Promenad med vågskvalp som följeslagare 


I går kväll tog jag en promenad vid Vätterns strand. Nu var det väl inte den varmaste promenad jag genomfört. Men det var en vacker promenad. 

Fel
Detta videoklipp finns inte

Att höra ett vågskvalp är så avslappnande på något sätt. Det inger ett lugn och en inre harmoni som blir som frid inom mig. 

Att gå där och se ut över vattnet, se den mäktiga himlen med dess molnformationer är så rogivande. 

På ett sätt är jag inte så överraskad över detta fenomen. Bibeln säger i Psalm 23 ”Han för mig till vatten där jag finner ro”. Dessa ord är inte bara ord. Det finns ett djup av verklighet i det. Det sker något med oss när vi finns vid vatten. På riktigt. Inte konstigt att vi kan drömma oss bort vid en strand. 

Det finns egentligen bara ett hinder i detta. Det är att vi inte ger oss själva denna fantastiska möjlighet. Vi skulle må så mycket bättre över tid om vi fanns vid vatten med jämna mellanrum. 

Naturen ger oss vederkvickelse. Inte så konstigt att en skogspromenad ger så mycket mer än bara motion.

Kanske skulle vi planera in lite ”vågskvalp” i vår almanacka……

Söndagstankar – Hur ska man kunna tro utan ha sett?

Hur ska man kunna tro på Gud utan att ha sett honom? 

I en tid då vi vill ha bevis till varje pris kan tron på Gud vara rätt svårbevisad. Vi vill ha tydliga bevis som på något sätt överbevisar oss och lite till. 

På ett sätt finns det inre tydliga bevis om Guds existens. En inre magkänsla som håller. 

Man skulle kunna beskriva det som en inre bild som växer fram. Den skapas när man låter sig beröras av Gud och Guds Ande. Genom den beröringen skapas denna inre bild. Det är som vårt inre pejlar in Gud och vi ser honom på något förunderligt sätt. Det kanske inte är ett tydligt fotografi på honom men ändå en bild. Ett försök att beskriva det är som första gången jag såg mina söner på ultraljudsbilderna. Jag kunde inte tydligt se deras anletsdrag men ändå visste jag att det var dom. 

Den inre bilden är mer viktig för mig i min tro än alla synliga bevis på Guds existens genom dom under och mirakler vi ser. Det ger mig en frid och tillit. 

Tron kan inte bevisas utan bygger just på att det är tro och tillit. Men jag har upptäckt att det är gott nog. Det bär. Det handlar om att låta sig tappa greppen om den vanliga synen på bevis. Att låta sitt inre tala. För inom oss finns det andliga. Gud har lagt ner evigheten i vårt inre. Som Bibeln beskriver det – i våra hjärtan. 

Det går att tro utan att kunna se Gud med sina vanliga ögon. 

Att göra något ordentlig

Jag tvättade en maskin tvätt när jag kom hem i förrgår. Jag har ju en sådan maskin som kan både tvätta och torka tvätten. Så smidigt när man har ett litet badrum och svårt att få tid i tvättstugan som passar. 

Jag slängde in tvätten och sen gjorde maskinen resten. Så skönt. Dagen efter så är det dags får nästa omgång. Jag slänger in tvätten och så kör den igång.

Under tiden den arbetar börjar jag fundera vart jag la den förra tvätten. När maskinen är klar inser jag vart den andra tvätten är. Jag tog aldrig ur den. 

Man kan lugnt säga att jag gjorde det ordentligt. Nu är den verkligen ren. Inte konstigt att jag tyckte att det var lite trångt i maskinen. 

Kanske inte är så ekonomiskt att tvätta tvätten två gånger efter varandra direkt utan att ta ur den. Men men. Ordentligt ren blev det. 

Kan klart rekommendera en sådan maskin. Liten och smidigt för en man i min situation. Fast det kanske är lite onödigt att använda den på det sätt jag gjorde. Typ……  

Intressefriktion 

Vi kan ha olika intressen som krockar ibland. Vi kan ha olika åsikter som stöter ihop. Vi kan ibland bli så fast i vår egen hållning att det blir viss friktion med andra. 

Intressefriktion

När det blir lite olika åsikter blir det lätt friktion.  Det är då vi har så lätt att ta till brösttoner.  Vi höjer rösten istället för att lyssna lite mer. Lyssna vad man egentligen menar. 

Åsiktsfriktion

Vi kan bli så enkelriktade i vår egen åsikt att vi får svårt att lyssna och sätta oss in i den andres åsikt och tanke. 

Tänk om vi kunde vara mer ”lyssnande” till hur vår medvandrare tänker och tycker. Handlar om att försöka känna av hur den andre har det. Hur den andre upplever det. Då blir det mindre friktion. 

Friktionsfritt

Kanske kan det inte bli helt friktionsfritt. Men något åt det hållet. Kanske beror det mest på oss själva och inte dom andra. 

Ett handslag…..

Tänk att ett uteblivit handslag kan få sådana konsekvenser. 

Undrar vad nästa sak och händelse ska avgöra om man kan sitta i riksdagen och regeringen. 

Visst är jag för jämställdhet och allas lika värde. Klart att man ska agera på Kaplans sätt att hantera vilka han umgås med. När Khan inte hälsar på en kvinna måste man reagera. 

Jag kan bara undra lite lite…. Det känns som att vi snart inte kan ha någon person varken i regering eller riksdag. Ingen kan vara så perfekt som media vill ha. Ingen passar snart in i den mall som skapas. 

Å andra sidan kan jag uppleva att man från medias sida vill skapa bilden av vilken som passar in. Den som inte passar in vill man ha bort. Det innebär att media styr vilka som blir möjliga.  Medias politiska hållning blir råder. 

Vi pratar ofta om mediadrev. Möjligen är det ett drev som är mycket större än mot än enskild person. Det är ett drev för att ändra hela politiska kartan. Fast det borde vara andra krafter som skapade den kartan. 

Som en lite fundering till…… Romson i MP har också problem som borde lösas på samma sätt som Kaplan och Kahn. Om man menar att terrorhandlingarna 11:e september kallas för olyckor är det nog dags att lämna in pssserkortet till regeringen. Men det är kanske är ett mindre lyckat drev…..

Ett uteblivet handslag kan bli problem.

Men ett felaktigt ord kan också ställa till det. 

100 år

I går fyllde barnens gammelmormor 100 (hundra) år !!!!! Märta Leffler. Du kan läsa om henne i tidningen Dagen. Respekt. Jag säger det igen. Respekt.

Tänk vad mycket en person har varit med om som levt i hundra år. Betänk vad vi hade av tekniska lösningar för hundra år sedan, 1916. Bilar, telefoner – inte nog med att den uppfanns vi har trådlöst mobilt också, tvättmaskiner, datorer, flygplan, TV. Det vi tar så föregivet fanns inte alls på samma sätt då. Mycket inte alls. Hela samhället såg annorlunda ut. Man kan nog påstå att samhället har helt bytt skepnad.

Minns när jag visade Märta min iPad. Hon fixade den galant mycket snabbt.

I ljuset av att vara 100 år nu….. Hur kommer det se ut om hundra år om utvecklingen skulle gå i samma takt som Märta varit med om? Jag skulle tro att vi tänker som dom gjorde då. Att det kan väl inte bli bättre än nu – typ. Vad finns det att upptäcka och uppfinna? Tydligen har inte uppfinnare tänkt begränsat. Dom kommer säkert fortsätta att tänka så. Datorerna har blivit bättre och mindre. Hur mycket bättre och mindre kan dom bli? Den som lever får se.

 

 

 

Den som lever får se

 

Det är just det. Den som lever får se. Tänk om man kunde bli 100 år. Somliga påstår att den människa som kan bli 120 år och mer är född. Skulle jag bli det har jag ju nästan ett ”helt liv kvar” att leva. Nästan i alla fall.

Skulle vara roligt om Märta skrev ner allt som vi har nu men inte fanns när hon var barn. Skulle tro att listan skulle bli lång
Se mer om Märta från tidningen Värnamo Nyheter 

Antar att det finns det som fanns då men inte nu. Den listan kan vara minst lika spännande att läsa.

Hur som helst, det är rätt häftigt att fylla 100. Kanske mest för oss andra. För den som fyller 100 är det nog mer en vanlig dag. Lika som igår som 99-åring typ.

Fokusera på dom rätt du gör

Hur lätt är det inte att fokusera på det som går snett i livet.  På det som vi gör fel. Inland tror jag tom att vi blir oftare påminda om fel och brister i våra liv, av andra människor, än det vi gör rätt. 

När vi mest tittar på felen vi gör blir det så stor felbelsatning i vårt tänk.  Vi trycker ner oss själva. Vi glömmer att det mesta vi gör gör vi rätt. Självbilden blir fel.  Självförtroendet går i botten. Och vi känner oss misslyckade. 

Vad händer i en relation när man bara ser varandras fel? Vad händer om man mest ser varandras rätt? Det händer något i en relation beroende på hur vi ser på varandra. När vi missar dom goda sidorna så finns det risk att relationen mister en viktig ingrediens. 

Likaså om vår syn på oss själva också fokuserar på vår mindre goda sida. På dom fel vi gör. I grunden tror jag ingen vill göra massa fel. Dom händer. Så är det. Felen vi gör vill vi inte göra om. Vi gör vad vi kan för att inte göra om dom. Vi får välja att lämna dom bakom och gå vidare. 

Problemet blir när vi väljer att fokusera på felen som är gjorda. Likaså det vi är mindre bra på. Det påverkar oss mer än vi tror. Troligen blir det det som kommer att prägla oss. 

Nej, vi behöver fokusera på det vi gör bra och det vi gör rätt. Jag tror att det kommer att prägla framtida val och liv. Självförtroendet blir bättre. På något sätt tror jag att det hjälper oss att få mindre fel och fler rätt. 

Fokusera på dom rätt du gör. Det ger ringar på vattnet i ditt liv. 

Att-inte-göra-listan

Att-inte-göra-lista

Kort sagt att försumma saker i rätt ordning

Vad kan vila? Vad kan vänta?

Genom en sådan lista skär vi ut utrymme för annat. Som att somna om, dra benen efter sig, inte få något gjort.

Martin Luther lär ha sagt ”Männikan tjänar Gud också genom overksamhet” (1500-talet)

Jag läser boken av Tomas Sjödin ”Det är mycket man inte måste” Orden ovan är hämtade från den boken.
Vi gör så många ”att-göra”-listor. Vi behöver det. Helt sant. Allt för att komma ihåg. Ändå glömmer vi för mycket.

Men för balansens skull borde vi skriva ”Att-inte-göra”-listor. Bara för att skapa andrum och återhämtning.

Tänk efter – visst vore det bra?!!  Alla listor följer vi ju nästan till punkt och pricka. Tänka att pricka av allt vi bestämt att inte göra. Att då konstatera vad lugnt vi har haft det.

En sådan lista får inte missförstås att den skapar utrymme för en annan lista som bara ökar tempot. Nej, denna lista är till för att just dra ner tempot och bara vara. Där måsten släpps ut via bakdörren och får inte komma in via framdörren igen.

En sådan lista skapar möjlighet att återupptäcka det som fått träda åt sidan. Som inte fått plats. Luften blir liksom lite lättare att andas igen. Dofter kommer tillbaka som tappats bort.

Inför sommarens semesterperiod tror jag att en sådan lista skulle hjälpa oss en hel del. Dels att släppa pressen att man måste ordna resor som egentligen kostar mer en eftersmaken ger. En sådan lista kostar mindre både i pengar och energi. Istället ger den energi.

Hur skulle din lista se ut? Jag har börjat fundera på min.

Söndagstankar – Jesus har gått vid din sida mer än du tror……

Det bästa med Jesus är att han slår följe med oss utan massa ”om”. Han slår följe med en ”längtan” att vi ska slå följe med honom. Alltså, att vi ska upptäcka honom och gå med honom. Fast han egentligen redan gör det. 

Hur? Vaddå? Vad menar jag?

Jo, Jesus går med oss även om vi inte visar  honom uppskattning för det. Hur du än lever så finns han där. Hur mycket än det uppfattas frånvänt honom så är han där. Tom om du tar avstånd tydligt. Han finns där. 

Det finns en sådan kärlek från honom som inte är beroende av att han blir bekräftad i det. Kärlek som inte kräver massor först från oss. Vad vi än gör, hur vi än är, hur det än går, vad som än händer med oss så älskar Gud oss. Därför är han tätt intill oss. Även om vi liksom är tätt intill honom. 

Visst väntar han på vår respons men han älskar lika fullt ändå. 

När livet går snett finns han där. När du fördömer dig själv är han där. När livet är som bäst är han där. När du lyckas är han där. Han är inte beroende av det vi människor ser till. 

Varför? Därför han älskar dig för den du är. Inte för någonting annat. Varför? Därför att han skapat dig. Han kan inte hata någonting han skapat. 

Han kan säkert bli lite ledsen över oss när vi kör lite fel och det inte blir så rätt alla gånger. Men han slutar inte att älska oss. 

Det är därför han gått mer vid din sida än du trott. 

Jag är med dig alla dagar. Ända tills tiden tar slut – säger Jesus

Musik i dagarna tre

  En helg med en fantastisk förmån. Att få vara i Göteborg på MÖT. En helg med sång, musik och god gemenskap. Kan det bli bättre? Troligen inte. 

Sången och musiken har varit ett genomgående tema i mitt liv. Att fått lära sig spela gitarr genom att titta på hur man gjorde i kyrkan och sen hem och prövade. Sjunga med familjen på möten. Varit med i ett stort antal körer genom åren. Spelat med olika orkestrar. Musiken har präglat hela mitt liv. Gitarrerna står ständigt framme för en liten trudelutt. Ramat in predikan med en sång då det begav med det. 

Musiken har fått hjälpa genom dalarna i livet. När glädjen sprudlat så har den fått hjälpa mig att på något sett få utlopp. Att förklara min glädje på något sätt. 

Att då få viga en hel helg för sång och musik med goda vänner är nästan för bra för att vara sant. 

Minns tiden då jag växte upp då vi hade återkommande träffar med sånggrupper från kyrkor. En helg där vi fick lära oss nya sånger. Där helgen avslutades med en stort sång och musikmöte. Där fick jag tuta klarinett så kinderna blev röda och dirigent bleknade och försökte dämpa oss lite. Det var en häftig tid. 

Idag är det inte lika stor musiksatsning i våra kyrkor. Åh vad jag kan sakna det. Det är svårt att få till övningar. Folk har inte tid. 

Att vara med i en församling med mycket sång och musik blir bara så bra då. 

Sjunga är bara så kul. Det gör jag gärna.