Förändrad världsbild

Nu ska vi få en ny karta. Den ska bli mer rätt säger man. Kan man säga då att man får en förändrad världsbild? Eller hur ska man se det?

För nu för man ju en rätt världsbild. Och den vi hade fram tills nu …. Då måste den alltså ha varit en fel världsbild. Eller h ur ska man se det?

Tänk att man kan tro att man ser det rätta när man ändå inte gör det. Kanske skulle vi må bra av att zooma ut lite ibland så att vi får den rätta ”världsbilden”.

Vår omvärldsanalys är kanske inte den mest korrekta ibland. Vi glömmer att se ordentligt istället blir det ”vad vi tror vi ser”. För det verkar som att vi ibland ser det vi vill se. Inte den sanna bilden.

Tänk alla människor som gått i skolan och lärt sig fel världsbild. Det kan smyga in sig en olustig känsla av att ”vad mer har man lurat på oss?”

Hur mycket av det vi lärt oss i skolan är också fake ?

Hur som helst – nästa gång vi är ute och reser är det nog bäst att vi uppdaterar vår kartbok. Annars kanske det går tokigt för oss.

Så bara för att snurra till det lite…..

Är du säker på att det du ser verkligen är det du ser ? 🫣

Barns sköna världsbild

När jag flög till USA nyligen så satt det en lite flicka på 2 år rätt nära mig. Barn är långt ifrån ett problem på flygresor. Visst, ibland kan de låta mycket. Men oftast har jag fascinerats över deras nyfikenhet.

Alltså – deras världsbild är ju så fantastiskt. Dom gläds över flyget. Häftigt när det ska startas. Deras nyfikenhet är så intressant. Lika snabbt som dom är nyfikna på flygplanet tappar dom det till något helt annat. För att senare komma tillbaka till nyfikenheten på flygplanet.

Jesus säger i ett sammanhang om barnen…

”Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.””
‭‭Markusevangeliet‬ ‭10‬:‭15‬ ‭SFB15‬‬

Kan det ligga något i detta med ett barns nyfikenhet ? Eller handlar det om deras enkelhet till tro? Är deras enkelhet till att vända om? Jesus använder dom som ett exempel helt klart.

Vi vuxna tar mycket för givet. Vi har sett det för mycket kanske. Kanske skulle vi försöka se på saker mer genom ett barns perspektiv. Då skulle vi inte krångla till det så mycket. I skulle kanske ha en större tillit. Mer tro på att att det var möjligt.

Ett barns perspektiv på sina föräldrar är ofta att deras mamma och pappa kan allt. Har råd med allt. Kan göra allting samtidigt med allt annat som ska göras. Och kan förutse att man behöver något utan att de ska behöva fråga efter det. Helt enkelt – dom kan allt och vet allt.

Vad var det Jesus så?

Vi måste bli som ett barn.

Kan det ha varit detta Jesus tänkte på? Den enkla tilliten till honom som barnet har till sina föräldrar?

Det kan vara värt att fundera lite på. Jag tänker att då vill jag gärna blir som ett barn. Jag vill lära mig att ha en sådan tillit till Gud.