Kategori: Blogg

Publicerat den

Herre, till dig får jag komma

Under några dagar har en psalm funnits inom rätt mycket. Intressant när en text liksom sätter sig på hjärnan. Kanske är det för att den har en särskild uppgift just nu. Påminna om något som vi behöver. Tänker att då är det nog bäst att dela med sig av den.

Tänka att vi får komma till Gud precis som vi är och där vi är i livet. Vi behöver inte förställa oss. Trots alla mina svagheter vet jag att jag är hans barn. Det är stort. Stämmer verkligen till ödmjukhet.

Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.

Tycker om bilden av bön som en bro. Det är inte bara massa ord som vi radar upp efter varandra. Det är ett samtal med Gud som bär.

Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Denna sång ger så mycket av hopp och tillit. Älskad ändå. Tänker att det är precis som relationen till sitt barn. Det är alltid älskat. Visst, ibland prövar det sina föräldrar. Ibland gör det det som det inte borde. Men genom allt är det älskat. Föräldrarna gör vad de kan för att lära inför livet. Så gör Gud också. Visst, ibland lyckas han inte med oss. Men älskar, det gör han ändå.

Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.

Jag avslutar just nu min läsning genom Nya Testamentet. Sista kapitlen i uppenbarelseboken. Då kommer en ny himmel. Ny härlighet. En plats många har gått före till. På ett sätt tänker jag att den tiden är nog snart. För vår värld är verkligen upp och ner.

Här kommer hela texten på sången. Kanske kan den få uppmuntra dig som den har gjort med mig.

Herre, till dig får jag komma
komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser all min svaghet
och vet att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå,
och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Herre, till dig får jag lämna
allt som vill tynga min själ.
Du lovat att bördorna bära,
du lovat att själv vandra med.
Din närhet är nog,
för jag vet att du dog
för att jag skulle leva och ha allt.
Varje dag, o jag ber,
varje stund du mig ger
vill jag vandra den väg du befallt.

Herre, till dig får jag komma,
när mina dagar är slut.
Jag har hört om en underbar himmel,
dit många har vandrat förut.
Så tryggt att få tro
att bönernas bro
skall bära mig hela vägen hem.
Men bäst är ändå
att jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.

Text: Christer Hultgren, 1973, sångförfattare och kompositör, Karlskrona
Musik: Christer Hultgren 1973

                    …

Publicerat den

Egentligen ….

Läste på Peter Hallströms Facebook följande:

Egentligen skulle jag vilja ha ett litet hotel med en liten restaurang som bara hade 12 platser och två rätter på menyn. Men det är bara egentligen. Vad skulle du vilja egentligen?

Ja, vad skulle du vilja egentligen? Jag funderar på om det kan vara så att vi kör fast ibland i det vi gör. Liksom bara kör på av gammal vana och har svårt att se meningen i det.

På Facebook möts man ofta av frågan ”vad gör du just nu?”. Jag tänker att den frågan kan man ju svara på varje gång. För något gör man ju hela tiden. Även om det mer är typ ingenting så är ju det också någonting man gör. Men vad skulle du vilja göra egentligen- den frågan ställer ju inte Facebook. Den skulle vara lite mer spännande tänker jag.

För den talar om vad man drömmer om. Vad man skulle göra om det såg annorlunda ut. Eller om det gavs andra möjligheter.

Men när allt kommer omkring…. Är också ett sätt att beskriva ’egentligen’ Då får egentligen en klart förändrad hållning. Får helt plötsligt så kan det bli mer av förnöjsamhet. Visst, det kan vara lite tufft, men egentligen är det (när allt kommer omkring och man summerar läget) är det ganska bra.

För i själva verket kan man vara rätt nöjd. Också en nyans av ’egentligen’. När jag började fundera på ’egentligen’ landade jag mer i att det stod för en förändring. Men ju mer jag tänker på det så blir det mer av att det ligger mer av att vara nöjd med läget som blir tyngden.

Och egentligen var väl detta blogginlägg rätt onödigt kanske. För i verkligheten kan den uppfattas som svammel. I realiteten bör den nog snarast avslutas, strängt taget direkt kan man tycka.

Jag tänker att det är rätt mycket vi kan vara tacksamma och nöjda för. Men visst finns det att önska i vissa lägen. Men egentligen kan vi vara rätt tacksamma tänker jag.

Publicerat den

Lyssna till den som säger minst

Visdom är att lyssna på människor som inte pratar så mycket.

Den som inte stör sitt eget tänk med massa prat hinner tänka efter vad den ska säga.

Den som inte stör sin egen eftertanke hinner tänka efter före.

Den som inte stör sitt lyssnade med sin egen röst hinner lyssna in nyanserna i samtalet innan man leverera ett svar.

Om man lyssnar till punkt undviker man många missförstånd.

Att lyssna till den som pratar minst kan vara rätt smart. För den säger oftast det ingen annan kommit på att säga. Inte så sällan är det nyckeln i samtalet.

Eftertänksamhet är väl inget som står så högt i kurs i dessa tider. Dom snabba svaren vinner bara för att dom är just snabba. Inte alltid för dess innehåll.

Så varför inte bestämma sig för att idag välja ut den som säger minst och lyssna till den mest.

Publicerat den

Här fattas beslut

Kollegan och jag satt och pratade. Pratade om beslut mm. Så nämner han att någon hade satt på kontorsdörren en tydlig hälsning

🚪 Här fattas beslut 🚪

Tydligt och klart. Eller? Va? Vad menade man?

Ibland fattas det beslut. Helt enkelt kommit bort. Man letar. Frågar. Men dom verkar spårlöst borta. Tror sig finnas i ett protokoll men inte då. Man inser att det fattas helt enkelt ett beslut för att komma vidare. Man hade helt enkelt glömt bort det.

Ibland fattar man inte. Helt enkelt förstår man inte vad som fattas.

Fattas kan ibland verkligen uppfattas som det saknas något. Något man gärna velat haft. Ibland ett beslut som skulle kunnat gjort skillnad och betytt mycket.

Ibland fattas det beslut. Kanske rent av för många ibland. Men beslut fattas det.

Ibland skulle man önska att det fattas beslut. Saknaden av dom gör allt osäkert. Man vet inte vad som gäller. Kanske inte vågar för vad ska dom andra säga?

Vad är det viktigaste beslut som måste fattas i ditt liv nu? Vilket beslut hade varit bra om det fattas hos dig när du summerar alla beslut du tagit?

Tänker på den rike mannen som undrade vad han skulle göra för att få evigt liv. Han menade att han hade hållit allt det Jesus räknade upp. Då läser vi…

”När Jesus hörde det, sade han till honom: ”Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik.”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭18:22-23‬ ‭SFB15‬‬

Det är i det sammanhanget Jesus menar att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i himlen.

Jag kan förstå lärjungarna reaktion. Vem ska då kunna komma in i himlen. Jesu svar blir rätt tydligt.

”Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.””
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭18:27‬ ‭SFB15‬‬

Därför finns det ett beslut som måste fattas. Det är att bestämma sig för att tro på Jesus. Då blir det möjligt. Finns ingen annan väg till himlen. Inför det kan man inte vackla och försöka hitta på andra vägar. Om ett sådant beslut fattas är man lycklig lottad.

Publicerat den

Tro för varje gata ….

I söndags sjöng vi en lovsång ingår kyrka som heter ”Vägar Vidare”. Vers två lyder:

” Du, vår Gud är hoppet för denna jord.
Så för gatorna där vi bor; ge oss större tro.
Du, vår Gud, är sanningen och vägen fram.
Vi vill va ljus, vara salt. Sänd oss överallt. ”

Är det något jag tror vi behöver få större tro för så är det alla som bor på vår egen gata. Det är inte lätt att vara frimodig där

I vår stad har vi rätt många skjutningar i relation till andra städer. Det sägs att dom flesta skjutningar som just nu sker sker i vår stad. När man frågat några i tex Årby har man tappat hoppet. Men är orolig. Lätt att tappa tron på att det kan ske en förändring.

” Och Din vind Gud, den fyller oss med mod.
Vi har frihet att drömma stort,
för Din Ande bor i oss.

Är det något vi behöver så är det mod. Mod att våga visa på hoppet. På möjlighet. På en kraft som kan förändra. För det finns verkligen hopp. Första versen i sången säger:

” Du, vår Gud, Du talar och dagen gryr.
Det är mörkret som måste fly, för Du är ljus.
Du, vår Gud, Ditt leende värmer oss.
Alla lögnerna smälter bort. Vi kan resa oss. ”

Det finns kraft och makt i Guds talade Ord. Vi behöver visa den på vår egen gata. I vår egen stadsdel. Vår eget samhälle. Vi behöver inte titta längre bort än så – till vår granne.

Tänker på en vers i 1 Johannes brev: ”Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen.”
‭‭Första Johannesbrevet‬ ‭4:4‬ ‭SFB15‬‬

Sången slutar med dessa ord:

”Du är ljuset, Du är vägen.
Du är sanning, Du är liv.
Du är hoppet som ger styrka.
Du är Gud, vi följer Dig.”

Kanske kan denna lovsång får sjuda i ditt inre idag. Du kan lyssna till den här (Spotify). Eller här (youtube). Vi kan be om att få större tro för gatorna där vi bor.

Publicerat den

Nära men ändå långt borta

Vår pastor predikade om Judas igår i kyrkan. Kanske inte den enklaste utgångspunkten att ha. Men ändå rätt viktig. Jag började fundera vidare när jag kom hem.

Judas var en av dom tolv. Man skulle kunna tänka sig att han aldrig skulle kunna tänka sig göra det han gjorde. Men så blev det. Han var en av dom tolv men ändå så utlämnade han Jesus.

Man kan vara väldigt nära men ändå så långt bort.

Slutsatsen man kan dra är att man kan vara väldigt nära Jesus men ändå väldigt långt bort. Man kan i den större bilden vara en som håller sig nära Jesus. Men kommer man lite närmre så håller man ändå en distans till Jesus.

För mig blev det en tankeställare. Kanske för dig med. Är jag nära men ändå långt borta? Hur förhåller jag mig till närheten till Jesus?

Hur nära håller jag mig Jesus utan att det blir en distans i relationen? Tänker att det handlar om hur mycket Jesus får påverka mitt liv. Nära men inte för nära.

Vi kan vara nära Jesus men ändå inte där. Som när vi står och pratar med någon men lyssnar inte. Vi är liksom frånvarande fast vi är närvarade.

En sak är jag säker på. Från Jesu sida finns det bara en närhet. Närhet med stort N. Han vill inte vara på distans.

Tänker att en fråga att ställa sig hur nära är jag Jesus idag? Hur nära vill jag vara? Finns det något som göra att vi hindras att vara nära? Kanske agerar vi så att vi funderar på hur långt bort vi kan hålla oss utan att tapp välsignelsen. Låter ju dumt men kanske ligger det någon liten sanning i det kanske ….

Ett vet jag, att en nära närhet leder till ett välsignat liv. Tror att det är just det vi söker i vår tro på Jesus.

Publicerat den

Läs med mig – Matteusevangeliet Kapitel 27

Ånger … 27:3. Judas ångrade. Han ville återlämna pengarna. Men det går snett för honom. 

Ingen sann anklagelse … 27:11ff. Man kan konstatera att alla anklagelser var osanna mot Jesus. Han var i allt syndfri men tog våra synder på sig. Folket var förblindade och vilseledda. Det gjorde att en upprorsmakare blev istället frigiven och Jesus dömd. 

Hans blod må komma över oss … 27:25. Dom visste nog inte vad dom sa. 

Anslaget … 27:37 Det var sannolikt Pilatus erkännande att det var Guds Son han dömde till döden. ”Detta är Jesus, Judarnas Konung”. 

Ända in i döden …. 27:38ff. … hånades han. Man ville på något sätt sätta dit honom. Vers 42, man ställde ultimatum för att tro på honom. Något som jag tänker sker fortfarande. 

Då brast förlåten … 27:51f. Denna väv som lär ha varit någon decimeter tjock brister. En tydlig bild att nu är vägen öppen. Man behöver inte gå via en präst till Gud. Nu kan alla människor ha en egen levande kontakt och relation med Gud. 

Man försökte bevaka graven … 27:65. Pilatus går med på att graven måste vakta så att inget konstigt skulle hända. Pilatus ord avslöjar honom på nytt. Skydda grav ”så gott ni kan”. Jag tror han visste att det var omöjligt.

Det vara några av dom tankar jag fick när jag läste detta kapitel. Vad fick du för tankar? Gud välsigna dig idag. 

Publicerat den

Ta ett steg i taget

Ta ett steg i taget. Det behövs inte mer för att ta dig framåt.

Ta ett steg i taget – förr eller senare når du målet.

Ta ett steg i taget – för varje steg du tar lämnar du något bakom dig …. längre och längre bort.

Ta ett steg i taget – du måste inte springa.

Ta ett steg i taget – att hoppa över något kan göra att du snubblar istället.

Ta ett steg i taget – steg är till för att tas ett och ett.

Livet är som ”steg efter steg”. Jag kan ibland fundera över varför vingar så bråttom. Varför får man känslan av att somliga av oss vill strunta ingen del steg för komma fortare fram i livet. Så missar man processerna som gör att vi mognar och får ett mer stadigt liv.

Ibland tänker jag att vi gärna vill skynda på stegen för att det vi möter är så jobbigt. Vi tar gärna en omväg eller så hoppas vi att vi kan springa fort förbi. Men vi upptäcker att det går inte.

Var trygg i att dom steg du tar kommer att göra dig framåt. Om än du tycker att du står och stampar just nu. Utvecklingen, lösningen, hoppet verkar inte ta några större steg framåt just nu. Men lita till att stegen du tar för dig faktiskt framåt. Men låt det ta den tid det tar. Bed om uthållighet och mod att våga ta även dom små stegen.

Idag läste jag återigen Matteus 28:20.

”…/… Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Eller som den levande bibeln uttrycker…

” …/… Och kom ihåg att jag alltid är med er, ända till tidens slut.”

En annan översättning säger….

”…/… och jag s k a l l alltid vara med er till tidsåldrarnas slut.”

Det är som att valmöjligheterna att översätta denna vers är till för att visa alla dom dimensionerna det innebär att vara med Jesus och gå steg för steg med honom.

Se! Upptäck! Kom ihåg! Skall! Alltid! Alla!

När du tar steg för steg går han med dig i din takt. I den takt som för stunden är möjligt. och han går med. Han hoppar inte över något steg.

Publicerat den

Tänder ett ljus en kylig kväll

Det märks att nu har värmen släppt taget m oss. Igår kväll var det rätt kyligt. Man blir lite kulen då. Det bästa med denna tid är att nu får vi (ja ja, visst har vi fått det annars med) tända ljus. Ljuset som i sin enkelhet värmen oss nästan inifrån och ut. Det är som att ljuset reflekteras i vårt inre.

Jag tänker att det finns något inom oss som slår an ljuset. Som att det slår an en varm ton inom oss.

”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”” Johannesevangeliet‬ ‭8:12‬ ‭SFB15‬‬

”Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.” Andra Korintierbrevet‬ ‭4:6‬ ‭SFB15‬‬

Bibeln säger också att Jesus tar sin boning i oss när vi tar emot honom i våra liv. Predikaren säger att evigheten är nedlagd inom oss. Evighetens ljus tittar fram där inne.

Kanske är det då inte så konstigt att ett tänt ljus berör oss ibland lite extra varmt. Det finns något av ljus inom oss redan. Ljuset bryter också mörkret. I en tid av oro är det gott att då få tända ljuset.

Så det är rätt gott att tända ett ljus en kylig kväll i en kylig värld. Vi behöver tända många ljus i vår värld. Tänd gärna några ljus du med.

Publicerat den

Herre lär mig …. (2)…

…. att be!

”En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat, sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.””
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭11:1‬ ‭SFB15‬‬

Hur är en bra bön egentligen? Vad ska den innehålla? Hur ska den bedjas?

Somliga är ju så fantastiska att be. Dom formar så ”perfekta” böner att man känner att sin egen blir torftig.

Jag tänker att vi ibland kan ställa för stora krav på oss själva. Att bönen ska bli så bäst den bara kan.

Men jag tänker att det handlar mer om ett avslappnat samtal med den Gud som har all makt i himmelen och på jorden. Denne store Gud som i sin högt uppsatta position är så ödmjuk att Han böjer sig ända ner till oss.

Lärjungarna hade, även dom, behov av att få höra Jesu tankar om hur man ber. Deras önskan blev ”Lär oss att be”. Så vår längtan och bön om samma sak är i gott sällskap. Kanske kan det bli vår bön en tid framöver. Herre, lär oss att be.

Herrens bön – Vår Fader – är en väg. En annan väg är att låta Den Helige Ande leda oss igenom våra böner. Vi har så många hjälpmedel givet oss.