Söndagstankar – Jesus är lika närvarande efter jul

Jesus får ju extra mycket fokus under julen. Det är ju ganska naturligt. Julotta. Midnattsgudtjänst. Julevangeliet. Julsånger. Så visst är det mycket Jesus. 

Men det fina är att han är lika mycket närvarande alla andra dagar på året. Ingen skillnad. Inte mer än att vi kanske inte går på julotta och läser julevangeliet. 

Han var tydlig i löftet till oss…


Jag är med er alla dagar till tidens slut!

Kan vara ett löfte att påminna sig om då och då. Du är aldrig övergiven. Aldrig bortglömd. Hur än vänner omkring dig sviker och överger så står han kvar. 

Gick och promenerade efter Vätterns strandkant i fredags. Kändes så gott att gå och prata med Jesus då. Att mitt i kylan så kändes det varmt inuti. Och kanske är det just så vi kan beskriva hans närhet. En känsla av om ombonad genuin värme. Som ger en känsla av att inte vara bortglömd utan snarare älskad. 

Och se…..

Vi kan upptäcka att just så är fallet. Lärjungarna var nog lite uppgivna. Osäkra. Ensamma. Han skulle lämna dom i den fysiska världen. Då kommer löftet. 

Han ville att dom skulle förstå, upptäcka, söka, inse att han skulle vara med dom för evigt. Dock i en annan skepnad. På ett annat sätt men lika verklig. 

Det är en bra påminnelse nu när julen är slut och Jesus-tiden verkar vara över.  Jesus-tiden är aldrig över. Kommer aldrig att ta slut. Den kommer att fortsätta i evighet. Så är det. 

Att flytta om……

Var inte orolig. Jag är inte på väg att flytta. Nej nej. Men jag fick lite abstinens. Nja , det var nog att ta i. Men jag flyttade om lite i lägenheten. 

Det är lite kul att göra det ibland. Samma gamla saker men på ett nytt sätt. Och vips, så har man något nytt. 

Precis så är det nog i livet överlag. Det går sin gilla gång. Året efter år. Så gör man en liten justering i livet och så känns allting nytt. 

Skulle tro att det ibland görs för stora förändringar helt i onödan. Men man tror att det måste till bara för att livet upplevs mindre kul. Så gör man en total make over istället för att bara justera lite grann. 

Jag påminns om när Jesu lärjungar var ute och fiskade en natt. Dom fick ingenting. Trötta kom dom i land. Så mötte dom Jesus. Han uppmuntrade dom att åka ut och fiska igen. Först protesterade dom. Dom hade ju nyss försökt utan resultat. Kanske dom tänkte att i så fall borde dom nog ha ny båt med nu trål om det skulle funka. Men Jesus säger något helt annat. 

Lägg ut näten på andra sidan båten. Han ger inte  instruktioner med ny båt och nya nät. Nej, samma nät i samma båt. Bara en viss justering. Hade dom gjort något annat så hade det varit helt i onödan. För på den fisketuren fick dom så mycket fisk att båten blev överfull. Dom behövde få hjälp av sina fiskekompisar.   

Våra liv behöver nog inte alltid dom stora förändringarna. Utan bara en liten smärre förändring. Men den justeringen kan vara nödvändig. 

Om inte lärjungarna hade lagt näten på andra sidan hade dom troligen inte fått fisk den turen heller. Men dom gjorde det på Jesu ord och då fungerade det. Det är när vi upplever att det behövs en justering i livet vi måste göra den. 

På tal om att flytta om….. För somliga är det inte möjligt att flytta om. Man måste ha det som det alltid ha varit.  Tänk vad dumt det kan bli då. Man kan klart se det på bord som vi får in på jobbet att det alltid har legat en liten duk på det. Övriga bordet har blekts av solen  men inte där duken har legat under åren. Eller soffan har blekts på ena sidan för den har stått på samma ställe år efter år. 

Visst låter det lite tråkigt ? Men vi vet ju hur man kan förebygga det. Eller hur? Det är lika enkelt i livet. En liten justering och det känns som nytt. Det behöver inte alltid vara dom stora penseldragen. Eller dom omvälvande förändringarna. Kan räcka med en liten detalj så är allt förändrat. Pröva får du se. 

Citat – ny sida

Idag landade en ny sida på min blogg. 

Citat

Med den sidan vill jag lyfta fram kända och okända människors goda tankar. Att Martin Luther sagt sina berömda ord ”I have a dream” har nog inte många missst. Men det finns så många fler citat att dela med sig av. Av personer som troligen inte skulle få några rubriker eller stora ord om sig. 

Inte för att min blogg ger dom någon större rättvisa i det synsättet. Men dom får i alla fall möjlighet att få liten utrymme. 

Så det blir citat av kändisar men kanske framför allt av den vanliga människan. 

Kolla in det första citatet. Från en person som jag gärna följer på olika sätt. Har ofta något bra att dela med sig på sin blogg. 

Du hittar sidan i menyn. Citat

Trettondagstankar – Guds härlighet i Jesus


Det finns en gåta som för många verkar så svårlöst. Kanske behöver vi hjälp från det gudomliga att riktigt greppa detta. 

Gud gjorde sig synlig genom Jesus. Han visade sin härlighet genom Jesus. Det svåra att förstå är hur detta är och var möjligt. Och kanske är det så att vi aldrig, till fullo, kan förklara det. Vi får helt enkelt tro att det fungerar. För det gör ju tydligen det. 

”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.” ‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14:1‬ ‭SFB15‬‬

Gud vill liksom säga att när du tror på Gud så tro också på Jesus. Dom liksom hör ihop. Man kan inte utesluta Jesus. Han är centrum i allt Guds skapelse. Bibeln är så tydlig på jesu roll i trons mysterie. 

”Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Johannesevangeliet‬ ‭14:6‬ ‭SFB15

‬‬Han är vägen till Gud. Vill vi till Gud är Jesus själva vägen dit. Lika sant att ska vi köra vår bil till ett mål får vi välja den väg som leder dit. Annars kör vi helt enkelt fel. 

Jesus är Guds avbild. Det är han som visar på vem Gud är. Likaså vad Gud gör. Så skall vi lära känna Gud ska vi rikta våra blickar till Jesus. 

Jesu stora mission var att skapa vägen till gemenskapen med Gud. Han ville inte bara inför den kommande världen skapa detta. Utan redan här och nu. Att vi skulle få uppleva en sann gemenskap med Gud här och nu. Som en riktig familj. 

17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ef 2:17-19

Så se på Jesus. Kolla in honom. Där finner du Gud. Sätt honom inte åt sido. Där finns Guds liv. Lämna frågorna hur detta är möjligt för Gud att vara flera och samtidigt en. Det bara är så. Vi i vår begränsade värld har svårt att greppa det. Men vi får tro det. Det är trons mysterie. Men som inte är trolleri utan verklighet.  

Och det blev afton…

I bibelns första blad återkommer ett uttryck i skapelseberättelsen. 

Och det blev afton….

 Det är när Gud skapar på dom olika dagarna. Då avslutar han varje skapelsedag med dessa ord. Och det blev afton ….

I går var det afton, trettondagsafton. Tror att vi ofta tänker oss ordet afton som någon avslutning. Slutet på något. Och visst, från ett sätt är det ju det. Dagen går mot sitt slut. Så på ett sätt kan vi säga att det är slutet på något. Fast å andra sidan är det en upptakt. Trettondagsafton är upptakten till trettondagen. Julafton till juldagen osv. Läser man meningen efter i bibeltexten så står det och det blev morgon. 

Man säger att det aldrig är så mörkt som precis innan gryningen. Då, strax innan ljuset bryter igenom, är det som allra mörkast. 

Att leva i en afton, eller känsla av afton, behöver alltså inte vad slutet. Inte änden på något. Inte ett avslut. Det kan vara precis innan något nytt kommer. När det blir afton så kommer det snart en morgon. 

Så jag tror att en sådan förhållning gör aftonen i livet lite enklare att hantera. Så tillåt dig att tänka så. För tänk efter. Det ligger något i att aftonen är en upptakt till morgonen. Morgonen med dess gryning och en ny dag med nya möjligheter. 

Att vara på fel ställa…

Så hände det igen. Känslan av att vara på rätt ställe men ändå fel. 

Jag skulle till min kiropraktor i går. Han aviserade en ny plats. Glad i hågen åkte jag dit. Lite krångligt att hitta men med lite hjälp av en vänlig herre så kom jag in och satte mig för att vänta på min tur. 

Du vet den där känslan som smyger sig på när man vet att man är på rätt ställe men ändå inte. Osäkerheten som gör att man kollar kalender en gång till för att bara konstaterar det igen. På rätt tid. På rätt plats. Men något är fel. 

Efter en stund så skriver jag en litet undrande sms för att kolla läget. Så kommer samtalet. Kiropraktorn ringer. Jo då. Jag är på rätt plats i rätt tid men han är på sitt andra ställe och glömt att meddela mig det. Klart han ber om ursäkt och vi löser en ny tid. Inte värre än så. 

Men visst är det en knepig känsla att känna att man är på fel plats. Undrar vad det är som händer inom oss när den känslan infinner sig. För ofta vet vi ju inte med säkerhet hur läget är. 

Jag minns när jag var på väg hem från USA. Jag sitter där vid gaten och får helt plötsligt för mig att jag har nog missat något. Hade ingen aning om vad det var. Känslan bara fanns där. Till slut går jag fram till en personal och frågar lite försiktigt om ”jag glömt” något. Och mycket riktig. Det hade jag. Jag skulle gå till en apparat och checka ut mig från landet via fingeravtryck bl.a. Lite kul var det att när jag stakade iväg så hade visst fler samma känsla. För en efter en kom efter och gjorde samma sak. En ganska märklig känsla vi är utrustade med. 

Skulle tro att just denna förmåga har vi på fler områden i livet. Känslan av att vi hamnat fel på något sätt. Det kan ta ett tag innan vi förstår signalerna. Kanske lika länge att våga och kunna göra något åt dom.  Men klart är att vi nog behöver vara mer uppmärksamma på den känslan. För den är för det mesta ganska rätt.  Det ända sättet att bli av med den känslan är att följa den och rätta till den. Först då kan man få ordning på känslan och på det viset känna att man är på rätt plats i rätt tid. 

Det välbefinnande som då inträder är så skönt. Vi mår bättre. 

Hur detta fungerar? Ja, det är inte enkelt att förklara. Om det någonsin går att förklara. Men troligen är det en gåva vi människor fått för att kunna vara rätt i livet. Därför gör vi bäst i att följa den känslan. Ju fortare desto bättre. 

För…..

Alltså….. jag är ledig ….

Sitter i min soffa hemma och kan bara konstatera …..

Jag är ledig 

Under några dagar framöver ska jag vara ledig. Koppla av. Och den ledigheten har börjat …..

Jag måste medge att det ska bli skönt. 😊

Nej, undret har inte skett….

…….ännu…..

Ja, undret jag efterlyste igår har ännu inte skett…..

Men som tröst på moset så kom det snö igår. Inga drivor. Men ändå. 

Så är det lite ledigt om några timmar. Och det är ju också lite tröst på moset liksom. 

Drömmar är ju just drömmar för att dom är drömmar. Det är ju ganska bra med drömmar. För dom för oss till en ”verklighet” bortom verkligheten och upplevs som sann. Den sanningen kan ju vara tillräckligt okej för att vara en overklig dröm. Ibland kan det vara så skönt att just bara få drömma sig bort. 

Fast……..

Skulle vi leva kvar i drömvärlden så blir det rätt tokigt. Vi behöver verkligen leva i verkligheten. Att lämna drömvärlden och hitta nuet och dess framtid. Det är då vi kan göra något bestående bra och leva ett liv som håller i längden. I drömvärlden finns ingen varaktighet. I verkligheten finns det som bär över tid. 

Fast å andra sidan…..

En drömbild kan få oss att komma långt. Den driver oss på något sätt framåt. Den får oss att längta dit. Och på något sätt formas vägen till verkligheten genom drömbilden. Den bilden formas idéerna för att nå dit. Att skapa dess verkliga avbild. 

Ja hur som helst. Än finns det tid för under som är mer än en drömbild 😄😄

Reseproblem

Sitter och drömmer mig bort. En resa vore fint. Förslagen kommer upp.  Den ena resan bättre än den andre. Massa bra erbjudande till vettiga priser. 

Det är bara en liten detalj. Alla priser visar sig var per person. Och det minsta antal som kommer upp är två personer. Det blir lite dyrt att betala för två när man tänker sig åka ensam. Efter lite chattande med tui så inser jag att resa ensam via ett resebolag är ingen höjdare. 

Så man kanske skulle försöka hitta någon att resa med på kort varsel. 

Det är lite intressant hur det egentligen fungerar. Vi utgår allt för ofta i tvåsamhet. Det är lite knepigt. Det är liksom normen. Eller i alla fall så vi verkar se det som normalt. 

Lite konstigt kan jag tycka. Vill man ha enkelrum blir det tillägg. Bjudningar blir oftast för par. När par splittras blir det genast svårt med bjudningar. Jag konstatera att det blir genast svårt. Nu finns det tack och lov undantag. Tack och lov. 

Om jag är bitter.  Inte alls. Tro inte det. Men jag uppfattar det som ett typiskt problem i vår generella tvåsamhetssamhälle. 

Det kan ju ändå ligga något bra i detta också. Det kan möjligen ”tvinga” oss att söka oss till varandra. Istället för att tycka synd om sig själv tar man tag i det. Man söker gemenskap och tex reser ihop. Eller på något annat sätt skapar gemenskap. 

För det är ändå så. Visst kan man förvänta sig att ”någon annan” ska göra ”det”. Men man kan också göra något åt det själv. 

Nu tror jag tanken att få fatt på en reskompis på bara ett par dagar blir mindre möjligt. Under har skett förr men nej, det lär nog inte ske. Så mamma, jag kommer nog och hälsar på er endera dagen 😄 om inte detta under sker 😂

Man kan alltid börja om….

Mötte denna bild häromdagen. Likaså fångade några facebooksvänner upp tråden…

Man kan alltid börja om…

När man är ute och åker bil med hjälp av en gps kan man även då köra fel. Men då tar gps-en ut en ny färdplan till det mål man satt ut. 

Som Sanna skrev på sin status: ”Det bästa av allt; Varje sekund, varje minut finns en möjlighet att börja om, göra rätt!” Inte så dumt skrivet. Hon hänvisade till nyårslöften. Löften vi lovar men inte alltid håller. ”Det finns något hoppfullt och välgörande i att lova att nästa år göra allt lite bättre….”

Jag tänkte lite vidare. Det är en vacker tanke att man alltid kan börja om. För har man den dimension kan man våga att satsa en gång till. 

När man inte lyckats som man önskade kan man bli sänkt och tappa modet. Liksom ge upp. Men bilden från Herre Gud & co påminner oss om att det är möjligt att ge sig på något nytt trots allt. Att helt enkelt börja om. 

Man kan alltid börja om….

Att våga sig på något kan vara ett tufft beslut. Särskilt om det gått fel senast. Särskilt om man lovat något som man inte kunnat hålla. Besvikelsen kan ligga tungt över sig. 

Men att veta om att man alltid kan börja om är fantastiskt.  Det gör att vi vågar att satsa. Vi är inte mer  än människor. 

Egentligen är det ett återkommande tema hela tiden. När dagen tar slut börjar det om från noll igen och en ny dag tar vid. Veckan likaså. Året så med. Inget ovanligt. Ändå gör vi våra egna ”börja om” så dramatiska. Det är nog för att det blir så närgånget som visar på bristen och sårbarheten. 

Kanske det ligger i att våga börja om. Våga sig ut en gång till. Att fatta ett nytt beslut. Lova på nytt. Sätta ett nytt mål. Att justera det lite för att det ska gå bättre nästa gång. Men att våga för att man inser att om det går tokigt börjar vi om igen o igen o igen. 

Vi börjar om och gör rätt. 

Det är ju det som är det viktiga. 

Man skulle kunna kalla det ‘Nåd’

Nåd – om man slår upp det i en synonymordlista kan man få detta resultat:

Synonymer till nåd
1. Guds godhet, Guds kärlek, barmhärtighet, syndaförlåtelse, välsignelse
2. benådning, eftergift, amnesti, efterskänkande av straff, mildring i straff; barmhärtigt bemötande, misskund, pardon, förskoning, förbarmande, förlåtelse, mildhet; ge sig på nåd och onåd kapitulera fullständigt

Därför handlar ”att börja om” att förlåta. Förlåta sig själv. Att ta emot förlåtelse. Att leva i förlåtelse. Och därifrån göra rätt. Men gå vidare och inte stanna upp. 

 Skulle det gå tokigt igen, då börjar vi om igen. Och gör rätt därifrån. För jag tror att ingen satsar för att det ska gå fel. Utan för att man tror att det ska bli bra och rätt.