Tänk att ett ljus kan få betyda så mycket. Det förändrar inte i sak men så mycket i känslan.
Jag skulle tro att du har någon som idag inte finns längre. Någon som fått sluta sina dagar. Detta år har jag fått följa en god vän och kollega till gravens vila. Att förrätta den begravningen var inte enkelt men så viktigt. Både för nära anhöriga men också för den vänskap vi hade. Så jag tänder ett ljus för Pija denna dag.
Men jag tänder också ett ljus för saknad vänskap där livet förändrats. Kanske vill du också tända ett ljus för saknad vänskap som tidigare var så stark.
Alla helgons tid är för mig inte bara saknad för människor som fått flytta hem till en bättre evighet. Det är saknad också av annat slag.
Tänk att ett ljus kan förändra sådant mörker i känslan men det kanske inte ändrar i sak? Eller?
Jag noterar att alla helgonahelgen har blivit djupare och starkare de senaste åren. Det är som att vi behöver den stunden av reflektion och eftertanke mer i denna tid. Kanske är det för en osäker och orolig tid. Då blir det viktigare men djupare värden.
Låt oss tända ett ljus för någon vi saknar. Låt en stund av eftertänksamhet beröra. Inget farligt men det kan kännas. Och kanske är det bra. Det gör att vi kanske lär oss att vårda de relationer vi nu har så att inte dom också i framtiden blir ett ämne för ett ljus vi tänder av saknad.
