Ett Ord För Dagen – Att vara på fel ställe

22 november 2026

”Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.”
— Lukas Evangelium 15:17-20 —

Visst är det en knepig känsla att känna att man är på fel plats. Undrar vad det är som händer inom oss när den känslan infinner sig. För ofta vet vi ju inte med säkerhet hur läget är.

Jag minns när jag var på väg hem från USA för många år sedan. Jag hade rest till Florida. Tanken var att om jag reste själv till USA skulle det tvinga mig att våga använda engelskan och utveckla den. Vilket blev ett lyckad resa i det hänseendet. Jag sitter där vid gaten och får helt plötsligt för mig att jag har nog missat något. Hade ingen aning om vad det var. Känslan bara fanns där. Till slut går jag fram till en personal och frågar lite försiktigt om ”jag glömt” något. Och mycket riktig. Det hade jag. Jag skulle gå till en apparat och checka ut mig från landet via fingeravtryck bl.a. Lite kul var det att när jag stakade iväg så hade visst fler samma känsla. För en efter en kom efter och gjorde samma sak. En ganska märklig känsla vi är utrustade med.

Skulle tro att just denna förmåga har vi på fler områden i livet. Känslan av att vi hamnat fel på något sätt. Det kan ta ett tag innan vi förstår signalerna. Kanske lika länge att våga och kunna göra något åt dom.  Men klart är att vi nog behöver vara mer uppmärksamma på den känslan. För den är för det mesta ganska rätt.

Det ända sättet att bli av med den känslan är att följa den och rätta till den. Först då kan man få ordning på känslan och på det viset känna att man är på rätt plats i rätt tid. Det välbefinnande som då inträder är så skönt. Vi mår bättre.

Sonen som hade lämnat din far gjorde inget fel när han tog ut sitt arv tänker jag. Visst, han kanske inte uppskattade livet hemma tillräckligt mycket för att stanna kvar. Valet ledde honom dock in på fel väg i livet. Till en början uppfattade han inte det. Men med tiden kom den gnagande känslan av att vara på fel plats. Fel på många sätt. Störst var upptäckten av att den rätta platsen var ju hemma hos Far. Då insåg han att han verkligen var på fel plats. Då gör han det bästa valet han kunde göra – att vända hem igen. Jag tror att det är många som skulle behöva vända hem igen.

Hur detta fungerar? Ja, det är inte enkelt att förklara. Om det någonsin går att förklara. Men troligen är det en gåva vi människor fått för att kunna vara rätt i livet. Därför gör vi bäst i att följa den känslan. Ju fortare desto bättre.

För borta bra men hemma bäst!

🙏

Herre, hjälp mig att uppskatta det jag har hemma. Och om jag hamnat fel, hjälp mig då att hitta hem gen.

Amen