En annandag kanske….

En annandag kanske……..

En annan dag kanske……

Visst är det allt för lätt att skjuta upp saker och ting. ”Jag gör det sen…”-känslan ställer till det allt för ofta. Någon har sagt dom visliga orden ”varför göra det en annan dag när du kan göra det idag?” Tänkvärda ord att fundera lite på.

Du vet den där tanken att du ska notera det i almanackan direkt eller skriva ner det på komihåglappen.  ”Jag gör det sen” så faller det i glömska och det är kört.

Jag håller ju på att skola in mig i ett nytt jobb. Jag bestämde mig tidigt för att ha mitt block och penna i beredskap. Skrivit flitigt. Många sidor har det blivit. Jag tycker nog att jag varit ganska duktig på att notera saker. Så blickar jag tillbaka. Det jag tyckte var så tydligt då (skulle ju bara sen korrigera och förtydliga) är nu inte lika tydligt. Tur att jag har en så bra kollega som har koll på läget. (och att min företrädare lämnat ut sitt telefonnummer)

Allt för ofta skjuter vi upp samtalet vi känner oss manade till att göra. En annan dag…. Då ska vi göra det. Kanske var det just då, och bara då, det samtalet behövdes som allra bäst.

Förändringsbeslutet – eller kalla det för nyårslöfte – varför vänta till den dag? Bestäm dig nu. Men det är lättare att säga att man skall sluta att äta massa sött när påsen är slut (bara man inte hunnit köpa, av misstag naturligtvis, ny påse innan den tagit slut).

 

När Juldagsmorgon glimmar….

juldagsmorgon

När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå.
Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå.
Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå.

Välkommen hit till jorden i signad juletid!
Du är vår konung vorden som ger oss ljus och frid.
Du är vår konung vorden som ger oss ljus och frid.

Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där,
och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär,
och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär.

Juldagen är något extra. En dag som blir på något till en eftertanke. En stilla återhämtning efter all julstress. Man liksom bara är.

Har lite svårt för att mellandagsrean börjar redan kl 8 på juldagen. Stör liksom julefriden ganska påtagligt. Men man vill väl att alla Julottebesökarna ska dra raka spåret från ottorna till affärerna.

En jul i Grästorp hade jag både midnattsmässa och julotta att ta ansvar för. Man kan lugnt säga att då fanns det ingen kraft att handla den juldagen. Var rätt tacksam att Ingemar följde med på resan in till Lidköping på Julotta den morgonen.

Den harmoni den gamla psalmen ger är vad Juldagen skall innehålla. Att gå till ”stallet” och begrunda. Smälta intrycken. Låta tacksamheten fästa sig i sinnet. För det är väl det som ändå blir summan av dessa dagar. En mycket stor tacksamhet. I ljuset av hur vår värld ser ut blir den än mer påtaglig. Tack för att jag får fira jul i vårt vackra snöfria land. Med mat på bordet. Utan krig.

När Juldagsmorgon glimmar……. Då tar jag gärna en kopp kaffe och kryper upp i soffan och låter julefriden omsluta mig. God fortsättning på Julen!

Min barndoms jul

Min barndoms jul har säkert präglat mitt sätt att möta julen när mina barn var små. Man tar väl med sig traditioner vare sig mig man vill eller inte. Och det behöver ju inte vara något fel i det. Inte så länge det är ljusa minnen omkring det.

Julen var ju extra speciell när man var barn. Minns att mina önskelistor mer var reklamtidningar från olika leksaksaffärer där jag kryssade för allt jag ville ha. Man kan säga att listan var lååååååång. Visst hände det att jag också för att vara extra tydlig skrev ner alla dessa önskemål på en lista.

img_9808En sak jag nog var lite extra glad för var nog att pappa ofta önskade sig en bil. Sagt och gjort så köpte jag honom en bil i julklapp. Och alltid, ja alltid, så fick jag ju den bilen sen. Så fick jag en extra julklapp på så vis. Jag tror nog att han uppskattade det torts allt. Han har i alla fall inte tagit upp det än.

 I vårt hem togs alltid granen in sent dagen före julafton. Mamma och pappa klädde den och la alla julklappar under granen. När jag sen vaknade på morgonen var hela hemmet pyntat till jul. Det var som att vakna till en helt ny värld. Behöver jag säga att så blev det hemma när pojkarna var små? Nej, tänkte väl det. Problemet blev ju med åren då vi föräldrar var mer kvällströtta än barnen…… Då ändrades den traditionen.

 Vissa jular var nog mer överraskande än andra. Vissa klappar minns jag väldigt tydligt medan andra fallit i glömska. Den hårda klappen med en klarinett i var ju bara för bra för att vara sant. Minns hur jag nog misstänkte att det kunde vara det. Men det var ju inte möjligt.

För mig var nog stunden då julevangeliet lästes den stund som berörde mig mest. Då någon, oftast pappa, läste ur bibeln. Kan minnas än hur rörd jag blev. Inte när jag var bara några år naturligtvis. Den dagen jag fick läsa var en stor dag. För mitt i allt var det ju ändå Jesus som stod i centrum.

img_9810På den tiden var det ju mest vanligt med Julotta. Undrar om det överhuvudtaget fanns midnattsmässor på den tiden. En Julotta hade jag lovat att följa med och sjunga. Tror det var ”nu tändas tusen juleljus” om jag inte minns fel. Grymt trött. Illamående och likblek i ansiktet, genomförde jag konstycket att sjunga. Jag hade ju lovat. Sen somnade jag gott när jag kom hem. Redan då kände jag nog att midnattsmässa på julafton borde vara alternativet.

Så är det jul igen. I år inte riktigt som jag är van vid. Ändå är det jul. Den blir vad vi gör den till. Hoppas att du får en trevlig dag.

Önskar dig en riktig God Jul.

Julens budskap….

 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. 

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. 

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

 

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

 

 

 När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.”De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.      Luk 2:1-20                                    

Vad är en människa värd?

Vad är en människa värd?
Läser om julgalan som tydligen lackat ut totalt. För en kväll, EN kväll, lär, om Expressen har rätt (😳), artisterna ha 80000-25000kr per artist! Tittar man på antalet tillfällen varje artist är med blir det en ganska ansenlig summa för varje artist. 

För en tid sedan kom det fram att Röda Korsets ordförande hade en grymt hög månadslön. 

Frågan blir ju , vad är en människa värd? 

Värdet ligger inte på det ekonomiska planet. För inga pengar i världen räcker för att på något sätt ge dig som människa rätt värde. Du är så oerhört mycket värd. Inget kan ersätta dig. 

 Om någon säger att du är värdelös så välj att inte lyssna på det. Det är inte sant. 

Tänk vad många gånger vi sätter ner värdet på oss själva bara för att någon annan påstått vår värdelöshet. Så går vi på det. 

Så vad är en människa värd? Inga pengar i världen räcker. Samtidigt kan det inte vara rätt att ge en artist 250000kr för en kväll. 

Tack gode Gud att det vänder nu

Tack gode Gud att det vänder nu
Nu går vi mot ljusare tider.  Något jag tycker mycket om. Det är som att sätta punkt på något och börja på något nytt

Lite av en försmak av nyåret. Man gör bokslut och vänder blad. Det är ju så mitt liv ser ut just nu. Avslut och start på något nytt. Starta om liksom. Lämnar ett jobb för ett nytt. 

Tänker vi efter så gör vi det lite till mans då och då. 

Det innebär att vi lägger saker och ting bakom oss. Det får läggas i minnenas arkiv. Somligt vill vi glömma. Annat behöver vi bearbeta så vi kan förhålla oss på rätt sätt till det. Somligt vill människor påminna oss om fast vi vill glömma det. Somligt behöver vi lägga under nåd och förlåtelse för att kunna gå vidare. Annat har gett oss bättre förståelse och lärdom. 

Det bästa med detta dygn är att nu blir det inte mörkare. Bara ljusare. Det känns så gott. 

Kanske kan det få vara det vi tar med oss. Nu vänder det. Tack gode Gud för att det vänder nu. 

En sen kväll vandrande i ett mörklagt Renströmmen. 

 Du har säkert sett filmen Natt på museet.  Det händer rätt mycket på museet under nätterna. 

Man kan inte säga att det gör det när man är helt ensam på renströmmen sent en kväll. 

I en lokal som flödar av liv under dagarna blir rätt ödslig när det är mörkt. Det blir stilla och tomt. Med ett eko som inte finns annars. 

Tänk vilken skillnad det kan vara i ett rum när det är mörkt  och tomt. 

För nu mycket länge sedan mötte jag Lotta som sa något som jag ofta tänker tillbaka på. 

”Livet är som ett stort tomt rum. Det upp till dig och mig vad vi fyller det med.”

Vi kan fylla rummen med ljus, möbler och massa folk. Det skapar själva rummets känsla och identitet. Dess atmosfär och det som sätter spår efter ett besök i det. Något som göra att vi trivs och vill stanna i det rummet. 

Så är det med livet. Precis så är det.  

4:e Advent. 

Maria, Jesu mamma, måste ha blivit minst sagt rädd och förundrad när ängeln kliver in i rummet. Var det en dröm? Vålnad? Eller var det verkligen på riktigt?

 

Då sade ängeln till henne: ”Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Luk 1:30-31

 

Maria är inte gammal när detta sker. Det påminner oss om att Gud inte ser till ålder och vunnen kunskap av att vara upp till åren. Han utser efter andra kriterier. Han ser till hjärtat, det inre livet, än yttre skönhet och kompetens. Marias villighet och hennes inställning till Gud skapade denna möjlighet tror jag.

Maria var precis som du och jag verkar det som. Hon tvivlade liksom du och jag kan göra ibland.

 

Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig”.

 

Kanske är det en helt naturlig reaktion när vi blandar in vår möjlighet, att göra något, med Guds möjligheter. Tänk om vi bara kunde slappna av och ge Gud utrymmet att verka. Men ängeln hjälper Maria med hennes tvivel.

”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.”

‭‭

 

Ängeln ger förutsättningarna för det under som skall ske med henne. Likaså är det med dig och mig. När vi uppfattar en kallelse från Gud ger Gud oss förutsättningarna och den utrustning vi behöver.

Nyckelordet, eller kanske nyckelhandlingen, hos Maria är hennes vilja.

”Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son.
Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.”

‭‭‬ ‭‬‬”Ske med mig”. Att ge tillåtelse. Att gå frivilligt in i något. Kanske kan Maria uppmuntra oss till sådana trossteg denna dag.

Skillnad 

Det är 19 december. Igår hade vi 11 grader varmt. Varmt. 

För några år sedan, då jag bodde i Julita, kom första snön i början sv oktober och låg kvar in i mars. Det var en lååååååång vinter. Väldigt lång tyckte jag då och tänker så idag också. 

Under dom år som jag bodde i huset hade vi blandad kompott när det gäller vinter. 

Dom vintrar med mycket snö. Kunde vi ha tillpackad snö på backen som var högre än knähöjd. Andra kunde bli på tok för snöfattiga. Men alla olika typer av vinter kom och gick. 

I ljuset av det är det svårt att förstå  klimatförändringar. När jag ser gamla kort på huset var det på samma sätt då. 

Att inte haft någon snö än känns trist.  Nog för att jag älskar sommaren och vill gärna ha dom längre. Men en snöfri vinter, och speciellt jul, känns inget roligt. 

Men snart vänder det. Snart blir dom mörka nätterna kortare och dom ljusa dagarna längre. Det gillar jag mitt i denna klagan över frånvaron av snö. 

Så tänker i alla fall jag.