Jag satt och väntade i ett väntrum på sjukhuset. Man kan säga att det är ett intressant rum. Flera kan sitta där men helt utan kontakt. Alla sitter med sina egna orsaker varför man är där. somliga helt klart med oro. Andra önskar bara att det är över. Ja, vad vet jag om det egentligen. För vi pratar ju inte med varandra. Det verkar man inte göra i sådana rum.
Underhållningen är i bästa fall en tv som sänder typ SVT Morgonsoffan. Eller en reklamslinga om sjukhuset i sämsta fall. Tidningarna verkar vara mest för kvinnor.
Väntrum som är små och trånga gör det inte lättare. Var sätter man sig då utan att tränga sig på?
Beroende av orsaken man sitter där avgör ju hur gemytligt det blir. Har man en utsatt tid vet man ju att väntan har sin begränsning (om man inte glöms bort eller att läkaren missat mig och gått hem…. Som jag varit med om). Men är det på akuten kan det ju bli en obestämd lång väntan.
Väntrum är ett annorlunda fenomen
Livet kan hamna i ett väntrum. Ja, i känslan men också rent fysiskt. För vi kan hamna i ett läge där vi inte vet var livet tar vägen. Olika orsaker gör att vi inte vet hur nästa steg ska bli.
Det kan handla om hälsan. Jobbet tog slut. Måste flytta men var ska man ta vägen? Sorg. Äktenskap gått i kras. Relation som tog slut eller gjorde den det?
Många orsaker kan göra att vi hamnar i ett ”väntrum” som verkar till synes vara på obestämd tid. Hur tar man sig ut ur ett sådant rum?
Ja, tänk om svaret på den funderingen hade ett enkelt svar. Det beror ju helt på liksom.
Jag har varit i olika sådana väntrum. För mig blev det att ”ta tag” i det. Alltså, jag började intressera mig för något. Åkte iväg fast det var så tråkigt. Kände ingen glädje i det direkt. Men det vände och blev ett av mina stora intressen.
Jag tänker att vi behöver se den som just nu finns i ett väntrum. Vad kan vi göra för den? Hur kan vi hjälpa eller stödja i det rummet? Det sämsta vi kan göra är att inte bry oss eller fråga.
Du som finns i ett ”väntrum” just nu behöver öppna ditt fönster till oss utanför. Söka kontakt. Kanske helt enkelt öppna dörren. För jag tror det behövs ett samspel. Där du tar mod till dig att våga kontakt. Och någon annan som har mod att bejaka det.
Väntrum i livet kan också vara något gott och utvecklande. Att man ställer livet på paus en stund. För att återhämta sig. För att skapa nya förutsättningar. Kanske vänta in rätt tid för nästa säsong i livet. Ibland kan det bli många år. Ibland kort tid.
Det innebär inte att den tiden är passiv eller fruktlös. Det kan vara en tid av annat viktigt i livet men som egentligen inte är det man ska göra. Men det behövs under tiden man inväntar rätt tid för nästa steg. Så är du i den pausen i livet så ha tillit. Det kommer det du väntar på. För mig blev det 17 år av intressant arbete som gav mig så mycket. Uppfattade att jag just där och då var på rätt plats. Men det fanns en annan väg längre fram jag hoppades på. Men den fick komma när den var mogen. (Eller inte alls).
Så vi kan vara i olika väntrum.
Idag ber jag för dig som är i ett väntrum men inte vill vara där längre. Ber att Gud ska ge dig frid och vila i det. Att ska bereda en utväg in i något nytt. Ber att Han ska förbereda det för dig. Gud är med. Det är jag helt övertygad om.
