Hur svårt kan det inte vara att säga nej. Man vill ju inte svika. Man kanske känner ett ansvar. Men ändå kanske det inom oss viskar det ett ”säg nej”. Är det sen inom det område som man älskar att göra eller vara så blir det inte direkt lättare.
Men frågan blir ändå – Går det att säga nej?
Klart det går. Kanske är det så att man skulle må bättre av det i längden. Resultatet blir troligen att man håller längre.
HA de en kollega en gång som såg att jag slarvade med paus och återhämtning. Och tog upp det med mig. Det var nog ett av dom mest lärorika samtal jag haft. Så sa han ”Det är ingen som ser din almanacka”. Och det är sant. En tom lucka mellan två bokade möten är också en viktigt punkt. Återhämtning heter den.
Man kań inte ligga på en anspänning hela tiden för då går man sönder. Så visade han spå hur jag skulle planera min tid på ett sunt sätt.
Att lära sig säga nej på ett sunt sätt är viktigt. Jag tror inte att risken är så stor att man blir för mycket nej-sägare. Utan risken är ändå större att det blir för många ja ändå
Kanske är man lite rädd för att bli bortglömd om man säger nej. Vi bygger lite för lätt vår identitet och värde på hur mycket efterfrågade vi är. Tänk om vi kunde överge den tanken. Vi skulle må så mycket bättre.
Jag tänker också att vi har för lätt att utnyttja den som har lite för lätt att säga jag men borde säga nej. Just därför att den redan är med i så många olika uppgifter. Men vi väljer att fråga för att vi vet att den ändå säger ja. Det är ett beteende jag tror kan leda till utbrändhet.
Kanske vore den bästa julklappen till oss själva är att våga säga mer nej.
Här kan du se en ny lucka i min Julkalender.
Idag ber vi för Riksdagsman: Carita Boulwén (SD)
