Söndagstankar – tron är en visshet

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” Hebreerbrevet 11:1

I tron finns en inneboende kraft som gör tron så unik. Det är den kraft som gjort att tron överlevt genom alla tider. Tron på Gud. Naturligtvis är det inte hela sanningen men en stor del av den. Den största orsaken är att Gud är sann och verklig. 

Tron hjälper oss att hålla fast vid något som till synes inte syns men som man kan se effekten av. 

Trons visshet förklarar varför så många tror just på Gud. Visshet skulle kunnas skrivas ”verklighet” eller ”grunden” om det man hoppas på, det man inte ser med blotta ögat. 

I tron bekänner vi oss till något som kommer längre fram – en himmel och en evighet med Gud. Om inte just tron fanns skulle det bli svårt. 

Visshet skulle också kunnas skrivas ”tillit”. Att han är den Hans säger sig vara. Man skulle också kunna skriva ”övertygelse” om att Gud är Gud. 

Sann tro säger att Gud kommer att hålla sina löften och verkställa det han lovat. 

Därför blir tron en verklighet. Den vilar inte på någon ihopsnickrad saga. Hade det varit så hade den aldrig överlevt. Hur än livet gungar kan tron överleva just på grund av det. 

Tron hämtar sin kraft ur dess ursprung. Från honom som det står om att Han har all makt i himmelen och på jorden. Han som är vägen, sanningen och livet. 

Jesus säger: ”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig” eller som levande Bibeln  skriver: ”Känn ingen ängslan eller oro. Ni tror ju på Gud, tro nu också på mig”. 

Den tro som du kan bära är i högsta grad en levande tro. En tro som kan bära sig genom livet. 

Det snackas om….

Under veckan gjorde jag tv-debut i Norrköping. NT24 kom till jobbet. Reportaget började bla med orden ”Det snackas om Erikshjälpen….” 

Det snackas om…… behöver ju inte vara positiv. I vårt fall beror det ju på om man gillar orsaken till intervjun eller inte. Trivs man inte med vårt beslut om flytt blir det ju ett negativt snack. Jag har också blivit påmind om att vissa ”Snack” är helt fel pga av man missförstått och förvrängt fakta. Det blir som viskleken. Budskapet förändras under tiden det förs vidare. 

Men det kan finnas en intressant kraft i att det just snackas. Det kan ha större effekt än ack så många annonser och tv-program. Det kan verkligen sätta fart på en budskapsförmedling i stora mått. Det kan påverka. Samma dag som reportaget gick fick jag samtal om volontärsintresse. Vi hade fler kunder i vår butik. Många började prata om oss.

Samtidigt blir det en påminnelse om hur vi använder vår mun. Håller jag mig till fakta och sanning? Gör jag inte det så kan jag förstöra så mycket. Jag kan påverka min omgivning med ett positivt sätt att snacka. Inge mod och hopp. Samtalsgemenskapen kan ge en god eftersmak när samtalet är gott. Men det kan lika gärna ge en bitter eftersmak.

Hur snackar du och jag? Vad för vi vidare? Vad blir det för eftersmak? Vi kan nog, både du och jag, ödmjukt erkänna att vi båda har trillat dit i ett snack som vi gärna skulle vilja göra om eller radera från historiens minnesarkiv. Jag tror att det är bra att vi påminner oss om att ibland är det bättre att vi väljer att vara tysta istället för att göra bort oss. Att vårt tal berikar och ger en bra eftersmak är ju något vi båda (utgår jag från) önskar. 

Så när det snackas om något kan det ju faktiskt vara något fantastiskt bra. För det mesta är du också så, eller hur?

Yes Ja Där satt den Tjohoooo 



Mitt andra mål efter nyår är nu uppfyllt! Visserligen en månad efter utsatt mål men ändå. Skam den som ger sig. Det gick. 

Nu är det bara en liten petitess. Nu skall jag stanna där. Som maxvikt. Och det kommer ju visa sig om jag misslyckas med det. Men nu är det hurrarop och glädje.    

När livet vänder…..

Vilken berättelse. Att sitta och se och höra på berättelsen från killen som överlevde utøya. Grabben heter Viljar. 

Man satte lappar på dom. Lappar som sa att man var levande eller död. Viljar var död enligt lappen men han var inte det. Tänk att få en sådan lapp på bröstet. Visst, han var så skadad att poliserna trodde att han var död. Men saken var den att han hade pratat högt för sig själv för att överleva. Någon hade hört det vilket gjorde att han kom under vård. Han klarade sig. Fast han var träffad av flera skott. 

Du kan se programmet på svtplay ”När livet vänder”. Hans berättelse är stark.

Hur förhåller man sig till en händelse som denna? Att varit mitt uppe i det, träffad av flera skott, svävat mellan liv och död, mist sitt öga och med alla minnen som följer med resten av livet. Hur förhåller man sig till det? Så ung. 

När han fick beskedet att han kommer att överleva och leva länge så vänder det för honom. 

Hur skall man beskriva detta? Hur skall man själv hantera sig själv i en sådan berättelse? Man kan inte gömma sig bakom att det aldrig kommer att ske i Sverige. När man sen ser på nyheterna om explosionen i Nyköping och det verkar ha koppling till terrordåd inser man att det kan visst hända här. 

Livet på vår jord har vänt på något sätt. Det är så mycket mer av vansinnesdåd nu.  Frankrike, Danmark och så Norge mfl mfl mfl ställen. Vi har varit så lyckligt lottade. Men det känns märkligt. 

Viljars berättelse skulle kunna slutat på ett fruktansvärt sätt. Den dagen slutade det med död för många. Viljan menar att om han inte hade sin bror den dagen på utøya så hade han inte överlevt. Viljar skyddade honom. Brorsan överlevde han också. Viljars liv vände rätt. Tack och lov.

Ja du, detta var antagligen en av dom mest förvirrade bloggar jag skrivit. Se programmet. 

Min sanning…..

I går satt jag och tittade på SVTs program ”Min sanning” med Anna Hedenmo. Hennes gäst var Ulf Ekman. En av Sveriges kristenhet mest kände pastor, troligen är det så. Mannen som konverterat till katolicismen.

Det gjorde att jag blev extra intresserad. Vad är hans sanning? Det gjorde mig helt enkelt nyfiken. Nu kanske jag kunde få en del svar jag gärna skulle vilja ha av honom. Men också få höra vart han står idag. Jag bodde i Laxå när han gjorde sin entre. Så man kan ju (nästan) säga att under hela min uppväxt har han satt sitt avtryck i den kristna världen i vårt land. 

Så ”min sanning” med Ulf tänkte jag skulle bli lite extra intressant. 

Men hur blev det? Snarare Anna Hedenmos sanning. Och jag borde väl inte bli förvånad. Det är ju SVTs programidé. Allt för ofta är deras, redan avgjorda, åsikt och hållning det som gäller. Annan åsikt och hållning är inte det man vill leverera. 

Hennes hållning i frågeställningarna var ju uppenbarligen inte frågande. Snarare påstående och statement.  Hon har tex redan bestämt sig att Gud inte kan höra bön och hela människor. Men snälla, vi lever i 2015, så många kan berätta om att det faktiskt fungerar. Att då ställa frågan på det viset visar på oförstånd och är inte proffsigt. SVTs hållning ”för-palestinskt” gör att hon inte blir nöjd med svaret liksom om abort och väljer att avsluta och bara gå vidare . Knepig hållning.

Nej, det blev Annas sanning. Det hade varit ett bättre namn på programmet. 

Men avslutning blev bra. När Ulf längtar till himlen blir Anna ställd och svarslös. Kanske det visade på hela programmets hållning. 

Tack Ulf. Hade hoppats på fler sanningar från dig, men du fick inte den möjligheten. Hade du svarat rakare så hade du tagit dig möjligheten. Då hade din sanning övervunnit Annas sanning. 



Men det är ju klart…… det är ju bara min lilla fundering omkring denna utfrågning. Läser man kommentarer på Facebook så inser man ju att det finns andra sätt att se på detta program. Japp, så är det. Så får det naturligtvis också vara. 



Söderköping i olika skepnader

I söndags var jag till Söderköping igen. Inte alltid man åker till en sommarstad för att fika en söndag. Men så blev det. För ganska långa år sedan så besökte vi Söderköping och då var det sommar. Vi åt glass vid kanalen. I söndags var det dock inte glassväder. Men det blev en god kopp kaffe på Farmors café. 

En stad ändrar sig rätt mycket efter årstiderna. Det var inte många som var ute i Söderköping i söndags. Men det är en rar lite stad.



Sommaren är Söderköping som allra bäst men så här ser det ut höst och vinter. Döm själva när det är som bäst att åka dit.







Att följa ett bygge

Intill butiken där jag jobbar har kan byggt ett nytt hus. Man skulle kunna säga att set är detta hus fel att vi flyttar butiken. Det står nämligen på vår gamla parkering. Bygget är 11 (elva) våningar högt om man räknar med källaren som också är husets parkeringsgarage. Jag har följt detta bygge och tagit kort efter varje våning. Rätt intressant när man under en vecka kan hinna med två våningar. Detta bygge är ju inte som det klassiska bygge från USA där man sitter på balken högt uppe…..



Nej, nu använder man kranar som lyfter upp väggmoduler där fönstren redan är monterade och klara. Skulle tro att elen är dragen och klar också…. Ja det är lite skillnad. 

Jag tänkte bjuda er på detta bygga idag. Våning för våning. Mitt i ett område där jag nog tycker att detta hus inte passar. Så kommer det att se ut när det är färdigt :



Men det är ett tag kvar innan det kommer att se så där fint ut. Men håll till godo. Hela bygget på bara några kort. 



Ja, det är fina lägenheter men dom lär kosta många kronor för att få bo i dom.

Men då är vår butik på annan plats och kommer att börja en ny tid i vår historia. 

Söndagstankar – I need You More

Skulle vilja dela en sång med dig som jag ofta går och sjunger på. Ju längre tiden går så blir detta mer och mer viktigt. Kanske kan den bli din låt också.

I need You More 

I need You more
More than yesterday
I need You Lord
More than words can say
I need You more
Than ever before
I need You Lord
I need You Lord

More than the air I breathe
More than the song I sing
More than the next heartbeat
More than anything
And Lord as time goes by
I’ll be by Your side
Cause I never want to go back
To my old life

Right here in Your presence
Is where I belong
This old broken heart
Has finally found a home
And I’ll never be alone

Funkar det så kan du lyssna till den här 

https://www.youtube.com/watch?v=SNnEJ0_29fU

Vårarbetet gick fortare än vanligt…

När våren gör sig påmind, även en sen februaridag, väcker den lusten att dona i trädgården. Att få gratta gräset från gamla löv. Rensa rabatter från gamla löv. Få bort allt skräp som blåst in på gården under höst och vinter. Det liksom är första steget försatt då bort det som påminner om den kalla och mörka vintern. 



Det händer något på många sätt en sådan dag. Inne i mig sker det på något sätt en förnyelse. Jag väcks på något sätt efter en vinterdvala. En ”rengjord” trädgård känns som den säger ”välkommen sommar”. Man lägger något bakom sig och sträcker sig mot något nytt. 



Det är då som kroppen får känna på att man soffat till sig lite under vintern. En dag i trädgården känns i hela kroppen. Det är bra. Man är rätt sliten efter alla löv, körande av skottkärror och bärande på korgar. Men det är en go, värkande, känsla. Det som för en sådan dag lite extra skön är om solen tittar fram. 



Igår var det en sådan dag. 

Nu är det en stor skillnad mot förra året. Hela denna procedur gick mycket fortare och det kändes inte alls så mycket i kroppen. Jag måste vara mycket bättre tränad detta år. Klar på endast (max) en timme. 😊

Så skönt att vårbruket gick smidigt i år. Varmt välkommen sommaren när du tycker att våren har gett oss tillräckligt av din försmak. Jag längtar efter dig.

Vad är en bra dag?

Vad är en bra dag? Hur definierar man en sådan dag? Är det när man klarat att beta av alla saker på ”att-göra-listan”? Eller är det när man uträttat mer än man trodde sig skulle hinna? Är den beroende av vädret? Bedöms den utifrån mängden av ryggdunk och positiva tillrop? Kan betydelsen av att man lyckats bättre än någon annan göra dagen bättre än andra dagar? Är den bästa dagen den dag då någon man längtar efter hör av sig? 

Vad är det som gör just den dag man lever i till en bra dag? 

I och för sig vet man inte om det blev en bra dag förrän man summerar den på kvällen. Det är ju ändå rätt mycket som skapar förutsättningen för att just den dagen kunde bli så bra. 

Allt för ofta tror jag att vi bedömer dagen efter det som påverkade den mest. Speciellt om det har en negativ betydelse. Jag tror att vi kan välja vad som skall påverka oss att summera dagen som bra eller dålig. Kanske har det med att göra i vilket humörsläge man är i. Vissa perioder är det ju mycket lättare att leva positivt än andra. 

På något sätt känner jag en sådan glädje när jag ser andra i min omgivning lyckas och gör framsteg. Det liksom blir andra som gör min dag bra. Något annat som gör min dag är när jag kunnat vara mig själv hela dagen. Djupast sätt tror jag att min dag blir som bäst när jag har kunnat gjort skillnad hos någon som är i stort behov av det. Att bli det utan att själv har insett hur det egentligen gick till. 

Jag är nog en person som inte springer omkring och kramas i någon större omfattning. Men en dag för länge sedan fick min kram en större betydelse än jag kunde ana och tro. Jag var i kyrkan och får för mig att att jag skulle gå fram och hälsa på en person. Helt plötsligt märker jag att jag ger vederbörande en kram. Så kommer kommentaren: ”Det där var precis det jag behövde som allra mest idag”. Det visade sig att vederbörande kände sig så ensam och övergiven. Men kramen fick vederbörande att känna något helt annat. Tänk vad en liten enkel handling kan göra skillnad. Samtidigt som det förändrade situationen för den jag mötte så blev min dag så bra. Det är faktiskt det ända jag minns från den dagen. Och det räcker så bra. Det var en bra dag. 

Kanske skall du skapa en bra dag för någon idag?! Frukten av det brukar bli att din dag blir minst lika bra.