Inlägg

Publicerat den

Earth Overshoot Day

Idag infaller Earth Overshoot Day. 2017-08-02.

I dag tar jordens resurser slut: ”Vi lever på kredit”

En gång om året infaller denna dag. Tyvärr tidigare för varje år. Det är den dagen vi har använt jordens tillgångar i relation till förnyelsen av det vi använder.

Det kan vi läsa i JP idag. Fler tidningar skriver om det. Men nyheterna i tv ser det inte som någon stor nyhet.

Den kommer som sagt tidigare för varje år.
▪ 1986: 31 december
▪ 1987: 19 december
▪ 1990: 7 december
▪ 1995: 21 november
▪ 2000: 1 november
▪ 2005: 20 oktober
▪ 2010: 21 augusti
▪ 2015: 13 augusti

Det är ingen rolig läsning. Vi behöver tänka om. Men det löser vi inte genom att släcka lamporna under en timme en gång om året. Det krävs nog lite mer än så. Detta är dock en dag som bör påminna oss om läget.

I morgon skriver jag om dieselbilar. Det kan ju verka lite motsägelsefullt. Men renare bilar behövs det. Kanske mest att dom gamla slitna försvinner.

Vi behöver vara mer rädd om vår jord. Annars går den under. Fortare än vi hinner hitta lösningar att på på mars eller månen.

Publicerat den

En dag på stranden

Man kan undra vad som händer. För andra dagen i rad ligger jag på en badstrand. Det var många år sen det hände. Typ året då jag var i Turkiet. Då var det nog 7 el 8 dagar i rad på stranden intill Medelhavet.

På tal om hav…. var på Visingsö nyligen. Vi hade lunchat. På väg från platsen vid sjökanten möter vi några cyklister. Samtalet förs om det är rätt väg av dom vi möter. Så kommer repliken: "jo, den leder nog ner till havet(!)" Så för alla er som har svårt att hålla reda på skillnaden på Vänern och Vättern så bleknar det i relation till att veta skillnaden mellan hav och insjö. Nu känns ju Vättern ibland som vårt lilla innanhav. Beroende på vilket håll man ser åt.

Det märks tydligt att som flesta har haft sin semester nu. Det är ganska få ner vid sjön. Kan ju bero på att andra sjöar är varmare men ändå. Det enda dopp som blev var klart kallt så jag förstår inte riktig dom som badar länge.

Med en termos kaffe, lite ljudbok i öronen, blir det en skön tillvaro. Ett lugn. Vattnet kluckar gott. Så blir det rätt lyckat. Tanken att bara gå ner med lite förmiddagskaffe blir till en mycket längre stund.

Ett litet problem blir ju när solkrämen ska strykas på ryggen. Det funkar inte bra när man är själv. Det är då man skulle vilja ha egenskaper som barbapapa.

Jag kan tycka att strandliv är svårt. Rastlöshet kommer lätt över mig. Kanske för att jag har så lätt att bli solbränd mer åt det röda hållet än åt vackert brunt. Kanske också för att jag hellre gör något, ser mig omkring, än att ligga still på en filt. Men någon gång blir jag väl mogen för det också. Kanske. Kanske inte.

Ändå blir det en stund av återhämtning, energipåslag, reflektion, ja det man kan behöva efter en arbetsdag eller inför nystarten på hösten. För av någon anledning ser vi återtåget till jobbet, första helgen i september, som någon form av upptakt och nystart. Undrar egentligen varför. För livet snurrar ju liksom på hela tiden. Klockan går sin gilla takt. Det är ju egentligen bara vi som bestämt oss för att det är någon form av nystart eller omstart. Möjligen en "fortsättningsstart".

Från det ena till det andra – solkräm har en speciell doft. Var glad du som inte behöver använda det så mycket. Undrar jag om solskyddsfaktor 30 luktar mer än solskydds faktor 5 🤔🙄 Jag vet ju inte det. För min del behövs det typ 30+……. 😄Man blir i all fall som ett tydligt landmärke på stranden. Antingen tydligt vit eller tydligt röd. 😂😂

Skulle kunna jämföra mig med en grill. Det gäller att vända alla sidor till i ett jämnt snurrande. Inte för länge på något ställe. Så inte behöver jag egentligen bli rastlös 😂😂

Att sitta nära vattenbrynet och se mot horisonten är vackert. Horisontallinjen blir liksom i ögonhöjd. En känsla av att sitta lägre än vattenytan men ändå inte bli blöt. Om man nu kan beskriva det så.

Känslan är att det blev ännu en skön semesterdag. I den veckan man förutspått massa regn. Det är ju helt okej för mig i alla fall.

Publicerat den

Ljuvlig kväll

En kväll som just nu inne är var det svårt att sitta inne. En promenad blev det. Några bilder som förklarar det hela. Jag har verkligen längtat efter sådana här kvällar. Ni vet, då det är skönt ute, folk går lågmält beundrande av den underbara svenska sommarkvällen. En sådan kväll är det i Jönköping just denna kväll vid Vätterns strand.

Publicerat den

Så är juli ett minne….

Vilken skön dag det blev igår. Sista dagen i juli. Ett dopp i Vättern. Härlig gemenskap i Sannabadet. En kvällspromenad vid Vätterns strand och njuta av en fantastisk solnedgång i ljumma vindar.

När man får en sådan dag är det lättare att glömma dom regniga och kalla sommardagarna.

När augusti träder in är det lite vemodigt. Det är det definitiva steget som förklarar att sommaren är på väg mot sitt slut. Nu kan vi ju ha fantastiska dagar augusti , absolut. Men det är ändå ett litet jobbigt steg.

När man då får en dag som igår känns det extra gott. Det är då man glömmer bort att sommaren sjunger på sista versen.

Att få sitta på en strand, grilla lite, ta ett dopp, umgås, gör att sommaren lever i högsta grad. Då känns det som att semestern tar nya kliv till nya höjder.

Att få solen lysande på sig efter dagar av mest moln för något med oss. I all fall mig. Förutom att jag riskerar att bli väldigt röd så blir jag mycket gladare. Troligtvis du med. Det gör att dessa dagar får extra mycket liv.

Det ser ut som att denna dag också blir en bra dag här i Jönköping. Så det får bli en njutardag. (Om bara skinnet inte är allt för sönderbänt 🙈)

Publicerat den

Lååååångledig

Nu går jag in i min tredje och sista semestervecka för denna period.
Det känns som att jag är lååååångledig.

Tänk att 14 dagar kan kännas så långt. Annars rusar tiden tycker jag. Men dessa veckor har definitivt inte varit långtråkiga.

Det är väl när vilan är som bäst.

Nu kan man ju stressa upp sig att det bara är en vecka kvar. Men varför göra det? Ser både fram emot att börja jobba som att ha en vecka kvar på ledigheten.

Annars kan ju ledighet vara svårt. Man har stora förväntningar. Önskar sig saker. Skulle vilja saker. Det som uteblir blir en sorg och känns som ett misslyckande ibland.

Jag tror att den största utmaningen vi har i vårt samhälle idag är att vara tillfreds med läget. Eller som det gamla ordet förnöjsamhet vill visa på.

Ordet beskrivs så här: som har lätt för att acceptera och vara nöjd med vad man redan har; som inte gärna kräver mer för egen del
Besläktade ord: nöja, nöjd, nöje.

Förnöjsamhet. Vackert men svårt.

Men kanske kan detta ord väcka något inom oss. Det är då vi inte avstår något bara för att det eventuellt kan komma något bättre, mer spännande och intressant. Kanske tom något som är mer "inne" att göra. Det är då våra ögon slutar att flacka runt utan vilar på ett och samma ställe en längre stund.

Jag tänker att det vill jag sträva efter. Förnöjsamhet. Min bön blir att Gud hjälpe mig att vara mer nöjd. Se det jag har. Leva i nuet.

Jag tror att det blir mindre stress i tänket då. Livet blir mjukare att leva. Det tror jag är ett bra liv.

Publicerat den

Söndagstankar – ”gäller varje dag”

Jag fick en dagens vers i bibelappen. Läste lite fel först. ”Hela dagen är uppfylld av detta……” men det stod

Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. Galatians 5:14

…..men det är ju sant det också 😄

Denna vers leder oss till en viktig hållning. Att älska vår nästa. Den man älskar vill man väl. Den talar man gott om. 

Man ska älska sin nästa som sig själv. Nu stöter det ibland på problem. Därför att självbilden är så skadad att man har svårt att älska sig själv. 

Jag har skrivit det förut men gör det igen. Du är älskad av Gud. Han tycker så mycket om dig. Har du svårt att tycka om dig själv vill jag lära dig en bön. En bön du kan be i all tysthet: 

Gud, hjälp mig att se på mig själv genom dina ögon. Hjälp mig att älska mig själv såsom du älskar mig.

Det kommer att förändra din syn på dig själv. Du kommer att få enklare att älska din nästa. 

Men det slår mig i skrivandets stund att den bön behöver vi nog alla be. Den hjälper oss att hitta vår rätta position och förhållande till Gud. Vi får rätt syn på vem vi är. 

Det är inte bara hela lagen som är uppfylld med denna kärlek. Varje dag är, och ska vara, uppfylld av denna kärlek. Har vi svårt att fylla dagen med denna kärlek, av någon anledning, så vill Gud hjälpa oss med det. Tack och lov för det. 

Publicerat den

Lätt att misstro folk….

När alliansen lägger ett misstroendevotum för tre stadsråd är det med all rätt (om nu alla kort är lagda på bordet). Om man inte agerar med öppenhet vid en så allvarlig säkerhetsläcka är det berättigat att stå till svars. 

Att då välja att anse att det är alliansens fel att någon bryter mot lagen blir absurt. Sen kan man ha åsikter om vad staten inte ska låta andra sköta. Där finns ju annat att önska. Den regering vi haft tills idag borde ha ändrat den gamla regeringens beslut i den frågan. Men dom ansåg att det inte behövdes. Alltså höll man med om tidigare beslut. Punkt. 

Att då misstro alliansen att dom har en dold agenda blir ju magstarkt. 

Men det kanske tyvärr ligger i vår natur. Att vi har lättare att misstro än ha tilltro. 

Varför är det så? Tänk om vi kunde se saken i sin enkelhet instället. 

Jag tror att vi kan välja väg. Att vi väljer att tro gott om folk. Att vi väljer att tro att det dom säger är verkligen vad dom säger. Inte massa undertoner med dolda budskap. 

Kommer ni ihåg hur det snackades om dåtidens skivor? Att om man spelade dom baklänges så kom det fram budskap som vi noterade i det undermedvetna? Och att när man tittade på bio så la man in enstaka bilder på tex Coca-Cola så ökade försäljning av just den drycken i pausen. Det kan ha varit så eller inte alls. 

Ibland undrar jag om det inte är just så vi tror det är. Så står vi där och lyssnar mer efter det vi tror dom säger än vad dom just säger. Så går vi från samtalet och bara har hört ”vår” sanning och det blir sen vad vi lever med och efter. Och kanske tom sprider. 
Vi behöver inte lägga in misstroendevotum till allt och alla. Välj att tro att det just är vad du ser och hör som är sanningen. Förr eller senare avslöjas allt det falska. Låt det ha sin gång. För det som göms i ”snö” kommer upp i ”tö”. 

Nu behövs det inte  något misstroendevotum eftersom regeringen ombildas. Men det väcker några frågor hur man ser oå varandra i riksdagen. Man har inte tilltro till varandra utan uppenbarligen misstror varandra. I sig kanske det ingår i ett politiskt spel. 

För mig vore politiken mer spännande och ha större tilltro om man pratar mer om sin egen politik än om andras ”icke-politik”. 

Publicerat den

Att gå i rätt skor

Jag var på väg ner till Vilks ”Nimis”. Där på stenen stod dom. Skorna. Med tanken på stigen ner, det kuperade landskapet, massa stenar och stenblock, förstår jag att vederbörande ställde dom där. Dom lär få stå kvar för ingen annan vill ha dom just nu. Inga skor för denna promenad. 

Att ha rätt skor är rätt viktigt. För underlaget kan det vara avgörande. Kanske blir det helt enkelt stopp med fel skor. 

Tänker på en av dom låtar Carola sjunger. ”Walk a mile in My shoes”. Innan du dömer, anklagar och kritiserar mig så gå i mina skor – typ.  Ibland skulle vi behöva gå i den andres skor innan vi börjar ha åsikter. Hur har vederbörande? Vad ligger bakom? 

Då kanske vi tänker och handlar annorlunda. 

”Om jag kunde vara du, och du kunde vara mig. I bara en timme, om vi kunde hitta ett sätt att komma in i varandras sinne. Om du kunde se dig genom mina ögonen …./…. Jag tror att du skulle bli förvånad över vad du såg”(fritt översatt)

Det vore bra om vi försökte se läget ur någon annans ögon. Någon annans situation.  Då skulle det säkert påverka vårt sätt att agera. 

Hur som helst….. varje promenad kräver sina skor. Varje livsväg kräver sina ”skor”. Annars blir vägen för svår och lång. Rätt klädd. Rätt utrustning. Rätt inställning. Kan man förbereda sig kommer livet att fungera lite enklare. Att det blir strapatser är väl ingen överraskning. Men med rätt skor kommer det att fungera. 

Publicerat den

Avancerat dass

När jag var liten och gick på dass första gången så var det med blandade känslor. Lite äckligt var det allt. Men samtidigt lite spännande. Att ha dass är ju inte konstigt alla får den som bott på landet eller är gammal nog att hade det som sin toalett. 

Minns när far och mor skulle göra i ordning sitt dass så var det inte bara att ”göra” det liksom. Kommunen hade sina regler. Man menade på fullt allvar att man hade tillsyningsplikt. Med det förklarade man sin avgift. Tror mig veta att mak aldrig kollat det. 


Jag var på ett slott/borg i Helsingör. Där visade det sig att man hade innedass. På olika våningsplan kunde man sitta på dass. Rätt häftigt. Man slapp springa ut och frysa ändalykten. År 1574 började man bygga denna Borg. 1585 var man klar. 
Jag har ju använt uppföljaren till detta sätt att bygga dass. Dock mycket mer modernt. Denna person har byggt dass inne i sitt hus. En på första våningen och en på andra våningen. Och det finns golvvärme indraget. Det dasset är värt sitt namn lyxdass tänker jag. 

När dass fungerar så att tom fötterna inte behöver frysa så tycker jag att man lyckats med sitt dass. 

Sen kan man ju ha dass som fryser sönder det man gör eller som bränner upp det. Finns säkert många olika dass. Hur som helst. Kanske är det så framtidens toaletter kommer att se ut. Där allt förbränns på en gång. Man får hoppas att det då inte blir för varmt om ändalykten. Jag tror det får räcka med golvvärme för min del. 

Som sagt, det finns avanserade toaletter tidigt i historien …. 

Publicerat den

Sitter vid Nimis

Jag sitter vid Nimis. Lars Vilks konstverk. Hade jag vetat om den branta vägen dit hade jag nog avstått. Men det var en upplevelse. 

Sista biten var en trappa. Där var det trångt ner. Men trots att det såg ostadigt ut var det väl byggt. Det gick väl bra om alla gick åt samma håll. Men att mötas var en utmaning med ryggsäcken på. 

Men fast det var fuktigt gick det riktigt bra. Fast vila benen blir ett måste innan återfärden. 

Hur kommer man på att göra ett konstverk så otillgängligt? Antagligen för att man tror på sin sak. Uppenbarligen lockar den många hit. Lite kul. För barnen är det ju en fantastisk upplevelse att få klättra i konstverken. 

I den mest otillgängliga platsen där uppdraget ser nästan omöjligt ut går det att lyckas. 


Det kan man väl dra slutsatsen av detta arbete. Troligen har många kommit hit. Så det som till synes set ut som ett misslyckande är uppenbarligen helt lyckat. 

Önska mig lycka till på återvägen. Den lär kännas i benen den med 😄