Stefan Löfven håller tal. En mening lever kvar. ”Stor saknad är en annan form av kärlek”. Jag tänker att man lika väl skulle kunna säga ”Sorg är en annan form av kärlek”
Vi har en av dom stora helgerna bakom oss. En helg som detta år är mer viktig än tidigare år. Främst för dom alla som dött i Corona. Och för alla dom som inte fick ta avsked på grund av reflektioner blev denna helgen både tom men också väldig viktig. Att inte fått tagit ett värdigt avsked är nog väldigt tufft. På det viset blev denna helg viktig att få göra det återigen på ett värdigt sätt.
🕯Kanske minns du att jag skrev om att jag idé ett särkilt ljus för att påminna ut om min tro. På något sätt en proklamation. Jag tror att ett ljus för den som gått före oss också kan hjälpa oss. Det får vara en ceremoni som hjälper i avsaknaden av ett avsked.
Mitt i den sorg vi kan känna är det ett tecken på den kärlek vi kände för den som gått ur tiden. Kärleken vi kände för den som dött är på något sätt ett bevis på den kärlek vi hyste för den. Som en fortsättning på just den kärlek vi kände.
Om vi kan se det tror jag att det kan bli lite lättare att bära sorgen. Kärlek har en förunderlig kraft till att bära genom allt.
”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. ….” Första Korintierbrevet 13:7-8
Visst ligger det något i det. Det är en välsignelse som vi får som gåva. I sorgen bär den.
