Vad är atmosfär egentligen ?

Vad är atmosfär egentligen?

Somliga skulle säga att det är olika lager av luft eller skikt ovanför vår jord.

Andra skulle säga att det handlar om vad det luktar.

En som kan skulle nog säga att det är ett lager av gaser som omger en himlakropp. Eller en enhet för gastryck.

Jag funderar på att atmosfär är en känsla i luften som vi tillsammans skapar utifrån hur vi är och för.

För visst är det märkligt hur en atmosfär kan vara så ansträngd att man nästan kan ta på den. Bara för att vi är arga eller irriterade på varandra. Kanske tom tänker illa om någon. Hat i luften liksom misstro skapar en unken atmosfär. För att inte tala om dåligt prat.

Men tänk vad glädje, omsorg, tro på att det fungerar, välkomnande skapar god ljuvlig atmosfär. Genom att folk trivs ihop skapar det en väldoft. När vi tänker, tror och pratar gott om någon eller något skapar det en god atmosfär.

Så hur funderar jag idag? Jo, att idag har du och jag en fantastisk möjlighet att skapa god atmosfär omkring oss. I det sammanhang vi rör oss i. I sådan atmosfär drar människor till sig. För där trivs man.

Skärmtiden ökade med 223%

Det finns en finnes idag på våra mobiler. Man kan få reda på hur mycket skärmtid man har. 🙈😱🧐

Inte alltid så kul. Men troligen är det en mycket bra finess. För troligen är det så (!) att vi har på tok för mycket för skärmtid. Det är inte bra för våra ögon och hjärna. Så vi behöver med all säkerhet dra ner på vår skärmtid. Tv, iPad, mobil, dator är många källor till skärmtid.

Igår blev jag klart överraskad. Jag hade ökat min skärmtid med 223% (!). Galet mycket. Nu tittade jag närmare på vad som stod. ”…till ett genomsnitt på 5 minuter per dag”. 😳😁🤭😂 Då var det ju inte så farligt. Sanningen behöver väl sägas. Det är den mobil jag har liggande hemma och den använda lite. 🙈

Men man kan ändå reflektera lite…

Vad gör vi av vår tid? Vad utsätter vi oss för? Är det nyttigt för oss?

Samtidigt finns det en annan sida av skärmtid. Det är en gemenskapsform som vuxit fram. Om den ersätter all fysisk gemenskap är det något sorgligt över det. Samtidigt är det en fantastisk möjlighet. Att på ett billigt sätt ha kontakt med människor över hela vår jord. När man flyttat en del som jag gjort är det så roligt att hålla kontakt med vänner från platser man bott.

Men kanske man istället för att chatta med varandra ringer ett FaceTime-samtal, Skype eller något annat media som blir gratis. Då kan mediet verkligen bli ett fantastiskt redskap till att hålla kontakt.

Hur vill du ha det när du har dött?

Hur vill du ha det när du har dött?

En fråga som jag tror dom flesta av oss skjuter på att svara på. Det är en tung fråga tror jag. Svår att tala om. Svår att fråga om. Men troligen en av dom viktigaste frågorna att svara på.

Denna helg påminns vi av att livet är inte för evigt på denna jord. Vi vet och inser att morgondagen vet vi inget om.

Denna helg har jag reflekterat över hur jag skulle vilja ha det om jag skulle dö. Om jag har några önskningar angående min begravning. Min slutsats har blivit följande:

För mig får mina barn göra som som känner att dom vill göra. Dom får bestämma hur dom skulle vilja forma en ev begravning. Om den ska bli offentligt eller bara deras privata avsked. För jag har landat i att en begravning är dom anhörigas avsked. Jag är ju få redan död. Så dom får helt enkelt forma den som dom känner sig bekväm med. Det är helt okej för mig. Om man ska sjunga något får man, om man vill, gärna välja sången ”Han är min glädje Han är min sång. Honom jag prisar livsdagen lång…” Den älskar jag att sjunga.

Hur vill du ha det? En begravning är bara styrd av traditioner. Finns inga lagliga regler som man måste följa. Du är fri att tycka och tänka och forma. Men våga prata om det. Våga formulera en tanke om din utgång ur detta liv.

För mig personligen är det viktigare att fundera på hur jag tänker det ska bli med det som sker med mig efter det vi kallar för död.

Så här tror jag:

Att det finns en evighet beredd för den som tror på Gud. Om vi vill leva i himlen och med Gud efter döden så bestämmer vi den vägen medan vi lever. Då bekänner vi oss till Gud medan vi lever. För varför skulle vi vilja leva med Gud i en evighet om vi inte vill leva med honom i ett begränsat liv på kanske typ 80-90 år här på jorden.

Så för för mig påminner denna helg om, åtminstone, två viktiga saker. 1) Hur är mitt förhållande till Gud och det eviga? 2) Hur vill jag ha det när jag är död? Hur ska min begravning gå till tex? Svaren på dessa frågor är på ett sätt enkla. 1) Genom att jag med min mun bekänner och i mitt hjärta tror att Jesus är min frälsare så är vägen öppen till himlens evighet. 2) Genom att formulera några tankar inför vår utgång ur livet hjälper vi våra nära och kära att veta hur dom kan göra med tex begravningen.

Dom frågorna är inte farliga att reflektera över en helg som denna.

Så vad blir dina tankar omkring din utgång ur livet?

Gått före….

Det finns vissa dagar på året som i traditionen är rätt mörka och sorgliga dagar. Långfredagen och denna dag som inne är – alla helgons dag.

Men för är dessa dagar mer ljusa än mörka. Idag tänker vi på dom som gått före. På dom som fått avsluta sitt jordeliv.

Man fylls av tacksamhet för dom man tänker på. Deras jordeliv gav ett exempel.

Minnen från dom vi minns påminner oss. Dom får händelse spelas upp som en repris för vår inre syn.

Men denna dag ger mig också hopp. Hopp om en värld bortom detta liv. Bortom det vi kallar död. För oss som har en tro blir döden inte definitiv. Vår tro ger oss ett hopp om himlen och ett evigt liv. Därför blir inte döden en skiljeväg och ett farväl. Det blir mer av att någon går före med ett ”på återseende” på läpparna. Och vi kommer förr eller senare efter.

Denna dag påminner oss livets skörhet. Om livets begränsing. Men hoppet väcks om ett ny land av evighet. Där vi får leva i en klart bättre miljö än denna jord. Hur vacker den än är. Där ingen sjukdom finns. Ingen sorg. Idel glädje.

En avgift som kostar mer än den smakar

I går åkte jag över Motalabron. Det kostade 5kr. Sen kommer det en räkning på dessa 5kr. Ett kuvert. En räkning. Ett porto. Jag har alltid funderat på hur detta system kan gå ihop.

Jag hittade en artikel som blåser liv i den undran. Det går inte ihop helt enkelt. SVT har visat på att det kostat 10kr att skicka denna räkning.

Om man sköter sin egen ekonomi på det viset får man snart lämna sitt hem. Man skulle gå i konkurs. Skulle jag sköta butiken jag jobbar i på det sättet går det pt skogen. Butiken försvinner och jag med den.

Men staten kan tänka sig att sköta finansiering på det sättet. Det bör innebära att förstå betalar jag avgiften på 5kr och sen får man skjuta till ifrån våra skattepengar.

Rätt sjukt tycker jag….

Hemmalaget har publiken i ryggen ….

Nu kanske du som inte är så sportintresserad slutar läsa. Men kanske kan du hänga kvar en stund i alla fall

När man lyssnar på idrottsmän hör man ofta hur viktigt det är att spela på hemmaplan. Man har hemmapubliken i ryggen. Publiken är som en extra spelare på plan.

Man kan lyfta sitt lag genom sitt stöd på läktaren.

Tänk vad du och jag kan få betyda. Vi kan hjälpa någon fram till att klara en uppgift bättre.

Uppmuntrande stöd och tillrop kan göra att man får fram det lilla extra att lyckas.

Som åskådare kan du välja att bara stå och titta på eller gör allt du kan för att stötta.

Vad är det då som händer inom oss? Vi börjar tro på att det är möjligt. Vi börjar tro att vi kan klara det. Den tilltron blir en extra kraftresurs.

Där vi är behöver vi vara ett hemmalag som hjälper och stöttar varandra. Bestäm dig för att vara det. Det skapar vi-känsla. Eller som man ibland uttrycker det – vi blir som en stor familj.

Prognoser, förutse, scenario, kvalificerad gissning – varför inte bara låta det ske?

Allt för ofta vill vi veta hur det kommer att bli. På jobbet kollar vi prognoser, vi försöker förutse vart det tar vägen osv.

Ibland är det ju naturligtvis helt rätt. Vi ska vara förberedda. För att kunna vidta åtgärder för att göra något åt ett eventuellt scenario.

Ibland funderar vi så i livet. Vi beräknar. Försöker förutse vad som skall ske.

Missar vi vår beräkning kan vi gräma oss. Inte förstå varför vi kunde beräkna så fel.

Men varför kan vi ibland bara låta saker och ting ske?

Liksom låta livet föra oss vidare. Gilla läget. Och det som kommer upp försöker vi hantera.

Ansvarslöst kan man tycka. Ja, men varför då?

Om man bestämmer sig för att göra något av allt som sker är man ju i alla fall beredd på det.

Fördelen med det är att man går inte och oroar sig i onödan. Man sitter inte och tror att det nog kommer att bli si eller så. Utan man lever och det sker.

För somliga av oss är det ett svårt sätt att leva. För andra är det enklaste i hela livet.

Jag tror man kan beskriva det som att leva avslappnat. Med axlarna lite mer nere. I en lugn andning.

Det kan nog kännas som en riskfylld operation att börja leva så. Medger det. Men kanske det ändå ligger något i det. För den som har kontrollbehov är detta ingen uppbygglig tanke. Kanske. Eller så är det just precis det som man då behöver höra. Precis det man skulle må så bra av.

Modet att våga slänga sig ut i detta oplanerade beräknande är ett (kanske) stort steg. Men troligen det bästa steg man kan ta.

Att sjunga in julen….

När man närmar sig jul kan det hända att i vissa kyrkor sjunger man in julen. Jag tror det betyder att man får börja sjunga dom riktiga julsångerna. Att man nu förbereder sig för julhelgen.

Den tiden är speciell. Det har nog alltid julen varit. Den har en annan betoning numera än när jag var liten. Så är det nog med åren. Förr var klapparna viktigast. Sen blir gemenskapen viktigare.

Jag har tillsammans med en grupp redan börjat sjunga in julen. Vi övar julsånger inför klingande julkortet i vår kyrka.

För varje kväll kommer julen lite närmare. Själva huvudorsaken till julen växer fram mer och mer.

Kanske det just är det som är att sjunga in julen. Att ton för ton, takt efter takt, komma närmare själva kärnan i julen. Att sång efter sång inse glädjen i vad som verkligen ligger bakom julen.

Det är kanske först då, efter att sjungit samma sånger ett tag, inser djupet i det. Vi börjar fatta själva poängen.

För det vackraste med julen är att Jesus kom till dig. För din skull. För din situation. Helt enkelt för att han älskade dig så mycket. För varje jul vill han påminna dig om det ännu en gång. Och för att du ska förstå djupet i det vill han väcka sångerna till liv ännu en gång. För att du ska sjunga in julen på ett nytt och levande sätt.

Så varför inte bestämma dig redan nu. Att detta år skall du vara mer närvarande i själva orsaken till julen. Inte i första hand i maten. Inte heller i julklapparna. Utan i själva huvudpersonen.

Är det för tidigt för det? Det tycker inte jag. Vi håller ju redan nu att sjunga in julen. Så att vi färdigövade inför konserterna. Och varför skulle vi inte kunna vara ”färdigövade” inför julen så att vi kan slappna av och vara ta emot budskapet om att en frälsare är född åt oss……

Så sjung du in julen redan nu….

Med doft av….

När jag tvättar min kläder så använder jag sköljmedel. Ingen direkt överväldigande nyhet precis. Nä, det gör vi nog alla för det mesta. Vi gör det för att våra kläder ska må bra och dofta gott.

Alla doftar vi något. Inte så roligt när vi doftar mindre gott. Då bör vi nog fundera lite på att göra något åt det. Men vi doftar alltid något.

Jag kan när som helst framkalla doften av min mormor. Hon doftade på ett speciellt sätt. Du har säkert dofter som är förknippade med goda minnen. (Dom dåliga minnen av doft kan vi väl bara glömma för ett tag). Minnen som blir extra levande när doften finns där.

Vad vill vi dofta förutom sköljmedel då?

Välbehag – att vi har en tillfredsställelse över oss. En ljuvlighet som smittar av sig.

Trovärdighet – att folk får förtroende för oss Man kan lita på oss.

Omsorg – att vi ser till andras bästa. Möter varandra med respekt och kärlek.

Trygghet – att folk i vår närhet känner sig trygga. Inte behöver vara oroliga för att det ska bli jobbigt och obehagligt. Att man kan komma när oron tränger sig på.

Gott – jag tänker inte först på god doft efter en dusch. Utan mer på att det känns gott att vara med någon.

Trivsamhet – att det är så trivsamhet (och ‘rart’ som jag brukar säga) att vara med en person. Man liksom trivs ihop. Man kan vara sig själv.

Jag tror att vi kan välja vad vi doftar. Lika sant att vi väljer doftar i sköljmedel och parfymer. Vi kan försöka leva på ett sådant sätt att det skapar väldoft från oss.

För den doft vi doftar dröjer sig kvar i luften efter oss. Det blir det minne av oss som lever kvar när vi lämnat gemenskapen. Visst kommer alla dofter förr eller senare lämna rummet. Men i minnet kan dom leva kvar länge.

Så vad vill vi dofta?

Ps Har letat så länge efter Grummes sköljmedel. Igår hittade jag det. Närmare än jag trodde. I en affär inte alls långt från där jag bor. Ibland letar man onödigt långt bort. Ds

Det lilla som blir så mycket

Har du tänkt på att lite kan bli så mycket? Att en liten insats som just i nuet kan kännas som ynklig kan i den större bilden bli så mycket.

I helgen hade jag förmånen att dela lite omkring vad erikshjälpen är och det erikshjälpen gör ut över vår värld.

Då berättade jag bla om att man kan bli en Månadsgivare. För varje månad kan man tex ge 100kr. Inte speciellt mycket men kan i sig räcka ganska långt. Om man är 100 personen som ger detta blir det 10000kr varje månad. Under ett år blir det 120000 kronor (!) Under 10 år har man då varit med och gett 1,2 miljoner kronor. Lite blir alltså väldigt mycket. Men det har du ju redan förstått. Vill du kan du vara med.

Men har du tänkt på att din insats vad det nu än är betyder väldigt mycket? Det är så lätt att vi slår ifrån oss. ”Inte betyder det så mycket vad jag gör…”. ”Inte ska jag…”. ”Inte ska väl jag komma här och komma…”.

Du kan göra den avgörande skillnad för någon. Tillsamman med många blir det såååååå mycket.

Lägg din insats tillsammans med någon annan och det betyder mycket.

Uppvärdera det du gör. Tro på att det betyder något. För det gör det.