Såg en bild som skakade om. En kvinna står med en skylt med jämförelsen mellan summan vi lägger på julhandel kontra kostnaden för migrationen.
Vi kan tycka att det är dyrt med kostnaderna för alla som kommer till vårt land. Men tar man det i relation till alla dom pengarna vi lägger ut på nöjen och julhandel blir det en billig peng.
I relation till vad dessa människor utsatts för blir det ännu billigare.
Själv har jag mött den som, med livet som insats, färdats över medelhavet för att rädda sitt liv. Hade vederbörande stannat i sitt land så hade det också inneburit fara för sitt liv. Så vad var alternativet? Att göra vad det man kunde för att om möjligt rädda sitt liv.
I det ljuset blir det svårt att fundera på vad man har råd med eller inte. För jag undrar om det inte är så att vi allt för ofta väljer vad vi inte har råd med. Alltså sådant vi inte har lust med att ha råd med.
Tro inte att jag menar att vi inte själva får avgöra på vad vi ska lägga våra pengar på. Självklart får vi göra det. Men det blir för mig märkligt att säga att vi har inte råd att ta emot ensamkommande flyktingar när vi kan spendera långt mycket mer pengar på nöjen och annat av mindre betydelse. Betänk bara dom pengar vi lägger på onyttig ”mat” som godis och annat.
Kanske skulle vi behöva omvärdera tänket om ”att inte ha råd” så att det inte går inflation i det uttrycket.
Jag kan inte för mitt liv tro att man flyr från sitt land med allt det innebär bara för att få det glassigt värre i ett okänt land. Jag tror att man helst av allt skulle vilja vara kvar om det bara var möjligt. Så tänker jag i alla fall.
Handen på hjärtat …. kanske är det ändå så att vi har råd med att hjälpa andra. Den som har det knapert i vårt land behöver inte betala speciellt mycket till denna hjälp. Den som har mer pengar har råd att bistå.
Hur det än är så kan jag inte titta min gode vän, som kommit med en gummibåt, i ögonen och säga att vi inte har råd. Jag tror nog att så är fallet för fler än mig.
Dom tre som kom till Jesus med gåvor kallas för ”dom tre vise männen”. Berättelsen om dom är väl inte uttömmande direkt. Dom verkar vara personer som kollar in stjärnorna. Det hade tänts en ny stjärna. I historiens kontext var det något speciellt. Det gjorde att dom bestämde sig för en resa. Till synes en lång resa. Den förde dom till ett stall långt hemifrån deras eget hem. Kanske var det ett slott. Ibland benämns dom som kungar.
Stjärnan i fönstret påminner oss om att en frälsare är född till oss. Det är vist att söka upp honom. Den lyser på på samma sätt som för dom vise männen att något stort har hänt.
Juldagens morgon är en speciell tidpunkt. Julottan kanske för många är ett minne blott. Det verkar som att fler och fler hellre går till en julnattsgudstjänst. Men juldagens morgon är ändå speciell. Den har så god eftervärme på något sätt. Morgonkaffet smakar extra gott då.
Det är fjärde advent. Det är även julafton. Nu behöver vi inte vänta längre. Fjärde ljuset är tänt.
Jag skulle också önska att det blev en vit jul utan alkohol också. Lätt för mig att säga som nykterist. Men när det blir barn som blir drabbade så blir det på tok för mycket. Likaså när kvinnor blir utsatta så är det nog. Tänk om man kunde få ställa in all försäljning av alkohol i ren solidaritet för dom som blir utsatta. Kanske en utopi men tänk om. Tänk om. För en vit jul är det bästa vi kan ge våra barn.
