Återlämnande … Man inser att den enda lösningen var att sända tillbaka Arken men hur? ”Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde?” Man visste historiskt hur det hade gått när man hade gjort fel mot Gud. Ändå gjorde man det. Man glömde helt enkelt lärdomen från historien. Vad kan du lära av historien?
På måfå … Man sätter arken på en vagn som dras av två kor. Så fick den gå iväg. Utan att någon ledde den. Så skulle dom på det viset förstå om det var Gud bakom det som drabbat dom. Man följde uppenbarligen detta på avstånd för att se hur det gick.
Arkens respekt … Folk som såg in i den dog. Den var så helig. Och man sände bud till folk omkring dom som ville ta emot den.
Ingen kan se Gud och överleva. Så helig är han. Men det gör inte att Gud förskjuter oss. Vi kan närma oss honom så närmar han oss. På så vis får vi en relation som fungerar och är möjligt.
Läser om Samuel just nu. De låg i strid med filisteerna. Gud sänder åska som gör att filisteerna blir förvirrade. Så vinner Israels folk det slaget.
När segern är ett faktum reser Samuel en sten . Stenen får ett namn – hjälpstenen. Den påminner om att dom fick hjälp av Gud att vinna slaget. Man tog inte åt sig äran. Man insåg att det inte hade gått bra utan hans hjälp.
Kanske borde vi resa en sådan sten. En sten som fick påminna oss om alla de gånger som Gud hjälpt oss. Så kunde vi gå till den minnesstenen och få nytt mod när så behövdes.
Somliga har en annan typ av ”sten”. De skriver små lappar om sådant som betytt för dom. Så kan dom läsa en sådan lapp vid behov och bli styrkt av det minnet
Vet inte hur din ”hjälpsten” skulle se ut. Men det viktigaste är inte utseendet utan funktionen. Jag tror det är bra med goda påminnelser genom livet. Det gör gott inom oss.
Arkens nya plats … Den ställdes i Dagons tempel. Dagon var Filisteernas viktigaste Gud. De trodde att det var han som sände regnen och gav dom goda skördar.
Många Gudar … Filisteerna hade många gudar. Man var inte nöjd med en. Ju fler man hade desto säkrare kände man sig. Det var därför man gärna la beslag på Arken. Om den guden hjälpe Israeliterna borde den kunna hjälpa dom.
Blev inte som de hade tänkt sig … Gud hjälpte inte dom. Man blev istället sjuk och dog. Och Dagon föll ner på golvet.
De förstod inte orsak och verkan … Trots att de drabbades efter att Arken förts in i Dagons tempel kunde det inte förstå orsak och verkan. Till slut, när dom själva blev drabbade insåg dom . De ville sända bort Arken. Kan vi förstå orsak och verkan i vårt liv?
Vart än arken fördes … så uppstod det sjukdom och förvirring.Lite intressant är det. Inte att Guds makt och kraft är verksam för det tror jag att du vet. Men att Guds taktik för att få folket att förstå tycker jag är lite intressant. Det tog ett tag innan dom fattade att man måste göra något mer radikalt för att klara sig ur denna situation.
Profeten Samuel uppmanar Saul att låta sin tjänare gå före honom en bit fram på vägen. För Samuel ville att Saul skulle bli ensam ett tag med honom.
”När de var på väg ner mot utkanten av staden, sade Samuel till Saul: ”Säg till tjänaren att gå före oss.” Och tjänaren fick gå. ”Men stanna själv här, så ska jag låta dig höra Guds ord.”” Första Samuelsboken 9:27
I dom första kapitlen i Samuelsboken ser vi ett mönster som jag undrar om inte det finns en hälsning till oss idag. När Samuel var liten fick han lära sig att höra Guds röst en natt när han sov. Det var då han hörde Hud kallade på honom vid namn. Så fick han höra vad Gud tänkte göra.
Nu ser vi det igen. Samuel har blivit äldre. Nu är han en erkänd profet och är tillsammans med Saul som skulle få ett viktigt uppdrag. Han blir uppmanad att stanna upp en stund. Så skulle han få höra vad Gud villa tala med honom om.
Jag tror det ligger en djup sanning i detta. Att inte ”springa vidare” hela tiden utan stanna upp och lyssna.
När vi läser vidare om det samtal Samuel hade med Saul visade sig att Gud hade utsett Saul till kung. Så Samuel smorde honom och gav honom sin hyllningskyss. Saul får veta vad som skulle hända vilket du kan läsvanor i kapitel 10.
Jag tänker att det finns tillfällen då vi behöver stanna upp och lyssna in. Kanske är det så att du har en hälsning från Gud att lyssna in. Där han vill smörja dig till tjänst. Inte som kung kanske men som hans tjänare i ett uppdrag.
Du kommer missa uppdraget om du inte stannar upp och lyssnar. Det är i det momentet det sker. För på så vis blir du mottaglig. Men rusar du vidare springer du ifrån det.
Kanske själva nyckel till detta är att ställa in sig på att lyssna. Då kan det vara enklare att stanna upp. Eller vad tror du?
Marken skakade … När Guds Ark, den med budorden, lagen, kom in i lägret blev man så glad så man jublade och dansade. Så att marken skakade. Detta sker kanske inte varje gång du öppnar bibeln – men – i vilken glädje öppnar vi Guds Ord?
Gud har kommit in i lägret … När arken hade kommit dit blev man rädd. Man trodde att Gud hade kommit dit. Visst är det så att när bibeln finns i vårt centrum är Gud där. För Han är Ordet. Det inger respekt i andens värld med en öppen bibeln.
Elis hjärta bävade … Han hade så stor respekt för Arken. Den som n u var bortförd till striderna. Så han var mycket orolig för att det skulle kunna hända något med Arken. Stor respekt för Guds Lag.
En förlorad bibel … Arken var förlorad för folket. Att förlora sin bibel är lika tragiskt. I min bokhylla finns många biblar. Ibland funderar jag på om det gör att jag tar dom som självklara. Tänker på den som så gärna vill ha en bibel men får inte äga en på grund av landets lagar. Skulle tro att det riskerar vara en skillnad på hur vi värderar Guds bibel utifrån en sådan berättelse.
Har du hört om Guds gömställe? Läste om den häromdagen. Gömställe.
” Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»” Psaltaren 91:1-2 1917
Det finns vackra ord. ’Beskärm’ är ett sådant. Ett ord som betyder ’beskydd’. Den som sitter under Guds beskydd får uppleva hans trygghet.
Kärnbibeln fördjupar detta på sitt eget sätt:
”Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.” Psaltaren 91:1 SKB https://bible.com/bible/1111/psa.91.1.SKB
Det är som att Gud bjuder in oss insett gömställe så kommer ingen upptäcka oss. Och vi kan vara lugna och trygga.
Ibland kan livet vara i ett läge där man skulle vilja krypa in i Guds gömställe. Där man kan känna sig utsatt och behöver extra omsorg. Om det nu kan vara någon skillnad på Guds omsorg. Men jag tänker att du förstår vad jag menar. Man upplever att det man just där och då går igenom har behov av lite extra uppmärksamhet från Gud.
Att då få slappna av i Guds gömställe kan kännas så gott. Inte för att man kan gömma sig hela livet men ibland behövs det.
Beskydd kan likställas med försvar också. Så tänker jag att detta beskärm fungerar. Det är Guds värn omkring oss. Hans försvar för oss. Där han håller uppsikt över oss och läget. Och ger oss sitt understöd i pressade tider. Det är barmhärtigt stort.
Så när det är trångt så är det okej att sätta sig under den högstes beskärm. Hans trygga beskydd och för en tid krypa in i hans gömställe. Där får vi återhämta oss och få ner kraft för nästa steg.
Det är naturligtvis okej att finnas varje dag i goda tider i hans beskydd. Så klart. Men när det så krävs så smyg in under hans beskärm.
Herrens ord var sällsynt … Det fanns en tid under tiden som Eli var präst spm Herrens Ord till folket var sällsynt. Periodvis kan vi känna likadant i våra liv. Förr var det mer vanligt med profetord in i olika sammanhang. Likaså så synder. Ett Herrens or går inte obemärkt förbi oss. Slår det inte an inom oss kan vi lämna det.
Då kalla de Herren på Samuel … Samuel hörde någon ropa på sig när han låg i sin säng. Han trodde att det var Eli som ropade. Konstigt? Nej för Herrems ord var sällsynt på den tiden. Han visste inte bättre än att det måste vara Eli som ropade.
Här är jag … Samuel svarar Eli och springer till honom. Men det var inte Eli. Och Eli kopplade inte vad det var som var på gång.
Tre gånger … Gud är envis. Han vill att Samuel skall lära sig att känna igen Honom.
Då förstod Eli … När Samuel kommer för tredje gången förstår Eli. Tänk hur viktigt det är att vi lär den unga generationen att kunna lyssna in Gud.
Tala Herre, din tjänare hör … Eli ger Samuel nycklarna till at förstå. Berättar hur Samuel skall göra nästa gång.
Då sade Herren till Samuel … När vi signalerar att vi är redo att lyssna så talar Gud. Det var vad som hände hos Samuel.
Ge eko … Guds hälsning skulle inte gå obemärkt förbi. Det skulle ge ett eko som gjorde att många skulle höra.
Kan vara svårt att frambära Guds hälsning … Samuel tvekar att frambära det tuffa budskapet som Guds hade talat. Eli uppmuntrar honom till det.
Betrodd … Folket som fanns omkring Samuel insåg och förstod att Samuel var betrodd att vara en Guds profet. Det märks när man fått ett mandat och uppdrag.
I min serie ”Läs med mig” har vi hamnat in i Samuelsboken. I början där läser vi om Eli och Samuel.
”…. för av egen kraft är ingen stark.” Första Samuelsboken 2:9 SFB15
Kärnbibeln gör det kanske ännu lite tydligare. ” … av egen kraft lyckas ingen”.
Av egen kraft är ingen stark … Detta borde sitta i ryggmärgen hos oss. Tyvärr blir huvudet lite för starkt ibland. ”Ty av egen kraft lyckas ingen”. Vi kan tro det. Vi kan hoppas det. Vi kan utgå från det. Men förr eller senare får vi inse att vår egen kraft inte räcker till. Man kan se det som ett nederlag. Men tänk så fel det tänket är. Det visar bara på vishet att inse att vi behöver Guds kraft i våra liv.
Tänk om vår respekt inför livet kunde hjälpa oss att låta detta landa djupt inom oss. Men vi lär oss att jaget är det starka och vinnande konceptet. Så blir det i grunden så tokigt. Ja , till och med fel.
Det är i Gud och med Gud vi finner styrkan i att fixa det. Det är där den outtömliga kraften finns. Vår egen är alltid begränsad och tar slut till slut. Men Guds resurser tar aldrig slut. Det logiska vore då att vi inte kämpade i egen kraft. Men vi är inte alltid så logiska vi människor.
Så kämpa inte i egen kraft. Du har en med resurser som gärna stöder dig.
Han reser den ringe … Hur många gånger känner vi oss inte som ’den ringe’? Gud reser den upp.
Av egen kraft … Detta borde sitta i ryggmärgen hos oss. Tyvärr blir huvudet lite för starkt ibland. ”Ty av egen kraft är ingen stark”. Vi kan tro det. Vi kan hoppas det. Vi kan utgå från det. Men förr eller senare får vi inse att vår egen kraft inte räcker till. Man kan se det som ett nederlag. Men tänk så fel det tänket är. Det visa bara på vishet att inse att vi behöver Guds kraft i våra liv.
Rätt insikt i tjänst … Eli söner tillika präster levde inte rätt. Hur går det med en församling vars ett prästerskap inte lever rätt? Hur går det för en präst som lever fel? Man behöver rätt insikt i sin tjänst. Me det gäller inte bara prästen. Det gäller alla tjänster och uppgifter i kyrkan.
Eli visste inte … en förundran över att Eli inte visste om vad sina söner gjorde. Hade sönerna sådan makt över folket genom hot? Det påminner om hur viktigt att folket som ser visar på vad som sker. Bibeln visar på hur det ska ske. Hur man tillrättavisar någon först enskilt. Sen breddar man gruppen. Om man inte ändrar sig när ledarskapet i församlingen påvisar vad som felar får man ta det till församlingen. Någon första ”rättegång” offentligt talar man inte om. Det ligger i Guds barmhärtig tuktan. Men hur ofta tänker vi inte tvärtom?
Ära dem som äras bör … Gud ser till hjärtats inställning. Hur är det hos dig? Vad är dina motiv? Var i ligger din drivkraft? Vi gör det inte för att äras. Vi gör det för att ära Gud.
Trogen präst … ”Han skall göra det som är i mitt hjärta och min själ”. Uppfyllelsen av detta kan du läsa i 1 Kung 2:26f. Prästen Ebjatar blir avsatt. De siste i släktet Eli. Sadok blir den nye prästen.
Guds söker efter trofasthet … Gud söker efter den som vill följa honom troget.
Mannen kommer till Jesus med frågan: ”vem är min nästa?” Jesus tar med honom i en berättelse om den barmhärtige samariten. En man slås ner och rånas på vägen. Två personer kommer förbi den sårade mannen men bara fortsätter förbi. Så kommer det en person som stannar upp. Ser den sårade. Lägger om såren. Tar med sig mannen till en plats där han kan få vård. Den hjälpande personer kallas ”den barmhärtige samariten”.
Att inte gå förbi
Berättelsen finns i Nya Testamentet. Den vill berätta för oss att se vår nästa. Alltså den som finns i vår närhet och behöver hjälp.
Under några dagar har vi firar jubileum i den butik jag har förmånen att jobba. 30 år. Trettio år av att se vår nästa. Så fantastiskt att se möjligheterna att tillsammans kunna göra skillnad. Berättelsen påminner oss om att inte gå förbi där vi kan hjälpa. Kanske skulle denna berättelse lika gärna kunna berättas i vår tid. För vi har så fullt upp med oss själva.
Men jag tycker mig se ett djup till i berättelsen. Det är att den störste samariten som finns är Jesus själv. Och han går inte förbi oss.
Jesus går inte förbi dig
Han ser dig när du är sårad. Likaså ser han dig i dina bästa dagar. Han är aldrig så upptagen att han inte hinner stanna upp vid din sida. Det är så gott att veta.
Han har resurserna som behövs för din situation. För det du möter i livet. Den barmhärtige samariten betalde värdshuset med hälsningen ”kostar det mer så betalar jag det”. Typ sån är Jesus. Krävs det mer så har han det på kontot också.
