Det finns ett uttryck i bibeln som stämmer till eftertanke…
”Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Matteusevangeliet 5:44 SFB15
Detta är nog ett av dom svårare valen att göra. Att be för den som vill oss något ont. Men det ligger något djupt i detta.
Även att be för den man tycker mindre bra om. Den som man tycker borde ändra sig. Den man tycker handlar på ett felaktigt sätt. Den man på något vis har något emot eller tycker mindre bra om.
Be för den personen.
Men det är tyvärr nog så att det är lättare att kritisera. Döma. Prata illa om. Baktala. Vara nedvärderande. Sådant prat som mer skadar än bygger upp.
Därför tror jag att vi gör bättre med att be för den som man har något emot.
Tar mig själv som exempel eftersom jag varit pastor, predikar ibland även nu. Är butikschef. Gör jag allt detta på ett mindre bra sätt – be för mig då. Jag lär behöva det. Även när det går bra. För jag tror att bön kan förändra.
Bönen förändrar inte bara den man ber för. Bönen förändrar den som ber också. Det blir en beröring hos båda parter. Pröva får du se. Börja att be mycket för den som du av olika anledningar inte riktigt konektar med. Den som du inte riktigt tycker om. Den som du tycker inte når upp till dina förväntningar. Börja be. Se vad som händer.
Funderar en del på hur olika vi kan se på samma sak. Samma företeelse men så olika berättelse. Vi kan söka svar på samma händelse men få helt olika utgångar i slutsats.
Skulle man se på själva ordets innebörd skulle det beskrivas som samstämmighet, enighet, samförstånd, förståelse, konsensus, enhällighet, samdräkt. Alltså skulle berättelsen slut vara rätt likvärdig.
Ändå kan man nog se att vår strävan till samsyn allt för ofta utgår från våra egna värderingar och attityder än att jämka sig samman.
Samsynens utmaning är att våga försöka se på samma sak utifrån en annans perspektiv och behov.
Tänker att det kan vidga våra vyer på ett klokt sätt. För kanske samsynens viktiga ingrediens är samförstånd. Att försöka förstå samma sak på ett likvärdigt sätt.
Att se behoven kan ska en sund kompromiss som leder till en gemensam väg och genomförande.
Samsyn kan vara att ge upp något för att ta emot något annat. Eller kanske ska beskrivas på ett annat sätt. Att ta emot något som välsignar mig som gör att jag glatt lämnat något annat där hän.
SAOL säger att samsyn är ’överensstämmelse i åsikter’. Hur får man det? Genom att prata med varandra. Kanske främst genom att lyssna på och till varandra.
Så vill du försöka nå samsyn finns det en bra väg att gå. Den är att inte låsa sig fast i sin egen (bra) åsikt. Det kan vara någon annan som har en bättre åsikt. Samsyn är inte att kräva sin egen åsikts framgång. Utan att försöka se hur vårt sätt att se kan befruktad och berikas av andra. Och tvärtom.
Kanske behöver vi ödmjuk be Gud om hjälp och råd här. Då tror jag att vi kan lyckas i all sammanhang. I föreningen, i grannskapet, i kyrkan eller vart vi nu finns i våra liv.
Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Jag vill påstå att en suck kan säga mer än tusen ord.
Somliga menar sig kunna läsa mellan raderna. Gud är den bäste på det. Han kan lyssna på din sucks nyans. Han kan höra vad till och med inandningen till sucken har för budskap. Det som liksom är själva orsaken, upphovet till din suck. Han hör orden som sucken skulle vilja uttrycka men som orden inte räcker till för
Suckar har en förmåga att lätta på trycket. Det är som att suckarna är gråtens ångvissla. Ånglokets säkerhetssystem för att inte explodera. När trycket blir för stor i ångmaskinen måste tågföraren lätta på trycket. Sucken är något av detta.
Mina suckar har ofta innehållit ett enda namn. Det är namnet Jesus. Jag vill påstå att våra bönesuckar vilar på namnet Jesus. Det är suckens vädjan. Det är suckens förhoppning. Det är där sucken får sitt svar och sitt amen. Det är suckens adress. Därför kan sucken få andas och säga namnet Jesus!!
När jag växte upp minns jag hur jag kunde höra min mamma gå och sucka till Gud. Det var inte dom många orden. Det kunde vara ”Jesus” – ”Gode Gud”. Till och med dagisbarnet kunde sitta under bordet eller under trappen och ”härma” henne. ”Gode Gode Gode”
Att bara säga namnet Jesus räcker långt. Så många gånger som orden inte räcker till Så många gånger som orken inte räcker till att forma bönen. Så många gånger som det är svårt pga omständigheter att forma bönen Så många gånger som dom många orden blir fattiga.
När allt annat är prövat så finns namnet Jesus kvar. När du upplever att klimatet runt omkring dig på arbetsplats, skola eller vart som, då finns namnet Jesus att be. Att sucka det. Viska det. Tänka det.
Han hör det du säger bakom ”Jesus”. Dom, för andra, dolda orden. Men som ligger helt öppet för honom. Så mycket mer än att läsa mellan raderna. Jesus ÄR det han talar om. Jesus ÄR det han gör. Hos honom finns auktoritet. Det finns ett namn som räcker att be. När alla orden inte funkar. När förtvivlan gör att orden kvävs av gråten. När hoppet känns ute. Uppgivenheten kommer. Då vi inte har någon mer väg att gå, vägs ende är nådd. Då finns det ett namn kvar som håller, som står fast. Som räcker. Det finns kraft i namnet Jesus. Pelle Karlssons låt säger att han böjde sig ner i ödmjukhet Ps 40:2 säger: ”Jag väntade och väntade på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud. Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren.”
När vi säger Jesus – då inga andra ord finns – då böjer han sig ner till oss. Hör vårt hjärtas rop, hör den ordlöses tysta bön men som ropar ut i intet. Drar oss upp och ställer vårt liv på klippan igen. Möter oss med kraften. Det finns inga djup som är för djupa för Jesus att böja sig ner till. Suckens eko når Guds öra hur djupt ner i gropen vi än tycker oss vara. Då lyser namnet Jesus kvar – när allt annat slocknat när alla andra vägar verkar leda bort lyser namnet Jesus kvar. Viska namnet JESUS – din sucks tysta rop hör Gud kristallklart.
”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,” Efesierbrevet 3:20 SFB15
Ibland blir man bara så tacksam. Mina ögon föll på dagens bibelord i en av mina bibelappar. Vilken bra påminnelse – igen.
Han, Gud, kan göra långt mycket mer …..
Periodvis möter vi på sådant som kan få oss lite ur vår tros balans. Vår tillit kommer lite i skymundan. Vi tappar fokus. Vi kan tycka att det vi ber om, vårt behov, vår längtan kanske är lite för mycket att kräva. Så påminner Gud oss om att att han inte bara kan göra det. Inte bara kan göra mer än så. Han till och med vill påminna om att han kan göra långt mycket mer.
Kanske kan den textraden få borra in sig inom dig idag. Att tankelivet får meditera över det. Och låta det landa inom dig på djupet. Att din tillit fick bli befruktad av det. Att din uppgivenhet fick nytt mod i löftet.
Långt mycket mer
Hans möjlighet, hans kraft , hans resurser räcker till i detta ”långt mycket mer”. Låt Anden måla det i ditt liv idag.
Har du mött den där känslan av ’nästan’? Troligen har du det. För det finns allt för ofta ett ’nästan’ i våra liv.
Pengarna räckte nästan. Vi hann nästan i tid. Vi tänkte nästan rätt. Det blev nästan som vi ville. Forskare har nog väldigt ofta nått nästan ändå fram till genombrottet. Man fick nästan hela raden på bingoraden. Lotten vann man nästan på.
Nästan skulle kunna beskrivas som i det närmaste men ändå inte, är så gott som, praktiskt taget men föll på sista versen, närapå men ändå inte, nära nog tycktes det men inte ända fram, på vippen. Det gör ’nästan’ så smärtsamt.
Funderar på varför ’nästan’ är så ofta förekommande. Att man liksom så ofta inte riktigt når fram. Visst, rätt många gånger så når vi ända fram. Vi kan sätta punkt.
Visst kan det ibland kittla till inom oss när män är verkligen nära att vinna på triss men bara nästan. Så vinner man ingenting.
Tro inte att jag har svaret på detta. Utan det handlar mer om att fundera omkring det. Hur förbereder man sig på nästa ’nästan’? Hur bearbetar man förlusten?
Så tacksam att jag har en tro på en Gud som hjälper vid dom jobbiga ’nästan’ vi möter. Han kan förvandla dessa ’nästan’ till något som landar rätt. Som för oss igenom.
🙏 Idag ber jag för alla dom som just nu kämpar med ’nästan’-händelser. Där sorgen av missmod behöver läkas. Amen 🙏
Jag skrev för några dagar sedan om när lamporna tänds. vad vi är för någon. Åskådare eller deltagare var några tankar jag funderade på.
Men vem är vi när lamporna släcks?
Är vi samma person som i ”rampljuset”? Vem är vi när vi liksom kommit hem från jobbet eller det offentlig? Vem är vi när mysbyxorna kommit på? Vem är vi bakom ”masken” 🎭 ? Jag vill inte att du misstolkar mig nu. Att jag tror att allt du gör är en maskerad. Tänker inte alls så. Utan mer i att är vi densamme i både det officiella och när vi är bara vanliga?
Kommer man att känna igen oss även om man kommer hem till oss?
Funderar lite på om vi är olika beroende på vart vi är och vad vi möter….
Funderar på om vi har behov av att ”förställa” oss ibland….
Funderar på om vi tycker att vi inte duger på något sätt och måste ”förbättra” imagen ….
Funderar på om andra påverkar oss att vara någon annan för att passa in…..
Hur tänker du? Är du samma person om så lamporna släcks? Ärligt?
Min bön och längtan är att kunna vara samma person. Tror att du också längtar efter det. Idag ber vi tillsammans (om du vill) om att få nåden att vara den person vi längtar efter att vara. Både med eller utan lampor på oss. Gud, hjälp oss att kunna leva upp till det.
Vad bär du på för sorg? Denna helg är ju en reflektionens helg. Kyrkklockor ringer för dom som gått ur tiden. Ljus tänds på gravar. För somliga är detta en grymt ensam helg där saknaden görs sig brutalt påmind.
Sorg talar om nedstämdhet, förtvivlan, bekymmer, sorgdräkt. Det kan vara sorg över misslyckande. Ibland använder vi ordet sorg över bekymmer i framtiden. Typ ”den dagen den sorgen”. Lättsamt kan man ibland få en klapp på axeln eller ett tillrop att vi inte ska vara så oroliga. Ändå lägga detta som en sorgdräkt över våra liv och sinnen.
Vad än din sorg är idag kan den vara oroväckande närgången. Den ger sordin över liv och tänk.
Det tända ljuset har en enorm kraft. Inget mörkt rum kan förbli märkt när ett ljus tänds. Mörkret måste ge vika. Ibland behöver man göra det tydligt för sig. Tänker att tända ljus kan påminna oss om denna kraft. Tänd ett ljus. Ta ett ett annat ljus i handen. Tänd det från det ljus du nyss tände. Det får vara din påminnelse om att du tar emot ljuset kraft att skingra sorgen. Vilken sorg det än är.
Bibeln talar om att Jesus är världens ljus. Att han är ljuset på vår stig. Att han vill ge oss upplysning och hjälpa oss att förstå bättre. Jag tänker mig också att förlåtelse är en typ av ljus. Genom att förlåta tänds ljuset och skingrar skuggorna. Dom som legat där och gnagt. Det som skaver av olika orsaker som kanske bara du vet.
Tänd ett ljus över ditt liv. Låt ditt inre ljus inte längre stå under skäppan. Låt det börja skina klart. Låt dess ljus och värme åter få ge dig sin frid.
Denna reflektionens helg blir så en nystart med en ny horisont som växer fram. Som lockar dig ut på nya äventyr. En ny tid. En ny era. Ett nytt liv. Inte för att göra det livet du levt mindre värdefullt. Utan för att möta det som nu ska komma. Det bästa ligger framför. Tänd ett ljus och börja gå.
Sitter och äter lite god mat med en god vän. Telefonen ringer. Vederbörande som ringer har precis mist sin kära som lämnat detta jordeliv. Mötet med det definitiva gör att tiden stannar. Samtalet som fördes bytte karaktär. Det blir eftertänksamhet. Livets skörhet överraskade igen.
Livets kan ändras fort. Planer som är gjorda går om intet. Förhoppningar grusas.
Alla Helgona-Helgen är inte bara en minnets helg för alla som dött. Den vill också påminna om att livet är flyktigt. Vi kan smida planer. Men ingen av oss har löfte om morgondagen.
För mig ger det en stor tacksamhet för livet. Inget man tar för givet. Men så tacksam. Tänk vilken gåva vi fått. Det borde leda till att vi vårdar våra liv på ett så bra sätt som möjligt.
När jag möter livets flyktighet ber jag ofta denna bön: ”Må dom ljusa minnena bära genom sorgen”. För tänk vad goda minnen kan ge oss en bärkraft genom livet. Det är som att dom ger oss en distans till det som smärtar. Som en bro över hopplöshetens vreda vågor. Som att dessa minnen ger ett omsorgsfullt sken genom sorgen. Som en värmande kram. Det är när vi låter oss vila i dessa ljusa minnen som vi ser det reflekterande ljus som finns där bortom på vägen genom det jobbiga.
Vårda ditt liv. Var tacksam för livet. Lev som att det aldrig tar slut men kan ändas i morgon. Bibeln talar om ett hopp. Hoppet om en himmel. Ett återseende. Det löftet har vi när vi lägger våra liv i Guds händer. Kanske kan denna helg leda oss till att leva nära Gud.
Förtroende är något viktigt. Inte bara ibland. Utan något som behöver stå sig över tid. Man menar att det tar tid att bygga upp ett förtroende men det kan raseras på nolltid.
Förtroende – att ha förtroende för någon är något stort. Troligen växte det fram med tiden. Genom uthållighet. Trofasthet. Man har visat sig att man inte bara gör något för stundens ingivelse. Man är heller ingen vindflöjel. Man står fast.
Den man har förtroende för kan man tryggt anförtro sig till. Man vet att det stannar där. Man vet att man inte blir nedgjord. Man blir inte förd bakom ljuset. Man vet att den man har förtroende för kan man liten på till 110%.
Förtroende – värt sin vikt i guld
Man brukar tala om förtroendekapital. Att en person eller organisation har byggt upp ett förtroendekapital. Man litar helt enkelt på dom. Kanske den bästa investering man kan göra.
Hur bygger du upp ditt förtroendekapital? Har du den uthållighet som krävs? Hur bevarar du som förtroenden du får?
Ytterst tänker jag att förtroende är nåd. Djupast sett kan jag tänka att man kan inte förtjäna det på något sätt. Det är nåd. Lite motsägelsefullt, jag inser det. Men jag tänker att förtroende är så oerhört värdefullt. Så det räcker inte bara till med att bara bygga upp det genom att vara trofast lojal och står fast. Utan det behövs också att någon visar oss nåd att ge detta att ha förtroende för oss. Vilket alltid visat sig vara en ynnest att få ta emot.
Förtroende är således ett val – man kan välja att lita på någon, eller att inte göra det. Välj med omsorg vem du ger ditt förtroende till. Lev på ett sätt som skapar förtroende. Det kan visa sig komma tider då det kommer visa sig var det mest värdefulla du har.
Vi går nog alla igenom perioder av goda tider men också av tider av missmod eller motgångar. Jag tänker att det tillhör livet. Somliga har större vågdalar av dessa tider. Andra är välsignade med mer bris av mindre vågor av dessa ytterligheter.
Hur hanterar vi dessa olika tider av en berg- och dalbana? Finns det några snabba trix att lösa det med? Svaret är nog inte så enkelt att det bara är att knäppa med fingret med en metod så är allt löst.
Jag har valt att skapa en spellista på Spotify med sånger jag tycker ger tillit, tröst, mod. Sånger som påminner mig om hur stor Gud är. Vilken tröst och hjälp han ger mig. Uppmuntran. Kan spela den både när det är på topp. Men också när det känns lite mer motigt.
Spellistan har jag kallt ”God Will Make a Way”. Den vill påminna mig om att Gud vill alltid göra en väg vidare. Att Gud har mitt liv i sin hand. Att Gud är med mig. Att en liten stund med Jesus kan förändra allt. Herrens välsignelse som vill vila över mig. Blott en dag ett ögonblick i sänder – mer behöver jag inte ta. Det finns en hand att hålla i. Det finns en famn att falla i. Det finns ett namn att ropa. Att det är inte förgäves.
Spellistan hjälper mig att hitta fokus igen. Att lyfta blicken från gruset. Den ger mig tro och hopp.
Den listan hade en låt först. Sen kom en till o en till osv. Så tacksam att det finns sånger som är hållbara över tid. För dom har ett djup, en hälsning till oss från vår Herre.
Jag snuddade att det finns inga snabba trix och fix. Men vi kan skapa en väg som hjälper oss igenom. Det gör vi medan livet är på vågtoppen. För när vi är i vågdalen är det svårt att skapa den. Det är då vi ska trycka på play bara.
Hur skapar du din ”spellista” som kan bära dig igenom? ”Spellistan” kan vara just en spellista. Men kan lika gärna vara en promenad på ett speciellt ställe, en parkbänk vid stilla vatten. Eller vad nu du finner är gott för dig. Men skapa den innan den behövs. Vill du så får du gärna använda min spellista.
