Jag har en vacker blomma hemma. Den ska blomma en gång om året. Det är en Clivia. Senast den gjorde det var i Mars i år. Nu är den på gång igen.
Man kan tro att jag missat eller glömt att det borde vara ett nytt år. Men den blommar igen. Tidigare , långt tidigare , än vad den borde. Jag som nyss klippte bort blomsterstängeln.
Det verkar som att den bestämt sin egen lag just nu. Den kan tydligen blomma oftare än en gång per år.
Kanske vill detta påminna oss om att när vi minst tror att vi kan blomma igen i livet så kommer blommorna.
Precis så är livet tänker jag. Man kan hamna i läget att man tycker att man blommat över. Att nu så blir det inget mer. Min clivia påminner om att så är inte fallet. Du har inte blommat över. Du kommer blomma igen. Och igen och igen. Även om det påstås inte vara möjligt så är det möjligt.
Så låt ingen annan diktera villkoren. Det som verkar vara livets lag har en annan bild. När Gud får ge tillväxten blir det blomning även om det till synes inte är möjligt.
Att inte känna sig hemma är nog ett av dom mest tärande känslor vi kan uppleva. Vi finns i ett sammanhang men ändå inte. Vi möter människor. Trots samtalet kan vi inte känna någon innerlig närhet.
Har några vänner som har gått vilse. Som inte riktigt har koll på lokalsinnet. Någon har verkligen fått hjälp från högre makter. Får väl erkänna att jag också gått vilse någon gång. Inte roligt alls. Att var vilse i livet är inte kul alls. Att då komma rätt igen är verkligen att komma hem.
Jag går ibland på Mossen och bara lyssnar. På en podd eller en låt. Så kom en låt med hälsningen att ”Kom Hem”. Billy Gaines sjunger låten ”Softly and Tenderly”. Den Finns på svenska också. Refrängen säger så här:
Kom hem, kom hem, du som gått vilse kom hem! Jesus nu väntar, han manar och kallar. Kallar den trötte kom hem”
Vi kan gå vilse i livet på många sätt. Vägval som vi gjort blev inte så bra. Handlat på ett felaktigt sätt. Vi kanske helt enkelt parkerat livet fel. Så är vi på något sätt förvirrade. Vi är inte rätt plats i våra liv.
Att då hitta sin plats i livet är som att hitta hem. Som talessättet säger ”borta bra men hemma bäst”.
Påsken vi nu lämnar bakom oss, återigen, vill visa på ett område att komma hem i. Att komma hem med sitt liv. Det är att leva i den förlåtelse som påsken och korset visar på.
Du är efterfrågad att komma hem. Likt fadern i liknelsen om den förlorade sonen då står Gud och spanar efter dig. Hans ögon vilar ständigt på dig. Och hans hälsning är -”Kom hem! Det är hos mig du hör hemma!”
När man åker vilse med bilen kan det kosta många mil för att komma rätt. När man kommer vilse i tron är det bara en bön bort för att hitta hem igen. Det är stort.
Vill du ha texten på engelska så kommer den här:
Softly and tenderly Jesus is calling, Calling for you and for me; See, on the portals He’s waiting and watching, Watching for you and for me.
Refrain
Come home, come home, You who are weary, come home; Earnestly, tenderly, Jesus is calling, Calling, O sinner, come home!
Why should we tarry when Jesus is pleading, Pleading for you and for me? Why should we linger and heed not His mercies, Mercies for you and for me?
Refrain
Time is now fleeting, the moments are passing, Passing from you and from me; Shadows are gathering, deathbeds are coming, Coming for you and for me.
Refrain
O for the wonderful love He has promised, Promised for you and for me! Though we have sinned, He has mercy and pardon, Pardon for you and for me.
Att vi ibland har för lätt att se ner på oss själva kanske inte är någon hemlighet. Det är lätt att misströsta. Eller av någon anledning få en skev bild på oss själva.
Men det är dock mer vanligt att andra säger sådant om oss som gör att vi får en skev bild oss.
Andra röster om dig blir din sanning. Jag är rädd för att vi är lite för lättlurade då folk pratar om oss.
Tro inte allt dom säger om dig.
Ibland är det ihopdiktat. Ibland är det för att göra ner dig. Ibland är det för att själv komma i ett bättre ljus. Ibland är det bara ljug. Ibland är det för att lura andra att tro att du är sådan.
Bestäm dig för att inte sätta det som din etikett på ditt liv.
Det är så lätt att tro på dom. Att du är sådan. Det är som att det blir din sanning över sitt liv. Att du inte duger. Inte är tillräcklig snygg. Att du inte passar in.
Nej, tänk gott om dig. Se vad du verkligen är. Du är du och du duger. Du har så mycket goda sidor inom dig. Dina gåvor och talanger är så bra. Ämnade för att välsigna andra och dig själv.
Låt istället din skapare säga sanningen om dig. Han som böjde sig ner och formade dig. Han som blåste sin livsande in i dig. När han sen betrakta det underverk han hade gjort när han skapat dig säger han ”det var gott”. Han var nöjd och belåten. Han sa till och med att det var ”mycket gott”.
Det är din sanning över ditt liv!
Så kasta loss. Ligg inte längre förtöjd på stranden. Ge dig ut på vattnet. Det kommer att bära dig!!
Eller för att citera Herregud&Co:
Det finns en stig där du står som är början på ett äventyr!!
Omvälvande – ett ord som fångar mycket av det som händer inom oss när något stort händer inom oss. Omvälvande
Omvälva – omstörta, grundligt ändra. Alltså en helt avgörande förändring. Så omvälvande är en rätt stor förändring.
När jag möter olika öden som skulle kunna tituleras omvälvande är jag imponerad av hur många som tar sig igenom det. Mitt i processen tvivlar dom nog på att dom kommer igenom det. Så inser dom att det gick.
Andra skulle kanske kalla det för en kris. Mmm visst , det är möjligt att det kan vara det. Men tänk om man kunde förvandla det till något som är en omvälvande möjlighet.
Jag har ju delat det som är omvälvande för mig just nu. Och det kan ju vara nog så jobbigt mitt i glädjen. Så när jag satte punkt för jobbarveckan så sa huvudet stopp. Det var inte riktigt med på banan. Så igår så ville det nog mest sova. Så det blev att lägga sig rätt tidigt. Omvälvande händelser tar sin energi. Inte så konstigt.
En sak är säker. Det finns en väg bortom det jobbiga som upplevs så omvälvande. Det kommer en möjlighet som välsignar ditt liv. Kanske behöver våra liv skakas om ibland för att det nya ska få växa fram. Som en skogsbrand tex. Den skapar helt plötsligt möjlighet för den växt som tidigare inte var möjlig. Men nu, efter branden , så får den utrymmet att börja växa.
Det omvälvande i ditt liv blir en ny växtmån i ditt liv. Ditt nya liv.
Kanske du minns att jag var rätt intresserad av den stora älgvandringen. Den är snart på gång. Startar 18/4. En tv-sändning under många dygn. Så rogivande.
Denna SlowTv fick en ny utmanare för någon dag sedan. En vulkan på island har blivit aktiv och spyr ut sin lava.
Vulkanutbrottet på Island kan följas via webbTV. Det är också en SlowTv. Och nu kan man tala om SlowTv. Älgvandringen är under några veckor. Detta utbrott kan hålla på i 100 år sa en expert. Så undrar ni vart jag tog vägen så sitter jag framför paddan ett tag framöver 😂😂
Om vulkanutbrott på island kan man säga mycket men det kanske blir en annan gång.
Men SlowTv är något vi behöver mer av. Troligen delar många det med mig under denna pandemi. Andra skulle önska det motsatta. Men detta år har haft en stress över sig som inte är nyttig i längden. En press från alla håll. Som ett flås i nacken.
I det ljuset behöver man SlowTv. Troligen som att sitta på ett älgpass utan att en älg visar sig. Som att vara ornitolog och spana efter en viss fågel som aldrig kommer flygande. Eller som att sitta vid stilla vatten med en god kopp kaffe och njuta av den stilla vattenspegeln. Mitt indela stilla kommer kraften.
Somliga menar att det är tröstlös att titta på. Andra ser djupet i dess mening.
Men jag är ärligt oroligt för att somliga människor håller på att stressa ihjäl sig.
Så mer SlowTv till folket. Kanske skulle man kunna be läkare ordinera det. Och faktum är att somliga läkare insett det. Så man ordinerar hellre skogspromenader istället för medicin i pillerform.
Slow gör något med oss. Det var därför vilodagen skapades. Det var därför Gud skapade veckovilan och dygnsvilan. Man kan läsa om att marken skulle vila vart 7:e år. Det finns en återkommande vila som är viktigt för skapelsen. Vare sig det är natur eller människa det handlar om. Slarvar vi med det så lakas kraften ur och förr eller senare är kraften slut. Batteriet saknar kraft och behöver laddas.
Idag är det källkritikens dag. En dag som kanske är viktigare än någonsin i den tid vi lever i just nu
Det har synts folk med foliehatt. Har du koll på vad det symboliserar ?
”En foliehatt är en pejorativ benämning på en person som anammar, sprider och tror på pseudovetenskap och diverse konspirationsteorier. Obefintlig eller bristande källkritik är utmärkande drag.” Citat fr Wikipedia
Googlade ”Foliehatt”. Finns många som gärna visar upp denna hatt.
När du läser något i media, följer protestmarscher mot pandemin och restriktioner så kan det vara bra att ifrågasätta vad du hör och ser.
Men lika viktigt hela tiden. En bra dag att påminna om det.
När man spelar ett spel så är det ju ofta poängen som räknas. Den som har flest poäng vinner. Oftast. Om det nu inte är omvänd idé på spelet så klart.
Men det finns en annan dimension på detta med poäng. Som kanske ändå räknas mer än att räkna poäng i ett spel för stunden.
Vad är poängen med det jag gör?
Varför gör jag det? Vart leder det? Vad är ”slutsumman” på det? vad driver mig till det jag gör?
Min fundering är att det avgör ifall man ska fortsätta på den inslagna vägen eller göra något annat.
Ser man meningen med det man gör? Eller vill man skapa något annat som ger en annan och mer bestående mening? För mig har det alltid varit viktigt med meningen med det jag gör. Poängen ska vara tydlig.
Jag tror det kan vara nyttigt och modigt att ställa sig frågan ”vad är det för poäng med det jag gör?” Det kan vara öppningen till något nytt i livet. Det kan vara det det avgörande som gör att jobbet tar en ny höjd. Det kan vara det som gör sig motiverad till nya tag. Större tag. Uthållighet. Det kan vara det som skapar nya idéer. Det avgörande som överskuggar det mindre roliga.
Igår skrev jag om mitt möte med Gud. Det var ett försök att beskriva hur jag uppfattade det. Idag tänkte jag berätta om ett särskilt specifikt tillfälle. Då jag blev helad.
När jag var ung hade jag mycket eksem. Det ökade rätt mycket och jag kliade mig oerhört mycket. Jag testade massa olika tips. Det var vapenfett. Det var olika salvor. Mina händer hade stora självsprickor. Kom någon emot dom så gjorde det så grymt ont.
Sömnen blev lidande. Min säng såg inte rolig ut efter att rivande och blödande. Ingen rolig tid. När jag använde kortisonsalvor kunde jag mildra det för en tid. Men i ansiktet var det ju inte så bra att ha dom nära ögonen.
Så en dag. Jag var i en samling där vi bad. Jag bara inte orkade med att riva längre. Jag liksom gav upp på något sätt. Jag bad dom att be för mig. Då kände jag hur en varm ström gick genom min kropp. Så påtagligt starkt.
När man bett för mig satte jag mig på min plats igen. Tittade på mina händer men inget hade hänt. Så jag blev allt lite besviken. Men vad jag då inte visste var att en snabb läkningsprocess hade börjat i min kropp. Så det eksem jag hade haft under många år började försvinna. Och efter en kort tid var all eksem borta.
Sen dess har jag aldrig haft eksem.
Det mötet kommer jag aldrig att glömma. Ett möte som fick stor betydelse för mig för lång tid.
Andra gånger är det av mer stillsam karaktär men lika mycket sanning i närvaro.
”När andra gör dig illa visar det bara vem de är, inte vem du är. Ta det inte personligt. ”
Jesper Caron
Detta är så sant och så viktigt men så svårt.
Somliga skulle nog säga att ”hur svårt kan det va?” Och med det mena att det är väl bara att ruska av sig det. Nu är det ju inte så lätt när det krupit in under kläderna och lagts sig hårt om bröstet.
Att inte det ta det personligt är lättare sagt än gjort. Den som varit med om det vet precis.
Därför blir denna sanning så viktig hur svårt den än är att förverkliga.
Första insikten är att inse att det inte visar vem du är. För du är bättre än så. Här kan en uppmuntran från någon annan ge dig stöd. Att höra hur gott andra ser på oss visar mer på vilka vi är än dom som gör oss illa.
Andra insikten är att det den gör som gör dig illa vänder tillbaka till den som gjorde det. Förr eller senare. Man behöver inte vara domaren själv.
Om vi inte släpper det kommer det att låsa oss själva för lång tid framöver. För den som gjort oss illa har allt för ofta inte insikten att inse vad den bör göra. Att just be om förlåtelse. Då är det bättre att förlåta ändå. Det gör oss fria. Så förlåt i dens ställe. Du vinner på det. Och jag vet att det funkar.
Så att inte ta det personligt är rätt viktigt. Att inse att problemet ligger mer på dom än på oss är ett sätt att släppa det.
Det är inte okej att göra andra illa. Varken fysiskt eller psykiskt. Varken med slag eller ord. Säger det igen. Det är inte okej. Men bestäm dig för att släppa det bakom dig. Gå vidare om det finns läge för det.
Jag tror att vi kan bestämma oss för hur vi frambär vår tanke. Är vi rädd om frukten som kommer efter det är vi mer benägna att föra det samtalet på ett bra sätt.
”Hur känns det?” En fråga som inte är så ovanlig. När man intervjuar en som vunnit ett lopp. Något särskilt har hänt. Och det är inte alltid så lätt att beskriva hur man känner.
Känslor spelar oss ibland ett spratt. Det är inte alltid som känslorna är samstämmiga med verkligheten. Oroskänslorna lurar oss. Så missbedömer vi det hela.
Tittade på postkodlotteriet. Mannen får en fråga och blir osäker. Han vill ha en livlina. Innan han får den får han gissa och känslan han har är rätt. Men trots det ber han om hjälp. Och svarar med hjälp av det. Och det visar sig att den känslan han hade var rätt. Men känslan av att tro sig inte veta tog överhand.
Magkänslan – en känsla många säger att man ska följa. Men är den verkligen rätt? Jaaa du, hur vet man det? Inte förrän i efterhand. Och visst, rätt ofta är den rätt.
Väderappen är lite intressant. Den beskriver vad vi ska känna. ”-13 grader men känns som -19”.
Tänk om man kunde ha en app i mobilen som hjälpte oss med våra känslor. Som varnade oss när känslorna spelade oss ett spratt. Eller när känslan visar sig vara rätt.
För jag tror att vi under vissa tider behöver hjälp med att hålla känslorna i styr. Få hjälp att bedöma och läsa av dom. Att kunna ha makten över dom så att dom inte får dominera för mycket.
Kanske dessa gilla-markering vi får på Facebook och Instagram ger oss goda känslor. Känslor att bli sedda och bekräftade. Uteblivna gilla-markeringar kan ge oss andra känslor. Som att vi inte verkar betyda något. Men tänk så fel det blir då.
När känslorna får dra oss framåt till något ljust är dom av godo. Men när det är dess motsats ska man vara försiktig med dom.
Jag tror det finns en kraft som kan hjälpa oss med våra känslor. Bibeln beskriver det som en hjälpare. En förklaring är att det är en sufflör i livet. Alltså något som hjälper oss igenom. Ordet kommer från teatern. En person som hjälpte aktrisen/aktören med orden eller vad som näst ska ske. Det fanns en lucka i golvet som denna person tittade upp igenom. Sufflera. Det som bibeln beskriver är Den Helige Ande. Dennes kraft hjälper oss igenom livet. Det står att han skall vägleda oss med hela sanningen. Jag tänker att denna sanning inte bara är teologin. Utan också sanningen om oss själva. Då innefattar det också våra känslor.
Var rädd om dina känslor. Låt inte dom styra ditt liv. Det är inte alltid dom är till livets fördel.
Pedher´s blogg 