Allt för ofta har vi på tok för lätt att döma ut något för snabbt. Vi bestämmer oss för att det inte är bra. Att det inte går. Att ”jag vill inte att det ska vara så”. Vi utesluter något innan vi egentligen inte vet så mycket. Vi tror oss veta att det inte är bra, att det inte går. Så har vi intalat oss en utgång som egentligen inte alls behöver bli så. Så gör vi själva oss en bjötntjänst och försätter oss i en knepig situation. Vi binder oss själva och ofta också andra tyvärr. Fast kortast strå drar vi själva.
Jag lyssnade på en kille på radion härom dagen. Han hade blivit mobbad. Med all rätt kan man känna med honom att han har rätt att inte vilja förlåta. Det var en lång historia. Killen som intervjuade frågade om han någonsin skulle kunna förlåta dom som mobbat honom. Svaret kom direkt. ”Nej, aldrig.” Följdfrågan kom ”även om det skulle hjälpa dig att gå vidare och inte vara kvar i att vara begränsad av det?” Då kom inte svaret så snabbt. Så småning om kom svaret att ”om det innebar det” så, ja, då skulle han möjligen kunna det. Men han trodde att det aldrig skulle ske. Så har nog tyvärr stängt dörren in till sin egen frihet.
Problemet är att vi väljer och bestämmer en utgång utan att ha tänkt igenom det ordentligt.
Kanske behöver vi tänka om. Att ge något en chans. Det kanske inte alls blir så illa man tror. Kanske är den bild man målat upp helt galet. Stämmer inte alls med verkligheten.
Ge det en chans! Istället för att intala dig att det inte går eller blir bra. Vad har du för grund att tro något annat. Ge det en chans istället.
