– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Ikväll var jag lite extra trött i benen. Jobbet var lite extra intensivt. Många kunder. Mycket spring.
När jag kom hem kollade jag stegräknaren. Över 11000 steg. Dom flesta mellan kl 15-18. Under dagen låg också mobilen på laddning. Så det är klart fler steg
Inte konstigt att benen är trötta och knäna känns.
Men så blev det en av våra bästa torsdagar detta år. Fantastiskt roligt att få sälja skänkta saker till goda ändamål.
I lagom-Sverige har vi ibland en känsla av att inte sticka ut ut utan vara som alla andra.
På ett sätt är vi som alla andra. Vi bär samma mode. Vi köra ”samma” bilar. Vi följer trender i mycket av våra inköp. Är vi inte som alla andra så är vi inte ”normal”.
Vem är du? Är du den du ser ut att vara? Eller är du någon annan som bara försöker anpassa sig till det som du tror är det rätta?
På något sätt faller vi in i mönstren som är.
Samtidigt är vi skapade som vi är. Med unika gåvor. Med unikt sätt att vara. Med unikt uttrycksätt.
Våga vara den du är. Det finns bara en av dig. Var rädd om det.
Ibland när vi ska skapa något i vårt sammanhang så har vi så lätt att spana in andra. Hur gör dom? Vad funkar för dom? Jag skulle hellre önska att vi först och främst såg det vi har och gör något av det. Att vi såg behovet runt omkring oss och skapade något utifrån det och inte efter trender först och främst.
Våga vara dig själv. Du behöver inte vara någon annan.
Eller för att citera Nalle Puh:
”Var dig själv vad som än händer”
Satt och tittade på ”Allt för Sveriges. Amerikanare letar efter sin rötter i Sverige. Släktrötter. Man blir tagen av hur dom reagerar på att få veta berättelse efter berättelse om sina anförvanter som dom inte visste något om.
På ett sätt känner jag mig lite rotlös. Har ju flyttat runt rätt mycket i mitt liv. För några somrar sen gjorde jag en tur för att komma tillbaka till mina rötter. Jag är född i dalarna. Varje gång jag kommer dit känner jag mig som hemma. Trots att jag bara bott där i knappt 6 år av mitt liv och då på två olika platser. När en av amerikanarna kom till Sverige kände hon sig som hemma. Fast hon aldrig hade varit här. Visst är det märkligt?
Nu vet vi oftast vart vi har våra rötter, där vi kommer ifrån.
Men jag funderar i dag mer på vart har jag mina rötter här och nu? Vart väljer jag att låta mina rötter gräva ner sig?
När jag flyttade till Ulricehamn kände jag första gången jag var där att där hörde jag hemma. 4 el 5 år senare åkte jag på samma gata och kände att nu var denna tid över. Rätterna hade rykts upp.
Var har du dina rötter? Vart låter du dom gräva ner sig? Vart får dina rötter hämta sin energi och kraft? Vi behöver vara måna om att välja rätt ”jordmån”.
På något sätt är det så viktigt att veta vart man hör hemma. Att man har något att ”komma hem till”. Man säger ju ”borta bra men hemma bäst”. Vi behöver en plats att sätta ner våra rötter i.
Ett av dom svåraste momenten i ett liv som känns mörkt och motigt är att fånga den ljusstrimma som finns. Att hitta ljuset i tunneln.
En utmaning vi har när det är motigt är att fånga det positiva. När mycket bär emot måste vi söka och hitta och fånga dom positiva tillropen. Dom tillrop som har så lätt att drunkna i det större negativa bruset. Dess viskning som är så viktig att lyssna in kan lätt överröstas av dom negativa tongångarna.
När mycket pekar år fel håll får man hitta det som pekar rätt.
Under höstmånaderna kan det vara att se att det mörka snart vänder. Att njuta av dom varma dagarna som spricker igenom dom kalla bistra. Om ditt jobba har motgångar gäller det att hitta ljuspunkterna och låta dom tala högre för en stund. När livet har sin down-period så försöker vi hitta höjderna om så dom bara är en krusning.
Oftast är det inte lätt att klara det själv. Man har lätt att gräva ner sig. Det är då man behöver sina vänner som allra mest. Vännerna som hjälper en att lyfta blicken. Som hjälper till att hitta ljuset. Som hjälper till att återfå tron på framtiden.
Vi behöver hjälpa varandra att fånga det positiva. Det som skapar värmen. Så att vi kan se det positiva som bryter fram.
Då får vi tro och tillit att det övriga också kommer att fixa sig. Då blir det lättare att bära dom tunga passagerna i livet.
Vi människor kan välja att vara den som lyfter någon annan. Som uppmuntrar som ger energi.
Se dig omkring. Det finns så mycket positivt att fästa blicken på. Välj att göra det.
Sista dagen…..
Egentligen kan alla dagar vara sista dagen. Men dom kan också vara den första. Första dagen på resten av våra liv tex.
Sista dagen….
Det finns ett blogginlägg som jag skrivit som lästs massor av gånger över tid. Vissa tider väldigt mycket. Den mest låsta på kort tid som jag skrivit var den om vår skylt ”endast personal”. Men den som läst nästan mest över tid är ”sista dagen på jobbet”.
Sista dagen….
Jag vet inte vad det är för spännande med just något som börjar med ordet ”sista”. Kanske är det för att det luktar något av något definitivt. Slutgiltigt. Färdigt.
Sista dagen….
Idag är det sista dagen på oktober månad. Vi går in i november. Om drygt 50 dagar vänder det. Dagarna börjar bli längre igen. Ljuset börjar återvända igen. Om drygt 60 dagar är detta året slut. Vi börjar på något nytt.
Sista dagen….
Så njut av oktober. Snart är den månaden slut.
Jag vet inte vad du vill ska vara det sista. Kanske är det något som behöver ta slut. Kanske har du makten att sätta punkt. Är det något dåligt du lever i behöver du sätta punkt och avsluta det. Lev inte i något dåligt.
Kom ihåg att varje avslut är början på något nytt. Starten till en ny tid och kanske en ny värld. Så ”det sista” är inte ett slut utan snarare en början. Så var inte rädd att sätta punkt. Efter varje punkt kommer det en ny mening. En ny väg. Ett nytt liv. Nya möjligheter.
Sista dagen är första steget till nästa dag. En ny dag som har något att ge oss.
I en bilhall i vår stad bor det människor som väntar …….väntar……. väntar ……. och väntar och väntar lite (läs:mycket) till……
Visst bor dom bättre än romerna som bor i skogen….. eller? Löss i väggarna så att besökare måste ha skyddskläder.
Gode Gud hur kan det ha fått bli så här?
Hur kan vi bli mer humana? Hur kan vi göra om och göra rätt?
Regeringen kan inte längre skjuta över skulden på kommunerna? Oppositionen kan inte bara gnälla på regeringen. Kommunen kan inte bara säga att det är regeringens fel.
Det är dags att alla beslutande organisationer lägger ner stridsyxan och börjar samarbeta. Över blockgränser. Över beslutsnivåer. Nu gäller det att ta ansvar. Lägg ner tjafset.
Gör något – NU
Detta är inte humant.
Kanske kan man ställa frågan om någon av våra ledare vill bo i bilhallen. Om svaret är nej på den frågan måste det innebära att man ödmjukar sig och börjar jobba för att ändra på förhållandena. Från Stefan Löfven till alla andra i riksdagen och kommunerna.
Så har vi ställt om klockorna igen. Det sägs ofta kallas vintertid. Men det är ju normaltid. Alltså den tiden vi utgår från.
Alltså, vad är normalt? Vad är det normala normalt?
Synonymer för ’normal’ är bla vanlig, genomsnittlig, typisk, naturlig, gängse, som alla andra, själsfrisk, sund, vid sunda vätskor.
Om nu det ’gängse’ som är har fått sitt gängse om bakfoten kan man undra hur normalt det kan vara.
Det är allt för mycket ’normalt’ som ändrat sig till något onormalt. Det normala har helt enkelt blivit onormalt.
Det som förr var onaturligt har nu blivit naturligt och tvärt om. Somliga förändringar är ju naturligtvis inte av ondo. Men det är förändrade tider.
Att vara sund eller osund. Vilket står för klokskap, förnuftig mm. Här kanske det är lättare att se hur något normalt blir onormalt.
I natt ställde vi om klockan. Vi ’vred tillbaka’ den en timme. Jag tror att vi skulle behöva vrida tillbaka somligt som blivit ett nytt normalt. Vi behöver återerövra det gamla genuina normala.
Naturligtvis är det svårt att avgöra vad som är och ska vara det naturliga normala. För allt utgår från hur vi uppfattar det. Kanske kan ett rättesnöre vara att söka det som är friskt för själen. Söka det som är sunt för oss alla. Det som är naturligt för både oss och naturen. Som är klokt och inte styrs av våra habegär. Där vi ser helhetsbilden och inte tänker isolerat. Där alla åldrar får plats.
I det vanliga livet är det knepigt att där man förr kunde leva på en lön nu knappt klarar att leva på två. Är det normalt eller onormalt? Jag tänker att det är mer onormalt när vi skapar ett liv med så mycket prylar, engagemang mm att det blir så dyrt att bekosta det. Att man skapat ett liv som inte klarar det på två löner i familjen. Då är det något som gått fel. När man måste hålla uppe statusen inför varandra att det skakar i grunden i familjen. Så kanske det ändå går att leva ett normalt liv med lägre inkomst om man rättar mun efter matsäcken.
När vi älskar på Guds sätt så finns det ingen plats över för misstänksamhet mot andra.
Ett citat jag läste i veckan.
Det är intressant hur vi kan vara misstänksamma mot varandra.Vi kan tro oss veta saker om varandra som vi tror är sanna. Det kan vara så att det blir så pga rykten. Men det kan också bero på avundsjuka. Eller så är vi inte nöjda med vår egen situation.
Genom Guds ögon får vi ett bättre perspektiv. Det tar bort det filter av missförstånd och felaktig bild av någon. Gud ser vårt inre. Han har skapat oss. Älskar alla människor som sina egna barn.
Har du någon som du har svårt för? Någon du inte kommer överens med? Handen på hjärtat så har vi nog någon som stämmer in på den beskriven. Mer eller mindre. Då kan vi få hjälp att se den personen genom Guds ögon. Så kan det förhållandet ändras till det bättre.
Ibland undrar jag om vi vill förändring. Att vi vill av någon outgrundlig anledning leva kvar i den känslan. Som om vi inte vill ”bli sams”. Inte vill få ”en annan bild” av någon.
Tänk att när vi har svårt för en person kan vi få hjälp från Gud att tycka om den. Att få rätt syn på den personen. Att helt enkelt se på den personen genom Guds ögon.
Tänker på en vers som lyder så här:
Luk 6:37
Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna.
En vers att memorera lite över. Att inte döma så blir vi inte själva dömda. Fördöm inte så blir vi inte fördömda. Förlåt så blir vi själva förlåtna. Kan vara tankar att fundera lite över.
Man kan summera det med att såsom vi vill att andra skall vara mot oss skall vi vara mot dom. Tillåt oss att se på våra medmänniskor genom Guds ögon. Det kommer att ge oss rätt syn på vår omgivning.
När mina barn gick småskolan minns jag diskussionen omkring halloween. Skolan skulle arrangera disco med spöktema. Minns att barn inte vågade gå dit. Andra vågade inte avstå för då skulle dom riskera att bli retade. Så det var på ett sätt ett moment 22.
Personligen har jag aldrig riktigt förstått varför vi ska ha detta halloween. Som mycket annat är det importerat från staterna. För mig krockar det med alla Helgona helgen. Då vi sen mycket länge minns dom som gått före blir det svårt för mig. Kanske skulle det funka om vi inte sammankopplade dessa två saker. Men så blir det allt för ofta.
Minns ni clownerna som skrämde folk? Under den tiden var en av min vänner så rädd när han skulle åka med bussen, eller gå till jobbet. Han undrade om någon skulle komma och skrämma honom. Blev så illa berörd när jag såg hans rädsla.
Det är i sådan situationer jag undrar om vi andra kan tänka oss att avstå något för att någon annan mår dåligt av det.
Vi är rätt egoistiska i vårt handlande ibland. Bara vi får som vi vill. Dom andra får väl stanna hemma.
Jag tänker att vi skulle behöva ha mer omsorg om människor. Att vi inte utsätter andra för något dumt. Att vi kunde vara så vidsynta och barmhärtiga.
När jag ser filmerna på Facebook där föräldrar skrämmer sina barn har jag svårt att se det roliga i det. Sen är det inte konstigt om dom blir rädda för sitt mörka sovrum, att någon gömmer sig i garderoben eller ligger under sängen. Den mörka skogen blir full med spöken. Tänk vilka spår det kan sätta i barnen.
Så min lilla undran – kan vi avstå halloween i omsorg om dom som blir rädda?
Troligen är det inte okej att tänka så. Då är man mossig. Men jag undrar om man fortfarande tycker det om man blir grymt skrämd en gång……
Har nog bara varit på en segelbåt en enda gång. Det var då jag gjorde det praktiska provet för förarbevis på båt. Manövern jag skulle göra lyckades på första försöket. Några segel var inte uppe.
Men jag förstod i alla fall att båten fungerade bäst med vind i seglen. Att det var då som den bäst tog sig fram i sjön. Det var då som man som båtfolk mådde som allra bäst.
Så är det i livet också. Det är klart lättare med medvind. Det blir lättare att både leva och att jobba.
Ibland känns det som att människor i vår omgivning blåser motvind på olika sätt. Då behöver vi ibland dra oss in på vindstilla ställen och bida tiden lite. Tycker du att det blåser omkring dig så var försiktig med dig. Det är så mycket som kan komma med i vindarna.
Men när människor i vår omgivning gör att det blir medvind så är det så mycket lättare. När det till och med känns lite motigt kan en medmänniska göra en avgörande skillnad.
Jag tror att vi kan vara den bästa medmänniska och den bästa medarbetaren när vi lär oss att skapa medvind för varandra. Det kan låta svårt når livet är motvind och när jobbet är motvind. Inser hur svårt det kan vara. Kanske blir det som bäst när vi har rätt attityd och rätt känsla. När vi släpper garden och ser möjligheterna mer än omöjligheterna. När vi väljer att se det bästa hos varandra. Släpper en eventuell avundsjuka. Och uppmuntrar varandra. Uppmuntrar och peppar. Kanske är det just då vi skapar medvind.
Bestämd dig för att vara en medvind istället för en motvind.
