Sista dagen på jobbet – stort tack!!!

Idag gör jag sista dagen på jobbet. En kluven känsla minst sagt. Att å ena sidan självvalt bestämt sig att sluta, se fram emot ett nytt jobb, tacksamhet för det som varit, en spännande framtid känns det lite dubbelt just idag.

En dag av tillbakablick där det hänt så mycket. Flytt av butik som den stora händelsen.  En försäljning vänt radikalt.

Det som ändå sätter djupast spår hos mig är möten med medarbetare och kunder. Samtalet om vårt mål. Att hjälpa människor. Så blir helt plötsligt djupet i det mötet man minns mest. Nöden för någon annan.

En tid som nog varit jobbig på många sätt. Men som gett mig mycket.

Stort tack till alla medarbetare i butiken. Ni är guld värda. Utan er hade vi inte den framgång vi just har. Stort tack till dig som är gåvogivare. Utan alla saker ni skänker vore vårt uppdrag omöjligt. Ett stort tack till dig som kund. Tack för att du väljer att handla hos oss. Tillsammans blir detta så bra. Tillsammans förändrar vi världen genom att ge liv åt barns drömmar.

Nu önskar jag Erikshjälpen i Norrköping all lycka i framtiden. Önskar min efterträdare Hanna allt gott och en fantastisk tid som butikschef. Jag kommer att följa er med glädje och stort intresse. Glädja mig ned er framgång ni kommer att leva med.

Att stå i kärlekens tjänst…..

Härom dagen blev jag påmind om vår grundare av erikshjälpen igen. Erik Nilsson.  När han skrev sina brev fanns det ett vackert uttryck som mycket ofta återkom. 

I kärlekens tjänst

I kärlekens tjänst. Så beskrev han sitt uppdrag och sig själv. Visst är det något vackert över det. 

Att jobba i biståndsarbete måste ha detta som grund. Att man vet varför man gör det. 

Tänk om det kunde smitta av sig på Europas flyktingarbete. Tänk om alla på Migrationsverket fick, kunde och ville ha det som sin drivkraft och det var inskrivet i arbetsbeskrivningen. 

I kärlekens tjänst

Mycket av våra insatser på jobbet och på fritiden skulle få en skön atmosfär omkring sig. En vilja av att göra det därför att man drivs av varma värden. 

Vi behöver se människan bakom dom stressade flyktingögonen. Att kunna få se den vi inte gillar i ett annat perspektiv. 

Så vi som jobbar i Erikshjälpens butiker vill följa hans exempel. Vi gör detta i kärlekens tjänst. För alla dom som behöver få del av den insats vi gör. Kärleken till att hjälpa får prägla vår dag och insats. 

Men ha lite kärlek över till oss om du möter oss då vi har en mindre bra dag. Då vi är trötta och slitna i det viktiga uppdrag vi står i. Då behöver vi få känna kärleken flöda. Det ger oss ny kraft och nytt mod. Så kan vi satsa ännu lite mer i kärlekens tjänst och uppdrag. 

Det är så livet fungerar. När man är i en tung period och man möter kärleksfulla människor blir livet så mycket enklare. Där ord blir fattiga vägs mötet av en kärleksfull människa upp så mycket mer. Då kan en varm blick eller en god kram ha större värde och påverkan än ack så många ord. 

Att fräscha upp minnet….

På nyårsafton skall jag få göra något jag saknat mycket. Att sjunga i kör. På nåder får jag sjunga med Can’t stop igen. Om så bara för en kväll. 

Listan på låtar kom och cd och igår kväll fick jag öva med kören. 

Oj oj. Detta är minnesträning för en gammal man som jag. Visst, flera låtar är helt nya men några är faktiskt både kvar och avdammade på nytt. 

Visst är det intressant. Skrivit om det någon gång tidigare. Hjärnan är ju fantastisk. Tid efter tid kommer låtar och stämmor fram ut ur minnets gömslen. 

Så till nyårsafton i Örebro kanske alla tonminnena har kommit fram. Hur som helst är det hur kul spm helst. 

Tack för igår kära körkompisar. Det var sköj! Ses på nyårsafton. 

Att inte bli vald ….

Satt och lyssnade på Henrik när han talade i renströmmen i söndags. Han sa att han aldrig blivit vald som Lucia. Jag uppfattade det som att det var egentligen inget större problem för honom. Men säkert för många tjejer som aldrig blivit valda som Lucia. 

Så drog han parallellen att inte bli vald på gymnastiken. Jag minns det så väl. Att stå där som oftast sist vald. Hade nog varken utseendet eller kompetensen för att bli vald tidigt. Minns första gången man insåg att jag var rätt bra på att vara målvakt i handboll. Vilken känsla att då bli vald rätt tidigt. 

Hur kunde en lärare utsätta ungdomarna för detta fruktansvärda att en elev fick välja lag? Har försökt att hitta fördelarna som kan överväga nackdelarna. Men jag går bet varje gång jag försöker. Att redan som barn väljas bort eller inte bli vald tidigt pga av någonting kan sätta djupa spår för resten av livet. Att vara mindre bra på gympa och till det vara en rödhårig kille med mycket fräknar är ingen bra combo i gympa. 

Till gympalärarnas försvar så såg dom nog att jag gjorde så gott jag kunde utifrån mina förutsättningar och kraven för olika betyg. Hade 4 (av skalan 1-5) när jag gick ut nian. Helt okej för mig. 

Men frågan stannar kvar inom mig efter söndagens gudstjänst. Hur väljer vi människor? Hur väljer vi som människor? Vi väljer allt för ofta efter yttre betingelser än djupare värden. 

Hur börjar livet när man inte känner sig vald redan som barn? Hur påverkas livet som vuxen när man uppfattar sig bortvald? Vad händer inom en människa som inte blir sedd? 

Är man inte ”inne” så blir man allt för ofta bortvald. Även som vuxen. Man släpper in den i sin gemenskap som i andras ögon är okej. Istället för att se person genom sina egna ögon. 

Nu börjar sista veckan…..

Nu börjar sista veckan på jobbet. Några arbetsdagar och sen lite ledighet resten av året. Just nu känns det som ett bra slut på detta år

Sista arbetsveckan innebär mycket av avslut. Städa ur kontoret. Samla ihop dom sista pärmarna till min efterträdare. 

Att göra något av sista gången har något av vemod över sig. För varje del är det att sätta punkt. Det finns något av sorg över det. 

Samtidigt är det tacksamhet också. Visst är det så. Till största delen. Tacksam för resan och erfarenheten. Sett hur det gått. I vårt fall fått en ny fin butik. Så roligt. 

Så nu börjar nedräkningen på allvar. Om fem dagar checkar jag ut. Mot nya äventyr. Lite pirrigt och spännande. Som att leva just nu och samtidigt längre fram i framtiden. 

Lucia är ändå Lucia 

 Vad är luciamorgonen utan lucia. En tradition som är värd att bevaras. Somliga vill avskaffa även det. Låt oss bevara dom ljusa minnen av det och lägga det andra bakom oss.

Ljuset som påminner oss om att mörkret har inte övervunnit det. På något sätt blir denna dag en försmak av julafton och juldag. Halvvägs på vår nedräkning till jul fylls salar med dessa ljusbärare. Med julens sånger om än tidigt.

O Helga natt ljuder och banar väg för budskapet. Då blir lucia morgon en vacker hyllning till Jesu födelse.

Om sanningen ska fram så försov jag mig denna luciamorgonen. Jag fick andra halvan i direktsändning och första via SVTplay. Så det kan gå. Visar väl lite av dagens situation. Vi kan göra allt i någon form av repris. Tror vi skulle behöva leva mer i nuet och vara mer närvarande där.

imageHur som helst…….

Trevlig Lucia-dag på er.

Tredje advent……

Idag är det tredje advent. Dagarna går i rask takt mot jul. Julklapparna är i stort sett klara. Inköpta eller så vet jag precis vad som ska köpas. Jag har dock två klappar jag har lite problem med. Men det finns ju tid att lösa det. 

Det är rätt märkligt med jul. Det är många dagar fram dit. Sen är det fort över. Väntan gör något med oss på något sätt. Det förbereder oss på det som kommer. 

Tredje söndagen i advent talar om att bana väg för Herren. Det i sig är en förberedelse och väntan. Advent vill ju visa fram till Jesusbarnet som föds. En väntan på hans ankomst. När vi gör den väntan så händer det något med oss. Den gör något med oss. Därför tänker jag att denna period innan jul blir ett skapande i oss. 

Det är tolv dagar till julafton idag. Varje enskild dag av dessa kan få göra något med oss på det andliga planet. Julstöket handlar allt för mycket om klappar och mat. Den andliga sidan behöver sitt också. När vi känner så är vi inte ensamma om det, du och jag. Många är der i dessa tider som vill uppleva något på djupet.  Svaret ligger just i adventstid på ett speciellt sätt. När vi banar väg för Herren Jesys kommer vi få svaret på den längtan. 

Att sätta repliken…..

  I går kväll var jag på teater. Det var Freja Musikteater med gästartisten Regina Lund som framförde ” Jul hos Juku”

Freja musikteater är en ensamble bestående av 14 unga vuxna med disgnoser inom autismspektrat. Dom producerar egna originella föreställningar. 

Igår, som sagt, hade jag förmånen att se deras genrep. Dom var så fantastiskt duktiga. Det var inte bara korta replikskiften. Det var långa stycken som dom framförde klockrent. Med humor presenterade dom julen ”tvärtom”. Det var skönt att höra deras budskap om att byta fokus på julen. Är du i Jönköpings närhet bör du besöka SPIRA och gå på deras föreställning. 

Att sätta replikerna på rätt ställe är inte alltid lätt. Att säga rätt saker på rätt sätt. Orden har en förmåga att ha mer påverkan än man tror. Ibland skulle vi nog ha behövt tränat vår replik så att vi hörde oss själva säga det innan någon annan hörde det. Då skulle vi kunna avgöra tidigare om det inte vore bättre att vi var tysta. Att vi fick höra nyansen och innhållet innan det kom ut i friheten. 

Min kollega Eva delade med sig denna dikt idag. Väl värd att fundera lite på

Ord kan vara som vapen som sårar
men de kan även vara som balsam i det svåra som ett stilla vårregn över sprucken jord läker såren samman av små varma ord

Vad rädd om din replik. Vårda den väl. Den kan fälla någon. Men den kan lika väl bära någon väldigt länge. 
Ps På tal om min kollega Eva……. Hon fick ta Regina i hand. Eller var det tvärtom om? Men följande notering gjordes: ”Det tycker jag ska noteras att hon hade en vänlig hand och att hon sjöng O helga fantastiskt” Ds 

Sätt största press på klimatförhandlarna

Läser tidningarna att klimatavtalet skjuts upp. Ett dygn i alla fall. Ett dygn eller två har vi väl råd med. Men nu är det dags. 

Sätt största press på klimatförhandlarna. Nu!  Nu krävs det klimatsmarta beslut. Inte kortsiktiga egoistiska ekonomisk beslut. Dom kommande generationerna ska inte läsa i historieböckerna att vi hade möjlighet att rädda denna jord men struntade i det. Skärpning ni som beslutar.  

Frankrikes utrikesminister Lauren Fabius sa under en kort presentation på torsdagskvällen att man ”befinner sig extremt nära mållinjen”. Ändå beskrivs det som urvattnat och att det inte räcker för att rädda klimatet på jorden. Tänk så olika man kan se på samma sak. 

Gör om och gör rätt! Nu!

Snurr i huvudet……

Jag har återigen varit och hälsat på på nya jobbet. Mats, min företrädare, matar på med massa bra saker att veta inför nya tjänsten. Man kan lugnt säga att det är snurr i huvudet. Ja, mer än vanligt alltså 😉

Igår var det en mulen och tung dag i Jönköping. Alltså, det blev aldrig riktgt ljust. Molnen låg tungt. Inte konstigt att huvudet kändes tungt. 

Det där med att mata in information i huvudet…… Vilken skapelse hjärnan är. Det påstås att vi bara använder en bråkdel av dess kapacitet 😳. Inte konstigt det blir snurrigt.  Jag menar, all info får ju mycket plats att snurra i. 

Minnet i telefonen är ju rätt begränsat. Dess funktion slits rätt bra.  Ju större minne den har desto svårare är det att hitta sin gamla bilder.  Kanske dålig jämförelse med hjärnan. Men ändå.  Det strömmar in massa intressant och ointressant fakta in i vår hjärna hela tiden.  Det sorteras och läggs på rätt ställe.  Vi tycker att vi glömmer och hittar inte det vi söker i minnesbanken. Inte konstigt det blir snurrigt. 

 Så helt plötsligt dyker det upp en bild eller ett minne som om det nästan var igår det hände.  Vi kan nästan leva om händelsen igen. Jag bara noterar att hjärnan är en underbar skapelse. Skulle dock vilja hitta knappen som raderar jobbiga minnen. Annars är jag rätt nöjd med den. 😊 typ. 

Men visst, dagar som igår blir det lite snurrigt. Men efter ett tag läggs det tillrätta och det nya känns hemmavant. Så fungerar det. Och det är väl tur det, eller hur?