Etiketter

, , ,

Igår var det ju en fantastisk dag. Denna fantastiska dag skulle avslutas med ett kvällsdopp i Hjälmaren.

När jag går ut till bilen upptäcker jag att det regnar. Men det fick inte mig att tveka.

Men när jag kommer ner till Bergaön och det tänkta doppet blir det stopp. Vinden piskar upp vattnet. Det ska ju inte hindra kan man tycka. Men känner man Hjälmaren så är det inget gott tecken. Vattnet var så grumligt. Så jag vänder hem besviken.

Men när jag gör det så upptäcker jag den underbara solnedgången.

Himlen blev så magisk. Dom mörka tråkiga molnen fick en så vacker färg.

Lite längre fram syntes regnbågen.

Du kan tro att besvikelsen hade försvunnit. En sådan vacker kväll det blev. Mitt i besvikelsen och regnet.

Kanske kan det få påminna oss om att det kan finnas mörka moln i livet. Men med rätt ljus ser dom inte så skrämmande ut. Och Gud vill påminna oss om sin löftesbåge. Det ska inte bli någon hemsk ”flod” av det. Utan det kommer att bli bättre.

Solen påminner oss om, mitt i regnet, att den finns. Den speglar sig i regnet. Det är som att han visar sin närvaro mitt i det tunga.

Jag har aldrig sett regnbågen i mina tårar när jag gråtit. Men jag tänker att den finns där. För Gud lyser på oss i vår sorg. Och när vi stillat oss i vår gråt kan vi förnimma hans närhet. Som att regnbågen kommer fram.

Och visst är det så att när regnet fått komma en varm sommardag så blir det så friskt. Ofta då får vi se regnbågen.

Tack Gud för att du påminde mig om det igår. Att mitt i besvärligheter lyser din nåd fram.