Johannes 14:1-6
1 Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. 2 I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? 3 Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. 4 Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” 5 Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ’
[Vers 1]
Jag har nu beslutat mig att en gång vara med fira bröllop i Guds stad för jag är bjuden med. Jag kunde valt att svara nej, men gav mitt ja i tid. Där ska sången aldrig tystna, jag är evigt fri
[Vers 2]
Jag har nu beslutat mig att sjunga i en kör utav Jesu lärjungar från jordens alla hörn. Vi är så många människor som gått från död till liv Där ska sången aldrig tystna, jag är evigt fri
[Vers 3]
Jag har nu beslutat mig att leva i hans ljus Visa människor jag möter till min Faders hus och säga dem: där finns ej ångest allting andas frid Där ska sången aldrig tystna, jag är evigt fri
[Vers 4]
Jag har nu beslutat mig att möta Herren Gud Ansikte mot ansikte som brudgum möter brud att börja glädjens festmåltid långt bortom rum och tid Där ska sången aldrig tystna, jag är evigt fri .
Kanske har vi ibland tappat bort det himmelska perspektivet. Livet här och nu blir viktigare. Så glömmer vi att detta liv är bara en liten liten del av det bibeln utrycker som evigheten. Detta korta liv blir då oproportionerligt stort i jämförelse med verkligheten. Livet får för stort fokus när men zoomar ut och ser evighetsperspektivet. För det viktigaste kommer sen. Det bästa ligger framför. Och om nu detta livet tar för stort fokus riskerar det att dölja det som är viktigare. Det blir som att detta livet sätter skugglappar för våra ögon. Och på så sätt kan det lura oss inför det eviga himmelska perspektivet.
Sanningen är den att det finns en plats förberedd för dig och mig. ”I min Faders Hus” beskriver Jesus det. Ser vi på andra ställen i bibeln beskrivs det som himlen. Jesu önskan är att vi skall vara där med Honom. Alla får plats för det finns många rum.
Denna helg påminner oss om livets kortvarigt och obeständighet. Att livet kan bli långt om man blir 80 år. Somliga blir mycket äldre. Andra dör alldeles för tidigt. Livet är begränsat. Men bibeln talar om ett liv som inte är begränsat på något vis. Det är det eviga livet.
Redan nu men ännu inte – bibelns paradox av Guds Rike som finns redan nu men ännu inte har trätt fram i sin fullhet. Det gör det möjligt för oss att leva ett liv med båda fötterna på jorden men en av dom är redan i himlen. Som att stå med ena foten här och den andra där.
Himlen kan vara svår att greppa. För den finns fast den inte syns. Kan den då finnas?
Guds syns inte kan Han då finnas?
Kan Gud höra fast vi inte ser hans närvaro och ser Hans öron?
Kan vi tro på bibeln utan att ha träffat alla de som skrev den?
Allt detta handlar om din och min tro och tillit. Vår egen upplevelse av att mött den osynlige och fått svar på en bön. Därför kan vi också lita till att denna himmel är en verklighet – Jesus själv berättar om den – Varför skulle Han ljuga?
Där ska sången aldrig tystna, jag är evigt fri .
