Just nu är är jag upptagen mycket omkring vår butiks 25-årsjubileum. Det har varit fest i måndags, lite extra stoj i butiken. Så igår kom radioP4. Lyssna gärna via länken här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/948303?programid=2267. (2h48min in i programmet till slut kl 13.)Vi är många som kommit och gått under all dessa år. Några är faktiskt kvar sen starten. Det är fantastiskt. Man har stått kvar i jobbet och brinner fortfarande. För mig är det så häftigt. Tänk att man satsat under 25 år. När jag växte upp och utbildade mig så gjorde man det för hela livet. Idag tar man kurs för kurs. Allt i en anda att man kan alltid utbilda sig till något annat. Och idag byter man jobb ofta. I det ljuset blir det ännu större att någon kan vara kvar i ”samma” uppdrag under så lång tid som 25 år. Under 25 år har vår butik jobbat för ett överskott. Någon har räknat ut att dom första 20 åren har butiken skapat bistånd till ett värde över 50 miljoner. Då är sida-pengar inräknade och bistånd till andra länder i form av saker vi skickat. Dom sista 5 åren har säkert gett åtminstone 15 miljoner till. Kanske mer. Jubileum kan ofta vara ett minnesarkiv på något sätt. Jag tänker mig att vårt jubileum är mer att ett avstamp vidare in i nya tider. Kanske beror det på att vi som är medarbetare inom bistånd alltid sträcker oss efter nya möjligheter att hitta nya vägar till att hitta och skapa medel till hjälp. Vi liksom tar sats på nya 25 år. Då, när butiken firar 50 år, kommer många av oss att inte finnas kvar. Ändå tror vi att den tiden kommer. Inget ”om”. Utan ett faktum.
Kanske är det just så livet bör levas. Att det tar mer sats framåt än att fira det förgångna.
Att blicka framåt ger en dragkraft som gör att vi sträcker oss framåt. Vi vill utvecklas. Ta nya steg. Göra nya erövringar. Se nya segrar. Se nya vyer. Göra nya insatser. Kanske på samma område. Kanske på nya områden. Hur som helst så ligger blicken mer framåt än att låta den vila på backspegeln. Det tror jag är ett bra livsval.


Varför kan inte judar få respekt för sin tro och historia? På sin allra heligaste högtid tillåts Nazister demonstrera intill synagogan. Varför ger polisen ett sådant tillstånd? I den kyrkan finns det medlemmar som överlevt förintelsen.
Kanske ligger det något i Birros beskrivning om troende folk: ”I Sverige ses troende, och då särkilt kristna, som lite lätt efterblivna, förvirrade stackare som tror på en man med långt skägg som sitter på ett moln i himlen”. Den okunskap som myndigheter visar, inte minst mot konvertiter som är genuint omvända till kristendomen, är ”häpnadsväckande” för att citera Birro igen.
I veckan blev denna dröm en verklighet. Fick tag på en sådan hos ”engelskmannen”.
Alltså alla dessa val. Inte lätt att le åt allt. Kommer ju att ta en evighet att gå igenom alla olika bolag med deras alla olika utbud.