Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Ett nytt normalt

I går skrev jag om att komma tillbaka till det normala. Tänkte vidare lite på det…..

Ibland känns det som att man kommit ur det man gärna vill vara i. Goda rutiner man tappat. Eller så känner man att man behöver något nytt

Helt enkelt ett nytt ”normalt”.

Alltså att skapa nya goda vanor. Kan vara att röra på sig lite mer. Kan vara att avstå något. Eller kanske tvärtom, att göra något sim är bra för mig. Kanska få till en bättre start på morgonen med en morgonandakt för sig själv.

Jag tänker att när vi hittar det ”nya normala” får vi ett nytt välmående. Tillfredsställelse.

Inte för att jag tror att vi ska tvinga oss in något vi inte vill. Ett ”nytt normalt” har sin drivkraft inifrån. Så det behöver skapas inifrån för att bli en långvarig positiv förändring.

Så kan du känna att du behöver ett nytt normalt – våga satsa. Nya goda vanor kan aldrig vara fel.

Publicerat den

Tillbaka till det normala

Så var semestern över för denna gång. Tre veckor som kändes ovanligt långa. Inte för att dom var tråkiga. Utan mer att det hände mycket men inte för mycket. Kunnat kopplat av så att det känns helt okej att börja jobba igen.

Så

Tillbaka till det normala

Men vad är normalt? Det är ju ganska subjektivt. Det behöver ju inte betyda att man kommer till något som är som förut. Utan till något som borde ha varit förut men inte infunnit sig.

Det kan också vara något onormalt som alltid är där som nästan uppfattas som det normala. Det normala kanske man inte alltid vill ska vara det normala.

Mem tillbaka till det normala är ju att åter komma till den vanliga trallen. Jobbet. Blandat med fritid. Veckorna bir mer som det brukar. Tiderna ser mer ordnade ut. Man ”slarvar” inte på kvällarna och mornar blir inte sena.

Tillbaka till det normala uppskattas just därför att man haft ledigt. Semestern uppskattas just för att man har ett jobb. Vilket inte alla är förunnat.

Ibland verkar det som att man måste bara sticka ut. Normalt är grått. Normalt är ute på något sätt. Man stressar för att sticka ut. Man måste märkas. Märks man inte är man ingen. Man måste ta plats för att få tillfredställelse. Så blir livet ett jagande.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för det normala. Det är okej att vara lagom och normal. Man måste inte vara mer än andra. Du duger som du är. Glöm aldrig det. Sann vänskap ser inte till exklusivitet. Den ser till det inre värdet. Vårda det istället än yttre yttringar.

Det normala är inte så dumt. Faktiskt ganska okej.

Så slappna av. Var dig själv. Inget annat har ett större värde än just det. Du är skapt sådan. Gud önska dig så. Du fick dom gåvorna. Det är där du kommer att vara som bäst. Inte genom att försöka vara någon annan. Hur bra denne ”någon” än är.

Du är älskad för den du är. Inte för det som du tror att man måste vara. Inte för att du vill vara en kopia av någon. Du älskar för din egen skull. Var den. Det är det normala för dig. Så återerövra det om du tappat bort det.

Tack för att du finns!!!!!

Publicerat den

Någon har gått före

Att gå på historisk mark stämmer till eftertanke. Inte bara att det gått länge sedan man tex byggde muren i Visby. I sig är det fascinerande. Men det som ger mig mer respekt är att det vandrat många många människor före mig genom denna murs portar.

Det har alltid gått någon före dig. Någon som gjort avtryck. Någon som skapat för den tid som då var. Men som också la grunden till det vi har idag. Då, för kanske 200 år sedan, kanske det i våra ögon inte var mycket för världen. Men det var början till det vi har idag. Något vi aldrig får glömma bort.

Dom som gått före dig har skapat förutsättningarna för din dag som inne är. Hur ringa dom än kan uppfattas.

Visst är det mäktigt. På samma gata i gamla delen i Visby har det gått flera generationen av människor. Allt från den tid man mest gick, sen häst och kärra osv. Idag kör man runt med bilar. Utvecklingen har gått långt. Den skulle kunna beskrivas på många sätt.

Tänk att du och jag kan också göra något som förändrar framtiden. Vi kan sätta avtryck. Betänk dom sista 100 årens utveckling. Betänk dom kommande. Svindlande tanke.

Så tänk på att det du kan och tillför skapar morgondagens möjligheter.

För stor tanke? Nja, knappast. För historien har visat att så har det varit. Visst, somliga enskilda har kanske fått betyda lite mer än andra. Men allt är ursprunget från det vanliga som skapat behov av utveckling.

Så förringa inte det du gör och den du är.

Så skriver vi varje dag historia. Så som man alltid har gjort i det förflutna. Så kommer vi alltid göra det i framtiden också.

Betänk vad man kommer att prata om vår tid om typ så där en 100 år eller mer. Spännande tanke. Men också respektingivande. Vad ger vi för avtryck?

Publicerat den

Livets olika hav

Efter att ha varit några dagar på Gotland sitter jag på väg hem.

Det har blåst ganska kraftigt några dagar.

När jag satt vid stranden i går var jag rätt tacksam satt det inte var hemfärd just den dagen. Färjan hade problem. Ett kryssningsfartyg fick vända tillbaka till Stockholm. Vindens kraft var inte helt enkel att manövrer ett fartyg i.

Sen kommer hemresedagen. Då har vinden lagt sig

Sjön ligger lugn. Det blir en rogivande hemresa en tidig morgon.

Livets resa är lika dan. Ömsom stormigt. Ömsom kav lugnt. Vissa tider är det helt enkelt att ligga i hamn och invänta bättre tid för seglats.

En fantastiks känsla är att komma i lä. Gick med Elida upp till Oslo för massa år sedan. Styv kuling. Den resan var inte kul. Men när vi kom in i Oslofjorden så la sig vinden. Skeppet gick stadigt. Den känslan var fantastik.

Att komma i hamn med sitt liv är gott. Det är en känsla av djup innerlig tillfredställelse. Att helt enkelt komma hem.

Min bön denna dag är att alla som har en stormig seglats i livet ska få komma säkert i hamn. Att komma i lä med sitt liv. Fäst blicken vid horisonten. Läs ”Gud”. Då blir stormens vågor lättare att komma igenom. Ha tro på att även din seglats kommer i hamn. Vinden kommer att lägga sig.

Publicerat den

Förtröstan

Förtröstan – vilken vacker tanke det är

Ett ord som stämmer till eftertänksamhet. Ett ord värt att meditera över. Tror den känslan behöver gripa tag om vårt inre.

Vi kan oroa oss för så mycket. Är vi på rätt väg? Hur ser framtiden ut? Hur ska det gå med det ena och det andra?

Då behöver vi lära oss att förtrösta.

Vilken källa har du att hämta förtröstan ur?

Bibeln säger:

”Salig är den ..//.. som har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.” Psaltaren‬ ‭1:1-3‬ ‭SFB15‬‬

I det djupet har vi källan till innerlig förtröstan. När Gud får vara närvarande i våra liv kan vi leva i förtröstan. Han vill vårt bästa. Han söker vårt bästa. Han älskar dig så mycket.

Förtröstan är att slappna av och lita till något/någon. Människor du kan ha förlitat dig på kan ha gjort dig besviken. Det är bättre att förlita sig på Gud. Vila i hans armar. Kryp upp i hans famn. Låt honom få visa sin omsorg. Ge upp ditt eget kämpande. Förr eller senare kommer lösningen.

Förtröstan – är att släppa taget och vila i Guds omsorg om ditt liv.

Publicerat den

Att starta rätt

Hur viktigt är det inte att starta rätt?

Tänker mig arbetsdagen. Man har en plan. Så händer det något som måste ”bara tas först”. Då är det inte helt ovanligt att dagen sen inte blev som man tänkt.

Eller starten på stickningen. (Får erkänna att detta är inte min starkaste gren) alltså lägger man upp fel antal maskor (heter dom så?) blir det typ katastrof.

Ska jag ut och resa gäller det att starta åt rätt håll. Kan annars innebära att man kommer helt fel. Eller åtminstone får ta en omväg och det bara kostar mer av både tid, pengar och energi.

Eller en relation. Hur börjar den? Ett samtal kan gå för fel man börjar tokigt. Vet att när ett samtal med en kund i butiken liksom startar fel eller går fel så händer det att jag ber kunden om att kan vi starta om detta samtal. Och ganska ofta så funkar det. Och vi kan skiljas åt som vänner.

Likaså om vi har fel attityd från början. Fel tro på utgångsläget. Inställningen är bara så dum. Då är det svårt att genomföra det på ett bra sätt.

Att starta rätt är avgörande.

Bibeln säger :

”….sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.”

‭‭Matteusevangeliet‬ ‭6:33‬ ‭SFB15‬‬

Det är den bästa starten man kan ge sig själv. Det är att börja från rätt ända.

Man kan missta sig ibland att det är snabbare att hoppa över beskrivning hur man monterar en möbel från Ikea. Men så inser man att man startade fel och det ställer till det. Så är det med livet och relationer. Starta rätt

Om man har startat fel får man helt enkelt göra en omstart en reboot. Så är man på rätt väg igen.

Starta rätt. Sök först Guds rike. Det är ingen sen väg. Ingen återvändsgränd. Ingen gps som gått sänder. Inte omodernt. Det är helt enkelt den bästa starten, den bästa vägen, vi kan satsa på.

Publicerat den

Ostörd kan också vara att bli störd – ”den ovälkomna ostördheten”

Ofta förknippar vi ”störd” med att vi får ingenting gjort. Någon pockar på vårt intresse hela tiden. Ingen lugn och ro. Någon lägger sig. Man önskar att man kunde slippa….. osv

Men jag skulle vilja påstå att vara ostörd kan kan också upplevas som att vara störd. Man är ensam. Ingen som pockar på intresset. Ingen som lägger sig i. Ingen som går i vägen. Ingen som för lite oljud. Ingen.

Då kan tystnade bli störande. Kännas som som knackar på hårt. Känslan av att väggarna skriker. Huvudet ekar tomt. Tinnitusen är det man hör och inget annat.

Att vara ostörd kan störa oss väldigt mycket.

Så kanske behöver vi skriva om det ordet och stava det Välkommen istället. Att vi har öppna dörrar till varandra. Om det blir lite för mycket av ”oljudet” är det ändå välkommet. Den lilla hälsningen i ett sms, kanske ett mail, varför inte ett telefonsamtal eller rent av ett personligt besök kan aldrig stava ”störas” utan stavas alltid ”Välkommen”.

Vem ska du skicka en liten hälsning idag? Vem ska du störa , förlåt välkomna, idag ? Vem ska få ditt lilla pling , din emoji , ditt besök? Vem ska få bli överraskad av en hälsningen i sin ovälkomna ostördhet?

Vi behöver öppna våra ögon för den ovälkomna ostördheten.

Publicerat den

När man knappt vågar tro att det är sant

Visst har du varit med om det? Att något händer dig som är för bra för att vara sant. Visst är det en märklig känsla?!

Att då våga tro på det. Våga släppa till det. Våga glädjas åt det. Leva genom det.

Vi har det nog lite för lätt att avfärda det som omöjligt.

Tänk tillbaka på det tillfället då det hände dig. Se att det verkligen funkade. Att det var något bra. Den möjligheten har något att erbjuda oss som ger oss en kraft i våra liv.

Publicerat den

”Att veta innan man vet”

Allt för ofta finns det personer som vet innan dom egentligen verkligen vet.

Med det skulle man kunna sätta punkt.

.

Reflektionen skulle säkert bli att jag inte vet vad jag pratar om 😉 eller möjligen tror mig veta något jag i själva verket inte vet något om.

En vanlig startfras kan ofta vara ”Det är ju så att….” Du kanske har andra förslag som man börjar sin förklaring.

Man borde ju svara upp med ett ”nej, men så är det ju inte…” Men allt för ofta känner man bara att det inte är någon ide. För dom som vet innan dom verkligen vet redan lagt fast sin ”vet” och rubbas inte så lätt.

Ibland kan det till och med bli rent komiskt. Hur man för sin vetskap in i en återvändsgränd. Där får man köra runt eller vända om med ”svansen mellan bena”.

Att veta är en ren vetenskap. Så det skulle kunna innebära att vi runt omkring få ha förbarmande över dess utsvävning.

Men visst är det lite förunderligt med alla som vet innan dom verkligen vet. Om det bara landade i att dom var före sin tid. Levde profetsikt. Och på så vis förde oss andra mer ovetande in i en kunskap värd sitt namn. Det gör det ju inte alltid. Det är då det blir så förunderligt. . .

Punkt

Publicerat den

”Salig” – ordet, innebörden, känsla, upplevelsen som vi behöver erövra igen

Salig – lycklig och välsignad.

Ordet som bibeln använder är ”makarios”. Det beskriver en inre glädje och tillfredställelse som är oberoende av yttre omständigheter. Får en betydelse av att beteckna lycka, glädje och välsignelse.

Så beskrivs en inre hållning och känsla. Den är oberoende av yttre omständigheter. Det är något som har sin källa djupt inom oss.

Ordet salig är nog lite gammalmodigt. Det är inget man numera har på veckans ord i skolan. Inte vad jag tror i alla fall. Kanske har vi svårt att förstå dess innebörd. Ändå menar jag att vi behöver återvinna det.

I en tid då vi speglar oss i andra, då vi jämför vår status med andras, blir detta salig så viktigt. Hur vi ser ut. Vad vi har. Vad vi kan. Hur vi bor. Antal bilar. Jobb. Vi, vare sig vi vill eller inte, bedömer oss utifrån fel utgångspunkt. Om vi lyckas med detta mår vi bra. Om vi misslyckas sjunker vi.

Men salighet ställer sig över allt detta. Eller kanske rättare sagt, ställer sig under och bär oss. Ger ett bättre perspektiv. Vi lever från rätt håll.

Då kan vi känna oss lyckliga och välsignade. Även om vi jämför oss med andra och inte riktigt når upp till ”normen”.

Finns en psalm vars textrad säger bla:

Saliga visshet Jesus är min. Himmelens glädje fyller mitt sinn. …

Han är min glädje, Han är min sång, honom jag prisar livsdagen lång….

Tror nyckeln ligger här. När Jesus fyller vårt inre med sin himmelska glädje, kärlek, frid, så blir han min glädje och sång. Det händer något inom mig. Som inte är beroende av omständigheter. Utan mer har sitt fokus bortom det ner i vårt inre djup. Som har sitt fäste bortom denna värld, i den gudsnärvaro som kallas himmelen. Samtidigt landat i det rum vi har inom oss som är reserverat för gudsnärvaro.

Då kan vi känna salighet. Även om det blåser och moln är på vår himmel. För saligheten har fäst vårt inre liv i Guds varma omsorg.

Här är hela texten:

Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn.
Född av hans Ande, ren i hans blod,
får jag förtröstan, styrka och mod.

[Refräng]
Han är min glädje, Han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.
Han är min glädje, Han är min sång,
honom jag prisar livsdagen lång.

[Vers 2]
Allting jag uppgav, allting jag vann!
Strålande morgon för mig upprann.
Inom mig hör jag änglar ge bud,
tala om nåd och kärlek från Gud.

[Vers 3]
Saliga visshet, ljuvliga ro!
Nu jag hos Jesus vilar i tro,
väntar vad intet öga har sett,
väntar vad Herren själv har berett.