Inlägg

Publicerat den

Testad!! ✔️

Så är det gjort. Testad. Skulle tro att man behöver inte förklara det mer än så. För säger man ”testad” så fattar nog alla tror kag

Ja, precis. Jag har gjort covidtest. Skulle tro att ingen knappast lyfter ögonbrynet snart för det. För snart har väl alla gjort det. Och kanske är det just det som måste till.

Lite kul är det ändå. Just den veckan jag blir förkyld så är det ingen möjlighet att få ett test. För man har fått problem med en sändning av testmaterial. Men så behöver jag göra en viktig ögonundersökning. Så då måste det till. Så ett slut test med svar inom 12 timmar. Det är ju inte fel. Så tack för att man kan få testet i alla fall.

✔️ Vad har du bockat av i livet? Det finns ju den kända backlit list – saker man bara måste göra någon gång i livet. Då handlar det mer om sådant som en resa till ett äventyr. Se the big five – alltså dom fem speciella djuren. The big five är en jägarterm för fem stora vilt som lever på Afrikas savanner. Dessa är leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel. Jägarterm. För mig handlar det om att få se dom. Inte jaga dom. (Jag har kvar noshörning). Och jag har sett dom live i Afrika. Vad har du bockat av i detta hänseende?

✔️ Sen finns ju den lista man har för sådant som man kanske gärna hade “inte upplevt”. Du vet typ bryta ett ben. En del har många sådana på sin lista. Jag har en bruten arm, två axlar opererade, en blindtarmsoperation, gastroskopi, en meniskoperation, lasrat ett öga. Ingen ”backlit list” man vill ha.

Men det finns något som vi borde gärna bocka av på vår lista. Det är att säga förlåt till den vi behöver säga förlåt till. Släppa taget om sådant som bara gör oss illa. Gå vidare från det som inte är bra för oss. När vi upptäcker sådant så gör vi bäst att låta det då hög prioritet. För det gör oss själva gott. Det gör andra gott.

Hur testet gick? Det var negativt. Ibland är det positivt att vara negativ. Ingen covid-19 Tack gode Gud för det. Bara en vanlig hederlig förkylning 🤧✔️

Publicerat den

Hjälpen finns !

Mina ögon föll på psalm 121. Rubriken i min bibel är Hjälpen finns hos Herren. En psalm som nog är rätt välkänd. Men värd att påminnas om då och då.

”En pilgrimssång. Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.

Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida. Solen ska inte skada dig om dagen, inte månen om natten. Herren ska bevara dig från allt ont, han ska bevara din själ. Herren ska bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.”
‭‭Psaltaren‬ ‭121:1-3, 5-8‬ ‭SFB15‬‬

En psalm som andas omsorg från Gud. En psalm var författare samlat in den Gud vi tror på. Guds intention. Hans förmåga. Hans kraft. Så blir det en vallfartssång med löftet om vad Gud förmår i ditt liv.

Många gånger så ställs vi inför det hopplösa. Hur i hela välden ska detta bli? Så misströstar vi. Varför det blir så tror jag inte har ett enkelt svar. Inte heller att förklara varför vi inte fullt ut bevarades ifrån det. Psalmen andas ju beskydd.

Men kanske är det ändå så att denna psalm ger oss en uppmuntran till stöd i livets arbetssamma frågor.

Varifrån ska vår hjälp komma? Jo, från Herren. Han sover inte. Slumrar inte. Han blir vårt beskydd. Nyckeln till det är att vi bekänner oss till det. Låter det ha impact påverkan på oss.

Han skall bevara din utgång och din ingång. Det löftet är gott. Den enkla betydelsen är vår dörr. Kan stå för vår livsdörr också. Jag ser också ännu en tanke. Att när vi lämnar en era, en tid, en uppgift, i vårt liv och går in i något nytt, är han med. Bevarar oss i dessa skiften.

Det är Guds omsorg om oss. Skulle tro att du gör samma erfarenhet som jag när vi tittar tillbaka på livet. Så ser vi hur han har haft omsorg om oss. I olika val. Där han han stängt dörrar. Öppnat dörrar. Fört oss fram. Lett oss in i olika uppdrag och situationer.

Så psalmen vill påminna oss om att Gud går med i alla livets skiften. Om vi vill att han ska göra det. Det är trons mysterium. Som allt för många missat. Tron är långt mycket mer än en nyck som någon verkar ha gått på. Den är en verklighet som ger vårt liv ett fantastiskt stöd som vi så väl behöver.

Så….. Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren!

Publicerat den

När orden i bönen blir krångliga….

Ibland kan det vara som just denna bild och film vill åskådliggöra. Hittade den på youtube nyligen. Vi försöker forma en bön men vi får börja om igen. Och igen och igen. Så känns det som att vi ger upp. Slängar alla suckar och ord i en stor röra framför Gud. Som att vi ger upp försöken att forma vår innersta bön. Vi hade tänkt oss att beskriva vår situation och be honom om hans stöd. Vi räknar inte med att han ska förstå. Men gör ändå ett försök. Så känns det som att alla orden bara blir huller om buller. I en stor oreda om vart annat. Vi nästan skäms för vår oförmåga att forma en vettig bön.

Så kommer svaret från vår Herre , så barmhärtigt. Så omsorgsfullt.

Hur röriga våra böner än är, hur svårförståeliga dom verkar bli, så förstår Gud. För han lyssnar mycket större, djupare och bredare. Läser mellan raderna. Ser vår innersta nöd från insidan. Hans perspektiv är inte utifrån. Han ser och lyssnar inifrån. Han, om någon, kan säga ’jag vet’.

Så du behöver inte ge upp. Du behöver inte känna dig frustrerad och uppgiven. Han vet. Han älskar dig

”Redan innan jag har ett ord på min tunga vet du, Herre, vad jag tänker säga.” Psaltaren‬ ‭139:4‬ ‭NUB‬‬

Tänk vilket gott löfte. Historisk har han lyssnat till dig. Nu lyssnar han. Inför kommande dagar kommer han att lyssna.

Redan innan….. förstår vi det på djupet. Det innebär att han redan innan har läst av läget. Sett orsaken. Sett kaoset. Helt enkelt redan vet. Vi har en Gud som då inte vänder ryggen. Han väljer att stå kvar. Det är stort.

Din bön är hörd innan du formade den med dina läppar.

Publicerat den

Att packa sin ryggsäck

Kanske har du upptäckt samma sak som jag. Jag packar nästan alltid för mycket inför en resa. Tar med mig onödigt mycket. Lite för mycket av ”kan vara bra att ha”-saker. Om man åker bil är det väl inte hela vägen. Men när man ska bära packningen längre sträckor.

När vi packar för livet behöver vi ha med oss det som har djupare värden än aktiebrev. Visst kan dom betyda en del. Men andra värden kommer att slå dom stort.

Tre saker jag tror kommer välsigna våra liv är:

Tron. Tron på Gud. Där tro och tillit blir en bra plattform i livet. Att den blir ett levande liv. Som en naturlig del och inte bara något man släpar på. Upptäcker hur mycket tron betyder för mig. Hur än livsvägen blir, vad jag än möter, bär tron mig på ett omsorgsfullt sätt.

Bibelordet. Att låta bibeln vara en öppen bok. Märker så tydligt när den är levande för mig eller glöms bort. ”Dina ord är som en lykta, som lyser upp stigen framför
mig och hjälper mig att inte snubbla” Ps 119:105. Så den är inte så dum att ha med sig.

Bönen. Samtalet med Gud. Samtalet som lättar trycket. Som gör att man kan få ledning. Många samtal med en vän betyder så mycket. Samtalet med Gud gör en större påverkan på mig. Eller när ingen annan har tid att lyssna så har jag en som alltid är där och lyssnar.

Jag tänker att dessa tre kommer göra gott i våra liv. Och jag lever i en tro att vi gärna ser att våra liv har goda ingredienser. Att vi har det som välsignar det. Så varför inte ta med dessa tre i vår livspackning.

Publicerat den

Ryggsäcken – vad lägger du ner i din livsryggsäck?

Igår var jag i Equmeniakyrkan i Hökerum och predikade. Jag hade fått en rubrik jag kände att jag ville dela något omkring. Det var ”Ryggsäck”.

När jag var i Tanzania på en resa hade jag skaffat mig en ny och bättre ryggsäck. Man behövde ju ha med sig lite saker på utflykterna. Det kunde vara handsprit, ombyten, toapapper mm. Vädret var väldigt varmt så vatten var ju ett måste. Så var resan över. Jag rensade min ryggsäck. Längst ner i ryggan hittade jag ett par vinterhandskar. Jag hade alltså rest runt i varma Tanzania med ett par vinterhandskar. Lite kul kanske men ändå så onödigt.

Tänker att så kan det vara i livet. Vi bär runt på massa onödiga saker, händelser, minnen, upplevelser och sådant som gör mest ont inom oss.

Det finns en bibelvers som säger så här:

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭11:28‬ ‭B2000‬‬

Tänk att vi kan få lägga av det tunga, vad det än är, hos Gud. Gör det. Det är det bästa du kan göra. Släpp taget om dom.

Det finns så mycket vi kan bära på som gör vår livspackning så tung. Det kan vara yttre krav från vår omgivning. Inre krav från våra egna prestationskrav. Själsliga sår. Oförsonlighet. Misslyckanden. Sorg. Mm mm.

Allt detta kan vi få lägga av hos Gud. Så att vi kommer ut i frihet.

Istället kan vi fylla vår ”ryggsäck” med goda saker. Sådant som välsignar våra liv. Vad är det för goda saker du vill packa med dig? Du får gärna dela dina tankar om det med mig.

I morgon får du läsa om vad jag tänker att man kan packa ner i sin ryggsäck.

Publicerat den

Under allt är jag älskad av dig

Det finns en sång jag sjungit på några dagar. Det är en psalm skulle några uttrycka det. Andra en sång ur segertoner. Den är dock inte så gammal. Bara från 1973. Skriven av Christer Hultgren. Gammal å gammal. Den är i alla fall yngre än mig 😉

Sången ger en barmhärtig hållning från vår Herres sida. Kanske kan denna sång få sjunka in hos dig idag. Vi behöver inte förställa oss inför Gud. Vi får komma som vi är. Med det vi har.

Den avslutas med orden: ”Men bäst är ändå att jag vet det är så; under allt är jag älskad av dig”. Och det är just så det är. Du är älskad av Gud.

Herre till dig får jag komma komma precis som jag är Inför dig kan jag ingenting dölja du vet varje tanke jag bär. Men trots att du ser all min svaghet och vet att jag är ett av dina minsta barn får jag komma ändå och jag vet det är så; under allt är jag älskad av dig

Herre, till dig får jag lämna allt som vill tynga min själ du har lovat att bördorna bära du lovat att själv vandra med. Din närhet är nog för jag vet att du dog för att jag skulle leva och ha allt. Varje dag, och jag ber varje stund du mig ger vill jag vandra den väg du befallt.

Herre till dig får jag komma när mina dagar är slut. Jag har hört om en underbar himmel dit många har vandrat förut. Så tryggt att få tro att bönernas bro skall bära mig hela vägen hem. Men bäst är ändå att jag vet det är så; under allt är jag älskad av dig

Publicerat den

Den osäkra framtiden….

Den osäkra framtiden – hur ser man det ljusa i den?

I dessa tider är det rätt vanligt att man lägger budget för nästa år. Likaså planerar man för kanske nya satsningar och ny insatser. Helst ska alla planer gå i lås. Gärna lite bättre. Och rätt ofta överträffar resultatet sina vildaste fantasier. För trenderna bara liksom gör det möjligt.

Men hur i hela världen gör man det mitt i en pandemi? Ett tillstånd som man inte kan sia om när det är över. En jag pratade med menade att man borde nog ha två budgeter. En för ett år där pandemin har gått över. Och en där vi har kvar pandemin. Då kanske man hamnar någonstans där emellan.

Vår största utmaning är nog att försöka se ljuset i tunneln. Försöka hitta alla ljuspunkter man kan hitta. Att buffra upp allt sådant.

För lyckas vi med det kan ett år, även med pandemi, bli ett bra år. För när vi söker ljuset hittar vi ofta det som dras dit.

För det finns ett ljus längre bort. Hur osäkert den är. Hur osäkert en pandemin är, så finns det ett ljus längre fram. Det är jag övertygad om.

Vår utmaning är att inte låta vår blick fastna i det osäkra som tex en pandemi. Det gör att vi får svårt att se framåt och tro på framtiden.

Detta ljus är som en fyr. Dess ljus gör att styrmannen kan hitta fram i dom mörka och svåra farvattnen. Något av det tänker jag att detta handlar om. Vi kan nog inte sia tillräckligt bra vad framtiden ska ge. En budget blir svår att lägga. En plan blir svår att forma. Men vi får liksom söka ljuset i tunneln och forma framtiden efter det ljuset. Kanske göra justeringar efter vägen. Efter dom förhållanden som uppstår.

Kanske är det så vi behöver leva just nu. Att vara formbara efter vad tiden ger.

Inte så enkelt , särskilt för den som gärna vill ha full kontroll. Diktera villkoren. Kanske ha taktpinnen. Men nu är det andra tider. Vi måste vara följsamma. Gasa när det går. Bromsa när det behövs. Köra lite lugnare när så läge kräver det.

Så denna tid lär oss något viktigt. Att vara följsam en tids livsrytm. Kan vi det, kommer vi igenom denna tid, å andra tider, på ett mer harmoniskt sätt. Jag skulle tro att det kommer att göra resan ljusare. Mera möjlig. Och vi kommer att hitta stegen vi måste ta.

Publicerat den

Din stämma behövs i den stora klangen

Jag har den stora förmånen att få sjunga i en kör. Även i en mindre grupp tillsammans med vår orkester i kyrkan. Ibland får jag sjunga duett, kvartett och ibland även kvintett.

Det som alla dessa olika grupper har gemensamt är att vi sjunger olika stämmor. Stämmor som kompletterar varandra. Gör vi rätt så låter det harmoniskt i en samklang.

Det är väl då lyssnaren uppskattar och trivs. För en go samklang är ljuvlig.

Man kan notera att ett fyrstämmigt arrangemang blir inte fulltonig om inte alla stämmor är med. Saknas en stämma blir fattigt. Samklangen blir inte bra.

Jag tänker att så är livet. Din stämma är viktig för den fulltoniga samklangen. Saknas du blir klangen fattig. Kanske till och med omöjlig att spela.

Jag tror du fattar själva poängen.

Ibland kan man missta sig på att man inte räknas för att man inte är solisten. Men övriga instrument och sångare blir viktiga för att ge den stora bilden. Många gånger är det övriga stämmor som ger livet till den enklare soliststämman.

Minns när jag jobbade som musiklärare. Barnen i orkestern kunde bara tre toner till en början. Men vi lärare broderade ut omkring deras noter. Och det blev så häftigt ihop. Så lät vi som en riktig proffsig orkester. Barnen blev så stolta.

Tar vi bort kompet blir det inte mycket med solistinsatsen. Så alla behövs.

Glöm aldrig att din stämma, din insats, är viktig. Det är då det blir en vacker samklang.

Och kom ni inte och säg att du kan inte sjunga. För det var inte det som var poängen. Ju. Du, med den du är, behövs. Tack att din stämma finns med.

Och till dig som blygt dragit dig tillbaka. Eller valt att inte komma med. Eller till dig som känner dig utanför….. Du är fantastisk. Du behövs du med. Kom med i ”sången” och låt din ”stämma” förgylla livet.

Publicerat den

Nu är det jul igen 😄

Alltså – nu är det jul igen. Ja, jag vet. Inte om man tittar i almanackan. Men om man tittar på noterna hemma. För nu har övningarna med julsånger börjat. Somliga menar att det är på tok för tidigt. Andra säger ”inte förrän nu?”

Alltså , det är något speciellt med att få börja öva dessa julsånger. Dom är så fina. Stämningsfulla. Har ett djup mitt i sin tradition. Dels är det alla stämmor som dom innehåller. Men dom ramar in min tro så tydligt.

Nu när det i te blir något Klingande julkort pga pandemin kanske det blir något annat. Vi får se. Hoppas och ber att vi ska kunna samla människor i större skala snart. Kanske övar vi förgäves. Men ändå inte. För jag får i alla fall sjunga ihop med några. Och det gillar jag.

Sen börjar ju julsakerna komma fram i butikerna. Det kanske inte är den del av julen som är min största passion. Men för många är det. Och det är ju verkligen ett startskott på att julen är på intåg.

Men vad jag längtar efter att många skulle vilja se varför vi firar jul. Och fundera över dess verkliga budskap.

Publicerat den

Åkarbrasan

Vad betyder åkarbrasa? Det betyder att ta (sig) eller slå en åkarbrasa, alltså värma sig själv genom att slå med armarna om kroppen

Det fina med en åkarbrasa är att man alltid har den med sig. Den kräver ingen ström eller annat drivmedel. Det är i stort sätt ingen risk med den. Så länge man inte står för nära någon. Å andra sidan så behöver men den troligen inte då, om man står nära någon alltså.

Det finns ingen tydlig termostat dock. Man avgör helt enkelt värmen genom farten på armarna.

Så åkarbrasan är inte så dum konstruktion.

Jag tänker att man ibland behöver en ”åkarbrasa” när klimatet blir kallt omkring oss. Jag tänker inte nu på värme och kyla i luften. Utan i livet. Vi kan från tid till tid uppleva kyla från vår omgivning. Händelser i världen som gör att det känns helt enkelt kyligt.

Då skulle vi behöva en global ”åkerbrasa”. Där vi som människor skapar värme. Som en form av motkraft. För den kan inte styras av någon annan. Vi skapar den värmen där vi är. Ingen kan stoppa det. Är vi många som lite varstans startar ”åkerbrasor” så blir det ett varma och bättre klimat mellan oss människor.