Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Befriande PW

I går kväll när jag kom hem från jobbet behövde jag en stund i skogen. Det är ju en rätt spännande tid på jobbet. Mycket att göra. Så det bar ut på en Power Walk. 

Jag letade mig till den gula slingan och satte fart. Man kan ju säga att jag var ju inte precis ensam i skogen. Det flåsade folk över allt. Dom sprang om mig och nästan puttade till mig. Men ändå en ljuvlig kväll. Fågelsången, naturen och stillhet på något sätt. 

Så möter jag ett tillrop från en god vän med glädjande och en djupt tacksam berättelse via sms. Helt plötsligt finner jag mig gråtande av tacksamhet av det jag just fått läsa om. Ett förvandlande möte som gav avtryck.  Där mitt skogen. Kanske var tur att jag just då var ensam. Inte vet jag. Men man kan inte annat en bli berörd när möten mellan människor får en djupare mening med ett förvandlat resultat .

Så går jag jag vidare och känner hur stressen, funderingarna och kanske lite oro bara får försvinna bort mellan granar och tallar för en stund. 

Förvånad blir jag dock när jag kommer en bit in i skogen och finner en eldstad mitt på slingan.  Vilken tur att denna eld inte tog sig mer än den gjorde. Man undrar hur man tänkte här. Det hade kunnat varit slutsprunget i den här skogen på mycket länge. Vilka dumheter. 

Väl hemkommen kändes det verkligen gott. Kroppen verkar ha återhämtat sig rätt bra efter dagarna då jag var sjuk. Så snart blir det nog lite mer än bara PW igen. 

Hur som helst är det något befriande av att vara i skogen. Man påstår ju att man kan få ner sitt höga blodtryck genom att finnas i skogen och bara sitta på en stubbe ett tag. Det finns något läkande i detta. Kanske är det inte så konstigt. Detta naturliga som funnits där under så lång tid får samspela med vår kropp och vår inre värld. Jag tror att det har större betydelse än vad vi riktigt förstår. Inte så konstigt att fler och fler läkare skriver ut recept på att röra sig och ta promenader. Det finns en en befriande läkande kraft för hela vår varelse genom att vara i naturen. 

Publicerat den

Deklaration 

Så är årets viktigaste uppdrag gjort. Jag har deklarerat. I år lite mer komplicerat eftersom vi sålde huset. 

Alltså det är lite kul med att deklarera. Man vill ju inte betala mer skatt än nödvändigt utan utan fuska. Vill ju ha kvar så mycket det är möjligt. Så leta avdrag är en utmaning. Samtidigt vill man ju ha sin välfärd i detta land så det är lite kluvet. Ärligt är det så. 

Fast man kan undra om inte deklarationen spelat ut sin roll. Jag menar att om man inte har avdrag att göra som inte är förtryckta är det ju redan klart när den kommer. Bara att via mobilen skriva under. Det var roligare förr. 

I år 

Publicerat den

Varför bli upprörd över let’s dance?

Antar att ingen, egentligen, blev överraskad att Ingmar Stenmark vann let’s dance. Det var ju rätt uppenbart att svenska folket skulle rösta fram honom. Hur bra eller dålig han än var. Hur bra och bättre alla andra dansade än honom.

Så läser jag hur svenska folket rasar mot hans vinst. Jag tycker det är ganska kul att han vann. Har jag sätt programmet? Nej inte speciellt mycket. Har inget intresse direkt. Men Ingmar har jag intresse av. Han som förgyllt hela min skoltid med lektioner som blivit inställda för att vi skulle se honom i backen. 

Denna tävling är ingen tävling. Inte så länge som man måste finansiera densamma med dom pengar folkets skickar in med sina röster. Nu tror jag ju att många vill ha det så men klaga då inte på att fel person vinner. Upplägget är ju att Tony ska skälla och klaga och vara fräck mot paren. Det tillhör ju denna tids ”underhållning”. Typ arga snickaren, kocken och allt vad dom nu heter. Sen ska man rösta och det är ju bara intressant om man ”känner” något för vederbörande. Tex ”sin” kör i körslaget. Min stads kör måste ju bara vinna. Hur bra eller dåligt det låter. 

Skulle dock vara intressant och se om let’s dance kan överleva om man höjer standarden på bedömningssystemet och väljer bort folkets röster. Utan rent proffesionellt bedöma deras insatser. Då blir ju denna tävling mera intressant. Men det kommer ju aldrig hända. 

Men jag gläds med Ingmar. Klart värd vinsten. Han är ju allas vår Ingmar. Marie kommer säkert att bli det om många år. Så då får hon komma tillbaka och vinna tävlingen. Uppenbart tyckte även vinnaren att hon var bäst. Men vad betyder det? Ingenting. Lika lite som Melodifestivalens gratisröstning via appen var konstigt. Man kunde ju rösta på alla bidrag. Hur proffsig är en sådan omröstning. 

Grattis Ingmar. Du är bäst. Kommer alltid att vara bäst. Ingen kan ändra på det. Vad du än gör är du bäst. Bara för allt du gav oss under skoltiden. Tack för lektionerna du gav. 

Publicerat den

Söndagstankar – När prövningen kommer….

I 1 korintierbrevet 10:13 står det så här: ”…. när han sänder prövningar visar han också en utväg, så att ni kommer igenom den. ” I en annan översättning tyder det mer på att när denna prövning/frestelse kommer så ….”

Du och jag möter så mycket av prövningar. Vi misströstar och det är tungt. Jag tänker mig att det inte är någon skillnad för mig som tror på Gud som dig som inte tror. Troligen möter vi dock situationen på olika sätt. 

Det finns ett gott löfte i denna text. Att när vi möter detta är vi inte ensamma. Vår Herre vill hjälpa oss igenom det. ”Han bereder, visar på, en väg igenom” så att vi bortom detta tunga finner en annan och bättre väg. 

Det fina med tron på Gud är att när vi möter prövningar/frestelser har vi en Gud som vi kan få tillsammans med. Mitt i otryggheten, frågorna, misströstan, hopplöshetskänslor så kan vi på något outgrundligt sätt känna trygghet. Jag vill inte på något sätt påstå att frågorna blir enklare. Men på något sätt ser man ljuset skymta där borta i tunneln. På något förunderligt sätt finns det en magkänsla om att någonstans någon gång kommer lättnaden. 

Där kan du och jag tala med Gud om att få hjälp igenom. 

Jag kan inte förklara varför vi möter detta. Det verkar tillhöra livet. Att vi någon gång möter detta. Att då, redan innan detta händer, förstår att världen inte rasar samman. Det finns en väg igenom det vi möter. Hur utgången blir får framtiden utvisa. Det viktigaste i det vi möter att vi kan vila i att det fungerar. Om så det håller på över lång tid eller kort. Vi behöver bli påminda om det. Att det finns kraft att hämta hos den Gud som lovar att vara med oss alla dagar. 

Publicerat den

Idag är det en speciell dag 

Idag är det en speciell dag. På jobbet och alla andra Erikshjälpens butiker går hela dagskassan till barnen i Sverige. 

Idag är det Eriksdagen. Till minne av vår grundare Erik Nilsson. I år går pengarna till barn som finns i Sverige. Hjälp och stöd till barn vars förälder är i fängelse tex. 

Denna dag delar vi ut Eriksstipendiet. 5000kr som skall gå till 011-projektet.  Ett arbete som hjälper barn i Norrköping. 

I vår butik får vi underhållning av klass 4c i Navestadsskolan Norrköpings musikklasser. Kl 11:30 då stipendiet delas ut. 

Ett tips värd att notera är vår egen biståndspodd. Massa intressant att lyssna till. Just nu om vår grundare. 

Denna dag är speciell. Vi kommer att skänka alla pengar som kommer in till att stödja barn i Sverige. Betänk att det är ca 60 butiker. Summan kan bli typ 2 miljoner. Tänk vad man kan göra för 2 miljoner kronor. 

I det ljuset kan man säga att varje dag som en second hand-butik är öppen är en speciell dag. Då frigörs så mycket pengar till att hjälpa människor. Så du kan ju ana varför vi alla trivs så bra med våra insatser. 

Publicerat den

Vansinnigt. 

Ligger i soffan och tittar på hockey. SM-final mellan SAIK och VLH. Det är rätt tufft ute på isen ibland. 

Visst har dom mycket skydd men hur tokig får man bli? Somliga hockeyspelare verkar inte ha någonting som hindrar dom att skydda sitt mål och målvakt. Dom slänger sig respektlöst för att stoppa pucken. Den får träffa vart den vill men in i mål ska den inte. 

Så träffar pucken så illa att dom knappt tar sig av isen. Kanske tom behöver dom sys också. Men nog kliver dom snart ut på isen igen. 

Hur vansinnigt dumt är inte det på en skala ?

Men det visar på något mäktigt. Man är beredd att göra allt för sitt lag för att vinna en match. 

För länge sedan hörde jag berättelsen om pappan som offrade sig handlöst för sitt barn. Barnet sprang ut i vägen. Pappan slänger sig rakt ut för att få bort sitt barn. Det lyckas han med men blir själv brutalt påkörd. Barnet klarar sig men han får många år av rehabilitering. Ur sitt eget perspektiv vansinnigt gjort. Men jag kan ge mig på att han tyckte det var värt priset. Något som hjälper till att få energi för att rehabilitera sig tillbaka. En fantastisk och vacker berättelse. 

Det är bara att konstatera att en människa kan göra rätt mycket för den goda sakens skull. Vad nu den är. Hur vansinnigt det kan se ut från åskådarens perspektiv. 

Publicerat den

Speed 

Just nu kan man lugnt säga att samlingsnamnet för en jobbdag är ‘speed’. 

Man kan inte säga att det är något sunt i det över tid. Men ibland är det bara så att det gäller vara effektiv. Det håller inte i längden men för en tid är det bra. 

Tänk vad effektiv man kan vara när det gäller. Man får mycket gjort. Det bli genomfört och man kan bocka av det som utfört eller kommit så långt som det är möjligt just då. 

Att då möta en människa som säger att ”Du, jag kan göra detta åt dig så slipper du” eller  ”så kan du göra annat” känns det extra gott. Tror mig inte tillhöra dom som drar mig undan. Behövs det kan jag nog ta i rätt bra. Både på gott och ont naturligtvis. Just nu är det ju lite extra på jobbet. Men det är ju så roligt. Ändå kan det kännas som man får extra kraft när någon kommer och erbjuder sig att lösa vissa frågor som tar så mycket tid och är en energitjuvar. Kan nog påstå att det är nästan lika gott som en stunds vila. 

En återhämtning måste ju inte vara att man lägger sig ner. Njuter av en solnedgång. Det kan ju också vara en promenad i skogen, ett gott samtal eller att bara vara. Det kan ju också vara att man får en avlastning så att man ser att tiden räcker till och man behöver inte spänna bågen mer än nödvändigt. 

Det är att ha vänner omkring sig, ett teamwork på jobbet eller någon som bara lyssnar en stund. Det är märkligt att den trötthet som kan infinna sig under en dag med speed kan gå över så fort. Bara genom att någon man möter ger energi i erbjudande om att hjälpa eller bara ett gott samtal. Då känner i alla fall jag mig rik, glad och bara så ödmjukt tacksam över vad livet har att erbjuda. 

Publicerat den

Influensatidens lov

Det är tur att det inte är influensatider för ofta. Men när dom kommer kan det bli väl jobbigt. 

Jag menar inte på något vis att man ska gå till jobbet och vara sjuk. Inte heller att som volontär slita fast man egentligen skulle vara hemma. 

Men när jag möter människor som vill göra sitt yttersta för att vår butik ska fungera blir jag djupt imponerad. Det är så ofta man ser att i olika sammanhang ger man upp. Fotbollsspelaren som lägger sig rätt lätt för lätt vinning. Man känner efter och minsta lilla motstånd lägger man sig. 

Återigen, jag vill inte på något sätt uppmuntra till att jobba när man är sjuk. Men när jag möter en sådant ansvar och man samlar kraft för att satsa blir jag så tacksam.  Man bär sitt volontärsuppdrag med stolthet och vilja. Det är inte svårt att då uppmuntra till att gå hem lite tidigare. 

I influensatider är det många som får bära en extra börda. Dom som står på benen och gör jobbet. Volontärer som anställda. Fast man är färre. Men man gör det ändå. Det är imponerande. Varför sker det? Man bär på en större vision. Uppdraget driver på. 

Alla dessa hjältar är värd att uppmärksammas. I mina ögon är det dom som är hjältar. När det väl är deras (o)tur att bli sjuk och vi andra är friska får vi visa framfötterna. Det är att stötta varandra i vått och torrt. 

Publicerat den

Förvirrat kul…..

Så var första dagen gjord på jobbet efter att varit sjuk. Det är genuint roligt att komma tillbaka och möta alla sina medarbetare. 

Jag försökte beskriva det så här igår när jag fick frågan hur det går med kroppen och knoppen. Man försöker ju hålla ihop alla intryck och ‘måsten’ en dag som igår: 

”Det är ett kaosplockande ur denna hjärna just nu. Jag försöker återställa minnet och skriva ner allt som ploppar upp. Beställer annonser hit och dit och pratar med folk. Förvirrat kul att vara tillbaka”. 

Summeringen av den första arbetsdagen är att jag inser att om bara några veckor står vi i en ny butik på jobbet. Och det är färre dagar dit än jag nog vill erkänna. Men nu börjar det bli så tydligt vart vi är på väg. 

Så igår fick det bli en vanlig dag som uppvärmning. Ja, kanske lite drygt en vanlig dag om jag ska vara helt ärlig. Denna dag som nu är inne blir nog längre än så. 

Men det är ju så förvirrat kul att vara tillbaka på jobbet igen. 

Publicerat den

Efter 10 dagar ….

Efter tio dagar tänker jag mig att det är dags att börja jobba. Tio dagar av sjukläger med ganska hög feber. 

Man kan lugnt säga att det varit ganska många dagar som mest varit i liggande ställning. Det blir ett speciellt liv. Kontakten med omvärlden är klart behränsad. Frysen avgör hur beroende man blir av omvärlden. 

Å ena sidan har man inget behov av att vara social. Å andra sidan är det tätt ensamt. När sen den värsta dagen är över börjar livet så smått återvända.  I måndags sov jag till kl 17. Gick upp och la mig i soffan. Framåt kl 20 var det dags att lägga sig igen. Är det då man känner sig mindre pigg? Skulle påstå att man känner sig totalt under isen. Att sen sova hela natten och vakna typ förmiddag. 

Helgen som gått har varit ett stilla försök att vakna till liv igen. Att då sjunga och öva med sina sångarvänner har varit läkedom. Inga kraftiga ansträngningar. Men kan konstatera att det var precis lagom. Att känna att kroppen har det tungt att vakna till liv säger väl något om storleken på flunsan. 

Trots det är ju detta ingenting. Följer familjen Lundgren där mamma Lundgren har kämpat mot sjukdom allt för länge nu. Där sjukhusvistelse har många dagar i sin historia. Där livet har varit på en skör tråd. Att följa deras livsväg gör mig förundrad över vad en människa och familj kan klara av. Hade dom inte haft sin tro och alla nära och kära runt omkring hade det aldrig gått. Ja, jag vill påstå att det är så. Tror att Rickard håller med om det. Det är en lång tid kvar innan hemfärd från sjukhuset. Det har varit många operationer. Mycket uppgivenhet och samtidigt mycket tillit till vår Herre. Vill du följa deras livskamp gör du det på https://rickardlundgren.wordpress.com/author/rickardlundgren/. 

I ljuset av ett sådant livsöde bleknar mycket annat. Då blir mycket annat fjuttigt. 

Det ska bli så skönt att få börja jobba igen. Finns inget roligt med att vara sjuk. Men det är bara att gilla läget. Nu hoppas jag att det ska funka.