Pedher´s blogg

2 augusti, 201431 juli, 2014

Doft av morfar

Jag blev bjuden på en Dr Dryls av Simon. Då hände det. Det kom en doft av morfar.

Jag minns att min morfar alltid hade dr Dryls och zenega. Vet inte varför men när jag kom till honom kollade jag alltid hans nattduksbord.

Min morfar luktade på ett speciellt sätt. Det fanns något speciellt i den doften. Att krypa in i hans famn och få en bamsekram och känna doften var något speciellt. Och bamsekram var det. Den som kände min morfar vet att han var stor. Jag nådde inte runt om honom. Så stor var han. Man liksom försvann i honom. Nu hände det något med honom. Han verkade bli mindre med tiden för jag började nå runt. Jag mins fortfarande den dagen då jag nådde runt. Nu var det väl mer mina armar som blev längre än att han blev smalare men det insåg jag nog inte då.

Som sagt han var stor. Det blev extra tydligt den dag jag hade med mig Ivar i Långmaren. Ivar har du nog sett på tv. Han kör oxarna i invandrarna och utvandrarna (eller om det nu hette tvärtom). Ivar och morfar Algot var gamla vänner som jobbade på gårdarna intill varandra. Dom hade inte setts på över 50 år. Nu möttes dom igen. Ivar, så liten att min lilla golf såg stor ut när han satt i framsätet, och morfar stor som ett hus. Ivar försvann in i min morfars armar. Sen satt dom och pratade minnen och mormor Inga och jag fanns inge längre i deras värld. Det var en fantastisk upplevelse att få föra samman två vänner som inte setts på över 50 år.

Ja, morfar doftade något speciellt. Tänk att en doft kan sätta sig kvar på ett sådant sätt. Undrar jag vilken doft du och jag ger vår eftervärld. Gud hjälpte oss att det får vara en väldoft värd att minnas.

1 augusti, 201430 juli, 2014

Första skördetröskan….

I onsdags när jag åkte hem från jobbet såg jag den första skördetröskan ute. Jag hade alldeles nyss noterat till Simon att det nog inte skulle dröja så länge tills vi skulle se den första tröskan. Bara någon kilometer så såg vi den.

Jag måste säga att jag är rätt kluven till det. Å ena sidan ser jag fram emot att se hur bönderna skördar. Det ligger något vackert i det. Man ser hur dom förbereder marken på våren. Dagen kommer då dom sår. Sen kan man tid efter tid följa såddens utveckling. Så kommer dagen då skörden bärgas. Det är då sådden kan komma till nytta för oss. Säden blir mjöl. Mjöl blir bröd. Det ligger något vackert över det.

Å andra sidan tycker jag mindre bra om det. Strax efter skörd kommer plogen fram. Då det så definitivt. Hösten är på gång. Det tycker jag mindre bra om. Det är då känslan kommer att sommaren var på tok för kort. Vart tog den liksom vägen. Så blir det liksom en kluven känsla av både glädje men också saknad.

Men bonden tänker nog annorlunda. Han plöjer direkt och sår för nästa säsongs skörd. I det ligger det också något vackert.

Som du säkert ser är det en vacker bild på livet också. Vi sår och vi skördar. Ibland får vi skörda dålig frukt för att vi levt på sådant sätt att skörden blev inte så bra. Andra gånger får vi skörda något stort och bra.

Jag tror att vi behöver något av bondens uthållighet och framtidstro. Bonden sår i tro på att det skall bli bra förutsättningar. Bonden har inga löften från SMHI om ett perfekt klimat för just sin sådd. Bonden måste så i tro på att det kommer bli bra. Bondens uthållighet är fantastisk. Han eller hon väntar och väntar och väntar. Och en dag, så startar dom tröskan och skördar. Den uthålligheten behöver vi mer av.

Såddens lag är ju tydlig. Det du sår får du skörda. Du får inte potatis av ett vetekorn. Så kanske skulle vi se upp med vad vi sår i våra liv och i vår omgivning. Det kommer en dag då vi får se resultatet.

Så frågan är hur vi vill ha det framöver. Det du vill skörda i ditt liv måste du så in först. Fram till skörd ligger ansvaret hos oss att ge dom bästa förutsättningar för tillväxt. På blomspråket heter det ‘att vattna’.

31 juli, 201429 juli, 2014

Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?

Sitter och läser Marcus Birros krönika i Expressen. Hans rubrik har jag snott. Hur bra är inte den? ”Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?” det är ju huvudet på spiken.

Både du och jag har säkert funderat på samma sak. Varför är det så farligt med Gud? Gå till kyrkan skall vi göra på skolavslutning men inte prata om Gud. Hur konstigt blir inte det?

Läs Birros krönika. Den är värd att läsas. Jag tror att dom allra flesta har inget problem med att skolavslutning har ett ”Gud välsigne dig” med sig. Dom allra flesta av oss har bett någon gång. Det är inte så farligt om en präst gör det med några ord en skolavslutning.

Om man inte tror på en Gud som kan välsigna är ju orden bara luft i så fall. Hur kan dom då ”skada” någon? Det är ju bara att lämna det och gå vidare. För den som tror är det fantastiska ord till glädje och frid. Och det skadar väl inte någon heller, eller hur?

Jag för min del tror ibland att det är en rädsla. Att man egentligen känner sig träffad av Gud. Inser att man behöver honom men det kan man inte erkänna. Varken för sig själv eller inför sin vänkrets.

Så om du inte tror på Gud så har det väl ingen betydelse vad prästen säger. Konsekvenser borde bli att man inte gifter sig i kyrkan då. Att inte ha begravning i ett kyrkorum med präst. Inte barndöpa sina barn. Inte konfirmera sig. Ja, listan kan göras lång. Men det märkliga är att man gör det. Så det borde kunna fungera med ett ”Gud välsigne dig” på skolavslutningen också.

Vi som tycker att det är ok med det borde starta en namninsamling. Vi blir många. Det tror i alla fall jag. Men uppenbarligen gör vi inte sådana upprop. Precis som Birro antyder om, så är vi tysta.

Tack Birro för din krönika.

30 juli, 201429 juli, 2014

Världens ände…….

Varje år försöker jag att göra en riktig långresa. Det skall inte vara en resa ner till affären eller närmaste stad. Visst, gärna en utlandsresa men resan skall överträffa det också.

Den resa jag tänker på är till Världens Ände. Kan man åka länge bort? Tror inte det.

Denna plats är en plats med historia. En brand förstörde staden men inte totalt. Staden har mysiga gränder, en å att vandra vid, en smörbytta att njuta av utsikten från, suckarnas bro ifall det behövs och mycket mer.

Husen är väl inte dom mest raka precis. Snett och vint med vinklar lite si och så.

Att sitta längst ut vid smörbyttan är ganska gott. Här kan man njuta av båtars ingång och dom som går ut. Jag blir nog lite avundsjuk. Tänk om man hade en båt……..

Att vandra ut efter ån har sin mysfaktor. Man kan gå där, gärna flera vänder, och bara njuta. Vackra gamla hus med massor av fina blommor utmed farstukvisten.

Att vandra på gatorna är heller inte så fel. Trosa stadshotell som fanns med i Hedebyborna tex. Museet som heter Garvaregården är värt ett besök (dock inte på måndagar då det är stängt).

En kopp kaffe eller två hann jag med också.

Nördig som jag är på second hand mm kan jag inte undanhålla dig ett litet antikvariat. Kan nog inte bli mindre.

Trosa är ju världens ände. Man körde dit ut och fick vända. Ja ja, hur det nu var med det. Kanske är det just bara lite kul att det heter så. Det räcker ju för turisten från annat land att det heter just Trosa. Och sen att det även är världens ände är ju kanske bara ett pluss. Hur som helst kan set kännas långt att åka dit. Men det är det värt.

För ungefär 14 år sedan bodde jag i Trosa. Några fantastiska år med närhet till vattnet. Sen dess har det varje år varit minst en resa dit för att bara få känna av miljön en gång till. Medger att jag kan sakna stället. Men det har förändrats. Massa nya hus. Trångt och lite märkligt byggt. Det som jag tyckte var lite extra mysigt har man byggt bort. Men om man ser över det och sätter sig i hamnen så är det som det alltid har varit. Om man blundar lite och bara känner in doften. Det räcker för mig. Nästa år åker jag dit igen.

29 juli, 201427 juli, 2014

Retrotisdag – loppis, second hand, antikt…… Varför dessa olika namn?

Vi som jobbar inom Second hand är ofta ganska noga med att påstå vi inte är en loppis. Tex är vi på Erikshjälpen second hand-butiker väl genomtänkta i vilket segment vi tillhör. Återkommer strax till det.

Jag är ju väl medveten om att i folkmun är det ju rätt vanligt att kalla allt för loppis. På ett sätt är det väl rätt okej men å andra sidan är det ganska stor skillnad i dom olika begreppen. Visst, lite slarvigt skulle man kunna säga loppis men namnet visar på vad det är för en typ av butik/försäljningsställe du kommer till.

Det finns en bild som beskriver dom olika typerna av försäljningsställen av gamla saker.

Bild ”trappan”

Loppis är oftast stället där man ställt upp bord och lagt prylarna på dessa. Lite huller om buller. I en ganska ”rörig” miljö samlas massa olika prylar. Inte så sällan är det det stora ställen där man hyr sig ett bord. Det kan också vara en parkeringsplats där man har bagageloppis. Prissättningen är mycket varierande och prutning är nästan mer regel än undantag. Dessa loppisar kan ju naturligtvis vara i butiksform. Ganska ofta har jag sett att man väljer att inte sätta ut pris utan det blir ett samtal med kunden (läs ‘köpslående’).

Second Hand är mer en vanlig butik med ‘bättre ordning’. Kvalitén över lag är bättre än loppis. Det är mer ordnade former med kassaapparat och en fast prissättning. Här är uttrycken ofta mer genomtänkte med en butik som följer ett koncept. Ett bra exempel på det är Erikshjälpens second handbutiker. Visserligen arbetar vi med att byta färgkoderna men du känner igen dig i vilken butik du än kommer in i. Man har en bättre ordning på hur man lägger fram sakerna. I en second hand kan du naturligtvis hitta dyra saker men är överlag en lägre prisbild än antikt och högre än loppis.

Antikt är en butik där sakerna har ett ännu större värde. Saker som ofta har rätt många år på nacken. Prisbilden blir ju därefter. Ofta är ägarna uppköpare som säljer vidare. Flera antikhandlare jag har varit hos har inte satt ut pris. Det blir en diskussion om den varan man vill ha. Andra butiksägare sätter ut ett pris.

Att ha denna bild för sig är rätt bra. Det gör att du vet vad du har att förvänta dig på respektive arrangemang. Mitt försök att beskriva det är ju rätt förenklad men ändå. Det finns ju varianter på detta också. Vi på Erikshjälpen vill finnas i området Second Hand mot antikt. Alltså ha målet att var mer åt det antika hållet än åt loppis. En sådan second Hand siktar vi på. Men för den skull inte lämna Second Hand.

28 juli, 201421 juli, 2014

Puh-citat

27 juli, 201426 juli, 2014

Söndagstankar – Var bor Gud?

Var bor Gud egentligen?

Du har säkert sätt bilden och tanken att Gud bor på ett moln som flyger omkring uppe i luften. Nu tror ju inte jag att det är den tron dom allra flesta tro är sanningen. Men ibland får jag en känsla om att vi ändå ligger mer åt det hållet än något annat. Att han är en kraft och makt som verkar finns på en obestämd plats någonstans i ett ingenmansland. Rätt ogripbar. Någon utan adress och telefonnummer.

Skulle vi ställa frågan dock så skulle vi nog få ganska många olika svar vart han bor. Ganska många platser skulle bli nämnda som en möjlig plats för Guds boning.

Under den tid som Bibeln beskriver var tanken att Gud bodde i tält. Tabernaklet som man satte upp där man bodde. Dit gick folket för att tillbe Gud. Prästen förde fram offren till förlåtelse och försoning för det man gjort fel. Senare byggdes templet av sten och trä. Där tog Gud sin boning. När jag läser om hur Gud manifesterar sitt intåg i templet blir jag förundrad. Det är så tydligt att Gud flyttar in så att det manifesterar sig på olika sätt.

Genom historien har kyrkobyggnaden setts som en särskild plats för Gud. Jag har varit i många olika kyrkor och verkligen förnummit Guds närvaro. I stora samlingar och ensam i en kyrkolokal.

Ändå vill jag påstå att där bor inte Gud. Att han är där är sant men jag tror att han har en annan boplats.

Jag tänker mig att han bor i dig och mig. Bibeln talar om att vi är hans tält/tempel. Alltså den plats där han bor. ”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?” (‭Första Korintierbrevet‬ ‭6‬:‭19‬ SFB)

Det finns en tanke om att när vingar emot Jesus som vår frälsare så tar han sin boning i oss. Det betyder att han bosätter sig inom oss.

Kan då Gud som är helig bo i en människa som inte är helig? Ja,man kan ju det. Det är ju det som är så bra. ”Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” (‭Första Korintierbrevet‬ ‭6‬:‭11‬ SFB) Så det är verkligen möjligt att han bor i sig och mig.

Detta gör att Gud är inte långt bort från någon av oss. Han kan vara inom dig. Det i sin tur innebär ju att han är nära att få kontakt med.

Har du inte bjudit in Gud i ditt liv har du möjlighet att föra det. Han tränger sig inte på utan knackar liksom på och frågar om han får dela livet med dig och mig.

Så vart bor han? Om han får så bor han i dig!

Ps På tal om telefonnummer. Hans telefonnummer är 5015. Kolla in Psalm kapitel 50 och vers 15. Ds

26 juli, 201425 juli, 2014

Nostalgifiket

I torsdags när vi åkte hem från jobbet hade vi ställt in målet att stanna i Sköllersta. På nostalgi-cafét. Ett fik som ligger vid korsningen ner mot Norrköping.

Det var en litet trevligt besök. För en som jobbar på second hand åtminstone. Fiket hade gamla prylar att titta på. Du får ju ett litet smakprov på bilden. Inne i caféet har du mer att upptäcka av prylar från förr.

Man inser ju när man satt där ute och fikade att det var ett ställe där en viss grupp människor möttes. Människor med gamla bilar. Det strömmade i flera läckra ekipage. Den ena finare än den andra. Så satt ägarna till bollarna och fikade. Fast, jag undrar om dom inte mest tittade på oss andra som beundrade deras kärror.

Inne på fiket hade dom en gammal mackapär som jag och Simon fastnade vid. Ett gammalt flipperspel. För en krona, just det, en krona, kunde man spela fem bollar. Hur kul var inte det? Visst, spelet snodde någon krona för oss, men vad gör det? Du undrar säkert vem som spelade bäst. Så klart det var grabben.

Nu kanske inte själva utbudet på bullar och kakor var något att tråna efter. Men ett besök till lär det nog bli efter jobbet så att vi får spela flipperspel igen. Dom fina bilarna är ju inte heller fy skam att kolla in. Inte så dumt att drömma sig bort en stund efter en varm och lång arbetsdag. I ett väder som är klassettvarnad med en av sommarens varmaste dagar.

25 juli, 201425 juli, 2014

Utrensning av kristna……

Sitter och läser en för mig skrämmande artikel i Aftonbladets nätupplaga.

Rubriken är ”Islamisternas krav ”Konvertera eller dö” ”Byt religion, betala böter eller dö.

Det är ett ultimatum till de kristna i den irakiska staden Mosul.

Bakom kravet står extremistgruppen Islamiska staten, tidigare ISIS.”

Man får lämna allt om man inte är beredd att byta sin tro och religion. Man får vara kvar om man betalar en extra skatt för att man är kristen. Annars har man bara två val att göra. Stanna kvar och dö eller ge sig av. Inget får man ta med sig.

En hel stad är tömd på kristna. Endast ett fåtal finns kvar som har en kristen tro. Den enda tron som får finnas är den islamska tron. Det påminner starkt om hatet mot judarna där man märkte deras bostäder för att folk skulle veta. Vi talar om Mosul där ca 35000 kristna har funnits. Genom historien. Nu har i stort sett alla fått fly.

En liten reflektion…….. När alla dessa olika religioner kommer till vårt land ger vi dom fri möjlighet att utöva sin religion. Man får bygga sina olika kyrkobyggnader. Men när en kristen vill finnas i deras sammanhang så är det stopp. En kristen kyrka får inte byggas. Man påstår att man har religionsfrihet. Men icke. För mig är detta ett stort problem som gör att jag blir fundersam. Deras andliga ledare, om dom nu inte delar samma åsikt om att köra ut kristna, måste gripa in. För deras trovärdighets skull måste dom gripa in. Annars undrar jag hur deras agenda ser ut för tex vårt land.

På mitt arbete möter jag många olika nationaliteter. Olika folkslag. Folk med olika tro. Vi kan sitta mer och umgås. Dela våra olikheter. Det är något som Islamistiska ledare borde se. Vi kan leva på samma jord utan att för den skull förkasta och döda varandra.

Jag vill inte förringa någon förföljelse på vår jord. Men den förföljelse som nu är igång mot kristna verkar var en förföljelse som få vill lyfta fram. Heder åt säkerhetsrådet som fördömt det som sker i Irak. Men det är inte bara där som det förföljs. Idag har inte en kristen samma möjligheter som alla andra.

Ett ganska banalt och troligen inte så relevant exempel tänker jag på. När jag arbetade i Valla som pastor ville vi hyra Medborgarhuset gratis dör att kunna göra något för ungdomarna i samhället. Det rörde sig om några gånger/termin. Det fick vi inte. Så sökte vi bidrag för att kunna göra detta. Det fick vi inte. Det rörde sig om bara några tusenlappar. Då ansökte vi pengar ihop med nattvandrarna. Då fick vi helt plötsligt 25000kr. Detta har naturligtvis ingenting att göra med förföljelsen i Mosul. Inte alls. Men det är ett ganska tufft klimat för en kristen kyrka. Ett fotbollsförening kan få många tusen för att hålla planen med gräs osv. En pingstkyrka får inte många kronor i jämförelse.

För mig rimmar detta illa. Då kan jag känna mig åsidosatt och ”förföljd” på ett sätt. Tro mig, jag är jätteglad för att GOIF och andra lag får pengar. Absolut. Klart dom ska ha det. Men det borde vara lite mer rättvisa.

Den som ber behöver tänka lite extra på dom kristna som flytt Mosul just nu.

24 juli, 201423 juli, 2014

En dag på jobbet……

Tack gode Gud för att jag har ett arbete att gå till.

En dag som denna (läs onsdag) kan man ju fundera på om det inte vore skönare utan ett jobb. Att få lägga sig vid vatten och svalka sig skulle på ett sätt vara mer lockande.

Men när man ser kund efter kund som valt bort stranden så blir det så mycket lättare att jobba. En familj kom in för barnen hade bett om att få åka till butiken. Fantastiskt. Den stor grejen för grabben var att sen skulle man åka till poolen och bada. Och hans mamma skulle bada då också. Det var nog samma känsla som när jag såg min pappa cykla första gången. Jag stod med näsan tryckt mot fönstret och ropade ”mamma mamma titta, pappa cyklar.” Att se killens glada och förväntansfulla ansikte gjorde min dag. Han var så exalterad att hans mamma skulle bada i poolen.

Man kan lugnt säga att det går åt mycket vatten och annan dricka idag. Det är varmt. Men hellre det än åska, hagel och drivis.

Mitt i denna värme är jag så tacksam att jag har ett jobb. Det är allt för många som saknar det. Visst, det var varmt, men vad gör det? Det är verkligen bättre att ha ett jobb.

Härom dagen såg jag en facebooksvän som påminde om att vintern kommer. Vederbörande la ut en vinterbild. Nej, det kan vänta. Nu njuter vi några veckor till av sommar, eller hur?