Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Söndagstankar – Att hämta kraft

Alla är vi beroende på något sätt av elektricitet. Det mesta vi gör behöver den kraften.

Var några dagar i Kenya. På en konferens om bistånd, projekt och partnerskap. Många var det som hade sina datorer mm igång. Många behövde kraft. Många grendosor gjorde det möjligt. (🙈)

Jag vet inte vart du hämtar kraft ifrån. För mig har det varit speciellt viktigt att hitta kraft. Att livet får fler + än – Då har promenader varit en del av den processen.

För mig blev denna grendosa en påminnelse om att vi hämtar kraft från samma källa. Vi kan gå till samma gudstjänst, be till samma Gud. Vi liksom jackar i i samma grendosa som hämtar kraft från Gud.

Att hämta kraft från Gud är en del av att skapa fler +. Det är inget hokus pokus. Samtidigt som den fysiska kraften behövs så behövs det kraft i vårt liv. Det inre livet. Här kommer uppkopplingen till Gud in. Där han möter oss till vår inre människa.

Att jacka i blir vår del i det. Annars får vi inte del av kraften. Enkel och tydlig bild. Men så sann.

Så jacka i och be om kraften. Den finns där.

För den som inte riktigt lever i en tro på Gud på det sättet kan tycka detta är rätt konstigt. Men det är just i detta man inser hur verklig Gud är. Att man tydligt märker hur kraft tillförs i kontakt med den osynlige guden. Det händer något när man jackar in i bönens grendosa.

Publicerat den

Vi har ett resultat!!

Vi har ett resultat.

Alla vi Erikshjälpsbutiker fick ihop 3 180 750kr. Det är ett nytt rekord. Ca 400000kr bättre än förra året.

Det är så fantastiskt. Tänk vad pengar det blir när det är många som är med.

Så stort tack till alla gåvogivare och kunder.

Publicerat den

Det är ju helt fantastiskt!!!!

Som jag väntat på detta. Jag tror inte jag är ensam. Det borde ha skett för länge sedan. Men nu är det tydligen rätt tid.

Dr Denis Mukwege, chefsläkare på det PMU-stödda Panzisjukhuset i Demokratiska Republiken Kongo, blev årets mottagare av Nobels fredspris för sin outtröttliga kamp emot det sexuella våldet i Kongo.

Det är så rätt att han får det. Kan inte bli bättre. Mukwege har med sitt liv som insats handlat så att hans ord inte ekat tomt.

Lyssnade till Roland Boij som arbetat ihop med honom. Han sa att Mukwege verkligen såg varje person, varje patient. Med ett genuint engagemang.

Bakgrunden är det sexuella våld krigets armé använder. Det visar hur sjuk vår värld är. Vilken skev människosyn allt för många har.

I en sjuk värld är ”mycket tillåtet”. Det verkar som att alla normer försvinner. Då kan man göra vad som helst. Att utsätta kvinnor för våldtäkt är fruktansvärt. I ett land som Kongo innebär det utanförskap. Man blir inte längre accepterad. Så slår man sönder samhällen med annat vapen än skjutvapen.

Dr Mukwege är värd detta hederspris. Han om någon är en värdig mottagare. Äntligen blir det av!! Den dag som han tar emot fredspriset bör vi alla stå upp i respekt.

Skulle du vilja uppmuntra Dr Mukwege och arbetet på Panzi-sjukhuset kan du ge en gåva via PMU. Du kan också skicka din gåva via den kyrka jag tillhör. Missionskassan  Pg 29 07 76-4.

Du kan också swish. Missionskassan 123-667 21 74 Du märker det med Dr Mukwege så förmedlar vi det till arbetet på panzi.

Publicerat den

ReDo för ett nytt liv

Igår började jag på en kurs som heter ReDo. ”Att hantera sin vardag på ett annat sätt”.

Nu tror jag inte att denna kurs ger mig ett helt nytt liv med en totalförändring. Utan snarare en bra justering. En sådan justering som jag försökt att skapa under en tid.

Så man skulle kanske kunna se det som samma Pedher men på ett nytt sätt

Inser att det inte är så lätt till förändring. Likaså kan det nya vara lite skrämmande. I det gamla vet man ju vad man har. Men ska man förändra, vill man något nytt så får man anta utmaningen och öppna sig för något nytt.

Så jag tänker att jag är ReDo för ett nytt liv. Där livspusslet går ihop. Där livet inte går i 120. Där livet får tid för reflektion och kan levas hållbart.

Klart jag reflektera mer idag över livet än jag gjort på några år.

Skulle tro att vi alla behöver göra det. Vad vill vi med våra liv? Vilket tempo vill vi ha.

En tanke jag haft sista tiden är att jag hellre säger att ”jag vill vara rädd om mig” än att ”tänka på mig själv”. Samma sak kan tyckas. Men jag tycker vår värld är så egofixerad. Så för mig känns det bättre att tänka på att vara rädd om mig. Jag tror nämligen att mitt i allt, då vi behöver fundera över vårt eget liv, behöver vi också se andra. Blir vi för jag-centrerade kan det gå fel.

Vad gör du av ditt liv? Håller du på att springa in i den berömda väggen? Hinner du inte reflektera? Återhämta dig? Ger du ut mer än du får in? Då är det hög tid att göra dig ReDo för ett nytt liv. Ingen kommer att tacka dug för att du tog i för mycket. Så länge man ger mer än man behöver är det inget problem. Men när det blir tid för att återhämta sig är det inte lika generöst. Så ingen kommer att tacka dig. Så ta kontrollen själv.

Välj rätt väg innan det är försent.

Publicerat den

Tänk vad snabbt det kan ändra sig….

Tänk vad snabbt det kan ändra sig. Känslor kan verkligen spela en spratt.

Ena stunden kan det kännas uppåt och nästa stund nedåt. Ena stunden hopp men sen hopplöshet. Det kan gå fort mellan glädje och sorg, mellan tillfredställelse och missbelåtenhet.

Det kan påverkas av yttre omständigheter eller att tänket strular till det.

Det kan vara bra att påminna sig om vad man bygger sitt liv på. Likaså vad som driver oss. Allt för att vi inte skall dras med av yttre faktorer som gärna slår undan benen på oss.

Då kan det bli lite lättare att stå pall. Att inte ge upp så lätt.

Då påminns vi om att vårt värde inte sitter i det vi gör utan i den vi är.

Om vi lyckas hålla fokus på målet kan klara att låta vissa saker som vill slå ned vårt mod få mindre uppmärksamhet. Lättare sagt än gjort. Men då är det bra att ha goda vänner som hjälper oss uppmuntran.

Vänner som lägger axeln till och bär är beundransvärda. Världen behöver fler av dom. Det är i livets svängningar dom blir så oerhört viktiga. Kan vara den avgörande skillnaden på att fortsätta istället för att ge upp.

Gör allt du kan för att vara en sådan vän. Det kommer att välsigna dig över tid.

Man kan inte nog uppskatta sådana vänner. Finns egentligen inget som räcker till för att visa den uppskattningen. Men ett ”Tack” från djupet av vårt hjärta kan vara mer än nog. För vi vet vad det står för.

När det svänger mycket, ta det lugnare. Det kommer att bli bättre.

Publicerat den

När tekniken slår knut…

I Norrköping fick jag lära mig den hårda skolan med teknik som slår knut på logiken.

Jag parkerade och använde min parkeringsapp som vanligt. Inte tänkte jag på att det fanns en regel med parkeringsförbud tisdagar mellan 8-11.

När jag sätter på appen dom rekommenderar oss att använda så är det helt okej. Jag kan stå där ett helt dygn.

Inte säger appen ifrån. Liiiiite surt. Det blev en dyyyyyr parkering. 700kr.

Visst är det lätt att förlita sig på teknik. Man behöver inte tänka själv. Faran är att det då blir så här. Man litar så blint att man inte kollar upp

Tänker att så är livet. Vi litar allt för ofta på ”alla” andra. Istället för att kolla själv. Det kan vara rykten, hörsägen. Det kan vara någon som verkar veta. Men man upptäcker att så var inte fallet.

Det kan vara bra att vara lite självkritisk. Lite frågande. Att gå till källan och fråga direkt är en god visdom. Då slipper man missförstånd. Slipper gå fel väg. Slipper föra vidare osanningar.

Liksom min blinda tro att appen hade koll så stod det mig dyrt. Så kan det bli när man inte kollar upp källan. Det kan stå oss dyrt. Skada mer än man tror. Förtroenden kan rasa och bli svåra att bygga upp igen.

Så, innan vi drar för snabba slutsatser så är det bra att kolla upp det lite först. Då finns det goda förutsättningar att inte missförstå eller bli missförstådd.

Publicerat den

Röd och gul och vit o svart gör detsamma har han sagt…

När jag var liten fick jag lära mig en liten kör. Gång efter annan påminns jag om den. Den går så här:

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord:
röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Vi delar in oss i olika i olika fack, värde, bakgrund, kompetens, etnisk tillhörighet, rik, fattig, ja på massa sätt.

Men det gör detsamma vilka vi är, vart vi kommer ifrån.

Jesus älskar oss alla ändå.

Tänk om det kunde vara så bland oss människor också.

Publicerat den

Rötter – kan aldrig göra anspråk på att cementera något

En dag kommer vårt ”nu” vara framtidens folks rötter.

Ibland ha vi allt för lättvindigt ratat våra rötter. Personliga men också organisatoriskt. Som att det nästan är pestsmittat. Det var väl att ta i men ändå. Rötterna har ju fört oss till det vi är idag. Så något gott är det ju med rötterna. Lärt oss både sådant som gjort gott. Men också sådant som vi fått sämre frukt av.

Men en sak är säker. Vårt ”nu” är framtidens rötter. Det ger oss en vink om att vara ansvarsfulla.

Kronan på trädet söker sig mot ljuset.

Något av att söka sig mot framtiden. Inte mor rötterna. Likväl är rötterna viktiga. Dom hjälper till inför framtida tillväxt. Rötterna vill att trädet ska utvecklas och bli större. Inte att det ska bli kvar i ett litet träd. Därför tänker jag att rötter kan aldrig göra anspråk på att cementera något. Att det alltid ska se ut som det alltid har gjort. Rötter vill tillväxt och förändring. Rötter vill att man sträcker sig mot ljuset. För då kommer rötterna i sin bästa position. Dom kan växa till och ge trygghet. Samtidigt som dom skapar kraft till tillväxt.

Rötter i dålig mylla skapar sämre förhållanden.

Rötter ska omge sig med god jord. Annars är det bättre att flytta trädet till bättre jordmån. Sett på tv hur man kan flytta stora träd. Kan vara behövligt när trädet står på fel plats med fel förutsättningar. Kanske haltar bilden kraftigt när jag tänker att vi kan tillföra näring från nuet i våra rötter. Då kommer det rätt näring till dåtidens erfarenhetsrötter. Och våra rötter får en rätt och sund påverkan på vårt nu och vår framtid.

Likaså är ytliga rötter sämre rustade inför framtiden. Det är gott med rötter som går djupt.

Om vi inte vårdar rötterna så dör till slut växten.

En växt kan leva länge i för liten kruka. Men det lever med största sannolikhet under begränsade förhållanden. Den växer inte speciellt mycket. Utan lever ”på nåd” typ. Men om vi tillför ny jord, bättre utrymme så mår växten bra.

Vi behöver vårda vår historia. Den välsignar oss. Men den kan aldrig göra anspråk på att styra framtidens förändringar. Men dom hör lika fullt ihop.

Rötter vill alltid se utveckling.

Säger aldrig att det var bättre för. Rötter ser alltid framtida tillväxtförändringar som sin största glädje.

Vi hade aldrig varit där vi är idag om vi inte haft våra rötter. Ödmjukt får vi nog erkänna det.

Så ……

Rötter – kan aldrig göra anspråk på att cementera något. Rötter vill alltid se utveckling och gläds när så sker.

Publicerat den

Söndagstankar – ”Jag har kommit för att ge dig min frid”

Det finns så mycket som oroar oss människor. Som skapar ofrid. Sådant som skakar om inom oss.

Att då få uppleva att friden sänker sig inom oss är fantastiskt.

Jag har sett det i förbönssituationen. Där någon som blir berörd av Gud. Man ser hur lugnet fyller personen. Friden tar över. Det är en mäktig stund. Jag har känt det själv. Hur jag varit orolig inom mig. Så kommer Gud och berör. Det blir lugnt och stilla. Det är en underbar känsla. Det är som en storm som bedarrar och allt blir stilla.

Min hälsning till dig idag är att Jesus har kommit för att ge dig sin frid. Känn ingen oro. Tappa inte modet. Han är med dig.

Publicerat den

Med livet som insats inger respekt

Att möta människor som arbetar för den goda saken skull med livet som insats väcker respekt.

Vi som bor i Sverige är så lyckligt lottade. Jo, det skjuts i vårt land också. Men när man hör livsberättelser där man levt mitt i ett krig, mist sina kära, blivit beskjuten och skottskadad så bleknar mycket.

När man möter människor som väljer att stanna i sitt land för att göra en insats bleknar många andra insatser som görs.

Idag landar jag hemma igen efter en vecka i Kenya. En vecka som inte handlade om massa djur. Inte massa shopping. Inte att turista på en häftig sandstrand. Nej, denna vecka har handlat om att möta människor som vill göra skillnad i sitt land. Jag kan tryggt leva vidare i min svenska lugna hemstad. Andra vände hem till tex Sydsudan. Där freden spirar men är fortfarande skör med oroliga yttringar som ploppar upp. Till länder där områden inte är lämpliga att vara i om man vill behålla livet.

Kontrasterna är stora. Dom är tillbaka i olika sammanhang som kan innebära att man får betala med sitt liv. Jag hamnar i en stad där jag kan känna mig trygg. I ljuset av Sydsudan är Jönköping fred på jorden.

Dessa människor sporrar mig att göra lite till för att stötta dom. Det är så lätt att tappa fokus. Men dessa hjältar påminner om vikten av det jag gör dagligen. Att skapa överskott för att hjälpa behövande.

Dom är hjältar som inger respekt.