Jag skrev för några dagar sedan om att vara välgrundad i tron. Mina tankar gick tillbaka till en blogg jag skrev 2018 tror jag att det var. Den handlade om ‘Livets väv’. Jag tänker att den bilden är så bra. För livet är som att vi väver efter hand. Och det vi väver blir en bild av det liv vi lever.
I Jesaja 38:12 läser vi ”…..Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv……” Livet beskrivs som en väv vi väver. För varje gång skytteln går genom väven är det som årsringen på ett träd. För varje del på väven växer vår livsbild fram. Bilden kommer vara ömsom ljus och ömsom mörk. Den kommer ha bilder ur vårt liv vi är stolta och glada för. Andra partier vill vi helst kanske glömma men dom finns likväl med på vår livsväv. På vår livsväv kommer allt med. (Läs gärna ”Livsväv” här.) Livet är något som vi låter växa fram. Ibland kan det vara bra att se sig tillbaka lite. För att få ett bra perspektiv på hur vi levt. Vi ska dock inte leva det en gång till. Men vi kan lära oss av det.
Låt mig få dela några tankar från en tidigare blogg om Livsväven vi väver:
Livets framfart är som en väv som vävs. För varje dag och händelse så vävs en bild fram. Alla våra livshändelser är som olika trådar med olika färger. Genom livets olika skiften ändras nyanser i takt med vad vi möter av glädje och sorg.

Du och jag väver på vår livsväv varje dag. Utan att egentligen reflektera så mycket över det. I det korta perspektivet ser vi inte någon större bild än nuets upplevelse. Men när tiden har gått och vi får orsak att backa tillbaka lite så växer bilden fram. Bilden av våra liv.
Jag tänker bilden av ett resårband. När fibrer i resåren går sönder tappar resåren sin möjlighet till elasticitet. Den kan inte tänja på sig och komma tillbaka till utgångsläget. Det är det som händer tex när man skadar ett ledband. Det går sällan av men mister sin funktion för en tid.
Så tänker jag i bland att vår livsväv också blir. Trådar går av. Bilden skadas. Det som skapats går bitvis sönder. Då behövs det en tid av att restaurera väven och bilden. Det kommer säkert aldrig att bli exakt såsom det var från början. Men något åt det hållet.
Hur där din visdom leder livets trådar – Från sången O store Gud – Guds visdom som hjälper oss att väva livets trådar. Gör han inte det jämnt? Jo, men handen på hjärtat, vi lägger oss i rätt bra själva också.
Jag tror, och blir mer övertygad efter hand, att vi som människor behöver ta emot denna Guds visdom när vi väver vår livsväv. Så att rätt mönster träder fram. En bild och material som håller över tid.
Gud skapar förutsättningar för vårt livspussel. En sådan förutsättning är vilan. Sabbaten. Vilodagen. Men likaså dygnsvilan och årsvilan. Dom trådarna i livsväven är lika fullt viktiga för att bilden ska bli komplett och vacker. Lika viktiga som pausen på notraden bland alla noterna.
För mig växer denna strof starkare just nu. Finns säkert sina orsaker för det. Men i ett liv som levs vävs trådar fram. ”Hur där din visdom leder (eller väver) livets trådar” Vi kan tryggt vila i att den väv som vävs utifrån Guds visdom har goda förutsättningar att bli en vacker livsbild.

En annan gång skrev jag några tankar om livsväv. Det finns passager i livet vi är mindre stolta över. Då skrev jag så här: ”Dom passager vi passerar vi gjort våra mindre bra val får vi be om förlåtelse för. Vi kan inte ha dom ogjorda. Dom finns på vår väv. Vi får förhålla oss till dom. Här är Guds nåd så stor. Vi vet att han står verkligen i försoningens tjänst och uppdrag. Han är proffs på upprättelse. Sådan är hans nåd.” Det kan vara gott att påminna sig om.
Var rädd om din livsväv – väv den med omsorg.
Ps Ibland blir det knut på livstrådarna när vi försöker väva. Stanna upp en liten stund. Många gånger är det en enkelt knut att lösgöra. Ibland behöver man hjälp. Men ge aldrig upp. Det löser sig på ett eller annat sätt. Ds

