldrig något du får svårt att hålla. Då är det bättre att avstå löftet.

Söndagstankar – känslor kan spela oss ett spratt 

Känslor kan verkligen spela oss ett spratt. Skulle vi bara gå på känslor skulle det vara rätt nyckfullt.  Vi behöver vara djupare rotade än i det ytliga känslolivet. 

Visst är känslor något bra. Speciellt när det är goda känslor. Men vänder dom ner i dom mörka djupen med ett utgångsläge som inte har sin förankring i verkligheten blir det en näst intill farlig vandring. Där sådana känslor styr blir det oftast ingen god frukt. 

När det gäller tron kan det lätt bli känslor som styr. Ena dagen är tron på topp medan andra dagar är den körd i botten. Bara för att vi bygger vår tro och tillit på känslor istället för just tro, till och förstånd. 

För många många år sedan hade jag min första alpha-grupp. Ja, grupp och grupp, det blev bara en äldre kvinna som anmälde sig. Men entusiastisk jag var så hade jag kursen i alla fall. Vi började samtala i första kapitlet. Så kom frågan ”är jag verkligen frälst?” Så berättade hon hur under unga år började tro på Jesus och blev frälst. Sen dess har hon funderat på om hon verkligen blivit frälst. 

Vi började prata om tron, läste bibelverserna om hjärtats tro och munnens bekännelse. Läste Jesu ord i Joh 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…..” Så frågade jag henne om hon trott så här hela tiden. Om hon hela sitt liv, hon var då 75år, trott på Jesus. Hon svarade ”ja”. ”Men då är du ju frälst”, svarade jag. Då kom dom förlösande orden som lyste upp hela hennes ansikte. ”Då är jag ju frälst!”  Det var bara för mig att bekräfta.  Så var den alphagruppen över. Hon hade gått hela livet och funderat. 

Det behöver vi inte göra. 

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. ‭‭Romarbrevet‬ ‭10:9‬ ‭SFB15‬‬

Delar du denna vers så är du frälst. Du behöver inte tvivla på det. Har inget med känslor att göra. (Fast visst känns det skönt). Det är ett beslut vi tar. 

När du tycker dig känna dig övergiven ..

……Och jag är med er alla dagar till tidens slut.  Matt ‭28:20‬ ‭B2000

‬‬Känslor kan spela dig ett spratt. Gå inte på dom. Bygg livet djupare än så. 

Linus på linjen, anslagstavlan och solfilmen 

När jag var liten fanns det inte mycket till tecknade filmer. Dom jag kommer ihåg är Linus på linjen, anslagstavlan och solfilmen. 😂😂  1971 kom det första avsnittet. Kommer ihåg att den var så kul. Visste ju aldrig vilka busstreck (!)(😜) han skulle göra. Totalt 90 avsnitt under tre säsonger. Riktig långkörare på den tiden. 

  Solfilmen har väl aldrig tagit slut. Säkert vårtecken på något sätt och jobbigt tecken inför hösten. Funnits sen 1963. Mycket äldre än mig. 😁

Den är ju sååå bra. Gullig film. Eller hur!?! Då var ju i princip Kalle ankas jul en av få gånger vi såg tecknad film. 

  Jag minns en annan otäck film jag såg när jag var liten. Det var ”Pippi Långstrump på dom sju haven” eller något åt det hållet. Jag tittade fram bakom draperiet när det var som mest spännande. Det var riktigt otäckt. På natten lär jag ha haft mardrömmar och dunkat i väggen och ropat ”ta kniven, ta kniven”. 😂😂

  Ett litet jobbigt program var Hedvig och ugglan. När Hedvig trodde sig veta vad ett ord betydde men det var fel växte hennes näsa ut. Fy vad jag tyckte det var jobbigt för henne.  Kände så starkt med henne att jag nästan mådde dåligt. Tyckte så synd om henne.  Men dom hade nog första telefonen med FaceTime. 

Inte som barnprogram idag typ

  Men det bästa var nog Fem myror är fler än fyra elefanter. Det vara bara bäst.  Sådant smart program lär nog aldrig mer produceras.  Inte konstigt barnen stavade bättre förr. 

Sommardäck

  Har precis fått på mina sommardäck. Bilen är nytvättad. I alla fall på utsidan. 
Den känslan är så skön. Då känns våren här på riktigt. Ljudvolymen i bilen blir tystare. Det är någon form av frihetskänsla. När jag bodde på landet i eget hus var nog känslan ännu bättre. Den dagen då bilarna fick på sig sina sommardäck, vinterdäcken rentvättade och inlagda då blev det typ ny tideräkning. Före och efter däckbytet. 

  Idag är det knepigare med det. Fast rätt smidigt om jag ska vara ärlig. Däcken har det lyxigt. Bor på hotell. Någon byter däcken åt mig. Så det är väldigt lyxigt. 

Det förtar dock inte känslan att lämna vintern bakom sig och välkomna våren. Lite av sommarkänsla infinner sig. 
Nu är det bara att hoppas att sommar blir längre än vanligt. Med Goa varma dagar som kan tillbringas vid Vätterns strand. 

Uppstått eller inte?

Enligt en undersökning visar det sig att 4% av prästerna inte tror att Jesus uppstod från det döda. Enligt min mening är ju det minst sagt lite problematiskt.

Nästan lite pinsamt. Nya Testamnetets tankar om Jesus, Jesu egna ord, summan av allt som skrivs om jesus, alla vittnen som fick se honom levande visar på honom som uppstånden.

Evangeliets idé om förlåtelse har sitt slutackord i uppståndelsen.

Så det är rätt anmärkningsvärt att en präst som skall företräda evangeliets kärna inte tror på uppståndelsen.

Nu tror ju dom övriga 95% att Jesus uppstod. Det bådar ju gott.

När det handlar om så fundamentala frågor i tron blir det svårt när man skiljer i förståelsen om det. Det finns andra frågor som är av mindre dignitet. Men Jesus död och uppståndelse tillhör det som är kärnan i evangeliet. Där blir det oerhört knepigt och förvillande. Ekumenik blir svårt. Samarbete blir svårt.   För den som är sökande blir det ännu svårare.

I detta kan man ju undra hur biskoparna ställer sig. Det vore gynnsamt att få höra deras åsikt och tankar om Jesu uppståndelse.

Ps Biskop Åke Bonnier skriver i Dagen 31/3-16. ”Det är ju också en vecka (stilla veckan; min anm) där kyrkans huvudbudskap tydliggörs. Jesus från Nasaret som är Kristus har dött på korset för vår skull och uppstått från de döda på tredje dagen”……”Kristus är sannerligen uppstånden!” Ds 

Om det fanns en trappa upp till himlen …

”Om det fanns en trappa upp till himlen så hade jag varit en trogen besökare..”

Läser dessa vackra ord i en Facebook-status för någon dag sedan. 

Undrar jag om inte vi alla skulle vara återkommande gäster i himlen om den möjligheten fanns. 

  När vi tänker på dom som gått vidare tänker vi oss att dom finns i himlen.  I saknaden efter dom så tänker vi oss att ett besök då och då skulle underlätta sorgen. Möjligen kan det ligga något i det men kanske funkar det inte riktigt så enkelt.

När jag tänker mig himlen är det perfekta platsen. Bibeln talar om en plats där ingen sjukdom finns. Jag kan ana att det inte finns någon miljöförstöring och att allt är som nytt. En underbar värld. Inte konstigt om man då skulle vilja vara återkommande gäst där. 

Troligen skulle vi springa upp till himlen så fort vi hade ett bekymmer som vi vill ha hjälp med. Gud skulle nog få rätt fullt upp. 
När det hände något speciellt skulle vilja springa upp och dela det med någon som betytt mycket men gått före. Gud skulle säkert få del av samma sak av bara farten. 

En trapp upp till himlen skulle kunna vara intressant på många sätt. Spännande. Den skulle nog behöva vara rätt bred. 

Frågan är om inte någon form av trappa eller stege redan finns. Jag tänker att den är Bönen. Nu blir det ju förvisso inte kontakt med anförvanter på så vis. Men en försmak av himlen brukar det ju ibland bli i en bönestund. 

Sju angelägenheter att ta i beaktande ….

Jag tillhör dom som gärna har sommartid året om.  Det finns ingen anledning att ha  normaltiden. 

Eller så är det just det som det är. Att det finns anledning att ha kvar just normaltid. 

  1. Sömnbrist 
  2. Humörsvängningar 
  3. Hjärtattackerna ökar
  4. Körförmågan försämras
  5. Sömnkvaliten försämras 
  6. Immunförsvaret försämras 
  7. Koncentrationsförmågan försämras 

Källa: http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/somn/7-anledningar-att-hata-sommartid/

Det känns som att vi leker med livet. 

En fundering bara….. Vi människor har en förmåga att inte vilja vara i det normala tillståndet. Vi ska ändra på så mycket som genom livet varit normalt. Vi vill manipulera maten. Vi experimenterar med vår natur. Allt för att få större vinning av den. Så tömmer vi ur dess kraft i förtid. Vår natur kan ackumulera mycket utsläpp. Men vi förbrukar den kapaciteten i förtid.  Vi vill försöka klona oss människor. Skapa mänskligt liv på annat sätt än det normala. Någonstans kommer det gå fel. Vår skapelse snurrar efter givna banor. Vi justerar tiden med ”sommartid”. Det ställer till det i våra kroppar och livsmönster. Lite överdrivet? Ja möjligen. Men uppenbarligen reagerar våra kroppar på denna förändring. Om vi bara gick upp (och lägger oss) en timme senare så är det säkert inget problem. Men livet ska följa klockan mer än livets självt. 

Kanske vore det mer sunt om vi levde mer i människans normaltillstånd än vi gör idag

Det är då vi kommer att fungera som bäst. Det är då vi finner rätt balans i livet. Vi måste inte krångla till det. Tror det finns en välsignelse i det normala. Att vi drömmer om det vi inte är eller kan bli leder inte till något gott. Att vara nöjd med det jag har kan ibland kännas tungt men i grunden är det något gott. Tänker på visan ”vad nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Glömt bort bekymmer sorger och besvär. Vad glad och nöjd för vet du vad, en björntjänst gör ju ingen glad. Vad nöjd ned livet som du lever här” 

Kanske en liten förenklad livsmelodi. Men det ligger något i den. Eller hur?! 

Anade vi inte….?

Det finns en berättelse i Bibeln vi ofta läser denna dag. Den handlar om Emmausvandrarna. Du läser det i Lukas 24:13ff. 

Jesus var död. Dom var uppgivna. På sin vandring till Emmaus slår en man följa med dom. Dom talar om allt som skett i Jerusalem under påsken. Så förklarar denne man dessa händelser utifrån gamla testamentet. Under en måltid försvinner han sen. 

De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” Lukas‬ ‭24:32‬ 

‭‭”Brann inte våra hjärtan….. ?” Man skulle kunna beskriva det som ”anade vi inte?”  

Jag tror detta är ett ofta och naturligt fenomen. Att när vi börjar analysera det vi är med om kan vi ana att det är något helt speciellt vi nog varit med om. Vi kan ana att det varit någon med oss. Det är Jesus. 

Jesus har en förmåga att slå följe med oss.

Han älskar oss så mycket att han mer än gärna följer oss nära in på. Han är intresserad av att hjälpa och stötta. 

I söndags lyssnade jag till Niclas Piensoho. Han påminde om att Jesus kom aldrig uppifrån mot folket. Han böjde sig ner vid kvinnan och såg upp till henne. Alla andra såg ner på Sackeus medan Jesus såg upp till honom. Jesus kommer ridande på åsnefölet så att folket var högre än honom. Han böjde sig ner. Vacker tanke som beskriver hans hållning. Han kommer inte på höga hästar och klampar in i ditt liv. Han slår följe med dig. Går nära dig. När då du öppnar konversationen möter han upp den och delar livet med dig. 

Anade – kanske är det just det som händer både dig och mig. Nästa gång det sker kan du ta det som en vink att ta en liten stund med Jesus. Han har nog då ett budskap till dig. Han kanske bara vill beröra dig med sin kraft en stund. Det händer dock ingenting förrän du slår följe med honom. Men att det händer något när vi öppnar för det vet jag. 

Anade – möjligen är det så att när du tittar tillbaka så upptäcker du att du har många sådana tillfällen då du nu inser att det var Gud som pockade på ditt intresse. 

”Anade vi inte att det vara Jesus?”

emmaus

Citat att reflektera över 

– Hur går man vidare när man blivit brutalt hanterad av sin omgivning?

– Man förlåter!

Så länge man lever med att vilja hämnas ruttnar man inifrån