Vila

20140218-194518.jpg

Vad är vila för någonting?

Stillhet lugn ro och frid säger datorns synonymordlista. Visst är det så, också. Att få uppleva återhämtning genom att bara vara. Att läsa en bok. Att sitta vid en solnedgång och se det vackra skådespelet av färger.

Men visst kan vila vara av annat slag?!
Att göra något som jag inte gjort under dagen tex. Att efter jobbet göra något helt annat än vad arbetsdagen var fylld med. Eller att göra något riktigt roligt. Som tex att sjunga med kören Can´t Stop tex.

Djupt sett är väl ändå vila en tid av avspänning och återhämtning. Vi tror ibland att vi är evighetsmaskiner som kan gå för fullt tryck 24 timmar om dygnet. Kör vi så kommer det förr eller senare ta ut sin rätt. Nej, jag tror vi är ämnade för vila ibland. Dygnsvila, veckovila, årsvila, evighetsvila….. Även åkermarken skall ligga i vila och ibland i träda för att återhämta sig.

Förr var helgen mycket mer av vila. På lördagskvällen kl 18 ringde kyrkklockorna och förkunnade att nu var det vilodag. Samhället stannade av. När man läser i bibeln så vilade Gud på sjunde dagen. Vilodagen finns också med i budorden. Det liksom ligger i sakens natur att vi får och ska vila.

Så du behöver inte ha dåligt samvete att någon tid på dagen, någon tid i veckan, någon tid på året, inte göra någonting. Att bara vila. Det är i dem stunderna du hämtar igen dig och skapar god förutsättningen för något nytt. Det är där du gör den goda reflexionen. Det är där du hittar fram till dem nya upptäckterna. Det är i dem stunderna vi lär oss att lyssna på det viskande tilltalet.

I det stressade samhälle med alla ”måsten” vi idag lever är detta en konst att erövra. Kanske skulle vi prioritera om? Vi måste inte göra allt. Vi måste inte vara med på allt. Familjen måste inte vara engagerad i massa olika aktiviteter. Vi kanske skulle välja bort något till förmån för kvalitetstid istället??

Allt utgivande måste också ha ett intagande. Ett batteri behöver laddas för att inte tappa kraften och laddas ur. Var inte rädd för detta intagande. Även du och jag är behov av påfyllning. Vi är inte sämre för det.

Vila – vilket skönt ord!

Psalm 23 i Gamla Testamentet i Bibeln
1 HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.

Fullborda….

För några år sedan hade jag förmånen att arbeta på re:form i Örebro. Det var några spännande år som gick mellan hopp , förtvivlan och hopp. Det var tufft att få verksamheten på fötter. Vi kämpade på och förutsättningarna ändrades flera gånger pga beslut i kommun och stat.
Vid ett tillfälle var jag nog ganska nära att ge upp. Då hade Micael, min goa kollega, och jag ett samtal. Hans pastor Per-Åke hade predikat om att fullborda. Att börja är väl inte så svårt. Värre är det att fullborda det man börjat på. Till och med att börja inte något som du inte ämnar fullborda.
Det samtalet gjorde att jag (tror att Micke tänkte så också) med stor respekt, bestämde mig för att fullborda det.
Jag minns det som igår. Det var en speciell stund. Ett ögonblick av nåd. Jag vill påstå att den stunden var en del i vändpunkten i den verksamheten. Idag är re:form en fantastisk möjlighet att hitta tillbaka i livet och fullborda sitt lopp.

Jag undrar om det inte är för lätt att ge upp ibland. Att man inte orkar anta utmaningen, kavla upp ärmarna och suga i. Det är enklare att backa. Kostar mindre. Och resultatet uteblir.

När den församlingen jag tillhör köpte den lokal vi nu har kom det ur en vision vi trodde oss fått. Inte var det enkelt. Många stunder av undran hur det skulle gå. Vi ville skapa ett hus där många olika föreningar kunde ha sin verksamhet. Samtidigt kunde man mötas på olika sätt. Så kom den stunden då visionen kändes som den bleknat. Då ställde vi oss frågan om den var död eller levde. Efter samtal och funderingar så insåg vi att den fortfarande lever. Idag ser vi att vi är där vi såg att vi skulle vara. Det har snart gått tio år. Att fullborda visionen var ända vägen. Tänk om vi hade gett upp?

Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.

CURLING

curling

Satt och tittade på curling. För mig en intressant sport. Fantastiskt vad man kan göra med en sten som dom gör. Alla strävar att komma närmast centrum. Dom kan få den att snurra in bakom andra stenar. Man soppar, skriker, och på något sätt får dom in stenen på pricken vart man vill ha den. Helt otroligt. Allt utspelas på en riktigt hal is.

Det finns ett kalkylerande i detta spel jag gillar. Att försöka få något på ett speciellt sätt. Att räkna ut att man kan förlora en poäng som gör att det blir till fördel senare i nästa omgång.

Kanske har det något att lära i livet också. Inte så farligt att förlora ibland för det ordnar sig i nästa omgång. Tycker att ordet curling använts ibland så negativt i begreppet curling-förälder tex. Visst kan det vara av negativ art men faktum är ändå att vi föräldrar vill det bästa för våra barn. Vi vill att dom skall komma nära centrum för deras liv. Kanske får vi då sopa lite för dom. Till slut är det ändå deras beslut om dom vill stanna kvar i det eller dra vidare. Kanske behöver vi hjälpa till på traven ibland. Förhoppningsvis har den erfarenhet vi fått betyda något. Så länge vi inte tvingar dom in i en värld dom inte vill va i kan vi nog vara till hjälp. Vi kan räkna ut sådant som kanske kan hjälpa att nå centrum för livet.

Så jag väljer att se curling som en god förebild. För någon annan är detta bara struntprat och vad gör det? Så tycker i alla fall jag.

En ros till uppmuntran

20140216-120638.jpg

Jag skulle vilja ge en ros till alla i hela världen. Alla har behov av uppmuntran. Alla har något som är värd en uppmuntran. Det finns dom som kanske i människors ögon inte skulle få uppmuntran men som är mest behov av det. Något av att ‘ge mig en uppmuntran när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som mest.’

För ibland verkar det som vi måste ha en orsak att uppmuntra. Att någon ska ha gjort sig förtjänt av en uppmuntran. Tom att vi inte kan ge någon en uppmuntran för vad ska ”någon annan” säga då?

Nej, en uppmuntran kan aldrig vara fel att ge. Vi får inte drabbas av avundsjuka om någon får en uppmuntran. Då gläds vi med den. För på något sätt smittas glädjen av på oss andra när vi ser vad det gör med den som fått uppmuntran.

Sen händer det något med den som ger uppmuntran. Pröva får du se.

Kalla

20140215-144835.jpg

När man ser damernas stafett i OS finns det nog (bara) ett ord som gäller: Respekt! Vilken prestation. Visst är det så att Kallas heroiska insats på sista sträckan är stort. Vilken upphämtning. Om hon hade lett sin del från början hade hon kunnat stannat halvvägs för en fikapaus och ändå vunnit.

Samtidigt är det en laginsats. Fyra personer som tillsammans måste bidra med sin insats. Hade någon lagt av hade fiaskot varit ett faktum. Fyra personer som förberett sig, tränat och villiga att underkasta sig allt det innebär att åka en stafett. En tränare som gett råd och peppat. Idag gav det slitet ett OS-guld. Fantastiskt.

Du och jag är med i ett större sammanhang än vår egen lilla damm. Visst kan vi stänga in oss i vår egocentriska värld. Men faktum är att det finns människor i din o min omvärld som behöver finnas med i vårt lag. Ensam kommer det kanske inte att funka men tillsammans blir det ett vinnande team.

Tydligt blir det på mitt jobb. Varje varugrupps medarbetare formar sin del som gör hela vår butik. Skulle någon saknas kommer det att märkas. Både i resultat men framför i bördan att bära. Ju fler vi blir desto bättre går det. Säkert samma sak på andra arbetsplatser.

Tillsammans kan vi göra underverk. Varför kämpa ensam? Tillsammans är en bra grund för att kunna ha uthållighet. Tappar jag lite tar en annan vid. Hade aldrig funkat om man varit ensam. Vi behöver varandra.

Volontärer……

Idag lastade vi en lastbil med saker till Estland. Ca 55 kubik med bistånd. Det är det överskott vi har och saker vi inte kunnat sälja i vår butik. Det är den andra lastbilen i år vi packat. Vårt överskott går till friend to friend i Estland.

När vi skickar saker på det här viset är det tre personer som vinner på det i Estland. Dels den som för ett extra arbete med en livsavgörande inkomst. Den som inte har råd att köpa sin möbel i en vanlig affär. Sen är blir det ett överskott som kan hjälp den som har det sämst.

Tänk att få jobba med ett arbete där man egentligen bara lyckas.
Först får vi hjälpa människor med det överskott vi får i vår butik. Misslyckas vi att sälja en sak blir det ändå lyckat. Någon annan får hjälp gm friend to friends arbete i Estland. Om vi ändå får köra något till återvinningen blir det nya saker av vårt ”avfall” eller så blir det värme.
Visst är det fantastiskt. Jag är så tacksam till alla som vill ge av sin tid för detta arbete. Dom allra flesta gör det helt gratis. Våra volontärer. Dom är dom verkliga hjältarna i detta arbete. Heder åt dom. Dag efter dag arbetar dom för att förändra människors liv till det bättre.

Alla kan vi bli en del av ett sådant arbete. Man får en så djup glädje av att delta. Kanske vore något för dig.

Stort tack till alla volontärer i vårt land. Ni är bara bäst!!!!

20140214-181041.jpg

Mer än ett läsande….

Bild

Jag tillhör nog inte dom som läser mer än andra. Det går nog mer i vågor. Att läsa ut två böcker på en vecka har nog bara hänt en gång på semestern. Men jag påstår nog i alla fall att jag läser mer nu än förr. Den författare jag mest läser nu är Jo Nesbö. En förströelse för stunden som gör att jag kopplar av.

Visst är det så att vissa böcker är liksom mer än andra? Har några böcker som jag verkligen slukat och som gett mig mycket. Älskat det sett som författarna skrivit boken. Du har säkert några sådana böcker också.

Men det finns en bok som följt mig mer än någon annan bok i livet. En bok som satt spår länge. En rad kan räcka för en lång t men ändå. Den liksom påverkar mer än andra böcker. Ger mer. Kanske är det inte den bok som du tänker först på men ändå….

Det är Bibeln. Kanske man inte läser den som andra böcker. Men det finns ett djup i den boken som ingen annan bok har. Jag tror den påverkar oss mer än vi anar. Den ger mig något som i sin allra bästa dag kan förvandla en situation fullständigt. Bara det skulle göra att jag läste den mer. För att hjälpa mig att läsa den har jag en bibelapp som ger mig en ngn vers varje dag.

Kanske skulle det se annorlunda ut om vi alla läste mer i den boken. För många av oss är den ganska svår tillgänglig. Men börjar man att läsa i nya testamentet och vad Johannes och Markus har skrivit tro jag att man kommer in i den ganska snart.

Så varför inte kombinera ditt läsande en tid framöver? Läsa några rader ur boken som är mest översatt av alla böcker. Som är tryckt på flest språk. Som lästs genom alla tider. Har du ingen så kan jag rekommendera den översättning som heter ”Handbok för livet”.

Och du…… vi hinner läsa lite Jo Nesbö också……