Författare: pedherskoog

Kanske är det så att vi människor gärna tar genvägar. Inte minst när man är på IKEA. Alltså, det är jobbigt att man måste gå i labyrinten när man vet vart man ska. Då är det skönt att ta genvägarna mellan avdelningarna. 

När vi åkte bil i Tanzania sökte Bengt genvägarna. Allt för att komma fram fortare. 

Jag minns hur det var när jag var liten. Vägen hem var allt annat än genvägar. Jag hade verkligen inte fattat att man skulle hem direkt. Det fanns ju så mycket roligt att göra på vägen hem. Minns att jag insåg att jag nog varit borta ett tag när alla mina skolkompisar verkade ha försvunnit.  

Har försökt att komma igång med lite, ja vi kan kalla det för, träning. Det är mycket promenad just nu. När jag var ute igår kväll tog jag en ny väg. När jag gick där hade jag läge för att ta en genväg hem. Men i träning är inte genvägar bra vägar. Dom vägarna gör det bara svårare att komma tillbaka. Man behöver vara uthållig en längre stund/tid. Så det blev en längre väg istället. 

När jag sprang mycket i Vrinneviskogen i Norrköping fanns det många möjligheter att välja olika spår för att få en något längre löprunda. Det gjorde att det lättare att tänja på gränserna och orka lite längre. 

I livet försöker vi ibland ta genvägar för att få det lättare. Fats jag tror inte dom genvägarna är så bra. I alla fall inte alltid. För att livet ska få en bra stadga behöver man ibland gå hela vägen. Inser att det låter inte så glamouröst direkt men det ligger något i det. Livet har inga hållbara snabba vinster. Vi tror det bara. 

Visst kan det vara så att genvägen tar oss snabbare fram. Men vi misssar mycket viktigt efter vägen. Sådant som vi kommer att behöva längre fram. I det korta perspektivet ser det ut som en vinst. I det längre har vi tagit nitlotten om vi använt för många genvägar. 

”Det finns ingen slump i idrott. Det är bara  träning och åter träning.” Till och med hård träning menade man. Ungefär så sa flera idrottare när dom intervjuades innan matchen mellan Sverige och Bulgarien i fotboll. Kanske är det så i livet också. Inte så romantiskt direkt. Men kanske kan det vara samma känsla i livet som när jag lyckades att springa nästan två mil för första gången. Det var en underbar känsla. (Kommer kanske aldrig uppleva det igen). En sådan känsla är det i livet när man gått hela vägen och lyckats. En genuin glädje och tacksamhet. 

Så kanske ska vi försöka blunda för genvägarna. Dom kan kännas som bra val i det korta perspektivet. I sin förlängning kan dom dock bli senvägar. I det ljuset blev dom felval. Välj istället att gå hela vägen. Det vinner du på.