Att vara bänkad ….

Att vara bänkad har sina sidor. Speciellt igår.

Är på ju på utbildning. En riktigt lång dag på studiebänken hör inte till vanligheterna precis. Får erkänna att det känns på. Men det är samtidigt givande att få dela erfarenheter. 

Det är ju inte alltid så svart och vitt. Att få fram nyanserna är så viktigt. Att hitta bron mellan teori och praktik. Hitta sambandet mellan bokstav och verklighet. 

Det man tror är givet är inte alltid så som det blir i slutändan. Det brukar ju heta att myntet har två sidor.  

Tänk vad mycket erfarenhet det sitter i skolbänken som läraren kan dra nytta av. Samtidigt är det nyttigt att spegla sin egen kunskap med andra för att justera och korrigera sin tror på sin egen vetskap.

 Så när kvällen kommer är det skönt att bara koppla av. Det blev en tur till Evergreen. Lite mat i vänners lag. Det goda samtalet. Inte styrt av studieschemat. Bara flödar utifrån vart tankar leder. Det är gott. Dela glädje med varandra. Det gör att man på något sätt hittar en god känsla att somna i. 

Det slår mig att i en kurs är det nog lika viktigt med just sådana samtal som kurslektionerna. 

Jag ska bli visare….

Jag ska bli visare. Ja, inte en visare på en klocka. Jag ska utbilda mig. Just nu går jag en kurs inom Erikshjälpen som handlar om att vara chaufför. Att kunna förstå bokningsprocessens situation, förstå chaufförernas vardag mm mm. Enkelt sagt hur det går till att hämta varor till våra butiker och vad det kan innebära.

Hur viktigt är det inte att vi har en attityd och inställning att vi aldrig är färdiga i lärandet. Att vi ständigt har något nytt att förstå och kunna. Att vi aldrig kan säga ”kan allt”. Ibland är vi väl för mycket barn då vi verkligen handlar som om vi kan allt.

Nu ska ju inte livet vara en stress i lärandet. För mig handlar det om att det finns alltid något som kan tillföra det jag redan kan och vet. Det finns alltid en medvandrare som vet lite mer än mig på något område. Något som kan tillföra något bra i mitt liv.

Många gånger kan ju en persons erfarenhet ge så mycket mer än en veckas kurs. Varför? Det är något som själva livets utförande har lärt. Ingen teori utan något som skett i praktiken. Något som visat sig fungera i verkliga livet. Det ger så mycket mer än bara teoretiska funderingar som borde funka. Som borde funka bara för att någon dragit några slutsatser av ”logiskt” tänkande.

Visst är det skönt när du upptäcker att det du själv fått erfarenhet och lärt dig bekräftas av att det fungerar. Sen går du en kurs och inser att du redan förstått det och praktiserat det.

Samtidigt tror jag att vi har mycket kompetens och kunnande som ibland behöver hjälp att sorteras. Då blir en utbildning ett bra redskap. Att få ordning på sitt kunnande. Att inse vad man har och hur man använder det. Därför behöver inte en utbildning inom ditt företag vara ett hot utan en möjlighet. Vi behöver inte säga att ”det där kan jag redan”. Utan vi kan få känna bekräftelse och kunna sortera det vi redan. Så blir vi bättre på att använda vår kunskap.

Ja, om jag blir visare får andra bedöma. Men kurs är det som gäller just nu…….

Ingen kan göra allt men alla kan göra något

  I söndags hade jag förmånen att vara med på en stödkonsert för flyktingbarnen. Det var i Söderköping. Erikshjälpen hade förmånen att få ta emot dom gåvor i pengar som konsertdeltagarna ville skänka till att hjälpa flyktingar.

Vårt fokus denna eftermiddag var flyktingbarnen som nu befinner sig i Libanon. Dom är i behov av medicinsk vård och skola. Dessa barn som troligen har hemska bilder och minnen från kriget i Syrien.

Tänk att över 150 personer har tid att komma en söndagseftermiddag i allahelgona för en insamlingsgala.

Jag läste på nätet att man beräknar att 30 miljoner barn var på flykt. 2013 kom 25000 barn ensamma (utan mamma och pappa) till 77 länder. 8% av alla som flyr till Europa via havet är barn vilket är över 26000 barn. Till detta läser vi om alla döda barn, barn som lever i chock. Barn som frågar efter mamma men vet inte att hon är död.

I Libanon lär det finnas en miljon flyktingar som behöver hjälp. Hjälp med mat och mediciner. Med boende. Med allt. Vi i Sverige har det oerhört lindrigt när vi tar emot några tusen. Ändå har vi problem. Tänk efter om vi skulle få en miljon människor från Syrien till vårt land. Vi måste bara hjälpa på något sätt.

Att barn far illa i detta tvivlar nog ingen på. Hjälp erikshjälpen att hjälpa dessa barn.

Hade du inte möjlighet att vara med men vill ge ändå? Då kan du swisha din gåva till Erikshjälpen på nummer 1239009283. Märk din gåva med ”flykting Syrien” tex.

Tack för att du vill vara med. Tänk om du vill skänka 100kr tillsammans med alla som läste denna blogg idag. Då skulle vi kunna hjälpa många barn. Tack för din gåva.

”Dom som gått före”

IMG_9327Alla Helgonahelgen – alla helgons helg – en helg till minne av alla dom som gått före – är en helg långt mycket mer än mörker och sorg.

Av naturliga skäl är denna helg fylld av saknad och många gånger tårar efter en kär vän som fått avsluta sin livsvandring på denna jord. Det blur en helg där många tänder ett ljus och minns. Ljuset blir på något sätt en bro mellan minnen och nuet.

Gått före …..

Vi säger ganska ofta så om den som dött. Gått före. Före till vad? In i det vi kallar död. In i det vi alla en gång ska göra. Men det ligger något hoppfullt i detta uttryck också. Att gå före till något.

Gått före ….

I min tro ligger det något hoppfullt och tryggt. För i den finns det verkligen något man går före till. Himlen och gemenskap först och främst med den Jesus jag tror på. Men också med alla dom som redan är där. Då blir dödens skiljeväg mer en paus än någon evig skilsmässa med någon. Det finns verkligen något där bortom vi kallar död. Något att gå före till.

Gå före ….

Himlen – den plats där vi ska tillbringa evigheten – är den kristna trons yttersta härliga mål. Vägen dit är en vandring med den Gud jag tror på och alla människor jag har förmånen att träffa. Tron blir en bärande kraft genom livet. Himlen är den värld där ingen sjukdom finns. Den perfekta världen av renhet på alla plan. Jag tänker den som ett nyfött barn. Kanske du minns det. Så oförstört vackert.

Gå före ….

Denna helg påminner oss om att många redan är där. Redan framme och vi andra är på väg. I det finns egentligen inget mörker. Saknad, ja, men ljusa minnen och en ljus framtid. Då blir det en stor tacksamhet som kryper fram. Tacksamhet för vad dom som gått före fått betyda för oss. Även en tacksamhet för vad vi har att vänta. I den värld vi lever är det fyllt av missljud och missräkningar. Inte alltid så lätt att uppskatta denna värld och detta liv. Men handen på hjärtat fylls den av väldigt många ljuspunkter också. Men vi har något ännu bättre att se fram emot. Något oförstört vacker underbart. Som doften efter ett stilla regn en varm sommardag. Som vårens nyutspruckna vackert gröna löv.

Alltid på väg …..

På något sätt är vi ett folk alltid på väg. På väg till denna underbara värld som så många gått före till. Ingemar Johanssons låt ”Alltid på väg” beskriver detta så bra: ”Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination bortom det vi kallar tid och rum. Detta mål ger mig mod, ger mig kraft, ger mig inspiration till att möta åren som jag nu har framför mig. I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land, löftet om att jag hör hemma där. I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand, att få möta Herren ansikte mot ansikte. Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand som Herren sträckt mig. Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om detta osynliga land som kallas himlen. Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull, livet är då ren fåfänglighet. Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull. Du vet, graven som blev lämnad som blev funnen tom.”

Kanske vill du be med mig denna bön en dag som denna:

Gud, jag vill också följa med till den plats som dom andra gått före till. Jag vill dela detta liv med dig Gud. Så jag ber dig att redan nu få starta denna vandring med dig Gud här på jorden. Var en del i mitt liv Gud så vill jag vara en del av dig. Hjälp mig att tillsammans med dig Gud leva ett liv som leder mig till himlens värld. Så att jag inte går vilse den dagen det är dags för mig att ”gå före” någon annan till den plats som kallas himlen. Amen!

Lättare att hålla på ett lag med medgång….

IMG_0991För ett år sedan gick jag på min hittills första och ende fotbollsmatch. Det var IFK Norrköping mot Örebro. Då kämpade IFK för att stanna kvar i högsta ligan i vårt avlånga land. Det var liksom att vinna eller försvinna. Inte var det fullt hus på arenan. Det var många stolar som stod tomma. Minns att jag tyckte det var lite pinsamt. Örebroklacken kunde göra sig hörd trots att dom var så få. Det tyckte jag var rätt märkligt.

    Man kan lugnt säga att det var precis tvärtom i sista hemma matchen. Då var det utsålt. Nu i serieledning. Vilka kontraster.

    Kan bara konstatera att det är klart enklare att heja och supporta ett lag i medgång. Matchen jag såg vann dom och säkrade nytt kontrakt. Och tur var väl det. Annars hade dom inte varit där dom är idag.

    Jag vill påstå att matchen för ett år sedan var nästan viktigare än matchen idag. Den la grunden till dagens möjlighet att ta hem titeln.

    Allt för ofta är vi medgångsmänniskor. Vid motgång lämnar vi in. Då gör vi något annat. Sällan lämnar vi i medgångstider.

    Kanske är jag lite annorlunda i detta. Jag tror att det är bättre att lämna över i medgångstider. Det blir mycket bättre för efterträdaren. Att få möjlighet att få rida vidare på den vågen ger ett så bra avstamp mot ännu bättre tider. Självförtroendet växer. Man mår så mycket bättre av det. Det gläder mig så mycket.

    Att stå kvar i motgång kostar mer. Det betyder oerhört för den som lever mitt i motgången. Det är där något fint skapas för tiden då det vänt. Där svetsas man samman.

    Nu hejar vi på IFK Norrköping. Om änglarna vinner och Norrköping kommet tvåa är det inte fy skam det heller. I ljuset av förra säsongen är redan IFK Norrköping klart vinnarna.

     

    Varför……..?

    Varför är det så att om man känner sig ensammen erbjuds gemenskap inte tar den möjligheten? 

    Varför är det så?

    Varför tar man inte möjligheten till gemenskap när man erbjuds det? 

    Varför är det så?

    Varför tackar man nej till gemenskap när man egentligen längtar efter det? 

    Varför är det så? 

    Varför tar man inte emot en utsträckt hand när den erbjuder det man efterfrågar? 

    Varför är det så?

    Jag bara undrar…….

    En skum kväll

    Ikväll var det en skum kväll. 

    Ja, den var väl inte mer skum än andra vanliga kvällar i sent oktober. 

    Men när man åker hem vid 16-tiden och det redan är skumt ute då känns det som att hösten tagit sitt grepp om livet. 

    Molntäcket låg som ett lock över stan och det gjorde väl inte inte saken bättre. 

    Det tråkiga med denna tid är väl inte i första hand höstens mörker. Den kan man ju tända levande ljus och på så vis liva upp. Nej, det tråkiga är att vi gärna stänger in oss. Samtalen över stängslet uteblir. Rörelsen runt omkring avstannar och det blir onödigt tyst. 

    Mötet mellan oss människor är så viktigt. Ensamma människor blir mer isolerade än dom behöver bli. Vi tappar ”kollen” på varandra. Inte kontrollen. Utan möjligheten att kunna hjälpa och stötta. Upptäcka bristen och brustenheten. Uppmuntran till någon blir inte heller av. 

    Så nu får vi vänta med dom små lustfyllda samtalen över staketet. Det tycker jag är lite skumt. 

    Ljuset är alltid starkare än mörkret – tänd ett ljus vid din dörr

    Fotograf: Ina

    Så många gånger har vi på olika sätt manifesterat för eller emot något. Vi har velat visa vår åsikt. Vi har gått i demonstrationståg. Skrivit artiklar. Bloggat. Skrivit på protestlistor. Allt för att visa vår åsikt tydlig.

    I den rasistiska våg över vårt land och Europa behöver vi på något sätt resa oss upp.

    Läser om Anders Pihlblads krönika. Han citerar Bibeln. ”Ljuset är alltid starkare än mörkret”. Och det är så sant.

    Varför inte tända ljuset hemma. Varför inte sätta ut en ”ljus” vid dörren. Tänk vilken lyskraft det skulle innebära i en tid som denna. Kan någon ta fram ett pins som är som ett ljus? Då kan vi ha det på vår jacka och visa att vi vill ljus och inte mörker.

    Ljuset övervinner mörkret. Alltid. Det innebär att är vi ljus blir det ljust. Medan andra tänder eld på förläggningar ”tänder vi en moteld” som trycker bort denna rasism.

    Nu är ju allahelgona helgen redan ljusets helg. Men kanske kan vi under en längre tid tända ljus för att visa att vi står tillsammans. Det är också ett sätt att säga ifrån och säga ja till kärlek mellan folk. En tyst men kraftfull ”demonstration”.

    Kontrasterna blir påtagligt närgångna. 

    Igår kväll kommer jag hem rätt trött efter 11 timmar på jobbet. Värmer en paj och sätter mig tungt i soffan. Får erkänna att jag var rätt trött. Lite sliten efter två intensiva dagar efter en kort helg. 

    Så slår jag på tvn. Ser bilder på familjer dom flyr med sina barn på armen, sina gamla som stapplande försöker följa med, i båtar som knappt räcker till. 

    Då händer det. Vad är en elva timmars lång arbetsdag mot dessa flyktingars resa? Kontrasten blir påtagligt närgången. Vad är min oerhörda mycket bättre situation mot deras? Helt plötsligt känner jag mig inte så trött längre. Dom är ju helt slutkörda efter att bara kommit över vattnet. Sen ska dom ta sig vidare. 

    Jag blir istället så uppgiven. Det är så orättvist. Det måste bli en ändring på detta. 

    Vi har lite att fundera på i vår värld. Tänk om vi kunde ändra på läget……