– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Alltså det finns något jag är lite svag för. Det är saltpastiller. Jag brukar kalla dom för pingvinlakrits. Dom är ju så goda.
Pröva att drick det med apelsinjuice.
Ja, för dom flesta är väl detta inget alternativ. Tänk vad dom går miste om. Tycker verkligen synd om den som gått miste om denna smakupplevelse. Kan bara rekommendera det. Våga pröva det.
Igår när jag kom hem från jobbet var lite tung i kroppen. La mig på soffan och somnade tjugo minuter. Det gjorde susen. Tänk att en så kort stund kan göra underverk. Troligen hade det varit förödande om jag hade sovit längre. Klockan var ju ändå över 17 så då hade jag nog bara blivit mer pömsig än pigg.
När jag vaknade till var jag hungrig. Då satte jag på grillen och grillade lite kött och la till lite färskpotatis och sallad. Inte så illa. Det är väl en av sommarens fördelar att det är grillsäsongen utan att behöva frysa. Så det gäller att alltid ha något hemma som man kan grilla.
Nu använder jag ju gasolgrill. Den kräver nu inga direkta förberedelser. Inga briketter som skall bli grillvänliga. Kanske är det en genväg till en grillupplevelse men ändå. Smidigt och enkelt när man kommer från jobbet. Eller när man bara i all hast vill grilla en klassisk korv. Snabbt på. Snabbt färdigt.
Men förklara detta. Varför är det så gott med en chokladbit efter maten? Det bara är det. Egentligen struntar jag i orsaken. Det finns säkert någon bra förklaring varför vi har ett sug efter en chokladbit efter maten. För mig räcker det nog med att det är gott. Helt enkelt att det är gott. För det är inte så dumt. Faktiskt tycker jag att chokladbiten smakar extra gott efter maten. Passar liksom in bättre och smaken kommer mer till sin rätt. Kanske är jag inte ensam om detta. Njuter gör jag i alla fall. Fast det är ju också sant att en chokladbit kommer aldrig fel. Det finns bara några tillfällen den är mer än rätt, liksom.
Den 6/4 fick jag ett inbrott i min bil. Ingen trevlig upplevelse. Troligtvis såg jag tjuven men fattade inte vad han höll på med. Som du ser blev det rätt stora skador. Så onödig förstörelse.
Igår var jag och hämtade bilen efter sista omgången av reparation efter detta inbrott. 24/6. Inte så långt borta från tre månader. Det har kräfta 1,5 månad stående på verkstad. Tre resor tur och retur till firman. Hyrbil och självrisk.
När jag summerar vad detta har kostat mig är det en bråkdel av det har kostat försäkringsbolaget. En hyrbil som kostar drygt 10000kr. Jag får betala ca 2500kr. En självrisk på nästan lika mycket. Så 5000 kr fattigare, flera resor som kostat mig både drivmedel och tid så är bilen klar. Troligen kostade det försäkringsbolaget många gånger mer.
Allt vad denna tjuv fick med sig var en iphonladdare plus en sladd till den samt ett öppnat paket tuggummi. Polisen ville inte göra något åt det.
Hur onödigt blev inte allt detta??????
Hur som helst. Efter diverse missflyt med verkstan så är nu bilen i alla fall klar. Ca tre månader efter inbrottet. Så skönt att nu har bilen som ny igen.
Ps Får väl erkänna att det känns rätt bra torts allt att försäkringen tog denna skada. Annars hade jag nog inte råd att lösa ut bilen. Ds
I måndags var jag och en av mina söner och spelade bowling. En spelkväll dagen till ära. En present jag uppskattade mycket som jag fick av sönerna. Det gick lite trevande i början men släppte efter ett tag. Dom gamla takterna från FVA i sjuan väcktes något till liv. FVA – fritt valt arbete, tror jag det stod för. Vi hade det en gång i veckan och spelade rätt mycket på den tiden. Då kostade det inte många kronor per serie.
Det var rätt kul. Och det är det nu också. Men jag gör det för sällan. På tok för sällan. Och det inser jag idag.
Jag har upptäckt nya muskler. Ja, det är ju klart att dom är ju inte speciellt nya. Dom har funnits där hela tiden. Alla har dom. Jag är inte speciellt unik.
Men hallå vad dom känns nu. Tycker ju att jag tränat rätt bra. Sprungit mycket. Men då använder jag visst några andra muskler. Bowlingsmusklerna är tydligen inte med när jag springer. Det är tydligen dom som sitter runt höfterna och runt knäna. Likaså baksidan på låren. Jag som trodde att mina axlar skulle kännas mest. Men inte då. Oj oj. Borde nog kombinera springning och bowling. Får väl leta efter någon som vill spela med mig.
Alltså, hur svårt ska det vara? Verkar ju vara en omöjlighet för en vanlig man i sina bästa år att röra på sig normalt så att detta fenomen inte ska uppstå. Att muskler överraskar och påminner om att dom är otränade. Och kom nu inte med tillrop om Friskis och Svettis. Jag svettas tillräckligt när jag springer. Och jag vet inte om jag känner mig som någon Friskis direkt. Det finns ju somliga i min bekantskapskrets som försökt få med mig dit men inte lyckats. Och jag säger det igen. Kommer aldrig att lyckas med det. Jag får helt enkelt tänka så att även dessa muskler vill väcka uppmärksamhet då och då. Och jag får bara försöka att hantera deras högljudda klagan. Sånt är livet.
Hur som helst var det mycket trevligt denna bowlingkväll. Tittar du riktigt noga ser du att det blev en strike. Inte illa va?
Igår fick jag beskedet. Jag är godkänd. Ska tom få det på papper. Du kan lita på att jag är nöjd.
Igår hade vi Arbetsmiljöverket hos oss på jobbet. När bi gick igenom det sista säger inspektörerna dom förlösande orden. Du är godkänd. Vi godkänner ert arbete och er butik.
Efter en ganska lång process är det en befrielse att höra dessa ord.
Visst är det något speciellt med att få bli godkänd. Kommer du ihåg när du fick ditt körkort? Eller när du fick slutbetyget och var godkänd för yrket du studerade till. En sådan lättnad.
Det öppnade också nya vyer och drömmar. Drömmen om ett jobb växte sig starkare. När man sen sökte det och fick jobbet var det också en underbar känsla. Man var godkänd.
Ändå ligger inget värde i detta. Du och jag värderas inte efter godkändhet, lönekonto, aktier, betyg, hus, båt, bil eller cykel. Vårt värde ligger mycket djupare än så. Du är den du är. Det är ditt värde. Och det går inte att bestämma hur stort eller litet det värde är. Det är omätbart. Du är så oerhört mycket värd att måttstockarna räcker inte till.
Du är du och du duger. Så är det. Ingenting i denna värld kan ändra på det.
Ibland är nedräkning till något ganska jobbigt. Det liksom upplevs som att det händer ingenting. Det går i snigelfart.
Idag är det 18 arbetsdagar kvar till semestern. 18 är ju inte mycket. Det kommer att ta sin lilla tid men ändå. Att räkna ner inför 4 veckors ledighet är ju rätt skön nedräkning. Antar att det kommer gå ganska fort på något vis. Sommaren brukar vara ganska intensiv. För mig blir då söndagarna ganska viktiga. Dagen då energi skall hämtas in och vila skall till. För mig är det ganska ofta flera komponenter för att det skall bli bra. Dels handlar det om att gå på en gudstjänst. Långt ifrån en extra programpunkt. Inte ett måste till. Där får jag kraftpåfyllning för min inre människa. Ganska viktigt och inta att förglömma. Det inte livet påverkar oss mer än vi tror. Det kan vara en runda i spåret. Springa eller gå. Det kan vara bara att vara.
Att sätta ut mål är ju inte så dumt. Då har man något att se fram emot. För mig är det att om 18 arbetsdagar blir det ledigt. Något som ska bli riktigt skönt. Inte förrän då slappnar vi av men då. Då blir det gott att bara vara ett tag.
Satt och lyssnade på Tomas Sjödin predikade på Nyhem via webben.
Han sa en sak som jag fastnade för. ”Även klippor kan gå sönder”
Jag kan ju inte på ett tillräckligt bra sätt återberätta hans predikan. Sökmdig till nyhemsveckans webb-tv. Tomas predikade i ett kvällsmöte med LP-vännerna . Ett möte värt att lyssna till. Tomas predikan skulle jag önska att du lyssnade till. Det får vara mina söndagstankar denna söndag.
Tomas berättade om Petrus. Jesus kallade honom Klippan. På den Klippan skulle han bygga sin församling. Ganska stora krav, eller hur? Så går det sönder för Petrus. Han förnekar sitt samröre med Jesus. Han brister och går sönder. Ett ganska stort fall.
Men det fanns en upprättelse. Läs Johannes evangelium kapitel 21. Där möter Petrus sin upprättelse. Det fanns en förlåtelse.
Även du som känner dig stark, som kanske har positioner, kan gå sönder. Har du gjort det är du i gott sällskap. Om man nu kan säga så.
Tomas berättade att i klippor som gått sönder växte det blommor. Jag vill locka dig in och lyssna på vad han har att säga om dessa blommor och klipporsprickor. Om du inte orkar eller vill lyssna på hela klippet från mötet så spola fram till Tomas predikan. 1:10:00 in i filmen. Lyssna, ta emot.
Så denna söndag önskar jag att du lyssnar till Tomas några minuter.
För ganska länge sedan så började Ica med att skicka ut erbjudande som relaterade till vad du köper. Idén är ju att det du ofta köper skall du kunna få ett specifikt erbjudande som passar just dig. Kritiken var ju ganska stor. Att bli registrerad är ju många ganska rädda för. Visst, man kunde avstå men vem vill avstå bra erbjudande?
Dom sista gångerna som jag fått dessa erbjudande undrar jag hur ICAs teknik fungerar. Jag har fått erbjudande av varor jag inte vanligtvis köper. Så jag undrar verkligen om man är så duktiga på att läsa av vad jag köper.
Vi registreras rätt mycket. Har vi bara mobilen påslagen kan man se på ganska nära håll vart du är. Har du ”hitta”-funktionen på träffar den ganska rätt. Mär du använder ditt kontokort registreras ditt köp. Så kan företaget använda den kunskapen. Så kan vi räkna upp sak efter sak som gör att vi registreras och man har koll på oss.
När man då är så rädd för kameraövervakning så förstår jag inte det. Har man rent mjöl i påsen så är det väl inte så farligt.
Ica, om ni nu så gärna vill ge mig personliga erbjudande som ska spegla vad jag brukar köpa så kan ni väl ändå ge mig något som passar mig bättre.
Denna dag är ju något av Sveriges höjdpunkt. Om jag skulle beskriva Sverige när det är som bäst är det nog en vacker midsommarafton. Solen på topp. Naturen grönskar. Dagen är som längst och natten hinner inte riktigt bli mörk. Om man är i Norrland är det ljust dygnet runt. Det är ju rätt unikt vilket är svårt för folk från andra länder att riktigt förstå.
Nu är det ju inte alltid som vädret visar sig från den bästa sidan. Då blir det lite av ett fiasko men ändå. Men vi glömmer det för en stund.
När jag var liten tyckte jag inte att det där med midsommarstång och lekarna runt det var så kul. Kommer ihåg att vi lekte andra lekar som bara gjorde mig illa till mods. Var väl lite mesig och lite rädd att misslyckas eller göra fel.
Men det är ju lite förunderligt ändå. Svenska folket blir så leksugna just denna dag. Då skall man hoppa små grodorna runt en midsommarstång. Får nog erkänna att jag inte riktig tycker det är kul nu heller. Tråkig? Men det är ju så många fler som tycker det är så kul så det får räcka med det.
Midsommar för mig är jordgubbar, glass, grädde och maränger. Antingen i en stor röra eller som en tårta. Får jag inte det så är det nog ingen riktig midsommar.
Att det nu vänder behöver vi väl inte notera så högt. Alltså att dagarna blir korta. Nej nu vill vi njuta av högsommarvärme. Semester som för mig kommer om tre veckor. Visst älskar jag alla årstiderna men fick jag välja skulle sommaren få dominera.
Önskar er alla en glad midsommar. Hoppas att ni får lite sol åtminstone detta år.
Är det något jag är så fruktansvärt trött på är när människor sprider rykten som, allt för ofta, inte alls är sant. Man tror sig veta att det man sett och läst borde betyda något som man bara måste berätta vidare.
Så glömmer man det som är så viktigt. Att kolla fakta med den det handlar om. Glömmer att man ljuger och förvanskar sanningen till en stor lögn. Och så anser man sig vara den viktiga budbäraren att föra ut denna ”sanning”.
Varför är vi människor så nyfikna på att gräva i andras liv? Varför har vi läggningen att dra felaktiga slutsatser och göra ner andra med dom? Vad är det som gör oss människor till det? Är det för att, om än felaktigt, vi tror att då vinner vi andras uppmärksamhet och förtroende. Att vi tror att andra tycker bättre om oss och vill vara med oss.
Vad vi glömmer är att om vi inte ändrar det beteendet blir det helt tvärtom. Folk kommer att genomskåda det och lämna oss bakom. Gemenskapen uteblir. För vem vill vara med någon som sprider falska rykten? Förtroenden brister och man vill inte vara en del av något så lågt.
Jag är rädd för att man gör det för att bli mer inne och hamna i en bättre situation. Och visst, för en tid får man nog mer uppmärksamhet. Ända tills den som uppskattar själv blir utsatt. Då faller allt samman.
Jag tror att vi alla får erkänna att vi gjort detta någon gång. Vem har vi sårat efter vägen? Vem har vi förstört för? Vem har vi sagt saker om som inte är sant bara för att själv bli ärad och viktig? Somliga lite, andra väldigt mycket. Hur som helst måste vi förändra detta beteende. Vem av oss vill själva bli utsatta och nedgjorda? Handen på hjärtat? Ingen av oss. Eller hur?!
Nej, kolla fakta först. Vad vet du ligger bakom det du läser eller hör? Är det det minsta tveksam så låt bli att prata vidare. Lämna det. Använd din energi till något bättre. Som uppmuntrar och bygger upp mer än att rasera. För jag tror att både du och jag vill få ett bättre minne efter oss än att vi gjort ner människor med vår falska ryktesspridning. Vänd om!
Ärligt, jag är så trött på ryktesspridning och ryktesspridare. Jag är så trött på att se hur människor blir sårade. Så trött på att man slår undan fötter och förtroenden.
Nu ändrar vi på oss. Varje gång vi anser att vi behöver sprida ett rykte väljer vi att bli tysta. Istället väljer vi att prata gott om varandra. Punkt!
