När jag växte upp fanns det inte diagnoser med bokstavskombinationer som tex ADHD. Ibland blir vi slarviga med dessa bokstäver och använder dom fel.
Men jag menar att vi alla har en bokstavskombination. Du. Jag. Vi alla. Så vi är inrett gott sällskap.
[ V I P ]
Vi är alla V I P. “Very Important Person” Väldigt Viktig Person.
Du är viktig. Utan dig saknas det något avgörande. Ingen är som du. Ingen kan vara det du är så bra som du gör det. Så gör det.
Inte konstigt att du är en V I P – Person.
För Gud är vi all V I P. Han visade det tydligast när han sände Jesus till oss. Tänk om vi alla kunde inse det.
För mig stämmer det till ödmjukhet. För jag inser att jag har mina brister. Troligen har du det med. Ändå ser han oss som så viktiga. Ibland kanske skulle han till och med ha anledning att vända oss ryggen. Ändå står det fast. Vi är V I P – personer för honom. Det är stort.
Så kanske kan den bokstavskombination stämma oss till eftertänksamhet. Att vi möter det med glädje, tacksamhet och respekt.
Du är en V I P – person i Guds ögon. Hur stort är inte det? Hur stort som helst.
Jag har under en landat i flera sånger som har som tema tacksamhet. Olika inriktningar men en sak har dom gemensamt. Tacksamhet till Gud.
Olika händelser som gjort mig gott. Olika händelser jag ser att Gud varit med.
Texten beskriver det som händer. ”Som i din öppna famn. I din öppna famn. Helig och varm himlen jag fann. I din öppna famn. Precis det jag känner. Helig och varm, himlen jag fann. Man skulle nog kunna skriva ”att hitta hem” lika väl. Det är nog det beror på när man hittar den plats man hör hemma i.
Idag sjunger vi en sång i vår kyrka som också handlar om tacksamhet till Gud. Tacksamhet till om Guds öppenhet och hans underbara famn.
Jag tänker att livet är verkligen blandat. Både du och jag vet att livet är inte i alla stycken lätt. Vi möter sådant som sårar. Vi gör sådant vi är mindre stolta över. Men det finns det dom vi är tacksamma för. Låt den tacksamhet synas mer. Jag tror det finns en nyckel i det. En nyckel till ett mer harmoniserat liv. Ett liv som låter det mindre lyckade påverka oss mindre. Vi behöver helt klart be om förlåtelse för många saker. Men där lämnar vi det. I Jesu förlåtelse.
Det finns en öppen famn för dig. Guds varma heliga och förlåtande famn. Kanske skulle du landa i den i dag. Kanske famna den i din egen famn.
Mitt hjärta gläds när du kallar mig Din. Läs den raden några gånger. Låt den sjunka in. Gud kallar dig för din. Vackert närgånget och en balsam för själen. Läs den igen. Igen. En gång till.
Jag är verkligen tacksam för vad Gud har gjort för mig. Lyssna gärna till sången här. Du får plats i Guds famn. Den är inte stängd för dig.
En enkel kärlekssång till dig Dyre Jesus, vill jag sjunga Tacksam för allt som du gjort Du är min Herre, frälsarkonung
Mitt hjärta gläds när du kallar mig Din Var finns en plats så underbar?
Som i din öppna famn I din öppna famn Helig och varm himlen jag fann I din öppna famn
”Saliga är de barmhärtiga, för de ska få barmhärtighet.” Matt 5:7 SFB15
Barmhärtig är väl kanske inte det ord vi använder så ofta nu för tiden. Men värt att återerövra.
Barmhärtighet är ett ord med många djup. Ser vi på synonymerna säger inser man det rätt snabbt
Synonymer till barmhärtighet är medlidsam, misskundsam, förlåtande, förbarmande, nådig, godhjärtad, skonsam, mild, human, mänsklig, ömsint, kristlig, välgörande, hjälpsam. När man ser på vart och ett av dessa ord så tror jag att vi gärna skulle vilja sammanföras med vart och ett av dom. Vem vill inte vara barmhärtig då.
Det finns ett löfte i den versen. Den som är barmhärtig skall möta barmhärtighet. Den skall få barmhärtighet för att vara extra tydlig.
Så funderar vi lite närmare så blir det rätt närgånget. Visar du medlidande så får du medlidande. Förbarmande får förbarmande. Ger du förlåtelse så får du förlåtelse när du behöver det. Osv. Så allt det som är barmhärtighet blir viktigt att visa och göra. För då får man det.
Betänk då hur det blir om man i n t e visar barmhärtighet. Då får man i n t e barmhärtighet. Det är rätt allvarligt. Värt att noteras.
Inte konstigt att versen inleds med ett ’salig är de’. För det beskriver att den är lycklig som lever så.
Vi behöver verkligen visa barmhärtighet. Fördömelse är inte en framkomlig väg i dessa tider. Vår värld behöver det. Det är något att samla glödande kol på någon. Barmhärtig sprider värme. Skapar värme.
Så var barmhärtig. Det håller i längden. Välsignar i längden. Det välsignar dig i längden. Så var barmhärtig.
Ibland kan man känna sig just bortglömd. I olika sammanhang verkar det som att alla andra verkar finnas i allas tankar. Men sig själv känner man sig bortglömd. Vet inte om du känner så men kanske….
Jag är rädd för att vi i olika sammanhang, föreningar, kyrkor, arbetsplatser, glömmer bort människor på olika sätt. Dom finns där men ändå inte på något förunderligt sätt. Dom personer som oftast säger ja till förfrågningar blir dom man frågar. Men den lite mer tillbakadragne glöms bort.
Jag tänker också att det finns den som upplever sig bortglömd. Kanske inte är så i verkligheten men man upplever det så.
Jag skulle denna dag vilja säga dig att i Guds ögon är du inte bortglömd. Du fanns med i hans tanke redan innan du kom till i denna värld. Sen dess har han följt varje steg i ditt liv. Du är i högsta grad inte bortglömd av Gud. Jag skulle vilja påstå att han är så intresserad av dig att han är mer med dig än du är med honom. Kan man säga då? Jag tänker att han är mer närvarande i ditt liv ännu fixar att vara närvarande med honom. Så även om vi inte alltid aktivt är nära honom är han det i våra liv.
Han känner dig vid namn. Han vet nog mer om dig än du vet om dig själv. Du är sedd. Du är älskad. Ibland kan känslorna säga något annat. Men du är så djupt älskad av Gud att han gjorde allt för dig när han sände Jesus till jorden. Han tog inte ”någon annan” som gick ett uppdrag med en hälsning. Han sände det som stod honom verkligen nära. Sin egen son.
Han följer dig inte med sin blick i fördömelse. Han ser på dig med kärlek och upprättelse. Han älskar att se på dig. Älskar att vara med dig.
Jag ber dig att för en liten stund bara ta emot den hälsningen. Du är inte bortglömd. Du är ihågkommen av Gud själv. Det är stort.
Just nu ser vår Herre på dig. Hans blick går genom stjärnevärldar. Förbi alla planeter. Ser inte bara jorden. Hans blick når ända fram till det rum du befinner dig och hans ögon når ända fram till dig. Du är sedd och älskad.
Du kan möjligen vara bortglömd av en människa men inte av Gud.
Joh 14:1 Jesus är vägen till Fadern Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig.
Det finns många orsaker till oro. Det kan vara att man oroas för sina barn eller barnbarn. Ekonomi. Arbete. Miljö. Omvärldens krigsrykten. Framtiden. Räntor. Sjukdomar.
Versens djup talar om att vi inte ska förskräckas över omständigheterna. Bli inte förfärad och skrämda över det som händer. Tro på Gud. Vilket också betyder lita på Gud.
Versen vill påminna och uppmuntra till att inte bara tro på Gud utan också på Jesus.
Varför? För att Jesus är vägen till Gud. Han står i nära relation till Gud själv. Han är garanten till att inte oroa. Gud har teckning bakom sina ord och sin kraft.
Att oroa sig kan verkligen dra ur livskraft. Där man kan bli uppgiven och hopplöshet.
Men oroa dig inte. Gud har allt i sin hand. Hans kraft räcker. Hans vishet likaså. Han är uthållig. Så oroa dig inte.
Jesus är inte bara vägen till Fadern. Han är också din väg genom livet. Skönt att veta att han är vägen, trösten, tilliten möjligheternas Herre. Låt din oro landa i den tryggheten
När jag har gjort olika undersökningar på kroppen har jag alltid varit nyfiken. Som när man opererade bort en del av menisken så ville jag se på monitorn hur det gick till. Eller när jag undersökte magsäcken en gång. Klart man vi se det. Och jag tycker verkligen att kroppen är vacker invändigt.
För någon dag sedan fick jag se mitt hjärta via ett ultraljud. En uppföljning av ett hjärtflimmer jag fick tillbaka för en tid sedan. Som nu är bra men som behöver kollas upp. Att se sitt hjärta arbeta på och skicka ut blodet är på ett sätt rätt mäktigt. Oförtrutet arbetar det. Dag och natt. Minut för minut. Månad efter månad år efter år.
Har ingen aning om det var bra eller dåligt. Så länge jag såg så såg det bra ut. Och det får jag lita till tills jag vet annat. Hjärtat som är ett av våra viktigaste organ ser till att vår kropp kan vara i funktion. Den ger möjlighet för våra olika kroppsdelar att ta emot det syresätta blodet. Kroppen kan på så vis leva och utvecklas.
Hjärtat har en central roll i vår tro också. Mina tankar går till Ordspråksboken 4: 23. Tittade på den versen utifrån olika översättningar. Kolla får du se…
”Mer än allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet.” Folkbibeln
”Över allt annat, ska du bevara (skydda, värna) ditt hjärta, för därifrån utgår livets källor.”Svenska Kärnbibeln
”Mer än allt annat — vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” Ordspråksboken 4:23 B2000D
Versarna har intressanta vinklar på samma viktiga budskap. Det handlar inte om hur blodet cirkulerar till hjärtat. Det handlar mer om det inte livet vi ska värna, skydda, bevara och vakta. Så att det inte drabbas av sådant som påverkar våra liv negativt. Ty det inre livet styr våra liv. På samma sätt som hjärtat gör i vår kropp. Det kommer att påverka oss. Vårt livs källa utgår därifrån.
Fundera lite på vad som hotar ditt inre liv, ditt hjärta. Om vi visste att våra fysiska hjärtan mådde dåligt så skulle vi nog göra allt för att få det att må bättre. Hur gör vi med vårt inre livs hjärta om det är hotat eller mår mindre bra? Vi vill förhoppningsvis vårda det också.
Hur mår ditt inre livs hjärta? Vad påverkar det? Hur hanterar du det? Några saker att fundera lite extra på. Att se sitt fysiska hjärta är väl en sak. Lika så att vårda det. Men vårt andliga hjärta är minst lika viktigt. Var rädd om det
Å ena sidan så känd det som att tiden stått still under hela pandemin. Det är svårt att se att vi haft den i 2 år. Jag har svårt att relatera om saker hänt för ett två eller tre år. Det liksom känns som att tiden stått still sen det bröt ut.
Samtidigt rusar tiden. Redan över halva januari har gått. Man undrar verkligen vart tiden tar vägen. Inne på tredje året pandemi. Sista året har för mig inneburit mycket. Så många saker som hänt och ändrat livet. När man försöker planera vet man knappt hur tiden ska räcka till.
Samtidigt är det det bästa året på länge. Jobbar mer normalt. Mår bättre av det.
Tänk att samma tidpunkt, samma år, så är det så olika. Det känns helt klart som att tiden står still ändå rusar den.
Kanske beror det på att det känns som att vi lever i en paus. Bara väntar på att det ska bli normalt igen. Under tiden har vi någon form av underhållsarbete. Inte att vi skapar massa men uppehåller något i väntan på ….. något.
Minns i början av pandemin. Någon i min gemenskap var så tacksam för att pandemin pausade och kunde stanna upp. Reflektera. Ladda. Osv. Medan jag och en del andra jobbade mer än vi någonsin gjort. Tänk så olika samma tidsperiod uppvisade.
Tänker att vi behöver naturligtvis ta vara på den tid vi har. Vi har bara en tid. Men hur det än är, hur det än känns går tiden lila sakta som vanligt (eller fort om du så vill).
Jag tror det finns en utmaning utöver alla dom andra utmaningarna som finns just nu.
Hämtar den tanken ur en sång jag predikade om igår.
Men för att där tillkomma, man måste bliva tom Det måste bringas tystnad, i hjärtats helgedom När herren där vill tala, man måste vara still Att han med instrumentet, får göra vad han vill
Jag tror det finns en utmaning i att bli stilla och lyssna. Vi är så mycket på språng. Även om pandemin påverkat oss mycket. Versens följs upp av vers 2…
När anden stilla vilar, sitt fäste har I Gud I hjärtats inre formas, det rena lovsångs ljud När Gud slår om ackordet, i himmel och på jord Då blir av hela människan, en lovsång utan ord
Jag tror att vi är i en tid där det blir viktigt att lyssna in extra noga vad Gud tänker för oss. Som individer men också som församlingar och andra gemenskaper.
Hur ska vi kunna lyssna mitt i allt brus och stress? Genom att göra medvetna val att bli stilla. Men klarar men det med heltidsjobb, barn i familjen, massa fritidsintressen osv? Det är klart en utmaning i sig.
Men jag tänker att det gäller att inte hamna i stressen att denna stillhet måste vara i timmar. Utan att man mer söker sitt tillfälle och sin möjlighet. Visst, det kan vara att välja bort något också för att skapa denna möjlighet. Men i grunden handlar om att förstå det viktiga i det.
Att i stillhet formas av Gud är något gott. Då brukar det hittas tillfällen.
Vill vi anta den utmaningen i dag? Insockra den på hos dig också? Ta det som en påminnelse och gör något av den. Du behöver inte krampaktigt försöka skapa något. Det är Gud som formar något indier inre. Så slappna av och var följsam. När Gud vill tala så måste man vara still. Så att man kan höra….
Sett gör att jag tror vi går mot spännande tider där något extra vill hända.
Satt och tittade på långlopppscupen. En cup som svenska skidåkare är väldigt bra i. Igår var det däremot ett kort lopp. 10 km. Men det var brant uppförsbacke i stort sätt hela loppet. I målområdet sprang det runt några figurer som väckte en del uppmärksamhet.
Jag bara undrar hur tänker gick. Kommentatorn säger att det är ”djävlar” som går runt. En reflexion är ”varför” ?
SAOL skriver: djävul substantiv ~en djävlar • ond ande; Djävulen gestalt som personifierar ondskan
Kan bara konstatera att vi tänker väldigt olika vi människor. Men det väcker ändå vissa funderingar….
Hur ramar vi in våra liv? Vart ”ställer” vi våra liv? I vilket sammanhang låter vi våra liv levas? Vem och vad sufflerar våra liv? Vad vill vi ska påverka oss?
Som man sår får man skörda. Man får ligga som man bäddar. Typ så brukar det ju heta. Och det ligger väl något i det. Och det ger en väckarklocka. Vart och hur placerar vi vårt liv?
Väljer att hålla mig till det positiva. Tänk vad goda vänner kan påverka mig gott. Tänk vad positiva sammanhang kan göra oss gott. Tänk vad goda föredömen kan hjälpa oss genom att smitta av sig på oss. Lära oss goda val och handlingar.
Välj den som talar gott om saker och ting. Välj den som lever på ett sunt sätt. Välj det goda helt enkelt. Det kommer att göra dig gott.
Jag brukar påminna om att vi ska välja att tänka gott om varandra. Det gör något ned oss. Vi tror då gott om varandra. Vi kan se mer sakligt på händelser. Mindre misstro. Mindre misstänkliggörande.
Så kanske kan en fundering vara …
Vem och vad omger jag mig med? Var placerar jag mitt liv? Vem och vad låter jag påverka mig och mitt liv?
Relevanta frågor som jag tror kommer välsigna livet vi lever.
Har funderat lite på det där med bön och inte få. Alltså bön som inte har ett svar eller att jag får något
Jag tänker mig att vi rätt ofta hamnar i en känsla att bön förknippas med bönesvar. Att vi alltid förväntar oss en utkomst av bönen. Att Gud med den önskan vi har. Det behov vi har blir fyllt.
Men måste det alltid vara så? Att vår bön ska alltid mynna ut i ett bönesvar?
Jag tänker att det finns bön där det inte finns något att få. Inget bönesvar. Ingen utkomst. Bara en bön.
Tänk dig ett samtal mellan två vänner. Ett samtal som rullar på med olika ämnen där man liksom delar det man tänker. Tänker mig att samtalet hjälper till att fördjupa relationen ömsesidigt. Man förväntar sig inte egentligen att få ut något mer än en god gemenskap.
Ett sådant bönesamtal undrar jag hur vanligt det är. Är det inte lättare att be för att få?
Vad kan man även kalla en sådan bön? Att umgås? Dela livet? Gemenskap?
På ett sätt tror jag att vi behöver mer av denna typen av bönegemenskap med Gud. Inte där vi i första hand har ett behov som ska fyllas. Utan mer om en fördjupad gemenskap i en förtrolighet. Vi umgås med Gud helt enkelt. Avslappnat och härligt.
Vad tror du skulle ske då? Jag undrar om inte det skulle välsigna på ett förunderligt sätt. Där man blir mer och mer bön med Gud på något sätt.
Varför inte fundera på det lite mer. Att bara ha ett förtroligt samtal med Gud där jag inte radar upp massa böneämnen. Utan mer umgås. Prestigelöst förtroligt. Där samtalet får bölja fram vart efter ämnen kommer. Jag tror det skulle påverka mycket.
