Jag önskar er alla en trevlig midsommarafton 

Denna dag är ju något av Sveriges höjdpunkt. Om jag skulle beskriva Sverige när det är som bäst är det nog en vacker midsommarafton. Solen på topp. Naturen grönskar. Dagen är som längst och natten hinner inte riktigt bli mörk. Om man är i Norrland är det ljust dygnet runt. Det är ju rätt unikt vilket är svårt för folk från andra länder att riktigt förstå. 

Nu är det ju inte alltid som vädret visar sig från den bästa sidan. Då blir det lite av ett fiasko men ändå. Men vi glömmer det för en stund. 

När jag var liten tyckte jag inte att det där med midsommarstång och lekarna runt det var så kul. Kommer ihåg att vi lekte andra lekar som bara gjorde mig illa till mods. Var väl lite mesig och lite rädd att misslyckas eller göra fel. 

Men det är ju lite förunderligt ändå. Svenska folket blir så leksugna just denna dag. Då skall man hoppa små grodorna runt en midsommarstång. Får nog erkänna att jag inte riktig tycker det är kul nu heller. Tråkig? Men det är ju så många fler som tycker det är så kul så det får räcka med det. 

Midsommar för mig är jordgubbar, glass, grädde och maränger. Antingen i en stor röra eller som en tårta. Får jag inte det så är det nog ingen riktig midsommar. 

Att det nu vänder behöver vi väl inte notera så högt. Alltså att dagarna blir korta. Nej nu vill vi njuta av högsommarvärme. Semester som för mig kommer om tre veckor. Visst älskar jag alla årstiderna men fick jag välja skulle sommaren få dominera. 

Önskar er alla en glad midsommar. Hoppas att ni får lite sol åtminstone detta år. 

Att sprida rykten….. Jag är så trött på det fenomenet… 

Är det något jag är så fruktansvärt trött på är när människor sprider rykten som, allt för ofta, inte alls är sant. Man tror sig veta att det man sett och läst borde betyda något som man bara måste berätta vidare. 

Så glömmer man det som är så viktigt. Att kolla fakta med den det handlar om. Glömmer att man ljuger och förvanskar sanningen till en stor lögn. Och så anser man sig vara den viktiga budbäraren att föra ut denna ”sanning”.

Varför är vi människor så nyfikna på att gräva i andras liv? Varför har vi läggningen att dra felaktiga slutsatser och göra ner andra med dom? Vad är det som gör oss människor till det? Är det för att, om än felaktigt, vi tror att då vinner vi andras uppmärksamhet och förtroende. Att vi tror att andra tycker bättre om oss och vill vara med oss. 

Vad vi glömmer är att om vi inte ändrar det beteendet blir det helt tvärtom. Folk kommer att genomskåda det och lämna oss bakom. Gemenskapen uteblir. För vem vill vara med någon som sprider falska rykten? Förtroenden brister och man vill inte vara en del av något så lågt. 

Jag är rädd för att man gör det för att bli mer inne och hamna i en bättre situation. Och visst, för en tid får man nog mer uppmärksamhet. Ända tills den som uppskattar själv blir utsatt. Då faller allt samman. 

Jag tror att vi alla får erkänna att vi gjort detta någon gång. Vem har vi sårat efter vägen? Vem har vi förstört för? Vem har vi sagt saker om som inte är sant bara för att själv bli ärad och viktig? Somliga lite, andra väldigt mycket. Hur som helst måste vi förändra detta beteende. Vem av oss vill själva bli utsatta och nedgjorda? Handen på hjärtat? Ingen av oss. Eller hur?! 

Nej, kolla fakta först. Vad vet du ligger bakom det du läser eller hör? Är det det minsta tveksam så låt bli att prata vidare.  Lämna det. Använd din energi till något bättre. Som uppmuntrar och bygger upp mer än att rasera. För jag tror att både du och jag vill få ett bättre minne efter oss än att vi gjort ner människor med vår falska ryktesspridning. Vänd om! 

Ärligt, jag är så trött på ryktesspridning  och ryktesspridare. Jag är så trött på att se hur människor blir sårade. Så trött på att man slår undan fötter och förtroenden. 

Nu ändrar vi på oss. Varje gång vi anser att vi behöver sprida ett rykte väljer vi att bli tysta. Istället väljer vi att prata gott om varandra. Punkt!

Att återse …..

  
 Igår fick jag förmånen att åka till Söderköping och äta lunch ihop med alla medarbetarna från Erikshjälpen i Örebro. Att få återse många av dom man jobbat med under några år är så roligt. Att få höra deras berättelse om vad som hänt i butiken och dess utveckling.

Norrköpingsfolket få ursäkta hur bra jag än trivs här så var det en rolig och stimulerande tid i Örebro. Det var ju mina första år i arbete i Erikshjälpen. Det kommer alltid följa mig. Så det var med dubbla känslor jag skrev mitt uppsägningsbrev  till styrelsen i butiken. Hur klar jag än var att det nu var dags att gå vidare var det med vemod att lämna den fina butiken. Måste säga att jag är så tacksam för tiden i Örebro. 

 Vi åt lunch på Söderköpings Brunn. Vilka fina lokaler. Det var lite speciellt att sitta under dessa kronor. Vi har ju sålt liknade för flera tusen kronor. Nu fick jag se dom i verkliga livet i sin rätta miljö. Wille och jag i Örebro har fortfarande kontakt och kollar pris med varandra. Det finns så mycket att lära av varandra. 

Lite kul är det allt att äta på ett sådant fint ställe. En liten undran bara ……. var det tallriken som var stor eller portionen liten? Det var ingen liten tallrik som jag fick maten serverad på. Hur som helst, det var sååååååå gott. Inte behövdes det så mycket mer mat egentligen. Sallad innan och en kopp kaffe till eftersmaken. 

Det var som sagt en mycket trevlig dag. Det svåra är ju att man skulle vilja ha mer tid med alla. Men å andra sidan fick jag förmånen att få visa vår nya butik i Norrköping. Den är ju helt ny. Och Örebroarna får ursäkta men vi är så stolta över vår nya butik. Den blev så fin. 

Riskabelt att springa i skogen

Jag springer ju gärna numera i Vrinneviskogen. Känns rätt gott att fått komma igång med löpningen och möjligen börjat fått lite stunts i det.

Lite kul är det att jag blivit varnad för den skogen. Det händer så mycket där. Det springer lösa hundar. Jag har mött flera hundar och det har du gått så bra. Deras husse eller matte har haft riktigt bra koll på dom. 

Jag har blivit varnad för cyklister. Dom kör som biltjuvar (eller som någon lära ha sagt, som ficktjuvar). Måste säga att ingen cyklist har varit i närheten av att krocka med mig. 

Det finns en led för hästar. Där kan jag vara lite undrande om det är så smart. Men jag har aldrig sett en häst i spåren i Vrinneviskogen. 

Nej, då finns det större bekymmer. Det är personer som går med gåstavar. Där har jag det största riskmomentet. Härom dagen mötte jag ett gäng pensionärer (inget ont om pensionärer, dom är ett trevligt släkte) som gick med gåstavar. Det höll på bli riktigt tokigt. När dom väl upptäckte mig och skulle få i ordning alla sina stavar så for dom lite hit och dit. Gå stavarna alltså. Inte pensionärerna. Men när dom skulle få ihop alla pinnar så petade dom ut i spåret istället. Precis när jag skulle passera. Så det var bara så nära att vi hade tråcklat in oss i varandra och famlat ihop i en enda stor hög. 

Så jag vet inte vad dom största riskerna är i Vrinneviskogen. Har ju mött utsläckta eldar några gånger så det borde vara ett större hot. Men jag tror nog att folk med gåstavar är ett större hot. Om man då inte räknar in alla kottar, stenar och rötter som finns på spåret. Och alla som flåsar så dant att det blir baksug och lufttomt efter dom

Men inte stannar jag inne för det. Det finns så mycket som uppväger dessa risker. Så vacker natur. Så god luft. Jag mår så bra efter en stund i denna skog.

Så hittade jag till sist fram…

I lördags var det ju en fantastisk dag. Då tog jag mig till Arkösund. Dit har jag bara varit en gång och då via sjövägen. Var aldrig in i själva samhället. Så färden gick dit denna vackra sommardag. 

  
  En liten idyll långt ut i skärgården. Man kan lugnt säga att där verkar det vara gott att bo. Så länge turistsäsongen inte kommit igång, kan jag tänka. Jag gick bryggpromenaden. Att gå och titta på alla båtar och drömma sig bort. Alla implikationer storlekar och varianter. Tänk om man hade en båt. Vilken dröm. Och det lär nog bara få vara just en dröm. Kom fram till en badholmarna där jag satte mig och tog en liten fika. 

Jag tänkte mig till utsiktsplatsen. Så jag frågade efter en karta över stället. Men inte. Det fanns ingen. Nu är det ju inget stort område detta, men ändå. Nej, någon turistkarta eller inforslad om Arkösund hade man inte i båtshoppen nere vid hamnen. Så det var att leta sig fram själv. Så jag tog ett kort på en informationstavla och gick vidare. 

När jag kommer närmare den möjliga utsiktsplatspositionen efter några felval i  olika korsningar verkar jag kommit till ett befäst stugområde. Dom som bodde där tittade konstigt på mig. Några vägskyltar till denna utsiktsplats fanns det inte. Inte förrän jag kom precis i närheten. Gick in på den lilla vägen. Möter en husägare som inte såg så inbjudande ut. Jag kände klart att jag nog var inne på ”deras” område. Så kom jag fram. Men vilken belöning.

  

 Vilken utsikt. Förstå, om alla visste att det var så vackert där uppe så skulle alla vilja dit. Och kanske var det just det ”alla” visste så dom var ganska trötta på denna folkvandring hit. Inte vet jag. Men denna vandring med alla dessa tråkiga blickar var värd mödan. Har du vägarna dit måste du gå dit upp. Se bara glad ut. Hälsa på dom du möter. Gör det först för dom säger inte ett hej frivilligt .  Bara att hoppas att inte alla Arkösundsbor är så tråkiga som dom jag mötte på den gatan. 
  Eftersom maten var ganska dyr på restaurangerna blev det lite inköp på mataffären. Gick tillbaka till badholmarna och satte mig ner och njöt i fulla drag under några timmar.  En underbar dag med en tidning och drömma sig bort för några timmar. Det är läkedom för själen. Hit lär det bli fler turer känns som att jag hittat en plats att bo på som har så mycket att uppleva. Tänk om man blir så hemmablind att man missar allt detta vackra och tar det för givet. Egentligen lär jag inte behöva åka på någon semesterresa i år. Har ju ett helt nytt område att upptäcka.  

  

  

Söndagstankar – brustenhet

Under en längre tid har jag följt utmaningen att läsa Bibeln rakt igenom en gång till. Utmaningen var naturligtvis inte att man måste läsa allt utan att man just läser Bibeln. Så många har antagit utmaningen och läst delar av den också. 

En sak jag lagt märke till på nytt är den stora brustenhet man möter bland bibelns personer. En brustenhet av misslyckande och felsteg. Händelser som jag tror att vederbörande inte är stolta över. 

Man skulle nog kunna räkna upp dom allra flesta och se hur dom brister på något sätt. Samtidigt ser vi hur dom upprättas och får en ny möjlighet. Där Gud förlåter och ger en ny möjlighet. Det föranledes alltid av att man inser och vänder om. Man tar konsekvensen och ber om förlåtelse. 

Vi människor har mycket svårare med detta. Vi har en förmåga att förlåta men inte glömma. 

Vad man också kan se är att mitt i en brustenhet så blir man till välsignelse på något sätt. Att Gud använder dom trots sin brustenhet. Med det sagt innebär det inte att man kan synda på nåden. Alltså att det är fritt fram att vara på fel sida råmärket och tro att det bara fungerar ändå. Medvetet felhandlande som man vill leva och samtidigt tro att det ändå kan bli till välsignelse är ett feltänk. Vad jag menar är att Gud verkar kunna använda oss mitt i vår brustenhet. 

Under dom sista åren har jag funderat mycket på att det är svårt att fungera i en brustenhet. Mitt i det har jag insett hur nådesfull vår Herre är. Att när vi upptäcker vår brustenhet kan Han använda, och vill använda, oss. Och kanske är det just då man kan fungera som bäst. Varför då? Jo, därför att man är så beroende av Gud då och hans hjälp. 

För det är just så att både du och jag är i gott sällskap med så många andra som just är brustna. Alla bär vi, i någon mån, i en brustenhet. Vi har sår och annat som påverkar oss.  Men hur det än är kan Gud använda oss. 

Så man kan verkligen säga att det är just brustna människor Gud alltid använder. Visst finns det en barmhärtighet i det. Nåd. Annars vore det ute med oss. 

Så är grillpremiären gjord

Igår fick jag äntligen till min grillpremiär.  Har liksom inte haft tid at ordna med grillen. När jag väl fick till det visade det sig att min valla hade gjort sitt. För stora pengar för att fixa till den. Så det fick bli en ny grill.

 Nu blev det rätt sent innan jag fick ihop den och kunde börja grilla. Äta kl 22 är väl ingen hit. Men det var väldigt gott. Nu är sommaren räddad. Den lär bli väl använd. Får se om tuben räcker. 
Vilken kväll det bag igår kväll. Fantastiskt underbart värder. Grannarna hade ju sin studentfest. Dom var väl inte direkt ensamma om att ha fest. Men det är helt okej. Kan inte klaga på att mina grannar festar speciellt mycket. Studentvädret går inte att klaga på. Så låt dom hållas. Bara att glädjas med dom. Jag hade 19 grader på min lilla gård klockan 23. Det kallar jag underbar sommarkväll. 

  Maten smakade gott som efterrätt blev det en god chokladbit . Sitter ju inte alltid fel. 

Att avsluta en dag på detta sätt är inte fel. Haft förmånen att vara ledig ett par dagar plus helgen som nu kommer. Får säga att det är välbehövligt. Känns så gott. 

Kvällen hade väl bara ett tråkigt inslag . Myggen hade hittat fram. Dom var lite väl intresserad av mig. Men annars var det en ganska bra kväll. 

En kväll att minnas….

 

Klockan är snart halv åtta. Solen skiner gott. Det är torsdagskväll. 

Idag när jag åkte iväg med bilen kom det fram en kille och undrade hur det var med mig. Jag tackade för frågan och sa att det var helt okej. Så jag frågade honom hur det var med honom. Då svarade han snabbt. ”Det är bra” efter en liten konstpaus kom det sen ”det är ju sommarlov nu”. Han såg så nöjd ut. Möjligen kom han raka spåret från sin skolavslutning. Han såg så nöjd ut.

När jag sitter och njuter av kvällssolen så hör jag barnen i området gå runt och sjunga ”du ska inte tro blir sommar ifall inte nån sätter fart”. Och visst , det är lite mer rörelse i området för att vara en torsdagskväll. Men det får vara så en dag som denna då skolorna är slut. 

Tror säkert du minns liksom jag dina skolavslutningar. Det var något speciellt. På något sätt fick man kvittot på att man genomfört ett läsår. Att nu var det klart och sommarn var ett faktum på riktigt. Fina kläder. Flaggor i topp. Extra gofika när man kom hem. 

I år hade jag ingen skolavslutning att gå till. Får hoppas att det blir ändring på det. Jo förresten , jag hamnade mitt i en när jag for till renströmmen för att öva inför midsommar. En skola hade intagit hela min tänkta övningsplats. Så det blev att gå ner i källaren där det fanns ett piano. Så lite smak av skolavslutningens feststämning fick jag allt. 

Dags att läsa in lite notmaterial

Härom dagen fick jag ett tjock kuvert i brevlådan. Ett kul ett. Massa noter. Sånt är kul. Sjung på Torp på midsommarafton. 

Det är något speciellt för oss som gärna sjunger i kör eller liknande att få ett lass noter att börja instudera. 

  Den här gången handlar det om minns du sången. För många är det sånger som man inte minns överhuvud taget. För andra är det sånger som påverkat på djupet. För andra är det nostalgi. För andra bara jobbigt. 

Att sen mötas och känna hur noterna och texterna sammanflätas och det låter, förhoppningsvis, bra. Det är en upplevelse. 

Det kan ju vara rätt ansvarsfullt och riskabelt. Sjöng ju med i Can’t stop. Den enda frånvaron som godkändes var sin egen begravning. Får säga det var inte lätt att ”ljuga” om sin frånvaro och dyka upp på nästa övning igen och uppstått. Skämt åt sido men det visar kanske något på det ansvarsfulla att vara med och vara förberedd. 

Hur som helst. Det är några dagar av mycket sångarhlädje hemma hos Skoog. Inte mig emot. Sjunga är kul. Finns bara en sak som slår det. Det är att sjunga tillsammans med någon. 

  

Tänk vad en blå himmel gör med oss

Helgen som gick var väl inte den bästa i väderhänseende. I alla fall där jag höll till. Blåsigt väder och regn till och från. Kan väl tycka att den sista tiden innehållit väl mycket väder åt det tråkigare hållet. Maj lär visst ha varit generellt dåligt över lag. 

Så kommer det en dag där vädret vänder. Det var så skönt igår när jag lämnade jobbet. Klarblå himmel. Solen skiner så underbart. Klockan var 18:30. Lite trött lämnar jag jobbet men tänk vad lite blå himmel gör med oss människor. 

Det lyfter inom oss. I alla fall inom mig. Det blir svårt att sitta inne också. Ut på den lilla gården och njuta. Tänk vad skönt att jag kan ha den. Bara få stå och titta på det blå en stund ger ju energi. En promenad gick inte att motstå. Det är så skönt att känna doften av sommar. Man liksom minns tillbaka till goda minnen. Tex förra sommarens grillkvällar. 

Det gäller att njuta av det vackra. Finns ju sådant som är mindre roligt så all den energi som man kan få är välkommet.