
När jag läser igenom flödet i Facebook landar en uppdatering från Lena Trossö om att ’kura skymning’ hos mig. Hon hade varit på ett sådant event i Skänninge bibliotek. Så skriver hon:
En vanlig onsdagkväll som blev ovanlig då vi med kort varsel bestämde oss för att åkte till Biblioteket i Skänninge för att ”kura skymning” tillsammans med andra medmänniskor.
- Att kura skymning innebär att sitta och vila, stillsamt umgås, samtala eller läsa medan skymningen faller. Traditionen förknippas också med muntligt berättande och högläsning , särskilt under den mörka årstiden, höst och vinter.
Innan den elektriska belysningen
förekom sedvänjan att kura skymning i
hela landet. Den innebar att hushållet
samlades för en stunds gemensam
vila, ro och eftertanke vid den tidpunkt
på dagen när det blivit för skumt för
att arbeta ute men samtidigt inte blivit
tillräckligt mörkt för att tända
belysningen och ta tag i kvällens
sysslor
Kura skymning – märker du något när du läser om detta? Det lockar att dämpa ljuset och be någon läsa för mig. Det funkar nog inte lika bra om man sätter på en podd eller liknande. Men som ersättning kanske kanske.
Nej, det lockar att få sitta där och lyssna till någon som läser något fint. Att sen få ett lågmält samtal omkring livets djup.
Enskapen och det enkla – man släcker lamporna, låter skymningsljuset komma in och kanske tänder ett ljus när det blir riktigt mörkt.
Ordet kura betyder ungefär att krypa ihop, söka skydd eller mysa i värme och trygghet.
Att låta dagen gå till vila tillsammans med andra.

