Det finns ett ord som kan ha många bottnar. Ett ord som kanske är ett av dom orden vi använder rätt ofta. I grunden är rätt bra ord.
Varför?
När vi var små använde vi det nog på tok för ofta. Vår vetgirighet tvingade oss att alltid fråga ”varför”. I sådana lägen kan det vara rätt enerverande. Vad vi en ger för svar duger det inte. Det liksom kommer i inandningen ett ”varför då?”
Sen finns det ‘varför’ man ställer sig när sådant händer man inte tänkt sig, förberett och räknat med. Man skulle helst varit utan det. Undrar varför det skulle hända just mig.
Det finns ett varför som också har en ton av ‘att det var meningen’. Varför sker det? Jo för att det skulle hända just dig eller mig.
Sen finns det dom ‘varför’ som bara står där. Ensamma och utan mening. Man bara undrar och funderar.
Ett litet ord som kan ge mer kunskap och samtidigt representera en inre frustration.
Ett är säkert. Vi överlever oftast detta ord hur tungt det än är just då. Vi kan också vara tacksamma att ordet finns. Hur skulle vi annars lära oss så mycket?
Så varför finns ordet varför? Därför!
