Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Vart leder vägen?

Vart leder vägen vi har slagit in på?

Vad kommer resultat bli av dom beslut man tar?

Ibland är besluten inte dom man tror man tar. Tänker att man vill fatta ett beslut som man rent logiskt menar sig att man måste ta för att få ett resultat man vill ha. Men det är inte alltid rätt att tänka logiskt. Ibland måste man se på förhållanden, förutsättning, vad för krafter sätter man fart på, hur blir det verkliga resultatet osv…..

Ibland måste man tänka lite annorlunda. Våga ta beslut som inte riktigt går efter logiken. Utan tro på att man frigör kraft som i sin förlängning leder till det resultat som man strävar efter.

Det blir extra tydligt i en frivilligorganisation. Man behöver frigör krafter. Det frigör man genom att locka fram viljan att lägga axeln till. Den kraften frigörs när man får medvind. Tex genom att sälja bättre än förväntat i en butik som den jag jobbar i. Om man då lägger ribban för högt så får man svårt att lyckas. Om man så säljer bättre än tidigare men inte när budget blir det bara minus man ser. Så enkelt är det. Det leder ofta till att man tappar sugen och så ger man upp. Den spiralen leder till ännu mera minus.

Jag tror att man måste våga se vart vägen leder i sin förlängning. Blir det som man tror? Blicken i besluten måste se lite längre bort. Hur bygger vi för några år? Hur bygger du ditt liv för att hålla långsiktigt? Dom snabba vinsterna är oftast inte dom bästa över tid.

Så våga lyft blicken och se längre fram på vägen. Då gör vi dom bättre besluten.

Publicerat den

Folk på vandring

På nyheterna ser jag ett folk som är på väg. Inte så få heller. Man menar att det är 7000 människor som är på en marsch. På väg till USA från bla Honduras. Det lär visst var två sådana stora grupper på väg. En otrolig vandring. Människor i olika åldrar.

Deras längtan verkar vara att komma ifrån fattigdom och otrygghet. Så drivs dom iväg av denna längtan. Eller är det rädsla?

Ett folk på väg. Under dom sista åren har vi sett mycket av folk som vill iväg till något bättre.

Tänker att det ligger djupt ner hos oss att vara på väg någonstans. Vi vill till något bättre. Det är grymt när denna drivkraft måste komma fram för krig och fattigdom blir för mycket för att överleva i.

Men på något sätt är vi alla på väg någonstans. Till något i framtiden som lockar. En drömbild. En längtan. Vi vill till något som kan göra vår situation bättre.

Om vi plockar fram den känslan så får vi kanske bättre förståelse för (om vi nu inte förstod det innan) alla dom som lämnar allt för en tilltro till en bättre framtid.

Jag bara undrar, när skall dessa vandringar ta slut? När ska enskilda kunna göra andra val istället för att överge sitt sammanhang och tro på en framtid i sitt eget land? När skall alla dessa båtfärder och folkvandringar sluta?

Vår värld går sönder mer och mer för varje steg dessa folk behöver ge sig ut på vandringen.

Publicerat den

Om jag fick bestämma…

Om jag fick bestämma….

Kanske har du funderat i dom banorna någon gång. Alla har vi ju bestämt något någon gång. Så bestämma vet vi ju vad det är. Många av oss bestämmer mycket. Fast många av dom besluten är ofta ett resultat av ett samtal och det bara bekräftar vad alla redan sagt.

Men tänk om man fick bestämma där det verkligen behövdes ….

Som när någon drabbas av sjukdom. Tänk om man bara kunde bestämma att den blev frisk…..

Eller där det är krig. Att bestämma att alla måste sluta att kriga. Punkt slut.

Som när någon kämpar med att hitta ett jobb. Man kunde liksom bestämma att det fanns mer jobb.

Tänker också att jag skulle vilja bestämma att all fattigdom försvann. Att sjukhusen hade massa pengar så att det inte fanns några vårdköer.

Det finns en sång jag sjöng när jag var liten.

Om jag fick bestämma då skulle ingen bråka då skulle ingen kivas och alltid vara sams om jag fick bestämma ……

Då kommer himlen till jorden tra lalalalala då kommer himlen till jorden tralalalalala då skulle barnen leka och alltid vara sams

Så tänker jag. Tänk om vi kunde bestämma så att ingen skulle kivas eller bråka. Att alla var sams. Skrivit lite om hur vi är mot varandra. Så det kanske inte är så konstigt att tankarna går till denna sång.

Tyvärr hittar jag inte hela texten. Har du den får du gärna tipsa mig om vart jag hittar den.

Om jag fick bestämma skulle partierna få ordning på kaoset i riksdagen igen.

Kanske tänker du på många saker du skulle vilja bestämma.

En sak vi kan bestämma oss för är hur vi själva är. Vårt sätt att vara. Hur vi vill påverka andra. Så kanske vi kan först vända frågan mot oss själva. Ska något ändras kanske det just måste börja hos oss själva. Ska miljön räddas är det i vår inställning det måste starta. Ska det bli en god atmosfär så bestämmer vi själva att skapa den.

Publicerat den

Kafferepet

Det var i tidiga år. Jag skulle göra min praktik på vårdutbildningen jag gick. Det var dags för några veckor på ålderdomshemmet. Ja, det hette så och fanns på 80-talet.

Det var ganska givande tills jag upptäckte hur det fungerade på rasten och ”kaffe-rasten”. Jag upptäckte att mönstret i samtalen var mindre kul. Den som inte fanns på plats var ”kaffe-brödet”. Alltså att man baktalade (!😳) den som inte fanns på plats. Hur otrevligt som helst.

Fundera på hur samtalet går ibland. Vad har det för atmosfär? Vad har det för syfte? Är någon ”kaffe-bröd”? Baktalas någon? Andas det negativt?

Jag tror att samtalet påverkar oss mer än vi tror. Inte konstigt att folk vill lämna den gemenskapen. När samtalet andas positivt vill man gärna stanna kvar i det. Sådana samtal märks inte tiden som flyger iväg.

Ibland tänker jag att vi borde hellre vara tysta om vi inte har något bra och trevligt att säga. Ja, jag tror du förstår hur jag menar.

Vi kan kanske inte förändra alla andra. Men vi kan börja med oss själva. Då smittar det av sig.

”Sila snacket” säger man lite slarvigt. Men det är inte så illa tänkt. Vi kan sila snacket. Få bort dom negativa och baktalande konversationerna. Och behålla det goda samtalet. Då stannar man i den gemenskapen. Atmosfären blir god. Gemenskapen gör då något med oss.

Slutsatsen vi kan dra är att det är hur vi är och hur vi pratar som skapar den atmosfär vi är i. Och nog tror jag att vi alla vill ha en god atmosfär. Så det som skapar den atmosfären är alltså du och jag. Var för sig eller tillsammans.

Publicerat den

Att göra det svåra enkelt

Att tag i det svåra och göra det enkelt.

Är det möjligt ?

Allt för ofta väljer vi att se det svåra för just svårt eller omöjligt. Så ger vi helt enkelt upp det.

Men en liten fundering en dag som denna.

Kan det ligga något i att man kan ta tag i det svåra som om det vore enkelt? Så att man gör det svåra enkelt?

Kan det vara så?

Det första intrycket och svaret är nog att ”nej, så enkelt är det inte”. Men om man låter det sjunka in lite, låta det bearbeta oss lite, så kanske det ändå ligger något i det.

Jag tänker att det kanske ligger mer i det mentala än vi vill erkänna. Alltså att vår inställning fattar beslut som gör det omöjligt för oss. Hade vi vågat tro att det var möjligt kan det ha funkat.

Vår utmaning blir att utmana oss själva till att tro att det svåra är enklare än vi tror.

Publicerat den

Söndagstankar – i Jesu namn…

”Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.” Kolosserbrevet 3:17

För några av er kanske detta låter hur märkligt som helst. För andra är det det mest självklara i hela världen.

Så olika kan det se ut.

Samtidigt tänker jag hur vi än förhåller oss till denna vers eller tron på Gud har vi en längtan i våra liv.

Att vad vi än gör, vilka beslut vi än tar, så önskar vi att det blir det bästa för oss. Att valen blir efter vad som är bäst för oss.

Ibland tror jag att vi springer för fort in i det vi vill och tror är det som gäller. Glömmer att ställa kontrollfrågorna. Andra gånger är vi kanske för fega. Vi vågar inte riktigt tro och vila i att det är rätt.

Visst ligger det, på ett sätt, en omöjlighet i detta. Hur kan man till 100% vara säker pt vilket håll man än tänker?

Å andra sidan ligger det en stor portion tro och tillit i att man gör rätt beslut i livet.

Det är i detta ljus jag tänker mig denna vers. Att vad vi än gör vill vi göra det i Jesu nämn. Alltså att göra det som jag tror Gud kan välsigna. Tror jag inte att han kan och vill göra det så bör jag nog avstå att göra det. Då blir han min vägledare i livet.

Kan jag då ärligt tacka honom för det han är och betyder i det valet så kan det vara den visshet jag behöver.

Så..,,

Vad du än vill ta dig för, gör det i Jesu namn. Gör det tätt intill Gud. Det kommer att välsigna ditt liv och dina beslut. Hjälp dig att gå på en bra väg för ditt liv.

Publicerat den

Vägledning – men till vilket pris?

Det verkar vara så att idag söker vi coacher som aldrig förr. Vägledare, utvecklare, personlighetskonsulter, terapeuter, personlig tränare och allt vad dom nu kan heta.

Ibland tänker jag att vi efterfrågar det men vet egentligen inte varför. Utan vi hänger på trenden att så gör man. Ska man hänga med så måste man ha en personlig coach.

Från företagens sida kan det vara för att sina anställda ska kunna göra ännu mer för sin lön. Liksom krama ur lite till av kompetens.

Från den enskildes sida kan det vara ett rop ur ångesten att inte räcka till. Rädslan för att inte duga är så stor att man måste bli bättre. Till vilket pris som helst. Så är man i ett ekorrhjul som bara kan sluta i ett brak.

Vi behöver vara försiktiga med vem som får påverka våra liv. Vem vill du egentligen följa? Vem ska få förändra dig? Och om du nu behöver förändras så är frågan av vem och på vilket sätt en rätt relevant fråga.

Idag kan vi betala rätt stora pengar för att bli vägledda. Vi kan göra nästan vad som helst.

Så en reflektion över vem som skall få vägleda just dig är en god ide. Till vilket pris får det ske? Se upp så att du inte blir vilseledd istället för vägledd. Det finns många som lurar på dig biprodukter. Sådant som följer med av bara farten i samma pris. Men tyvärr för det med sig ibland sådant som blir dyrköpt. Så läs det finstilta. Kolla vad som ligger bakom det.

Publicerat den

Hur svårt kan det va?

Du har säkert gjort samma reflektion som jag många gånger.

Hur svårt kan det va?

Att bryta mindre bra mönster verkar vara en utmaning. Du vet dom där situationerna som handlar om att avstå det som dränerar energi. Man vet vad som är problemet. Man vet vad man borde göra. Så gör man det ändå. Alltså, hur svår kan det va?

Vi är ganska klara med att ska vi rädda denna jord så krävs det ett förändrat beteende. Vi vet att vi måste begränsa utsläppen. Återanvända mer. Ändå gör vi precis tvärtom. Hur svårt kan det va?

Ett barn mister sin mamma. Det lever med sin mormor och morfar. Ändå beslutar man först att utvisa barnet till ett barnhem. Hur svårt kan det va? Tack och lov ändrade man på beslutet. Men hur kunde det gå så fel vid första beslutet. Hur svårt kan det va?

Det finns människor som inte klarar sig utan assistent. Ändå dras den hjälpen in. Så blir dom isolerade. Deras liv är tillräckligt komplicerat och nu blir det ännu sämre. Gör om gör rätt tänker jag. Hur svårt kan det va?

Vi har människor som kommer flyende till oss. Somliga väljer att konvertera. Migrationsverket som skulle läsa på och förstå detta misstror fortfarande dessa konvertiter. Nyligen tog en kille sitt liv efter att han ifrågasatts. Man ville inte tro att hans tro var genuin. Hade han hamnat i Afghanistan hade han inte klarat sig som konvertit. Han orkade inte. Tog sitt liv. Andra länder avstår att skicka tillbaka dom. Vi måste få ordning på detta i vårt land. Hur svårt kan det va?

Jag noterar att många gånger verkar vi veta hur det ska vara ändå handlar vi inte så. Hut svårt kan det va?

Men just så är det. Det är svårt. Svårt att ändra mönster. Svårt att ta dom beslut som man gärna vill. Men det är så mycket som påverkar. Sådant som vi inte vill ska påverka men ändå gör det.

Med stor ödmjukhet konstaterar jag detta. Hur gärna man än vill så är det svårt ibland.

Publicerat den

Ett blästrat leende….

Vet inte hur du känner inför ett leende. Inte alltid så roligt.

Var till tandläkaren. Visst är det, inte, det roligaste som finns?

När jag var liten hade jag en tandläkare som nog hatade barn. Ingen bedövning. Körde på så att det gjorde såååå ont. Där växte en tandläkarskräck fram inom mig. Så under många år så var det klart det jag tyckte mest illa om. Att gå till tandläkaren var en pina.

Så fick jag en ny tandläkare som insåg vad som gått snett. Han visste hur han skulle förändra den känslan hos mig. Till slut kunde han laga hål i mina tänder utan bedövning.

Denna gång handlade om att få bort massa tandsten. Vet inte om du varit med om att blästra tänderna. Man får ett leende som nästan lyser. 😁

Smakar vaniljbulle också!!!! 😂😂

Så nu har jag ett blästrat leende. 750 kr fattigare. Men inte kan man klaga på det om man nu får ett vinnande leende. 😁

Publicerat den

Ibland blir det för många varför

Har du tänkt som jag ibland?

Varför blir det så många varför?

Det kan vara stora och små ‘varför’. Dom kan nästan kännas som livsavgörande medan andra ‘varför’ glöms bort ganska fort.

Vissa ‘varför’ kan handla om varför det ser ut som det gör med vår värld. Fattigdom. Vissa har så fantastisk mycket rikedom. Andra har i princip ingenting.

Vissa ‘varför’ tar upp väldigt mycket av vår tid. Vi lägger ner mycket av vår energi på vissa ‘varför’

Jag tänker ibland att vi skulle behöva lägga många ‘varför’ bakom oss. Helt enkelt släppa taget om dom. Välja att inte bemöda oss söka svaren. Bara helt enkelt strunta i dom.

För allt för många ‘varför’ är inte ens värda vår uppmärksamhet. Dom har inte den digniteten att vi ska bära på dom.

Kommer du ihåg den gamla filmen ”Släpp fångarna loss det är vår”. Något åt det hållet tänker jag. Släpp alla ‘varför’ det är vår. Eller ”så blir det vår”. Du blir fri.

Dom är inte värda din uppmärksamhet.

Släpp dina ‘varför’!! Sätt dig själv i frihet. Lås inte in dig i rummet som kräver alla svar på alla ‘varför’ för att kunna lämna rummet.

Släpp dina ‘varför’ så öppnar du ett nytt liv.